Prutgås

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Prutgås
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Prutgås B. b. bernicla
Prutgås B. b. bernicla
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Andfåglar
Anseriformes
Familj Egentliga andfåglar
Anatidae
Underfamilj Anserinae
Tribus Gäss
Anserini
Släkte Branta
Art Prutgås
B. bernicla
Vetenskapligt namn
§ Branta bernicla
Auktor Linné, 1758
Ljusbukig prutgås B. b. hrota
Ljusbukig prutgås B. b. hrota
Hitta fler artiklar om fåglar med

Prutgås (Branta bernicla) är en fågel av släktet Branta i underfamiljen Anserinae.

Taxonomi och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Prutgåsen häckar cirkumpolärt på öar och nära havskuster på arktisk tundra i Europa, Asien och Nordamerika. Den är en flyttfågel som sträcker främst i slutet av september till oktober samt slutet av maj och övervintrar vid kusterna av Atlanten, Nordsjön och Stilla havet.

Den brukar delas in i tre taxa:

Vissa delar i sin tur upp nigricans i två taxa, nämligen den nordamerikanska populationer och populationen som häckar från nordöstra Sibirien och österut till Tajmyrhalvön och som har det vetenskapliga suffixet orientalis.

Det finns även en mindre population som främst häckar på ön Melville i Kanada och som övervintrar vid Pugetsundet på den amerikanska västkusten, nära gränsen mellan USA och Kanada. Denna population ser ut som en mellanform av hrota och nigricans och skulle kunna vara en underart, men det skulle också kunna vara resultatet av hybridisering mellan dessa båda taxa.

Det finns olika uppfattningar huruvida artens många taxa är underarter eller ska ses som goda arter. Det finns som sagt indikationer på att hrota och nigricans hybridiserar på öar i arktiska Kanada där dessa båda taxa häckar. Men studier av mitokondriellt DNA pekar mot att bernicla, hrota och nigricans är olika arter och kategoriseras på detta vis av bland andra CSNA (Dutch Committee for Avian Systematics). Beroende på hur man kategoriserar arten så kan orintalis antingen ses som en underart till B. bernicla och då kallas B. b. orientalis eller om man kategoriserar nigricans som en god art B. nigricans, så blir orientalis en underart till denne och kallas då B. n. orientalis.

Prutgåsen i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Prutgås följer vissa traditionella rutter under sina flyttningar och populationer av taxonet bernicla som häckar i Ryssland har bland annat rutter som går förbi Öland, Gotland, Blekinge och Skåne och även förbi västkusten. Även den ljusbukiga hrota observeras årligen på västkusten och nigricans har observerats vid några fåtal tillfällen.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Till formen är prutgåsen lik vitkindad gås (branta leucopis) men är något mindre och slankare med en längd på 55–62 cm. Vidare har den proportionerligt smalare och kortare vingar med ett spann på 105 – 117 cm och har något längre hals. Den väger mellan 1 000 och 1 500 gram. Prutgåsen har runt huvud, svart liten näbb och svarta ben. Hos alla taxa är fågelns huvud, hals och vingpennor svarta eller svartgrå. Den har vit övergump med en svart v-formad kil som sträcker sig ned från ryggen mot stjärten. Stjärten, som är den kortaste av alla gåsarters, är vit med svarta sidor. Hos alla taxa har juvenila fåglar mörkare kroppssidor, i samma nyans som buken, vilket gör att det nästan är omöjligt att i fält bestämma vilket taxon de tillhör.

Prutgås av underarten B. b. bernicla. Notera den mörka buken.
Svartbukig prutgås, B. b. nigricans. Notera den stora vita halsfläck och kraftigt vitstreckade kroppssidan.
  • Hrota, eller ljusbukig prutgås, är den ljusaste av dessa tre taxa där den adulta fågeln har en ljusgrå buk i skarp kontrast till det svarta bröstet. Buken och kroppsidorna blir än ljusare närmre stjärten. Undergumpen är vit utan något svart, den har en liten vit halsfläck och dess övre vingtäckare är grå med en fin vit randning vilket ger den stående fågeln en fint vertikalt randad ovansida.
  • Bernicla, nominatformen, är de taxa som i nyans är mitt emellan de båda andra. Den har enfärgat grå övre vingtäckare med en buk i samma färg och bara en tillstymmelse till ljusare randade kroppsidor. Den har en mörk kil som sträcker sig ut på den vita undergumpen, något som främst syns då den tippar framåt för att söka föda när den simmar. Den har också bara en liten vit halsfläck.
  • Nigricans, eller svartbukig prutgås, är den mörkaste av dessa tre taxa och den har gråsvarta övre vingtäckare och bröst vilket gör att kontrasten gentemot bröst, hals och vingpennor är mycket liten. Den har däremot kraftigt vita streckade kroppssidor och en stor vit halsfläck som hos vissa sträcker sig runt hela halsen. Dess hals och huvud är också grövre än hos bernicla. Den svarta kilen som sträcker sig ut på den vita undergumpen är tydligare och större än hos bernicla.

Ekologi och status[redigera | redigera wikitext]

flockar med prutgås.

Häckningen börjar i juni och tar ungefär 25 dagar. Honan lägger i snitt mellan 3 och 5 ägg och precis som hos andra gäss håller hanen vakt medan honan ruvar. ungarna blir flygga efter cirka 40 till 50 dygn. Efter häckningstiden lever de i stora flockar och på flytten ses de ofta i stora täta flockar när de provianterar på grunda vatten ute på havet. Födan består av vattenväxter, främst bandtång (Zostera marina) men även andra alger och gräs. De betar på botten och tippar då framåt likt många mindre änder. Tidigare följde oftast sträcken kusterna men sedan 1970-talet har man märkt förändrade flyttningsrutter och numera observeras prutgäss även när de födosöker på åkrar längre inåt land. Detta kan vara en följd av artens kraftiga ökning i antal. Vid mitten av 1980-talet hade världspopulationen tiofaldigats till 400- 500.000 individer.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Namnet prutgås omnämns första gången 1761 av Linné som uppger att det skulle röra sig om ett dialektalt namn från Småland. I Sverige har den även kallats för taflacka och rotgans, där det senare är synomnymt med det holländska namnet för prutgås. Släktnamnet Branta är latin och betyder bränd medan Bernicla kommer av det engelska ordet barnacle som är en grupp kräftdjur som sitter fast på stenar och dylikt i vattnet, exempelvis havstulpaner och långhalsar. En gammal sägen förtäljde om hur prutgässen uppstått ur dessa havsdjur, som kan liknas vid ett gåshuvud med näbb och lång hals, och detta förklarade varifrån alla dessa gäss kom från om vintern. Se även Långhalsar/mytologi.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Delar av artikeln är översatt från engelskspråkiga Wikipedia artikel Brent Goose i oktober 2006

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Branta bernicla Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson (2001). Birds of the World, cd-rom
  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
  • http://www.utm.edu/ True Geese of the World: The Branta Species
  • Madge & Burn, Wildfowl, ISBN 0-7470-2201-1
  • Shields, G. F. (1990). Analysis of mitochondrial DNA of Pacific Black Brant. The Auk 107: 620-623.
  • Syroechkovski, E. E., Zöckler, C. & Lappo, E. (1998). Status of Brent Goose in northwestern Yakutia, East Siberia. Brit. Birds 91: 565-572.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]