Cannabis

För den industriella användningen av Cannabis, se Hampa.

En torkad, utblommad "bud" från plantan Cannabis sativa.

Cannabis (även känt som marijuana eller ganja i växtform och hasch i kådform) är en psykoaktiv produkt från en cannabisplanta, såsom Cannabis sativa. Växtformen av drogen består oftast av av torkade mogna blommor ("buds") från kvinnliga plantor. Kådformen, eller "hasch", består primärt av trikomer ihopsamlade från samma plantmaterial. Den mest kända biologiskt aktiva kemiska komponenten i cannabis är Δ⁹-tetrahydrocannabinol, ofta benämnt THC. THC har psykoaktiva och fysiologiska effekter när det konsumeras, oftast genom rökning eller oralt.

Människan har konsumerat cannabis sen förhistorien. Under 1900-talet skedde en ökning i dess användning som drog. Man räknar med att ungefär 4 % av jordens vuxna befolkning under ett år använder cannabis minst en gång, 0,6% använder cannabis dagligen. Man uppskattar att upp emot 20 % av den vuxna befolkningen i USA någon gång har provat cannabis och att 10-30 % eller mer någon gång har provat drogen i Europa.

Växten

Honblommor täckta av trikomer.

Cannabis sativa är en mycket härdig, snabbväxande växt som klarar av de flesta klimat och höjder upp till 3 000 m.ö.h. Det finns ett stort antal sorter av samma art med något skilda egenskaper. Människor har använt olika former av Cannabis sativa för så vitt skilda ändamål som tillverkning av rep och textilier, fågelfrö, energigröda, medicin samt berusning. Under 1900-talet inträffade en ökning av cannabisanvändandet i berusningssyfte samt för rekreationella och religiösa ändamål.

Honplantans blommor och de små blad som växer i klasar med honblommor är särskilt rika på trikomer, som utsöndrar en kåda rik på milt hallucinogena, psykoaktiva och fysiologiskt aktiva kemikalier, kallade cannabinoider. Det finns ett 60-tal cannaboinoider, varav THC och cannabidiol är de främsta. Cannabinoiderna stimulerar specifika receptorer i det centrala nervsystemet, som kallas för cannabinoidreceptorer. Receptorernas endogena (kroppsegna) agonister kallas endocannabinoider, varav den viktigaste är anandamid. Dessa spelar en viktig roll vid modulationen av synaptiska processer.

Cannabis sativa

De vanligaste produkterna som innehåller cannabinoider och som används i berusningssyfte är marijuana (torkade honblomställningar) och hasch (sammanpressad kåda). Mindre vanligt förekommande är den eteriska hascholjan, som antingen inandas som ånga efter upphettning, äts eller dricks.

Effekterna, som börjar märkas efter 1-10 minuter vid inhalation och 30-300 minuter vid oral konsumtion och kan kvarstå upp till 12 timmar, kännetecknas bland annat av eufori, förändrad tidsuppfattning, försämring av korttidsminnet och milda perceptionsförändringar rörande färger, former och ljud. Under den första fasen, 1-30 min efter intag, tenderar tankarna att flöda. Denna fas är präglad av THC, som har en kortare verkningstid än CBD. När den släpper, träder de mer sedativa verkningarna hos CBD in. Trots många gemensamma kännetecken är cannabisrusets karaktär i hög omfattning beroende av individuella inre och yttre omständigheter i samband med intaget.

THC:s och andra substansers fettlöslighet gör att effekterna på intellektuella funktioner liksom effekten på psyket sitter i under mycket längre tid än det akuta ruset.

Blommor i toppen av en honplanta.

Cannabisbruk kan spåras med billiga analysmetoder efter det att det akuta ruset upphört; med urinprov upp till cirka 4 dagar vid sporadisk användning, upp till cirka 4 veckor med urinprov vid långvarig användning och upp till 3 månader med till exempel ett hårprov och andra mer avancerade metoder.

Sedan början av 1960-talet har THC-halten i den cannabis som säljs ökat genom växtförädling och nya odlingstekniker; ökningen har varit speciellt stor de senaste 10 åren. I en FN-rapport talas om The New Cannabis. 1961 ansågs 5% THC vara ett normalt värde. I Nederländerna ökade THC-halten i cannabis från 9% till 18% mellan år 1998 och 2005. En högre THC-halt leder enligt en holländsk dubbelblindtest till en starkare påverkan. De som lider största risk för menliga effekter av detta är unga brukare som strävar efter att bli så höga som möjligt, medan det för mer erfarna användare som strävar efter ett "stabilt rus" är mindre relevant (de röker helt enkelt mindre när cannabisen blir starkare). Enligt en undersökningar av Marijuana såld i USA ökade den genomsnitlliga THC-halten från 3,5 % 1988 till 8,5% 2006

I syntetisk cannabismedicin ingår för det mesta enbart THC. Endast delta-8-THC kan framställas syntetiskt, då syntetiskt framställd delta-9-THC är alltför instabil. Verksamhetsgraden är ungefär 70% av naturligt THC.

