Karin Boye

Karin Boye
Karin Boye ca 1940.
Född	Karin Maria Boye 26 oktober 1900 Göteborg, Sverige
Död	24 april 1941 (40 år) Alingsås, Sverige
Yrke	Författare
Nationalitet	Svensk
Språk	Svenska
Verksam	1922–1940
Genrer	Romaner, dikter, essäer
Officiell webbplats

Karin Maria Boye, född 26 oktober 1900 på Vasaplatsen 11 i Göteborg, död 23 eller 24 april 1941 i Alingsås, var en svensk författare. Hon var mest känd som poet, men var även författare till ett flertal romaner och essäer.

Biografi

Barndom och studier

Hennes pappa Carl Fredrik "Fritz" Boye och hennes mor Signe kom båda från familjer av välbärgade tjänstemän. Karin tyckte att hon själv blev "överexemplariskt" skött. Hon hade höga betyg i skolan. Brodern Sven föddes den 17 januari 1903. Hennes andra bror Ulf föddes den 12 augusti 1904. Då gick hon i Halls småskola. Fadern bytte anställning till en tjänst på Kungl. Försäkringsinspektionen i Stockholm, familjen flyttade därför dit 1909.

1915 bosatte sig familjen i förortskommunen Huddinge, sydväst om Stockholm, på den plats där idag Sjödalsgymnasiet ligger. Där i en skogsbacke med björkar, rakvuxna furor och ekar hade det byggts en högrest villabyggnad, faluröd med vita knutar och listverk. Familjen gav sin nya boning namnet Björkebo. Där skrev hon mycket ungdomslyrik, noveller och teaterpjäser samt ritade och målade akvareller.

Karin Boye avlade studentexamen 1920 och folkskollärarinneexamen 1921. Därefter begav sig Boye till Uppsala för att studera grekiska, nordiska språk och litteraturhistoria. På ett kristet sommarläger i Fogelstad hade hon 1918 träffat Anita Nathorst, som hon kom att återse i Uppsala. Den sju år äldre Nathorst hade studerat teologi och humaniora vid Uppsala universitet. Under sitt sista år på universitetet gick Boye med i Clarté Hon tog en filosofisk ämbetsexamen vid Stockholms högskola 1928; allvarlig överansträngning och stress hade då tvingat henne att lämna Uppsala men den närmare bakgrunden är oklar.

Debut och tidig karriär

1922 debuterade hon med diktsamlingen Moln som förmedlade en ung människas grubbel över Gud, livets brister och sin egen framtid. Men där fanns också hennes speciella särdrag och motivkretsar. Formellt märks de lättflytande rimmen och tendensen till bokstavsrim (som skulle förstärkas när hon fick läsa Eddans dikter på isländska i Uppsala). Men framför allt är den speciella rytmen slående, där till exempel betonade stavelser avlöser varandra. 1925 höll hon sitt berömda Tal till mannen vid studentkårens vårfest. Den första romanen, Astarte, fick pris i en nordisk romanpristävling 1931.

1927 blev Karin Boye medlem av den socialistiska tidskriften Clartés redaktion. Hon var också med och grundade tidskiften/förlaget Spektrum, och ingick i dess redaktion 1931-32 och kom att bidra med en del av kapitalet för detta initiativ (hennes far hade avlidit 1928 och de ärvda pengarna från honom gjorde henne ekonomiskt oberoende under några år). 1931 blev hon även invald i samfundet De Nio.

Uppgörelse med sig själv

Under en vistelse i Berlin 1932–1933 tog hon steget till att leva med sin homosexualitet, på ett tydligare sätt än tidigare. Hennes äktenskap med Leif Björk upplöstes under Berlinåret, och när hon återvände till Sverige var hon, som vännerna upplevde det, förändrad: mer elegant, mindre intresserad av den aktivt marxistiska sidan i Clarté, och kanske mera sårbar än tidigare. Efter en tid bjöd hon in en ung tysk-judisk kvinna, Margot Hanel, som hon mött och "förfört" (hennes eget uttryck) i Berlin, och de kom sedan att leva tillsammans i princip fram till Boyes död - detta vid en tid då homosexualitet fortfarande var ett brott i Sverige.

Boye hade förmodligen varit medveten om en homosexuell eller bisexuell sida hos sig själv sedan tiden för debutboken, men det var en dragning hon hade svårt att praktiskt acceptera därför att den tycktes kräva av henne att hon skulle leva som en man, dessutom var det svårt att tala öppet om saken. Margit Abenius, som kände Boye från studentåren och framåt och starkt kom att påverka bilden av henne, spårar det här problemet från hennes tonårsdikter och framåt. Redan i de dikter och legender hon skrev i tonåren identifierar sig Boye mycket ofta med manliga hjältar och deras offerhandlingar kan ofta ses som erotiskt laddade.

Abenius menar att kampen mellan att vara trogen sina egna val, även de omedvetna valen, och sin egen övertygelse - "att leva rak" med Boyes uttryck - och de yttre moraliska krav som vi gärna vill ta på oss (överjaget hos Freud) - en viktig konfliktlinje från debutboken och framåt - har en del att göra med Boyes insikt om sin förbjudna lust. Boye gör själv en liknande tolkning i Kris, men eftersom den är skriven just efter Berlinåret kan man inte utan vidare se romanen som facit till den kris Boye genomgick i början av 1921 (och som hon själv gjorde en första analys av i ett brev till väninnan Agnes Fellenius) Under tiden i Berlin genomgick hon också viss psykoanalytisk behandling, och kunde bevittna nazismens genombrott på nära håll.

