Karin Boye

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karin Boye
Karin Boye cirka 1940.
Karin Boye cirka 1940.
Född Karin Maria Boye
26 oktober 1900
Göteborg, Sverige
Död 24 april 1941 (40 år)
Alingsås, Sverige
Yrke Författare
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Verksam 1922–1940
Genrer Romaner, dikter, essäer
Framstående verk "Ja, visst gör det ont när knoppar brister", Kris, Kallocain
Make/maka Leif Björk (1929–1932)[1]
Partner Margot Hanel (1934–1941)
Officiell webbplats

Karin Maria Boye, under en tid Björk[2], född 26 oktober 1900Vasaplatsen 11[3] i Göteborg, död 23 eller 24 april 1941 i Alingsås (folkbokförd i Oscars församling, Stockholm[2]), var en svensk författare. Hon var mest känd som poet men var även författare till ett flertal romaner, noveller och artiklar. Mest känd har kanske den dystopiska science fiction-romanen Kallocain blivit.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Barndom och studier[redigera | redigera wikitext]

Hennes far, civilingenjör Carl Fredrik "Fritz" Boye (1857-1927)[2], och hennes mor Signe (1875-1976),[2] född Liljestrand,[4] kom båda från familjer av välbärgade tjänstemän; Carl Fredriks far var konsuln med mera Eduard Boye. Karin Boye tyckte att hon själv blev "överexemplariskt" skött. År 1907 började hon i Mathilda Halls skola i Göteborg[5]. Hon hade höga betyg i skolan. Hennes syskon var Sven (1903-1974) och Ulf (1904-1999).[6] Fadern bytte anställning till en tjänst på Försäkringsinspektionen i Stockholm, och familjen flyttade därför dit 1909.

År 1915 bosatte sig familjen i Huddinge, på den plats där idag Sjödalsgymnasiet ligger. Där i en skogsbacke med björkar, rakvuxna furor och ekar hade det byggts en högrest villabyggnad, faluröd med vita knutar och listverk. Familjen gav sin nya boning namnet Björkebo. Där skrev hon mycket ungdomslyrik, noveller och teaterpjäser samt ritade och målade akvareller. Mindre känt om Karin Boye är att hon målade mycket personliga akvareller med mytiska figurer. Dessa upptog senare ett helt rum på Prins Eugens Waldemarsudde.[7]

Karin Boye avlade studentexamen 1920 och folkskollärarexamen 1921. Därefter begav hon sig till Uppsala för att studera grekiska, nordiska språk och litteraturhistoria. På ett kristet sommarläger i Fogelstad hade hon 1918 träffat Anita Nathorst, som hon kom att återse i Uppsala. Den sju år äldre Nathorst hade studerat teologi och humaniora vid Uppsala universitet. Under sitt sista år på universitetet gick Boye med i Clarté[8] Hon tog en filosofisk ämbetsexamen vid Stockholms högskola 1928; allvarlig överansträngning och stress hade då tvingat henne att lämna Uppsala men den närmare bakgrunden är oklar.

Debut och tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Dikten "Aftonbön", handskriven av Karin Boye 1922.

1922 debuterade hon med diktsamlingen Moln som förmedlade en ung människas grubbel över Gud, livets brister och sin egen framtid. Men där fanns också hennes speciella särdrag och motivkretsar. Formellt märks de lättflytande rimmen och tendensen till bokstavsrim (som skulle förstärkas när hon fick läsa Eddans dikter på isländska i Uppsala). Men framför allt är den speciella rytmen slående, där till exempel betonade stavelser avlöser varandra. I de följande diktsamlingarna Gömda land 1924 och Härdarna 1927 manar hon, med grund i kristna motiv, till tapperhet, strid och offer. 1925 höll hon sitt berömda Tal till mannen vid studentkårens vårfest. Den första romanen, Astarte, fick pris i en nordisk romanpristävling 1931.