Historia

Cannabisplantan har sitt ursprung i Centralasien. Den första vävda plagget var gjort av hampa och daterar sig bak omkring 10000 år.Det var i Kina plantan först började odlas, för över 6 000 år sedan. Användningsområdena sträckte sig över matolja, djurfoder, fiberutvinning och medicin.

Första gången dess användning som drog nämns i skrivt är i Indien där den milt narkotiska drycken bhang förekommer i Atharva Veda som dateras till 2 000-1 400 f.Kr. Drycken bereds av torkade cannabisblad, frön och stjälkar från cannabisplantor av både han och honkön, vilda som odlade. Den är ofta smaksatt med socker och svartpeppar blandat med mjölk eller vatten. Det är osäkert när man började röka cannabis i Indien. Ganja består av de THC-rika blomknopparna från odlade honplantor som torkas. Charas är den rena kådan utvunnen ur cannabis, motsvarande hasch.

I sin svagaste form, bhang, accepterades drogen i samhället medan bruk av nämnda charas sågs på förakt och misstänksamhet och något som underklass och kriminella höll på med. Medicinsk litteratur från denna tid nämner att cannabis bland annat användes vid behandling av epilepsi och för smärtlindring.

Man vet inte när cannabis först kom till Europa, men förmodligen var det nomader som förde det med sig från Centralasien. Mest intressant var grödan för dess fibers skull, men Herodotos skriver i sin Historia från 500-talet f.Kr om skyter som hellre än att bada i vatten badade i heta ångbad av rykande hampafrön, så de "tjuter av fröjd".

Haschaffär i Katmandu, då lagligt, 1973

Araberna skall ha lärt sig om cannabis narkotiska egenskaper av grekiska lärde i botanik och medicin, samt mer direkt genom handel med Indien via Iran. Det finns en folklig tradition enligt vilken en indisk pilgrim visat perserna växtens drogegenskaper på 500-talet. Några forskare tror dock att användningen i främre Orienten är mycket äldre än så och pekar på passager i Gamla Testamentets hebreiska text och den arameiska översättningen som kan tolkas som referenser till cannabiskonsumtion.

Cannabis som drog sågs ofta med misstro av de ortodoxa muslimska myndigheterna, delvis på grund av att den förknippades med sufismen, som är en mystisk rörelse inom islam. Försök att stävja odlingen misslyckades och på 1300-talet var haschish väl etablerat i den muslimska världen. Innan dess hade arabiska handelsmän fört bruket av cannabis till Östafrika, där det spred sig till de centrala och södra regionerna.

Cannabis var känt i större delen av den gamla världen när Columbus lämnade Spanien, med regling av hamparep. Från 1500-talet odlade spanjorerna cannabis i sina kolonier, liksom fransmännen och engelsmännen. För européerna var främst hampa intressant för sina fibrer, och de avfärdade alla tankar på några andra användningsområden. Den europeiska hampan hade inte heller lika uttalade narkotiska egenskaper som den indiska varianten.

De portugisiska kolonisatörerna förde angolanska slavar till Brasilien. Med slavarna kom frön och Brasilien har dokumenterade odlingar från 1549. Plantageägarna lät slavarna röka sin maconha men höll sig själva till tobak. Snart började indianer och andra i de rurala områdena bruka cannabis och så småningom även fabriksarbetare. Det var förutom för en del lärda inom prästerskapet främst en drog för de fattiga klasserna, precis som i den gamla världen.

Tack vare att Storbritannien och Frankrike tog sina slavar från Västafrika, dit cannabis då inte hade spridit sig, fick bruket aldrig någon vidare spridning i Nordamerika, trots att odlingarna där i allmänhet var bättre och större. Den tidigaste kända cannabislagen är från 1619, då man i Virginia lagstadgade att varje lantbrukare måste odla hampa på sin mark, för rep, papper och så vidare.

Cannabis psykoaktiva egenskaper uppmärksammades i Europa på 1600-talet. I konstnärliga kretsar, och kanske framför allt i Frankrike, betonades de medvetandeförändrande egenskaperna. På 1800-talet inrättades speciella haschklubbar i Paris, där bland annat Charles Baudelaire och Alexandre Dumas var medlemmar. De intog cannabis i formen av en sylt de bredde på bröd.

