Sune Mangs

Från Wikipedia
Sune Mangs
Sune Mangs på Haparanda Barnens dag 1970 med ett uppträdande som konstapel ur Söderkåkar.
Sune Mangs på Haparanda Barnens dag 1970 med ett uppträdande som konstapel ur Söderkåkar.
FöddBengt Sune Mangs
31 december 1932
Kaskö, Finland
Död11 februari 1994 (61 år)
Stockholm, Sverige
Aktiva år1953–1993
IMDb SFDb

Sune Mangs gravvård på Skogskyrkogården, Stockholms kommun.

Bengt Sune Mangs, född 31 december 1932 i Kaskö i Finland, död 11 februari 1994 i Stockholm, var en sverigefinlandssvensk skådespelare och revyartist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sune Mangs föddes nyårsaftonen 1932 i Kaskö i Finland. Han var son till möbelhandlare Runar Mangs och Edith, född Lindborg.[1] Efter föräldrarnas skilsmässa flyttade Mangs som åttaåring, under pågående vinterkrig, tillsammans med mor och syskon till en etta på Södermalm i Stockholm.[2]

Teater i Finland och Sverige[redigera | redigera wikitext]

Mangs tog teaterlektioner på Lilla Scenens teaterskola i Stockholm och engagerades därefter av Lilla Teatern i Helsingfors. Han turnerade sedan ett par år med Landsteatern i Finland. I Sverige debuterade han som Tommy i Astrid Lindgrens Pippi Långstrump på turné med Malmö Barnteater Folkets park 1950.[3]

Han spelade från 1951 med Landsteatern innan han återvände till Sverige sommaren 1953 och gjorde Magistern i Hjalmar Bergmans Hans nåds testamente på Skansenteatern med Gunnar Sjöberg som Hans nåd. Han medverkade också i flera turnéföreställningar som i Per-Axel Branners uppsättning av Alan Melvilles samtidskomedi Kärlek och television på Riksteatern 1956.

Hösten 1958 debuterade han som revyartist på Casinoteatern i Revy-Tut med Birgitta Andersson och Stig Grybe i ensemblen och han återvände till Casino sommaren 1960 för Nummerrevyn 11 44 99. Mangs var en estradör som gärna sjöng och våren 1959 var han gäst i Svenerik Perzons Tabaré på Wärdshuset Ulla Winbladh där han som sångare uppträdde med vissångerskorna Monica Nielsen, Axelle Axell och Gunnel Sporr.

Han medverkade i musikalen Irma la Douce på Scalateatern hösten 1959 med Lena Granhagen och Sven Lindberg. Mangs ingick också i teaterchefen Lars-Levi Laestadius första ensemble på Stockholms stadsteater 1960 och gjorde Sergeanten i Sean O'Casyes irländska drama Tuppen med Willy Sandberg, Hilding Gavle och Gerd Hagman och kocken Pyton i Arthur Swinarskis pjäs Akilles och jungfruarna.

Han filmdebuterade 1953 i Egil Holmsens film Fartfeber och gjorde efter en räcka småroller ett par bemärkta insatser i Äktenskapsbrottaren (1964) och i Calle P (1965).

Genombrott hos Knäppupp och i teve[redigera | redigera wikitext]

Sune Mangs publikgenombrott kom med Knäppupp-revyerna på Idéonteatern. De två första 1961: Ursäkta, handsken i regi av Tage Danielsson med bland andra Karl Gerhard och I hatt och strumpa med Birgitta Andersson, Martin Ljung och Brita Borg. Han var sedan med i de flesta av Povel Ramels revyer till och med De sista entusiasterna 1968. Bland de minnesvärda nummer som Mangs medverkade i kan nämnas: Vad heter det nu igen? med Stig Grybe från Ta av dej skorna (1965) och som Stompas i Det gamla gänget med Povel Ramel och Lars Ekborg i På avigan (1966).

Han medverkade också Sondheim-musikalen En kul grej hände på vägen till Forum på Idéonteatern medan den yngre publiken gladde sig åt hans Nalle Puh som Stockholms Skolbarnsteater gav på Alléteatern 1967.

Samma år medverkade han i TV:s nöjesprogram Fri entré med Beppe Wolgers och Lars Ekborg som hämtade flera av sina nummer ur Idéonrevyn Vi älskar er.

1968 medverkade Mangs i Klart spår till Tomteboda, Sveriges Radios och Sveriges Radio-TV:s adventskalender.[källa behövs] På nyårsafton samma år var det premiär på Hagge Geigerts revy Under täcket på Lisebergsteatern i Göteborg där Mangs med numret Hovsångerskan gjorde en bejublad parodi på operasångerskan Birgit Nilsson.