Berömda verk

Karin Boyes mest berömda dikt är troligen "Ja, visst gör det ont när knoppar brister" ur samlingen För trädets skull, följt av "I rörelse". Av prosaverken är de mest kända den delvis självbiografiska romanen Kris och dystopin Kallocain.

Som essäist sysslade hon främst med litteraturanalyser och det psykoanalytiska inflytandet på modernismen; hon var också verksam som kritiker. Karin Boye räknas till den andra generationens svenska modernister (efter första vågens Pär Lagerkvist och Birger Sjöberg).

Död

Karin Boye avled efter en överdos av sömnpiller (självmord) efter att ha lämnat sitt hem den 23 april 1941. Enligt handlingar i Göteborgs landsarkiv hittades Karin Boyes livlösa kropp vid en stor sten på en kulle norr om Alingsås. Hon vistades i Alingsås för att hjälpa väninnan Anita Nathorst, som var döende i cancer, och Boye var att döma av egna brev och senare uttalanden från vänner som mött henne i ett ibland pressat, allt mer labilt sinnestillstånd under sina sista månader. Stenen i området Nolby där Karin Boye hittades har gjorts till en minnessten och finns med på Alingsås turistkarta.

Hennes käresta Margot Hanel (som inte var med henne i Alingsås) tog en månad efter Boyes död även hon sitt liv. och Anita Nathorst dog i cancer i augusti.

Postuma erkännanden

Året efter Boyes död publicerades en postum hyllningsbok, Karin Boye - Minnen och studier (redigerad av Margit Abenius och Olof Lagercrantz) och med bidrag från flera av hennes författarvänner. Sist i boken stod Hjalmar Gullbergs dikt Död amazon som skrivits under direkt intryck av Boyes död och tidigare tryckts i BLM i maj 1941.. Den gav en stram formulering av det heroiska, trotsiga och tragiska i hennes liv och verk (och ställer metaforiskt detta liv emot att tyska och grekiska trupper vid samma tidpunkt var i strid vid Thermopyle, den plats där spartanska krigare hade kämpat till sista man för det antika Greklands frihet). Dikten kan ses som ett klassiskt uttryck för den heroiska bilden av Boye.

En vers ur Boyes postumt utgivna diktcykel De sju dödssynderna ("Allt som är spritt och delat") finns medtagen som så kallade läsepsalm i Psalmer och visor 76. Den medtogs dock inte i den slutligen antagna 1986 års Psalmbok. En staty över Karin Boye står rest vid Stadsbiblioteket Göteborg, nära Götaplatsen. Hon är begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.

Utdrag ur Härdarna

”	Från en stygg flicka Jag hoppas du inte alls har det bra. Jag hoppas du ligger vaken som jag och känner dig lustigt glad och rörd och yr och ängslig och mycket störd. Och rätt som det är, så får du brått att lägga dig rätt för att sova gott. Jag hoppas det dröjer en liten stund... Jag hoppas du inte får en blund!	„
— Karin Boye, Härdarna

Bibliografi

Romaner:

• Astarte, 1931
• Merit vaknar, 1933
• Kris, 1934
• För lite, 1936
• Kallocain, 1940

Diktsamlingar:

• Moln, 1922
• Gömda land, 1924
• Härdarna, 1927
• För trädets skull , 1935
• De sju dödssynderna och andra dikter, 1941 (postumt utgiven av Hjalmar Gullberg; titeldikten verkar ha påbörjats runt 1938 och förblev ofullbordad trots intensivt arbete)

• Samlade skrifter I-X, 1948-50, utgivna av Margit Abenius

Översättningar:

• Bergtagen av Thomas Mann, 1929
• Det öde landet (The Waste Land) av T.S. Eliot - tillsammans med Erik Mesterton, i tidskriften Spektrum 1932.

Minnesmärken

• Karin Boyes födelsehus i Göteborg, minnesplakett på huset på Vasaplatsen 11 i Göteborg.
• Karin Boyes träd i Uppsala, planterades utanför Carolina Rediviva 18 maj 1985.
• Karin Boyes staty i Huddinge centrum av Peter Linde uppförd 1980. På näraliggande fasader finns sedan plaketter med dikter av henne.
• Karin Boyes staty i Göteborg, av Peter Linde uppförd 1987.
• Karin Boyes staty i Stockholm universitetsbibliotek av Ylva Lindgren och Jan-Erik Björk uppförd 2000.
• Karin Boyes minnessten i Alingsås, den sten som Karin Boye hittades död bredvid den 25 april 1941.
• Karin Boye-rummet i Huddinge
• Karin Boye-biblioteket i Uppsala sedan 2004.
• Karin Boyes gata i Fruängen
• Karin Boyeskolan (högstadieskola) i Motala sedan 2004.

Se även

• Kallocain
• Margot Hanel

Galleri

• 

  Peter Lindes staty över Karin Boye, utanför Göteborgs stadsbibliotek.

• 

  I familjen Boyes släktgrav på Östra kyrkogården i Göteborg, har Karin Boye fått sin sista viloplats.

• 

  Bland gravstenarna i familjegraven, står det på en mindre stenplatta, vid sidan av tre andra familjemedlemmar: "Karin Boye 1900-1941".

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Karin Boye.
  Bilder & media
• Karin Boyesällskapet
• Karin Boye i Libris
• Ett urval av Karin Boyes romaner finns att ladda hem från Textalk - Klassisk svensk litteratur
• Dikter i rysk översättning