Hoppa till innehållet

Suchoj Su-9

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Suchoj Su-11)
Suchoj Su-9
En Su-9 vid flygvapenmuseet i Monino.
Beskrivning
TypJaktflygplan
Besättning1
Första flygning24 juni 1956
I aktiv tjänst1959 – 1977
UrsprungSovjetunionen Sovjetunionen
TillverkareSuchoj
Data
Längd18,2 meter
Spännvidd8,5 meter
Höjd4,8 meter
Vingyta34 m²
Tomvikt7 675 kg
Max. startvikt12 500 kg
Max. bränslevikt2 500 kg
Motor(er)Ljulka AL-7
Dragkraft66,7 kN (95 kN med ebk)
Prestanda
Max. hastighet2 230 km/h
Räckvidd med
max. bränsle
1 350 km
Max. flyghöjd20 000 meter
Stigförmåga200 m/s
Dragkraft/vikt:0,8
Vingbelastning245 kg/m²
Beväpning & bestyckning
Upphängnings-
punkter
4
Fast beväpningUPK-23-250
Bomber2 × FAB-250
Robotar4 × K-5 (Su-9)
2 × R-8 (Su-11)
ÖvrigtFälltankar
Elektronik
ElektronikStyrdalalänk Lazur
Stridsledningssystem Vozdych
RadarSjD-30 (Su-9)
Orjol (Su-11)
Ritning

Suchoj Su-9 (NATO-rapporteringsnamn Fishpot) var ett jaktflygplan som utvecklades av Suchoj under 1950-talet för Sovjetiska luftförsvarsstyrkorna.

Su-9 utvecklades parallellt med Su-7 och de båda flygplanen har flera gemensamma drag. Den största skillnaden var att Su-9 försågs med en deltavinge i motsats till Su-7:ans pilvinge. Su-9 fick också konventionella roder. Deltavingen gjorde att Su-9 fick samma vingyta som Su-7 fast med 80 cm kortare spännvidd. Det gav lägre vikt och högre hastighet.

Eftersom Su-9 utvecklades för PVO Strany fick den inga kanoner utan huvudvapnet var jaktrobotar. Jaktroboten Kaliningrad K-5 var en primitiv ledstrålestyrd robot som visade sig ha dålig träffsäkerhet. Efter hand utvecklades därför den förbättrade varianten K-55 som var samma robot försedd med infraröd- eller semiaktiv radarmålsökare från roboten Vympel K-13.

Radarn SjD-30 var också en primitiv apparat som i stort sett bara var användbar som avståndsmätare och ledstrålesändare. Därför började Suchoj i slutet av 1950-talet att utveckla Su-11 med radarn Orjol och jaktroboten Kaliningrad R-8. Kombinationen radar-robot var lyckad, men Su-11 led fortfarande av dålig räckvidd vilket gjorde att produktionen avbröts efter drygt hundra producerade flygplan.

I slutet av 1960-talet genomfördes vapenprov i syfte att göra Su-9 mer flexibelt. Bland annat provades kanonkapseln UPK-23-250 och flygbomben FAB-250, men användningen av dessa fick ingen större spridning.

I början av 1970-talet togs Su-9 ur tjänst och ersattes med Suchoj Su-15 och MiG-23. Många av flygplanen byggdes om till fjärrstyrda målrobotar.

1 maj 1960 försökte en Su-9 med piloten Igor Mentjukov vid spakarna att avvisa en amerikansk Lockheed U-2 som kränkte sovjetiskt luftrum vid Sverdlovsk. För att nå tillräcklig höjd startade Mentjukov utan robotbeväpning och var beredd att ramma det främmande flygplanet om det blev nödvändigt. Flygplanet sköts i stället ned av en S-75 Dvina luftvärnsrobot varvid piloten Gary Powers togs till fånga.

  • Su-9 – Jaktflygplan. 1 100 byggda.
  • Su-9U - Skolflygplan (NATO-rapporteringsnamn Maiden). Runt 50 byggda.
  • Su-11 – Vidareutveckling med modernare radar och beväpning. 108 byggda.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]