1970- och 1980-talet[redigera | redigera wikitext]

1970 gjorde Sune Mangs Polisman Karlsson i Bernt Callenbos folkkära TV-serie Söderkåkar med Gunn Wållgren, Arne Källerud, Monica Zetterlund, Tor Isedal och Mille Schmidt. Den följdes av andra uppskattade TV-serier som Herrarna i hagen (1972) och Grabbarna i 57:an (1978).

Mangs gjorde Winston Churchill i Tage Danielssons film Picassos äventyr 1978 och spelade Monsieur Vidauban i Hans Alfredsons uppsättning av Feydeau-farsen Räkan från Maxim som sändes på teve 1980.

Han samarbetade flera gånger med regissören Staffan Götestam, första gången i familjeuppsättningen Pinocchio som på annandagen 1979 hade premiär på Folkan i Stockholm. Den följdes av musikalen Pippi Långstrump med Siw Malmkvist i titelrollen som efter sejouren på Folkan även spelades i Folkparkerna 1981. På Folkan medverkade han också 1984 i Ray Cooneys succéfars Kuta och kör i rollen som grannen Bobby Franklin våningen ovanpå.

Med sitt generösa omfång var han också en uppenbarelse som Lill-Klimpen i Götestams turnéuppsättning av Ronja Rövardotter 1990 med Malin Berghagen, Barbro "Lill-Babs" Svensson och Fredrik Ohlsson med flera.

Mangs gjorde skådespelaren Salenius i teatertruppen i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander och Värdinnan på horhuset i Hrafn Gunnlaugssons tv-film Bödeln och skökan (1986). I Gunnlaugssons film Korpens skugga spelade han en sällsynt gemen biskop.

På radioteatern var han relativt sällan hörd men i Marie Louise Ekmans pjäs Den falska människan (1981) gjorde han en dialogföreställning med Georg Rydeberg om två ensamma herrars sammandrabbning på julafton.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Sune Mangs var en fin kuplettsångare. Till paradnumren hörde Någonting att äta – någonting att dricka, Det ordnar sig alltid och Härligt härligt härligt, men farligt, farligt och han uppträdde i teveprogram som Hylands hörna och i Bernt Egerbladhs Två och en flygel. Han låg två veckor på Svensktoppen med melodin Tutte Timmelin. Hans bästa kupletter samlades på lp:n Lite gladare om jag får be 1980.

Mangs drabbades på nyårsafton 1993, samma dag som han fyllde 61 år, av en hjärtinfarkt och avled en dryg månad senare på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm. Han begravdes den 31 mars 1994 på Skogskyrkogården.[4]

Han var farbror till Peter Mangs.

Filmografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Filmer[redigera | redigera wikitext]

TV-serier[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1953 Magistern Hans nåds testamente
Hjalmar Bergman		 Sandro Malmquist Skansens friluftsteater[5]
1958 Medverkande Revy-Tut
Evert Lindberg, Rune Ek, Stig Grybe och Bengt Janzon		 Stig-Ossian Ericson Casinoteatern[6]
1959 Åklagaren Irma la Douce