1927 blev Karin Boye medlem av den socialistiska tidskriften Clartés redaktion. Hon var också med och grundade tidskriften Spektrum, och ingick i dess redaktion 1931-32 tillsammans med Josef Riwkin, Erik Mesterton och Gunnar Ekelöf. I Spektrum publicerades Boyes essä Språket bortom logiken där hon på psykoanalytisk grund pläderade för ett nytt poetiskt symbolspråk. Hon kom också att bidra med en del av kapitalet för detta initiativ (hennes far hade avlidit 1928 och de ärvda pengarna från honom gjorde henne ekonomiskt oberoende under några år).

1931 blev hon invald i Samfundet De Nio.

Uppgörelse med sig själv[redigera | redigera wikitext]

Under en vistelse i Berlin 1932–1933 tog hon steget till att leva med sin homo-/bisexualitet, på ett tydligare sätt än tidigare. Hennes äktenskap med Leif Björk upplöstes under Berlinåret, och när hon återvände till Sverige var hon, som vännerna upplevde det, förändrad: mer elegant, mindre intresserad av den aktivt marxistiska sidan i Clarté, och kanske mera sårbar än tidigare. Efter en tid bjöd hon in en ung tysk-judisk kvinna, Margot Hanel, som hon mött och "förfört" (hennes eget uttryck) i Berlin,[9] och de kom sedan att leva tillsammans i princip fram till Boyes död – detta vid en tid då homosexualitet fortfarande var ett brott i Sverige. Boyes djupa kärlek till Anita Nathorst blev dock aldrig besvarad[10].

Boye hade förmodligen varit medveten om en homosexuell eller bisexuell sida hos sig själv sedan tiden för debutboken, men det var en dragning hon hade svårt att praktiskt acceptera därför att den tycktes kräva av henne att hon skulle leva som en man,[11] och dessutom var det svårt att tala öppet om saken. Margit Abenius, som kände Boye från studentåren och framåt och starkt kom att påverka bilden av henne, spårar det här problemet från hennes tonårsdikter och framåt. Redan i de dikter och legender hon skrev i tonåren identifierar sig Boye mycket ofta med manliga hjältar, och deras offerhandlingar kan ofta ses som erotiskt laddade.

Abenius menar att kampen mellan att vara trogen sina egna val, även de omedvetna valen, och sin egen övertygelse – "att leva rak" med Boyes egna ord – och de yttre moraliska krav som vi gärna vill ta på oss (överjaget hos Freud) – en viktig konfliktlinje från debutboken och framåt – har en del att göra med Boyes insikt om sin förbjudna lust.[12] Boye gör själv en liknande tolkning i Kris, men eftersom den är skriven just efter Berlinåret kan man inte utan vidare se romanen som facit till den kris Boye genomgick i början av 1921 (och som hon själv gjorde en första analys av i ett brev till väninnan Agnes Fellenius).[13] Under tiden i Berlin genomgick hon också viss psykoanalytisk behandling, och kunde bevittna nazismens genombrott på nära håll.

Berömda verk[redigera | redigera wikitext]

Sista raden i Karin Boyes dikt "Ja visst gör det ont när knoppar brister" återfinns på ett konstverk i Ystads gamla kyrkogårds minneslund.

Karin Boyes mest berömda dikt är troligen "Ja, visst gör det ont när knoppar brister" ur samlingen För trädets skull, följt av "I rörelse" ur samlingen Härdarna. Av prosaverken är de mest kända den delvis självbiografiska romanen Kris[14] och dystopin Kallocain.

Som essäist sysslade hon främst med litteraturanalyser och det psykoanalytiska inflytandet på modernismen; hon var också verksam som kritiker. Karin Boye räknas till den andra generationens svenska modernister (efter första vågens Pär Lagerkvist och Birger Sjöberg).

