Socialkonservatism

Från Wikipedia
Version från den 29 juli 2017 kl. 17.32 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.5beta))
Del av en serie om
Konservatism
Varianter

Frihetlig · Grön · Kultur · Liberal
Medkännande · Moderat · National
Social · Ultra · Värde

Principer

Auktoritet · Disciplin · Elitism (Aristokrati
Meritokrati) · Familj (Könsroller) · Folk
Förfädersdyrkan · Heder · Hierarki · Historism
Kultur (Arv · Kanon) · Lagstyre · Lojalitet
Monarkism (Rojalism) · Ortodoxi · Patriotism
Plikt · Statskyrka · Suveränitet · Tradition

Filosofer

Bonald · Burke · Carlyle · Chateaubriand
Coleridge · Evola · Hegel · Hume · Jünger
Kirk · Maistre · Newman · Oakeshott
Peterson · Röpke · Schmitt · Scruton
Sowell · Spengler · Taine · Tocqueville

Statsmän

Adams · Adenauer · Bismarck · Churchill
De Gasperi · Disraeli · Dollfuss · Franco
de Gaulle · Horthy · Mannerheim · Metternich
Pinochet · Reagan · Salazar · Thatcher

Socialkonservatism är en politisk åskådning som utvecklades ur konservatismen i slutet av 1800-talet. Anhängare till socialkonservatismen ansåg att samhället hade ett ansvar för att alla skulle få en dräglig levnadsstandard. Man menade att samhället bland annat skulle ta itu med farliga arbetsmiljöer och sjukdomar.[1]

Ideologisk utveckling

Under den senare delen av 1800-talet gick de socialkonservativa i riktning mot att acceptera allmän rösträtt samtidigt som statlig socialpolitik blev en betydande del inom socialkonservatism. Man syftade till att integrera arbetarna i nationens gemenskap för att motarbeta konflikter och revolution.[2]

Tyska Riket kännetecknades av socialkonservatism och ses som föregångare till 1900-talets välfärdsstat.[1] Bismarcks socialkonservativa idéarv fick bland annat till konsekvens att Tyskland blev det första landet med ett allmänt pensionssystem.[3] Näraliggande politiska riktningar är den österrikiska kristsociala rörelsen och den tidiga svenska unghögern.

Ideologi

Socialkonservatismen är relaterad till nationalkonservatismen:[4] Nationalkonservativa partier är sociala traditionalister i den mening att de stödjer den traditionella kärnfamiljen och social stabilitet.[5][6] Många nationalkonservativa är därför socialkonservativa och förespråkare av en begränsad invandring och att stifta lagar inom politikområden för lag och ordning.[5]

Se även

Referenser

  1. ^ [a b] ”Konservatism”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/konservatism. 
  2. ^ Larsson, Reidar (2006). Politiska ideologier i vår tid. "3". Studentlitteratur. sid. 43. ISBN 978-91-44-03956-5 
  3. ^ Christoph Conrad, "The Emergence of Modern Retirement: Germany in an International Comparison (1850-1960)", Population: An English Selection, Vol. 3, 1991, sid 171-200
  4. ^ Mandal, V.C. (2007). Dictionary Of Public Administration. Sarup & Sons. sid. 306. ISBN 978-81-7625-784-8. http://books.google.com/books?id=Hs0xJORVIHwC&pg=PA306&dq=%22National+conservatism%22+-inpublisher:icon&as_brr=0&cd=8#v=onepage&q=%22National%20conservatism%22%20-inpublisher%3Aicon&f=false 
  5. ^ [a b] http://www.parties-and-elections.eu/content.html
  6. ^ Rosenberger, Sieglinde, is swinging towards the right - What are the effects on women? Arkiverad 24 april 2014 hämtat från the Wayback Machine., University of Vienna, 2002. Retrieved 6 December 2010.