Teatern i Gamla stan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Stenborgs teater eller Bollhusteatern, som också låg i Gamla stan.

Teatern i Gamla stan (hette även Teatern i Gamla sta'n[1]) var en tidig fri teater i Stockholm 1952-1956 (under nytt namn till 1964).

Teatern startades av en grupp unga teatermänniskor i en anda av kollektiv arbetsfördelning med förebild från småteatrar i Paris och under ledning av regissören Bengt Lagerkvist hösten 1952. Spelplatsen var en liten källarlokal med medeltida valvYxsmedsgränd i Gamla stan i Stockholm med en scenyta på 3x4 meter och plats för 49 åskådare. Första uppsättningen, Georg Büchners komedi Leonce och Lena, hade premiär 18 november 1952 och spelades 85 föreställningar.

I mars 1953 gav Bengt Lagerkvist sig på utmaningen att bearbeta Carl Jonas Love Almqvists verk Drottningens juvelsmycke, vilken blev en stor framgång med 108 föreställningar och väckte uppmärksamhet i teater-Stockholm, som inte tidigare hade många fria teatrar av denna typ och konstnärliga ambition vid sidan av Kungliga Dramatiska Teatern och privatteatrar. Huvudrollen som Tintomara spelades av Sif Sterner, pantomimer skapades av Birgit Cullberg och i övriga roller sågs Åke Lagergren, Bengt Schött, Bror Fohlin, Gunlög Hagberg, Anders Nyström, Ingrid Edström, Tor Isedal, Hans Bendrik, Anna Eisler, Olle Johansson och Solveig Alpzén. Många andra framstående skådespelare har börjat sin bana vid teatern, såsom Allan Edwall, Bibi Andersson, Jan Malmsjö och Håkan Serner.

Genom denna framgång fick Bengt Lagerkvist erbjudande att regissera på Göteborgs Stadsteater och senare 1953 övertog Arne Forsberg chefskapet för verksamheten. Hösten 1954 hade man vuxit ur den lilla källarlokalen och flyttade till före detta biografen Hansas större lokal på Mälartorget 13 och inledde där med Alfred de Mussets Lek ej med kärleken samma höst. Framgångarna gjorde att flera av de aktiva fick engagemang på andra håll. Våren 1956 bjöd man på den uppmärksammade I väntan på Godot av Samuel Beckett för första gången på en stockholmsscen. Det blev teaterns sista produktion, innan den 1956 bytte namn till Munkbroteatern. 1964 lades även denna ner och lokalen övertogs av den nya, politiskt radikalare Pistolteatern.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Teatrar i Stockholm 1910-1970.