Död[redigera | redigera wikitext]

Karin Boye avled efter en överdos av sömnpiller (självmord) efter att ha lämnat sitt hem den 23 april 1941.[15] Enligt handlingar i Göteborgs landsarkiv hittades Karin Boyes livlösa kropp vid en stor sten på en kulle norr om Alingsås.[16] Hon vistades i Alingsås för att hjälpa väninnan Anita Nathorst (1894-1941)[2], som var döende i cancer, och Boye var att döma av egna brev och senare uttalanden från vänner som mött henne i ett ibland pressat, allt mer labilt sinnestillstånd under sina sista månader[17]. Stenen i området Nolby där Karin Boye hittades har gjorts till en minnessten och finns med på Alingsås turistkarta.[18] Karin Boye är begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.

Hennes käresta Margot Hanel (som inte var med henne i Alingsås) tog en månad efter Boyes död även hon sitt liv.[19] Anita Nathorst avled i cancer i augusti samma år.

Äktenskap[redigera | redigera wikitext]

Karin Boye var 1929–1932 gift med statistiker Leif Björk (1907–2000)[1][20], som var bror till Kaj Björk.

Postuma erkännanden[redigera | redigera wikitext]

Året efter Boyes död publicerades en postum hyllningsbok, Karin Boye - Minnen och studier (redigerad av Margit Abenius och Olof Lagercrantz) och med bidrag från flera av hennes författarvänner. Sist i boken stod Hjalmar Gullbergs dikt Död amazon som skrivits under direkt intryck av Boyes död och tidigare tryckts i BLM i maj 1941[21]. Den gav en stram formulering av det heroiska, trotsiga och tragiska i hennes liv och verk (och ställer metaforiskt detta liv emot att tyska och grekiska trupper vid samma tidpunkt var i strid vid Thermopyle, den plats där spartanska krigare hade kämpat till sista man för det antika Greklands frihet). Dikten kan ses som ett klassiskt uttryck för den heroiska bilden av Boye.

En vers ur Boyes postumt utgivna diktcykel De sju dödssynderna ("Allt som är spritt och delat") finns medtagen som så kallade läsepsalm i Psalmer och visor 76. Den medtogs dock inte i den slutligen antagna 1986 års Psalmbok. En staty över Karin Boye står rest vid Göteborgs stadsbibliotek, nära Götaplatsen. En staty finns sedan 1980 även i Huddinge,[22][23] där kommunen sedan 1998 delar ut det årliga Karin Boyes litterära pris. Ytterligare en staty finns vid Stockholms universitet och Karin Boyes träd finns i Uppsala.[24] Se vidare listan över minnesmärken nedan.

På senare år har Boye, hennes liv och författarskap varit föremål för olika forskningsinsatser och publicerade böcker. Utöver Karin Boye-sällskapet (bildat 1983) har bland annat Paulina Helgeson och Pia-Kristina Garde i olika texter och biografiska böcker presenterat Boyes bakgrund och relationer. 2013 kom Jessica Kolterjahns Den bästa dagen är en dag av törst, en biografisk roman ("litterär fantasi", med Kolterjahns egna ord[25]) baserad på Karin Boyes tid i Berlin 1932–33.

Utdrag ur Härdarna[redigera | redigera wikitext]

Från en stygg flicka
Jag hoppas du inte alls har det bra.

Jag hoppas du ligger vaken som jag

och känner dig lustigt glad och rörd

och yr och ängslig och mycket störd.

Och rätt som det är, så får du brått

'att lägga dig rätt för att sova gott.

Jag hoppas det dröjer en liten stund...

Jag hoppas du inte får en blund!

