Kristendom i Sverige

Ärkebiskop Ansgar räknas traditionellt som grundare av katolska kyrkan i Sverige och därigenom den som förde kristendomen till Sverige.

Kristendomen i Sverige avser kristendomens utbredning i Sverige i nutid och historiskt.

Historik

Det tidigaste spåren av kristendom i Sverige är från 800-talet. Kristendomen var från den tiden och under Medeltiden synonym med katolska kyrkan i Sverige.

Innan Konventikelplakatet upphävdes 1858 tilläts andra samfunds verksamhet i Sverige endast bland personer födda i andra länder.

Katolska kyrkan i Sverige

I juni 1989 blev Johannes Paulus II förste påve att avlägga statsbesök i Sverige.

Svenska kyrkan

Svenska kyrkans domkyrka är Uppsala domkyrka.

I och med reformationen började protestantismen komma till Sverige, till exempel genom Västerås riksdag 1527. Hela Bibeln utkom första gången på svenska 1541. På Uppsala möte 1571 bestämdes att den svenska kyrkan skulle vila på den augsburgska bekännelsen och vara Sveriges enda legitima kristna organisation.

Från svenska kyrkan har många traditioner i Sverige utgått, som jul och påsk, liksom dop, konfirmation, bröllop och begravning.

På ett kyrkomöte den 28 augusti 1995 beslutades, efter långvarig debatt, att från den 1 januari 2000 åtskilja Svenska kyrkan och svenska stat.

Under 1800- och 1900-talen tog man in flera romersk-katolska traditioner i Svenska kyrkan och andra protestantiska samfund, som Luciafirande, julkrubba och ljuständandet vid gravarna på Alla helgons dag. Även en mer sekulär jultradition, som Jultomten, är baserad på ett romersk-katolskt helgon, Sankt Nikolaus.

1925 hölls Stora ekumeniska mötet i Uppsala, under ledning av Nathan Söderblom. Mötet samlade samtliga kristna kyrkosamfund, utom Romersk-katolska kyrkan och Pingströrelsen.

Frikyrkor

Tiden kring sekelskiftet 1900 var en stormig tid i svensk kristenhet, då de flesta frikyrkorna föddes, och då det moderna, historiskt-kritiska paradigmet fick sitt genombrott inom svensk teologi. Frälsningsarmén, Helgelseförbundet, Fribaptisterna, Svenska Missionsförbundet, Örebromissionen, Adventisterna och Jehovas Vittnen föddes under denna tid.

Livet i Svenska kyrkan präglades av Nathan Söderblom och nyevangelismen, två läger i fiendskap med varandra, den förre den kyrkliga modernismens huvudman, och den senare fundamentalismens huvudborg. Kampen om den frambrytande bibelkritiken var så häftig, att detta räckte till för att splittra Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, där utbrytarna kallade sig för Bibeltrogna Vänner.

En vattendelare i det teologiska klimatet kring bibelfrågan blev Waldemar Rudins installationsföreläsning i Uppsala 1893, med rubriken "Den gudomliga uppenbarelsens förnedringsgestalt i den heliga skrift", en föreläsning som kom ut i tryck. Rudin, som hade stor anseelse i nyevangeliska kretsar, bröt här försiktigt med fundamentalismen, och det utlöste ett ramaskri. Därefter kom bibelkritiker ofta att hänvisa till denna föreläsning.

Bibelkritiken hade sakta förberetts genom den religiösa liberalismens genombrott i Sverige i slutet av 1800-talet. Viktor Rydberg, Nils Ignell och Pontus Wikner var de viktigaste för att öppna upp för den s.k. "liberalteologin", vars främsta språkrör i Europa var Adolf von Harnack och Albrecht Ritschl. På universiteten blev Fredrik Fehr och Samuel Fries de första att introducera liberalteologin.

Helgelserörelsen satte stort prägel på kyrkolivet vid den tiden. Det säger något om tidens mode att prins Oscar Bernadotte var ledaren för helgelserörelsen i Sverige, och var den som startade de s.k. Södertäljekonferenserna, efter modell av Keswickkonferenserna. Stockholms mest berömde och läste predikant vid den tiden, Fredrik Hammarsten, var också populär i helgelsekretsar, och hade en innerlig kristusmystik.

Mystiken var överhuvudtaget populär. Två beryktade mystika vänkretsar i Stockholm, Bergmankretsen och Flodbergskretsen utgick från tiden strax före sekelskiftet. En sådan blomstring för mystiken skulle Stockholm sedan aldrig se mer. Nathan Söderblom gjorde sitt för att sprida kännedomen om mystiken, genom sin bok om Sadhu Sundar Singh. Denne blev omåttligt populär i Sverige vid sitt besök i Uppsala 1922.

Det var först med nyortodoxin och barthianismen som mystiken blev impopulär igen, särskilt på 1930-talet. Men många biskopar innan dess var riktiga mystiker, såsom Erling Eidem och Torsten Bohlin.

Ungkyrkorörelsen satte också sitt prägel på tiden, med sin folkkyrkotanke. Den var typisk för de nationalistiska stämningar som rådde vid den tiden i svensk kristenhet.

Lev Tolstoj var ett av tidens hetaste debattämnen, och satte igång det som kallats "Bergspredikoväckelsen". Tolstojs främste lärjunge i Sverige blev "vandrarprästen" David Petander, i vilken radikalpietismen fick en renässans i Sverige.

Kända personer

• ärkebiskop Ansgar, traditionellt grundare av katolska kyrkan i Sverige under Medeltiden
• Heliga Birgitta, svenskt helgon
• Elisabeth Hesselblad
• Bo Giertz
• Lewi Petrus
• Nathan Söderblom
• Artur Erikson

Kända rörelser

• Equmeniakyrkan
• Evangeliska Frikyrkan
• Frälsningsarmén
• Jehovas vittnen
• Katolska kyrkan i Sverige
• KFUM-KFUK
• Missionsprovinsen
• Pingströrelsen
• Svenska kyrkan
• Trosrörelsen
• Mink inledningen.

Källor

• Edvard Rodhe: Den religiösa liberalismen. Nils Ignell, Viktor Rydberg, Pontus Wikner. Svenska kyrkans diakonistyrelses förlag. 1935
• Edvard Rodhe: Svenska kyrkan omkring sekelskiftet. Svenska diakonistyrelsens förlag 1930.
• Seth Erlandsson: Bibeltro och bibelkritik Tidskriften Biblicum nr.6-7, 1979
• Paul Sandegren: Ekumeniska mötet i Stockholm : om dess uppkomst, idésammanhang och innehåll / med förord av Nathan Söderblom. J.A.Lindblads förlag 1925

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Kristendom i Sverige.
  Bilder & media