Samtidigt uppmärksammade William Brooke O'Shaughnessy cannabis medicinska användningsområden och beskrev vetenskapligt vad han uppmärksammat under sin tid i Indien. På 1800-talet ingick indisk hampa i de flesta mediciner, för användning mot alla möjliga åkommor. Från omkring 1000 år före kristus fram mot slutet av 1800-talet var hampa en av de viktigaste och mest odlade kulturgrödorna. Hampa stod för en majoritet av jordens alla fibrer, tyg, lampolja, papper, rökelse och medicin.

Till Västindien kom bruket först efter slaveriets avskaffande, under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet, då plantageägare förde kontraktsbundna indiska arbetare till Västindien som förde med sig bruket av cannabis..

Till sydvästra USA kom bruket av marijuhana genom mexikanska invandrare i början på 1900-talet. Men innan dess hade cannabis ingått i medicin. Många av invandrarna tog arbete längs järnvägen och bruket spreds över delar av mellanvästern ända upp till Chicago. På 1910-talet hade sjömän tagit bruket till New Orleans, där ifrån spred den sig norr, längs floderna och längs kusten. När jazzmusiken fick sin uppkomst kom den i mångt att förknippas med marijuana och synd. Vanan att inta droger genom lungorna, som kommit med bruket av tobak, gjorde cannabis lätt att ta till sig för den röknings tillvanda västvärlden.

Genom Nationernas förbund och andra opiumkonferensens förtjänst blev hampa en reglerad växt för att minska konsumtionen av cannabis. USA som inte var medlem följde snart efter med egna cannabislagar. Trots detta ökade sakta mängden brukare av marijuhana och hasch i västvärlden, för att explodera på 1960-talet,. Den nya långväga turismen med jetflygets ankomst - som backpacker kunde man också möta ganjarökande gurus i Indien och på annat håll -, invandring från områden med utvecklad cannabiskultur och uppkomsten av en mängd nya ungdomskulturer som inkluderade drogbruk är viktiga beståndsdelar. En annan orsak var också användningens ofta romantiserade porträtterande i populärkulturen.

Sverige

Hampa för reptillverkning har förekommit i Sverige sen åtminstone medeltiden, men odling kan ha förekommit ännu längre.Sverige fick aldrig någon egen konsumtionskultur bland intellektuella som delar av Europa, men indisk hampa förekom som råvara i olika medicinska tinkturer. Till Sverige kom mönstret att röka cannabis för berusning först med jazzmusiken och då var spridningen mycket begränsad. Innehav, försäljning och så vidare blev olagligt genom Sveriges inträde i Nationernas förbund 1930. Cannabiskonsumtionen tog fart först på 60-talet och kunde ibland förekomma öppet. Backpackers på genomresa och bland hippies och mods förekom mycket cannabisharts. Men allmänt var amfetamin den vanligast konsumerade illegala drogen fram till på slutet av 60-talet.

1969-70 gjordes en polisoffensiv mot narkotika som inledde en stadig tillbakagång av drogbruk och en trend med allt färre som testade cannabis. Orsakerna till trenden går att spåra i en allt bättre välfärd och en sjunkande ungdomsarbetslöshet. En arbetslöshet som tidvis låg mellan 1.2 till 3.5 %, vilket är exeptionellt låga siffror i ett västeuropeiskt perspektiv. Hasch sågs inte som så allvarligt under 60- och början av 70-talet men mot slutet av det senare årtiondet började all narkotika bekämpas mer konsekvent. På slutet av 80-talet blev även bruk av cannabis olagligt. Trots många insatser började bruket av cannabis öka under 1990-talet och början av 2000-talet, främst bland ungdomar och yngre vuxna. Förklaringen tros bero på diverse effekter av det tidiga 90-talets ekonomiska kris. Som ett mått på hur stor den sociala förändringen var kan sägas att mellan 1991 och 1993 ökade den öppna arbetslösheten från 1% till 8.9% för att sedan förbli hög under resten av 90-talet. Minskad gränskontroll efter EU-inträdet 1995, internet och allmän globalisering spelar också in. Experimenterade med narkotika har dock gått ned de senaste åren.

