Stig Grybe

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stig Grybe
Stig Grybe  i juni 2015.
Stig Grybe i juni 2015.
Född Stig Rudolf Grybe
18 juli 1928 (87 år)
Maria Magdalena församling, Stockholm[1]
IMDb

Stig Rudolf Grybe, född 18 juli 1928 i Stockholm,[1] är en svensk skådespelare och komiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Stig Grybe är son till urmakare Erik Grybe (1890-1959) och Hilma Näsström (1900-1987).[2][3] Han är utbildad vid Calle Flygare Teaterskola i Stockholm. Sedan följde engagemang på Tantolundens friluftsteater i Stockholm, Svenska Teatern i Vasa och stadsteatern i Uppsala. Hans komiska talang upptäcktes när han spelade i farsen Gröna Hissen på Folkteatern i Göteborg 1951. Grybe slog igenom på allvar i rollen som "Ante Nordlund från Mobacken" (författare Bengt Linder) i radion 1957. Antes funderingar blev så populära att figuren fick en egen TV-show Antes Supersjå 1963. Stig kom till Knäppupp 1961 och medverkade där i flera säsonger. Det var i Knäppupprevyn Ursäkta handsken som han för första gången gjorde sin klassiska monolog Fågelskådaren. Under några år på 1960-talet gestaltade han Kung Sune i radioprogrammet Mosebacke Monarki.

1970-talet kunde man se honom berätta historier i TV-programmet Pratmakarna. Han medverkade i den bejublade Karl Gerhard-kavalkaden på Vasan 1974 och i Hagge Geigerts revy i Göteborg 1981. Stig Grybe har varit flitigt anlitad på privatteatrarna och har medverkat i farser och komedier som till exempel Spanska fluganVasan, Skaffa mig en tenor, Kuta och kör och Oj då, en till!, samtliga på Folkan. Han spelade också fröken Bock i Astrid Lindgrens barnmusikal Karlsson på taketGöta Lejon 1992 och gjorde den svenska rösten till Oppfinnar-Jocke i Disneys populära tecknade serie Duck Tales (Ankliv eller Knatte, Fnatte och Tjatte på äventyr).

1987 gjorde han rollen som kriminalintendent Vesper Johnson i Stieg Trenter-filmatiseringarna I dag röd, Lysande landning och Träff i helfigur på TV. Han medverkade också i TV-serien Snoken som Snokens pappa. På senare år har Grybe medverkat i flera musikaler på Nöjesteatern i Malmö bland annat My Fair Lady, Me and my girl (som gav honom en Guldmask) och I hetaste laget, samt spelat mycket lokalrevy. Tillsammans med Robert Gustafsson gjorde han sketcher i TV-programmet Grogg.

2003 medverkade Grybe på Malmö stadsteater i Hårda bud av Anthony Neilson.[4] och hösten 2007 gjorde Grybe sin senaste scenroll som teaterkatten Gus i CatsNöjesteatern i Malmö. I 2008 års julkalender i SVT, Skägget i brevlådan, gjorde Stig Grybe rollen som jultomten.

Stig Grybe är sedan september 2013 bosatt i Gävle.[5] Han sommarpratade i Sveriges Radio P1 31 juli 2015, precis 40 år efter att ha debuterat som sommarpratare 31 juli 1975.

Stig Grybes son Stefan Grybe var verksam som barnskådespelare under 1970-talet och medverkade bland annat i filmen Niklas och figuren 1971. Dottern Isabella Grybe är programledare på SVT.

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

TV-serier[redigera | redigera wikitext]

Filmografi röstskådespelare[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges befolkning 1990: Grybe, Stig Rudolf
  2. ^ 1890 års män i ord och bild: en bokfilm 1890-1940 och biografiskt lexikon, fil mag John Karlzén, amanuens Nils Olsson, Gustaf Gottschalk, K G Lindeström, Svenska Kulturförlaget 1940 s. 337
  3. ^ Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0) Sveriges Släktforskarförbund, Riksarkivet 2003
  4. ^ ”Malmö Stadsteaters hemsida”. http://www.malmostadsteater.se/pa_scen/arkiv/10/. 
  5. ^ Sorri, Elina. ”Grybe slår sig till ro i Gävle”. Arbetarbladet. http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/gavle/grybe-slar-sig-till-ro-i-gavle. Läst 17 augusti 2015. 
  6. ^ Barbro Hähnel (13 september 1969). ”Variationsrik Kulle i 'Ungkarlslyan': Rush, fart och annorlunda musik”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-13/248/12. Läst 22 augusti 2015. 
  7. ^ Bengt Jahnsson (22 september 1974). ”Vasans Karl Gerhard-kavalkad: Satiren utslätad men visorna håller”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1974-09-22/258/15. Läst 23 augusti 2015. 
  8. ^ ”Vita hästen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24828&pos=166. Läst 12 juni 2015. 
  9. ^ Nytt om nöjen”. Dagens Nyheter: s. 9. 2 mars 1979. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-03-02/59/9. Läst 20 augusti 2015. 
  10. ^ 17-åriga Louise från Kärrtorp nya Pinocchio”. Dagens Nyheter: s. 21. 12 december 1979. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-12-12/337/21. Läst 20 augusti 2015. 
  11. ^ Bengt Jahnsson (2 januari 1986). ”Förvirrad fars på Folkan: Ekman i högform”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1986-01-02/1/25. Läst 22 augusti 2015. 
  12. ^ Marcus Boldeman (20 september 1987). ”Ny fars på Folkan: Männens afton på scen”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1987-09-20/255/20. Läst 22 augusti 2015. 
  13. ^ Marcus Boldemann (16 september 1988). ”Kluven storsatsning”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1988-09-16/252/28. Läst 22 augusti 2015. 
  14. ^ Marcus Boldemann (2 januari 1990). ”Fars med smidigt hopfogad intrig”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1990-01-02/1/28. Läst 22 augusti 2015.