Marguerite Monnot

Scalateatern
1960 Medverkande 11 44 99, revy
Stig-Ossian Ericson Casinoteatern[7]
Herr Omar Ture Sventon i London
Åke Holmberg		 Nils Olsén Stockholms skolbarnsteater[8]
Sergeanten vid milisen Tuppen
Seán O'Casey		 Lars-Levi Laestadius Stockholms stadsteater
1961 Medverkande Ursäkta handsken, revy
Karl Gerhard		 Tage Danielsson Idéonteatern[9]
Medverkande I hatt och strumpa, revy
Hans Alfredson, Tage Danielsson, Owe Thörnqvist, Povel Ramel		 Mille Schmidt Idéonteatern[10]
1962 Medverkande Tält Side Story, revy
Hans Alfredson, Tage Danielsson, Owe Thörnqvist, Povel Ramel		 Mille Schmidt Turné[11]
Medverkande Dax igen, revy
Povel Ramel		 Herman Ahlsell Idéonteatern[12]
Turné
1964 Den stora effekten
Robert Dhery		 Stig Ossian Eriksson Idéonteatern
Medverkande Nya ryck i snöret, revy
Emil Norlander, Povel Ramel, Beppe Wolgers		 Åke Falck Idéonteatern
1965 Senex En kul grej hände på väg till Forum
Stephen Sondheim, Burt Shevelove, Larry Gelbart		 Gösta Bernhard Idéonteatern[13]
Medverkande Ta av dej skorna, revy
Povel Ramel och Beppe Wolgers		 Egon Larsson Turné[14]/
Idéonteatern[15]
1966 Medverkande På avigan, revy
Povel Ramel		 Hasse Ekman Idéonteatern
1967 Nalle Puh Nalle Puh
A.A. Milne		 Thor Zackrisson Skolbarnsteatern[16]
1967 Medverkande Vi älskar er, revy
Beppe Wolgers		 Stig Ossian Eriksson Idéonteatern
Linus Milda makter
Clark Gesner		 Jackie Söderman Idéonteatern[17]
1968 Medverkande De sista entusiasterna, revy
Povel Ramel och Beppe Wolgers		 Hasse Ekman Idéonteatern[18]/
Turné[19]
1979 Fén Pinocchio
Staffan Götestam och Peter Flack		 Staffan Götestam Folkan[20]
1980 Pippi Långstrump
Astrid Lindgren		 Staffan Götestam Folkan[21]
1989 Sancho Panza Mannen från La Mancha
Dale Wasserman, Mitch Leigh och Joe Darion		 Peter-Paul Zwartjes Arbisteatern
1992 Madicken
Astrid Lindgren		 Pernilla Skifs Göta Lejon[22]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Sune Mangs var förebild till Ica:s reklamfigur Icander som Ica hade under 1970- och 1980-talet.[23]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vem är det: Svensk biografisk handbok 1985. P. A. Norstedt & Söners Förlag. 1984. sid. 757. ISBN 91-1-843222-0 
  2. ^ Klemets, Margita (30 november 1988). ”Fryntlige Sunge Mangs har blivit blodtörstig biskop”. Vasabladet – Sydbilagan: s. 6. 
  3. ^ ”Sune Mangs har avlidit”. Dagens Nyheter. 13 februari 1994. https://www.dn.se/arkiv/teater/sune-mangs-har-avlidit/. Läst 9 februari 2021. 
  4. ^ ”Skogskyrkogården, kvarter 15, gravnummer 262”. Stockholms stad. http://hittagraven.stockholm.se/sv/Skogskyrkogarden/1/15/262/2. 
  5. ^ ”Skansenteatern”. Leopolds antikvariat. Arkiverad från originalet den 28 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160328020221/http://www.abm.se/leopolds/Skansenteatern.html. Läst 19 mars 2016. 
  6. ^ ”Uppsaliensiskt på Casino”. Dagens Nyheter: s. 14. 18 oktober 1958. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1958-10-18/283/14. Läst 21 januari 2016. 
  7. ^ ”Revyer och musical till nyår”. Dagens Nyheter: s. 9. 30 december 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-12-30/353/9. Läst 21 januari 2016. 
  8. ^ Age (15 maj 1960). ”Casinos primadonna vadderad kokerska”. Dagens Nyheter: s. 34. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-05-15/131/34. Läst 21 januari 2016. 
  9. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 46. 14 april 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-04-14/100/46. Läst 21 januari 2016. 
  10. ^ Barbro Hähnel (18 november 1961). ”Ransonerad flugighet på Ideon”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-11-18/313/12. Läst 21 januari 2016. 
  11. ^ Barbro Hähnel (13 maj 1962). ”'Knäppupp' i tält”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-05-13/128/23. Läst 21 januari 2016. 
  12. ^ S B-l (13 december 1962). ”Jubelknäppen: Oskuld med stimulerande arsenikdoft”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-12-13/338/14. Läst 21 januari 2016. 
  13. ^ Pygmé Musikförlags faktasida om "En kul grej hände på väg till Forum" Arkiverad 6 februari 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  14. ^ Barbro Hähnel (17 maj 1965). ”Texttorka men fin musik i 'Ta av dej skorna'”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-05-17/132/19. Läst 22 januari 2016. 
  15. ^ Barbro Hähnel (25 september 1965). ”Skärpt ton på Idéon”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-09-25/260/14. Läst 22 januari 2016. 
  16. ^ Annika Holm (4 mars 1967). ”Autentisk Nalle Puh”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-03-04/61/11. Läst 10 augusti 2021. 
  17. ^ Bengt Jahnsson (18 november 1967). ”Snobben på Idéon: En intelligent serie som blir inställsam”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1967-11-18/313/16. Läst 22 januari 2016. 
  18. ^ Bengt Jahnsson (11 april 1968). ”Luftspel på Idéon: Sydow förträfflig i rolig första akt”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-04-11/100/14. Läst 22 januari 2016. 
  19. ^ Bengt Jahnsson (26 juni 1968). ”Ny klassiker av Martin Ljung”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-06-26/170/12. Läst 22 januari 2016. 
  20. ^ ”17-åriga Louise från Kärrtorp nya Pinocchio”. Dagens Nyheter: s. 21. 12 december 1979. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-12-12/337/21. Läst 20 augusti 2015. 
  21. ^ Susanne Marko (20 oktober 1980). ”Siw Malmkvist underbar Pippi”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1980-10-20/287/20. Läst 3 december 2017. 
  22. ^ Lars Linder (20 september 1992). ”Välkända Madicken”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/valkanda-madicken/. Läst 17 september 2016. 
  23. ^ Wickman, Mats. ”En folkkär figur föds”. ICA-historien. http://www.ica-historien.se/Varorna/Marknadsforing/En-folkkar-figur-fods--ICAnders-tecknare-berattar/. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sune_Mangs&oldid=54419276”