Cannabis är idag den utan tvekan mest förekommande illegala drogen i Sverige. Den vanligaste formen för cannabis är hasch. En majoritet av alla som testat någon form av narkotika har bara testat cannabis. En större statistisk undersökning 2005 gör gällande att 11.9 procent av befolkningen mellan 16-64 har rökt cannabis någon gång under sitt liv. 2 procent under det senaste året. Men fortfarande är cannabis relativt ovanligt i jämförelse med många andra västländer, av 40 undersöka europeiska stater hamnade Sverige på sjätte plats, från botten.

Rikspolisstyrelsen har efter uppdrag från regeringens narkotikasamordnare Björn Fries i en utredningsrapport från 2007 uppskattat att 25-30 ton per år införs till Sverige inkl. transittrafik till andra länder. Det motsvarar att de två procenten i åldersgruppen 16-64 år som enligt EMCDDA rökt cannabis det senaste året, sätter i sig 4-5 gram i veckan i genomsnitt. Det är betydligt mer rimligt än det polisens förra antagande på 3 ton, vilket skulle betyda under ett halvgram.

Det genomsnittliga priset för hasch har legat stadigt runt 80 kronor grammet sen slutet av 80-talet, 2005 kostade ett genomsnittligt gram mellan 60-100 kr. För marijuana har priset varierat mer, mellan 80 och 40 kronor per gram, 2005 kostade ett gram i genomsnitt 80 kronor. En femma eller fem gram hasch har kommit att bli en standardmängd.

Regleringar och förbud

Andra opiumkonferensen

Egypten blev år 1884 det första land som förbjöd kultivering och bruk av cannabis. Det till det Brittiska Imperiet tillhörande Kejsardömet Indien hade 1912 ökat exporten av cannabis till Främre Orienten och Sydafrika efter det att opium till följd av den första opiumkonferensen råkat i dålig dager och exporten därav därmed sjönk.

1923 sände Sydafrikas regering en begäran till Nationernas Förbund att Indisk hampa skulle betraktas som en beroendframkallande narkotisk drog och tas med i Haagkonventionen. The Advisory Committee behandlade frågan och anmodade regeringarna att tillhandahålla information om produktion, användning, trafik och sina observationer om frågan samt rekomenderade att Indisk hampa skulle tas upp på dagordningen för den andra opiumkonferensen i Geneve 1925. Turkiet och Egypten, drev också på om att cannabis skulle tas med i Haagkonventionen. Innan dess hade cannabis varit helt oreglerad och därmed laglig på de flesta håll. Värt att nämnas är att både Egyptens och Turkiets överlägset viktigaste exportvara var just bomull, en växt som till skillnad från hampa kräver speciella växtförhållanden och inte är lika lätt odlad som hampa. Textilier tillverkade av hampfiber är minst tre gånger mer slitstarka än bomull. De är också mjukare, varmare, svalare och mer vattenabsorberande.

Enligt ett samtida referat, av professor W.W. Willoughby, en amerikan som var arbetade som expert åt den kinesiska delegationen, behandlades frågan om cannabis under flera sessioner och i olika dokument. Av stor betydelse fick en föredragning av den egyptiske delegaten M. El Guindy som bland annat beskrev tillstånd av akut och kronisk hashishism, det senare ett tillstånd som uppkommer vid vanemässigt bruk. Vidare att det var en drog som i små doser skapar angenäma upplevelser, men som i stora doser upplevs som obehagligt och hämmande.

Han talade även om ett tillstånd av ljudligt och uppsluppet delirium hos människor med en fredlig disposition vid användning i små mängder, men samtidigt att "galenskapen" kunde vara våldsam hos de med en våldsam karaktär. Ruset sägs avslutas av sömn som för det mesta är fridfull men som kan avbrytas av mardrömmar. Uppvaknandet efter dvalan skall inte vara obehagligt, utan mest en känsla av utmattning som snart går över.

Vid större mängder sägs det förekomma ett furiöst delirium och föregå våldshandlingar och ett karaktäristiskt skratt. Efter att ha varit däckad kommer ett stadium av stor utmattning och depression som kan vara i upp till flera dagar. En person som är under inflytande av hasch sägs ha symtom liknande de hos hysteri.

Hasch taget i små doser beskrivs som harmlöst, men faran finns att personen fortsätter röka. Den som skaffar sig vanan skall sen ha svårt att bryta. El-Guindy beskriver hur de inte ens skammen eller straffen som haschrökare mötte i Egypten fick dem att sluta. De som var hemfallna åt tvångsmässigt bruk kallades hashashees, vilket sades betyda klandra eller förebrå. Dessa haschfallna betraktades som värdelösa vrak.

