Världsmästerskapet i ishockey 1981 var det 47:e världsmästerskapet i ishockey, arrangerat av IIHF, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 58:e Europamästerskapet i ishockey. Mästerskapet avgjordes i tre divisioner som A-, B-, och C-VM. De tre turneringarna avgjordes som följer:
Det var 24 lag anmälda till mästerskapet. Spelmodellen för A-VM förändrades inte från VM 1979, medan B-VM avgjordes mellan 8 lag i jämförelse med 10 lag 1979 och man genomförde B-turneringen i en rak ligaomgång återigen. De åtta bästa lagen spelade om A-VM, de åtta nästbästa lagen spelade om B-VM, medan de sista åtta lagen spelade C-VM.
Sovjet blev överlägsna världsmästare 1981. Titeln innebar lagets sjuttonde VM-guld och samtidigt den tjugonde EM-titeln. Denna överlägsenhet påverkades inte av att professionella spelare tillåtits deltaga sedan VM 1976, mycket beroende på att VM-slutspelet avgjordes samtidigt som slutspelet i NHL. De kanadensiska och amerikanska landslagen kunde därmed inte mönstra de bästa spelarna, något som också drabbade lag som Sverige och Finland, som under denna period upplevt stor mängd spelarövergångar till NHL. Sverige blev silvermedaljörer, trots förlust med 1-13 i guldmatchen mot Sovjetunionen i den näst sista omgången. Dock lyckades Sverige vinna med 4-3 mot Kanada i den sista matchen och därigenom erövra silvermedaljerna i VM på hemmaplan. Tjeckoslovakien erövrade bronsmedaljerna i VM och EM.
Under turneringen slog den svenske målvakten Peter "Pekka" Lindmark igenom, och Kanadas coach Don Cherry imponerades av hans spel, då Sverige tog två segrar (3-1 och 4-3) mot Kanada.[1]
De åtta lagen spelade först en inledande omgång i två grupper med fyra lag. De två gruppvinnarna och de två tvåorna gick vidare till mästaromgången för att avgöra placeringarna ett till fyra. De resterande fyra lagen spelade vidare i nedflyttningsomgången för att undgå nedflyttningsplatsen till B-VM. I mästar- och nedflyttningsomgången spelade lagen två gånger mot varandra, medan det var bara en inbördes match i den inledande omgången.
De två treorna och de två fyrorna från grupperna i den inledande omgången spelade en dubbelturnering alla-mot-alla om placeringarna fem till åtta och för att undgå nedflyttning till B-gruppen. Matcherna spelades i Stockholm.
Resultatet innebar att Nederländerna efter endast ett år i A-gruppen åter flyttades ned i B-gruppen till VM 1982. Upp från B-gruppen kom Italien.
Mästerskapsomgång
De två gruppvinnarna och de två tvåorna från den inledande omgången spelade en dubbelturnering alla-mot-alla om världsmästerskapet och placeringarna ett till fyra. Matcherna avgjordes i Göteborg.
B-världsmästerskapet spelades i Val Gardena i Italien. De åtta lagen spelade om en uppflyttningsplats till A-VM 1982 och om att undgå de två nedflyttningsplatserna till C-VM 1982.
Inbördes möte avgör placering när två lag slutar på samma poäng.
De två bäst placerade lagen, Österrike och Kina flyttades upp i B-gruppen till VM 1982. De blev ersatta av Jugoslavien och Japan, som flyttades ned från B-VM.
Guld
Sovjet
Silver
Sverige
Brons
Tjeckoslovakien
.svg){kind=small}
Sovjetunionen
Sverige
Tjeckoslovakien
Finland
Västtyskland
Nederländerna
Larry Robinson
Italien
Polen
Schweiz
Östtyskland
Rumänien
Norge
Jugoslavien
Japan
Österrike
Kina
Ungern
Danmark
Frankrike
Bulgarien
Nordkorea
Storbritannien