Smällglim

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Smällglim
Närbild på blommor
Närbild på blommor
Systematik
Domän Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Nejlikordningen
Caryophyllales
Familj Nejlikväxter
Caryophyllaceae
Släkte Glimmar
Silene
Art Smällglim
S. vulgaris
Vetenskapligt namn
§ Silene vulgaris
Auktor (Moench) Garcke, 1869
Hitta fler artiklar om växter med

Smällglim (Silene vulgaris) är en perenn ört.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Växten kan bli 60 à 70 cm hög, sällsynt 100 cm, och har en huvudrot, som är beväxt med fina trådutskott utspridda äver huvudroten, ungefär som hos en morot. Huvuddroten kan tränga meterdjupt ner i marken.

Blommans fem kronblad är vita, ibland något rödaktiga. De är djupt flikade, så det kan nästan se ut som om det vore 10 kronblad. Foderbladen bildar en markant blåsa med 20 nerver runt en stor del av blomman. Kromosomtalet är 12.

Smällglim förekommer både som enkönade och tvåkönade individer. Det finns tecken på att enkönade individer kan växla kön under olika levnadsåldrar. Från Nordamerika har man i sällsynta fall funnit att det på samma individ samtidigt fanns både tvåkönade blommor och honblommor.

Hos de enkönade finns nektarn så djupt inne, att bara insekter med tillräckligt lång tunga når dit, exempelvis bin och fjärilar. Humlor är för stora för att komma in i blomman tillräckligt djupt, men de biter hål i blåsan utifrån för att komma åt nektarn, men bidrar då inte till pollineringen. De tvåkönade blommorna förökas genom självbefruktning. Spridning kan ske även genom rotskott och jordslagning av nedhängande delar.

Blomman doftar på kvällen, för att locka till sig de insekter, som är aktiva då.

De 2 till 3 mm långa, njurformade ljusbruna fröna ligger i en kapsel. I varje kapsel kan det finnas 1 till 50 frön.

Växtplats och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Växtplatser är torra, solbelysta områden med magra kalkhaltiga (basiska) jordarter.

Smällglim finns i nästan hela Sverige (utom i de kallaste fjälltrakterna), och förekommer allmänt i stora delar av Europa och västliga delar av Asien och nordliga Sibirien. Enstaka fynd i Japan.

Växten är inte ursprunglig i Nordamerika, Nordafrika och Australien, men har införts till dessa trakter genom mänsklig verksamhet.

Utbredningskartor i Den virtuella floran:

Användning[redigera | redigera wikitext]

Smällglim förekommer odlad som prydnadsväxt, men har i Sverige knappast någon annan användning numera.

Trots att smällglim innehåller saponin, som kan vara farligt, om det kommer in direkt i blodet, är blad och unga skott ätbara. Saponinet passerar hos människan i allmänhet tarmkanalen utan orsaka några besvär, eftersom det kan brytas ner där. Om smällglimen kokas försvinner saponinet. För fiskar kan saponin vara farligt, och i äldre tider har smällglim kastats i vattendrag, där man av en eller annan anledning velat bli av med fisken.

Bladen, som ska skördas före blomningen. kan ätas såväl råa som sallad och som kokta, då de kan tillredas på samma sätt som spenatstuvning.

Som sallad anges smaken likna gröna päron, dock med en viss bitter ton.

Som naturmedicin har smällglim använts i bad för mjukgörning av torr hud. Växtsaft från smällglim har använts för behandling av ögonkatarrer.

Saponinet kan utlakas från roten, och luten, som löddrar, kan användas som nödtvättmedel för kläder. (Saponin är f ö av samma rot som svenska ordet såpa, ett tvättmedel. (Latin: sapo = tvål)

Folktro[redigera | redigera wikitext]

Tarald är gotländska, och kan översättas med tårvållaren. Namnet grundas på tron att diverse små trolldomsväsen var rädda för tarald, eftersom dessa väsen, om de råkade beröra en tarald, drabbades av en så djup sorg, att de började gråta. Av denna orsak ansågs tarald vara bland de starkaste medel man kunde finna för att jaga småtroll på flykten.

Detta kan jämföras med det engelska namnet Maiden's Tears, jungfrutårar. Man kan kanske ana något kulturellt samband av detta.

Blomningstider[redigera | redigera wikitext]

  • Sverige — juni–augusti
  • Frankrike — april–augusti
  • Italien — maj–september
  • Malta — januari–maj
  • Spanien — juli–augusti
  • Tyskland — maj–september

Namn och etymologi[redigera | redigera wikitext]

I det vetenskapliga namnet är tolkningen av silene omstridd. Försök till förklaringar är:

  • Av grekiska sialon = saliv. Anledning skulle då vara hänsyftning till en klistrig utsöndring, som finns på strået.
  • Av satyren Silenus i den romerska mytologien, alkoholist och son till Bacchus. Berusad ska Silenus ha varit belagd med något slags fradga, som då skulle vara en likhet med smällglimens utsöndring på strået.

Vulgaris är det latinska ordet för allmän, vanlig.

Namnet smällglim har växten fått av egenskapen att man kan smälla blåsan ungefär som man smäller en papperspåse. Jämför smällbär. Denna egenskap beskrivs även av norska engsmelle (ängsmälla) och danska Blæresmællde (blås-smälla.]

Ljudet kommer igen även på engelska i knapbottle. Det medeltida ordet knap har nämligen innebörden ett kort, skarpt ljud, såsom smällen i smällglim. Som en svensk släktskap till knap kan man tänka sig knäpp. Foderbladens blåsa kan liknas vid en flaska, därav engelska bottle.

Maiden's Tears kan översättas med jungfrutårar, som avser Jungfru Marias stora tårar i sorgen vid Jesu korsfästelse.

I venetianska går detta igen i Tajadełe de ła Madona, där Madona avser Ma Donna, som via franskans något förvanskade Notre Dame blivit Vår Fru på svenska, d.v.s. Jungfru Maria.

Tyska Knirrkohl härleds från knirren, som betyder bl a knaka, och Kohl är inget annat än kålväxter på svenska. Knirrkohl betyder alltså knakande kål (när man plattar till (knäcker) smällglimens blåsa).

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

  • Behen vulgaris Moench
  • Cucubalus behen L
  • Cucubolens behen L
  • Cucubalus latifolius Mill
  • Oberna commutata (Guss) S Ikonnikov
  • Silene cucubalus Wibel
  • Silene inflata Sm
  • Silene latifolia (P Mill) Britten & Rendie
  • Silene venosa
  • Silene willdenovii Sweet

I tillägg till detta finns de många underarter, vars namn stammar från ett eller annat av ovanstående.

Vardagliga namn[redigera | redigera wikitext]

Språk Namn Trakt
Svenska[1]
Blärer Skåne
Duveägg Närke
Flåsgräs Värmland
Gumsepungar Svealand
Harpungar Småland
Knäcker Skåne
Smällor
Tarald (Taralld) Gotland
Ängsglim

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Tyska Wikipedia: Leimkraut-Taubenkopf [2]
  • Malta Wild Plants: Bladder Campion [3] (Många detaljer, teckningar och foton)

    Externa länkar[redigera | redigera wikitext]