Den egyptiske delegatens fördragning och förslag möttes med starkt gillande av den kinesiska och den amerikanska delegationen. Förslaget mötte kritik från Indien som dock lovade att hjälpa till med att begränsa sin export av cannabis med hjälp av ett certifikatsystem. En särskild subkommite tillsattes som sedan utarbetade det förslag till kompromiss som sedan antogs. Bara tre länder röstade mot förslaget. Indisk hampa klassades som narkotika och de stater som var medlemmar i Nationernas Förbund förband sig bland annat att förbjuda export av cannabis till stater som förbjudit import. Respektive lands regering skulle dock ha möjlighet att utfärda importlicenser som visade att importen var godkänd och begärd exklusivt för medicinska eller vetenskapliga ändamål.

USA

I USA, som inte var med i Nationernas Förbund och inte bundna av andra opiumkonferensens beslut, var myndigheterna oroade över det ökande bruket av denna nya drog. 1930 finansierade den amerikanska regeringen Silerkommissionens studie av följderna av marijuanarökning bland amerikanska militärer i Panama. Resultaten de kom fram till var att marijuana är oproblematiskt och att konsumtion därav inte borde kriminaliseras. Den rekommendationen kom att motverkas när Harry J. Anslinger år 1930 blev utnämnd av Herbert C. Hoovers finansminister Andrew Mellon till överhuvud för den nya statliga drogmyndigheten FBN (Federal Bureau of Narcotics), tidig föregångare till dagens DEA (Drug Enforcement Administration). Anslinger var chef för FBN fram till år 1962.

Det finns teorier som säger att bakgrunden för Anslingers antipati för cannabis var hans kontakter med de mäktiga bomullsfarmarförbunden och tobaksproducenterna i sydstaterna, vilka fruktade att de skulle förlora marknadsandelar till hampan och tryckte på för förbud med hänvisning till de berusande effekterna och dessas påstådda följder.^{[källa behövs]} En annan teori är att Anslinger ville skydda den vita anglosaxiska normen från influenser utifrån. Denna teori hänvisar till den rasistiska retorik Anslinger påstås ha använt, i marijuanans fall riktad mot mexikanare och svarta.^{[källa behövs]}

Pamflett från den statliga drogbyrån i USA, ca 1930

Några propagandafilmer som visades runt om i USA under 1930-talet är Reefer Madness, Assassin of Youth och Marihuana. Förbudivrare framställde ofta marijuhana som direkt ledande till kriminalitet och promiskuitet. I filmerna fanns överdrifter och felaktiga påståenden, vilket senare bidrog till underminera den amerikanska allmänhetens förtroende för lagstiftningen mot cannabisanvändning. På 1930-talets sågs Reefeer Madness av ganska få personer.

På anmodan av Anslinger antog kongressen The Marihuana Tax Act 1937. I kongressförhören hördes ett flertal olika experter och olika rapporter som stödde förslaget presenterades. Anslinger, som var den som uttalade sig flitigast, pekade bland annat på inkonsekvensen att USA inte följde de internationella avtal om cannabis som de själva understött, att alla delstaterna redan antagit olika lagar som riktade sig mot handel med cannabis för olämpliga ändamål och att medicinsk användning av cannabis i stor utsträckning blivit anakronistisk då det tillkommit nya mer pålitliga läkemedel (som aspirin). Han anförde också ett flertal anekdoter om mord, moraliskt förfall och galenskap.

Lagen innebar en federal punktskatt på handel med cannabis, då det var det enda konstitutionsenliga vis på vilket den federala nivån kunde lägga sig i delstaternas politik på området. Skatten slog ut stora delar av den legala handeln följt av att de flesta stater börjar förbjuda konsumtion och försäljning. Det skall också i sammanhanget nämnas att kampen mot cannabis eskalerade efter att spritförbudet hävdes, eftersom de stora ekonomiska anslag som bland annat FBI åtnjöt nu hotades. Samma år, 1937, ansåg hälsomyndigheten Food and Drug Administration "att cannabis kan konsumeras under en relativt lång period, utan att medföra sociala eller känslomässiga rubbningar. Marijuana är vanebildande precis som kaffe, te och socker ..."

År 1968 slog högsta domstolen fast att The Marihuana Tax Act stred mot femte tillägget; inbetalade av skatten innebär att man erkänner ett brott; att följa en lag och med det bevisa ett annat brott gör lagen konstitutionsvidrig. Som följd instiftade kongressen ersättande lagar som Comprehensive Drug Abuse Prevention and Control Act och Controlled Substance Act av 1970.

Legalitet idag

Den lavinartade allmänna ökningen av drogkonsumtion för rekreationella ändamål i västvärlden från början av 60-talet har ställt till problem.^{[källa behövs]} Hur man ser på cannabis varierar med land eller delstat.