— Karin Boye, Härdarna

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Romaner[redigera | redigera wikitext]

Diktsamlingar[redigera | redigera wikitext]

Essäer[redigera | redigera wikitext]

Noveller[redigera | redigera wikitext]

Samlade verk[redigera | redigera wikitext]

  • 1948–50 – Samlade skrifter I-X, utgivna av Margit Abenius

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

Minnesmärken[redigera | redigera wikitext]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Boye, Karin Maria i Svenskt författarlexikon / 1. 1900-1940 A-Ö / s 112.
  2. ^ [a b c d e] Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009. Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 
  3. ^ Bengt A. Öhnander, Statyer berättar - 76 konstverk i Göteborg. Tre böcker: Göteborg 2004, s. 45
  4. ^ http://runeberg.org/vemardet/1933/0116.html
  5. ^ www.karinboye.se. Tidsaxel.
  6. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009. Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 
  7. ^ Tidningarnas Telegrambyrå, 1993-10-21, 16:31
  8. ^ Karin Boye - A Biographical Profile
  9. ^ Abenius (1950), s. 201ff
  10. ^ Ramdén, Maria (2000-11-24): "100 år efter födelsen: Karin Boye uppmärksammas". NE.se. Läst 19 december 2012.
  11. ^ Abenius (1950), s. 201
  12. ^ Abenius (1950), s. 49-59
  13. ^ Brevet citeras av Abenius (1950), s. 53ff
  14. ^ "Törsten efter det förbjudna". Karinboye.se. Läst 2 januari 2013.
  15. ^ Abenius (1950), s. 399ff
  16. ^ "Karin Boyes minnessten i Alingsås". Karinboye.se. Läst 4 januari 2013.
  17. ^ Abenius (1950), kap. "De sju dodssynderna"
  18. ^ ”Karin Boyes sten”. Uppleva, göra. Alingsås kommun. 15 augusti 2011. http://www.alingsas.se/uppleva-gora/sevardheter/karin-boyes-sten. Läst 18 december 2012. 
  19. ^ Abenius (1950), s. 404
  20. ^ Karin Boye ur "relief" - författarporträtt av Crister Enander på Karin Boye Sällskapets webbplats. Åtkomst 2 januari 2012.
  21. ^ Även i hans diktsamling Fem kornbröd och två fiskar 1942; se Abenius (1950), s. 412ff
  22. ^ Wendel, Ulla-Britt (2011-05-23): "Karins staty". Stadsbiblioteket.nu. Läst 27 februari 2014.
  23. ^ May och Hans Mehlin (2006): "Karin Boyes Staty i Huddinge". Karinboye.se. Läst 27 februari 2014.
  24. ^ May och Hans Mehlin (2011): "Minnesmärken". Karinboye.se. Läst 27 februari 2014.
  25. ^ Josefsson, Erika/TT (2013-04-22): "Karin Boye befriad från helgonglorian ". GD.se. Läst 27 februari 2014.
  26. ^ LIBRIS - Uppgörelser
  27. ^ LIBRIS - Ur funktion
  28. ^ LIBRIS - Bebådelse
  29. ^ "Karin Boye av Peter Linde". Stockholmslansmuseum.se. Läst 3 april 2013.
  30. ^ Svenska Dagbladet, 2011-04-30, 14
  31. ^ Tidningarnas Telegrambyrå, 1992-11-21, 16:20

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Abenius, Margit (1950): Drabbad av renhet : en bok om Karin Boyes liv och diktning, Bonnier, Stockholm. Libris. 1950 och senare upplagor.
  • Karin Boye Sällskapet (1991): Karin Boyes liv och diktning. Minnesskrift, minst 12 utgåvor 1985–2010. Libris
  • Hammarström, Camilla (1997): Karin Boye, Natur och Kultur, Stockholm. ISBN 91-27-05859-X Libris
  • Rosenqvist, Barbro Gustafsson (1999): Att skapa en ny värld, Carlsson, Stockholm. ISBN 91-7203-866-7
  • Boye, Karin/Helgeson, Paulina (2000): Ett verkligt jordiskt liv : brev, Bonnier, Stockholm. ISBN 91-0-057138-5.
  • Garde, Pia-Kristina (2011): Karin Boye och människorna omkring henne : en fotobok, Ellerström, Lund. ISBN 978-91-7247-284-6.
  • Kolterjahn, Jessica (2013): Den bästa dagen är en dag av törst [biografisk roman] ISBN 978-91-37-13838-1

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]