Sverige narkotikapolitik är restriktiv, något som också avspeglas i att riksdagen officiellt antagit ett mål om "ett narkotikafritt samhälle". Cannabis är ofta den första illegala drogen som människor provar. I kombination med gateway-teorin, sociala och psykiska skadverkningar (speciellt för unga) och farhågor om en "epidemisk" spridning av drogbruk - dvs smittliknande, genom kontakt mellan nyetablerade konsumenter och rena nybörjare (enligt samma teori minskar väletablerade konsumenters smittsamhet i takt med insikten om brukets baksidor) - vilket har gjort cannabis ett till huvudmålen för svensk narkotikapolitik. Nils Bejerot, för sig själv och i anknytning till Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle och Carnegie institutet, behandlingskollektiven i Hassela solidaritet genom personalkontakter till SAP och klientföreningen Föräldraföreningen mot narkotika har utövat stort inflytande i att påverka politiken i denna riktning med början på slutet av 70-talet. Detta har lett till en kriminalisering av bruk och senare även införande av fängelse i straffskalan för ringa narkotikabrott. Oavsett om det beror på den restriktiva politiken eller mer komplexa sociokulturella skäl så är Sverige ett av de länder med lägst andel rapporterade cannabisanvändare inom Europa.

Enligt rikspolisstyrelsens utredningsrapport 2007 om cannabisens spridningsvägar har polisen har de senaste åren prioriterat upp cannabisbekämpning. Prioriteringen kommer av att cannabis börjat anses som farlig i sig av RPS, uppenbarligen till skillnad från förut då man prioriterade "pulverdroger" . Dessutom påstås smuggling av cannabis vara en viktig inkomstkälla för 140 kriminella nätverk som RPS har kartlagt. Gamla och medelålders missbrukare som tidigare varit nedprioriterade mål, kommer att prioriteras upp av tull och polis eftersom dessa kan "fungera på samma sätt som en öppen drogscen." Så ungdomar "vet vart man ska gå för att köpa knark." Som ett ytterligare motdrag föreslår chefen för Rikskriminalen Terese Martinsson ett flertal olika åtgärder, däribland fler systematiska trafikkontroller längs E4 och E6. En genomsökning av fordon räknas som husrannsakan och kräver för varje enskild bil beslut från åklagare.

I kontrast finns Nederländerna som är det land som gått längst i en liberalisering av cannabis. Där är bruk inte kriminaliserat och även om cannabis är olagligt så är innehav av upp till 5 gram av marijuana eller hasch samt viss reglerad försäljning till personer som fyllt 18 år av sagda preparat i så kallade coffe shops tillåtet. Övrigt försäljning, odling av cannabis och hasholja är olagligt. I Nederländerna ses cannabis främst som ett folkhälsoproblem, men inte olikt alkohol eller tobak. En av huvudargumenten till den förda liberala politiken var ett på 1960-talet kraftigt ökande heroinmissbruk, ett bruk man ville stoppa accelerationen på, medan cannabis sågs som i det närmaste harmlöst i sammanhanget. Man särskilde cannabis, en lätt drog, från tyngre droger som dras med "oacceptabla risker". Förhoppningen var att en cannabiskultur med sociala normer kring bruk skulle uppstå och ett sunt förhållningssätt till cannabis spridas bland brukarna, samtidigt som de inte skulle bli frestade av "tyngre" droger. Även i Nedeländerna finns det en opinion som verkar för en minskad användning av cannabis. Till ex har borgmästaren i landets näst största stad Rotterdam beslutat att från och med år 2009 stänga nästan hälften av alla försäljningsställen för cannabis, de som ligger inom 200 meter från någon skola.

Nederländerna rapporterar trots sin liberala hållning inte högst andel cannabiskonsumenter i ett europeiskt perspektiv. De högsta procentandelen cannabisbrukare finns på Cypern och i Spanien och Storbritannien. Det nederländska exemplet motsäger också allt för förenklade påståenden om cannabis är en gateway-drog. EMCDDA, ett EU-organ för drogrelaterad statistik, har statistik om hur stor befolkningsandel som har ett problematiskt drogbruk; av jämförelseskäl definierat som någon som injicerar droger eller lever i ett långvarigt missbruk av opiater och/eller någon form av centraltimulatia. Statistiken tyder på att Nederländerna har mindre andel än Sverige och detta trots att bruk av många droger och i synnerhet cannabis är vanligare i Nederländerna än Sverige.

Trots att Sverige och Holland har helt olika mål med narkotikapolitiken så lägger dessa två länderna ner mest pengar i Europa på drogprevention, behandling och andra drogrelaterade åtgärder. Antonio Maria Costa har uttryckt att länder har de drogproblem de förtjänar, just med hänseende på vilka resurser och åtgärder länderna lägger ner mot drogbruk och cannabisbruk i synnerhet. Det är också därför UNODC, organet för vilket Costa är chef för, lyft fram Sverige som ett gott exempel på aktiv (och restriktiv) drogpolitik. Sverige ligger i alla saker som mäts under (eller över, beroende på vad man mäter) EU-genomsnittet (vilket förövrigt 14 av 19 länder gör). Det land som enligt samma rapport lägger ner minst resurser mot droger är Grekland. Komplicerande nog har de jämförelsevis lite problem förutom med transittrafik av droger (även i jämförelse med Sverige). Grekland har en lång tradition av totalförbud och kännbara straff. En praktik som dock blivit alltmer satt på undantag, bland annat för missbrukare då de inte får straffas utan skall tvångvårdas i behandlingshem som dessvärre inte alltid har platser lediga (på vilket missbrukarna släpps fria). Andra menar att svaren finns att finna i djupare ting än politiska åtgärder och pekar på bland annat sociokulturella, ekonomiska och demografiska orsaker, tillexempel är Greklands befolkning relativt ålderstigen, större andel av befolkningen är över 65 (44% jämfört med de i arbetsför ålder) än exempelvis Sverige (33%) och betydligt många fler än i Holland (24%).

På den federala nivån i USA är anhängare av nolltolerans. På delstatsnivå kan man i vissa fall tolerera innehav på upp till 30 gram. USA är också det land som är tongivande internationellt genom sitt krig mot narkotikan i vilken cannabis ingår. Cannabisanvändningen i USA ligger i genomsnitt på en betydligt högre nivå än i Europa men från år 2001 och framåt har man i USA kunnat konstatera en minskning av antalet cannabisanvändare bland tonåringar, bland annat på grund av kombinationen hårda straff och en mer utbredd användning av drogtester i skolorna.

Användning

Cannabis konsumeras vanligen genom lungorna. I en vaporizer eller klämt mellan glödgade knivar förångas de verksamma substanserna som sen kan inhaleras. När det röks rullat i papper till en joint eller stoppat i pipa, bong, chillum eller tjiubang brukar det vanligen meckas ned i rostad tobak. Cannabis kan även intas oralt genom att ingå i bakverk, maträtter eller som dryck.

Distributionsformer

Marijuana

Marijuana är torkade honblommor och toppblad. Färgerna kan vara allt från grönt, gulgrönt och gråbrunt till gult. Den marijuana som förekommer i Sverige är ofta av mycket hög kvalitet. En del odlas i Sverige, men mycket importeras från Danmark och Holland. Slangord för marijuana är gräs, grönt, weed, braj eller ganja.

Tillverkning

Medveten förädling har ökat halten THC plantorna, fröna drivs för det mesta under kontrollerade och optimerade förhållanden, med speciallampor och gödsling av entusiaster eller professionella odlare i källare eller på vindar. Resultatet ett mycket potent marijuana som till och med kan var starkare än sekunda hasch. Den mesta av marijuanan som odlas är skunk, en framförädlad variant av Cannabis sativa, men även odling av andra undersorter förekommer.

Hasch

Hasch är pressad kåda med ett varierande innehåll av andra växdelar (se även Tillverkning nedan). Färgen varierar från ljusbrun till svart. Konsistensen varierar från hård och spröd till mjuk och formbar. Både färg och konsistens varierar beroende på kvalitet och teknik av extrahering och pressade/knådande. Hasch tillverkas främst av anledningen att det är kompakt, potent och kan lagras lång tid utan att förstöras av luft och ljus. Hasch är det vanligaste hampapreparatet i Sverige och går ofta under slaguttryck som töj, brunt och banan. Det mesta hasch som kommer kommer till den illegala marknaden i Europa kommer från illegala odlingar i Marocko. Typiskt marockanskt hasch är ljust, hårt och relativt svagt (populärt kallat marockan eller standard). Afghanistan, Nepal och Libanon står också för en viss haschproduktion. Hasch från dessa platser är ofta mörkare och mjukare (Svart afghan).

Tillverkning

Idealt är hasch ingenting annat än sammanpressade trikomer. I praktiken är dock hasch alltid förorenat av andra växtdelar, olika mycket beroende på tillverkningsmetod.

I storskalig haschtillverkning siktas krossade, torkade och kylda trimningar (blad) och blommor från cannabisplantan genom ett finmaskigt nät. Det som ramlar igenom nätet tas tillvara och pressas ihop till en platt kaka. Resultatet blir i de flesta fall hasch av låg kvalitet med mycket föroreningar. Potentare hasch kan göras genom att låta kådan från färska växter klibba fast vid något, till exempel genom att rulla dem mellan händerna eller mot en blank duk. Det som fastnar kan sedan skrapas av och torkas. På senare år har en ny metod blivit populär. Trimningar och blommor torkas, krossas och läggs i isvatten. Blandningen skakas eller vispas så att trikomerna lossnar. Vattnets låga temperatur hindrar dem från att klibba ihop och därför kan de små trikomerna skiljas från övrigt växtmaterial genom filtrering. Metoden kallas för att isolera hasch och ger en potent och ren produkt som behöver en jämförelsevis liten mängd utgångsmaterial.

Hampaextrakt

Hampaextrakt eller hascholja är extrakt av cannabis. Hascholja kan vara missvisande då hampaextrakt inte är hasch och sällan görs av hasch, även om likheterna är stora. Konsistensen varierar från tjockflytande vätska till seg massa och färgen är brun till svart. Med upp till 70% THC-halt är hampaextrakt den starkaste sortens cannabispreparat. Styrkan är dock helt beroende av råmaterialet; starkast blir det som görs av hasch med hög THC-halt medan extrakt gjort på hanblad inte är starkare än svagt hasch.

Tillverkning

Hampaextrakt görs av någon form av cannabisråvara, allt från stjälkar och blad till blommor och hasch, som sen får dra i lösningsmedel för att sedan filtreras bort. Lösningsmedlet får därefter avdunsta och lämna kvar slutprodukten. Man kan "vispa" oljan för att få en smörliknande produkt eller låta växtsmulor stanna kvar för att ge en fastare och mer hanterbar konsistens.

Cannabisbruk

Ett annat välbelagt faktum som uppträder vid långvarig konsumtion av cannabis genom rökning är en kraftigt förhöjd hög risk för olika skador på andningsorganen som bronkit. Något som är analogt med vad man vet om konsekvenserna av tobaksrök. Yngre användare, vars hjärnor fortfarande är under utveckling är enligt ett antal undersökningar särskilt sårbara för negativa effekter av cannabis. Bland annat ökar risken för psykotiska episoder ju lägre ålder man har när man tar sin jungfruholk.

Ruseffekter

Ruseffekterna består i bland annat selektiva störningar av kognitiva funktioner såsom minne, inlärning, motorisk förmåga, reaktionstid och uppmärksamhet.

I ett dubbelblindtest med en engångsdoserna 7,5 respektive 15 milligram THC på frivilliga testpersoner som inte var regelbundna cannabisanvändare uppgav försökspersonerna att de var mest berusade efter 2 timmar. Ruset varade oftast längre med deltagare som uppgav att de var påverkade (stenad eller beng) upp till 8 timmar. Ett minnestest visade en mätbart försämrad förmåga till inlärning under betydligt längre tid, dock inte efter 24 timmar vid den lägre dosen respektive 48 timmar vid den högre dosen. Vid den högre dosen förlorades förmågan att lära sig nya fakta, namn och dylikt fullständigt under 6 timmar. Under flera uppgifter märktes en tendens att göra saker snabbt med fler fel, vilket tolkades som en högre benägenenhet att ta risker. Notera att denna studie gällde ren THC, naturligt cannbis innehåller även andra substanser.

I samband med ett annat dubbelblindtest på frivilliga, som alla hade erfarenhet av tidigare cannabiskonsumtion, konstaterades att ruseffekten av en enda marijuanajoint av den styrka som är vanlig i holländska coffe shops kan sitta i mer än 8 timmar. Vid en jämförelse mellan tester och försökspersonernas upplevelse av ruset konstaterades att försökspersonerna rapporterade sig som återställda, som innan intaget, efter omkring fem timmar. Vid den tidpunkten var THC nivån i serum låg, men ändå kvarvarande. Resultatet tolkades som att skillnaden i när man cannabiskonsumenter upplever att de når grundnivån och faktiskt gör det, kan bidra till en accumlation av THC i kroppen vid upprepad konsumtion under dagen.

Somliga institutioner hävdar att vanliga biverkningar inkluderar ångest, panikkänslor och förföljelsemani och är något som sägs vara speciellt vanligt hos nybörjare. Huruvida cannabis i sig skapar dessa känslor är dock omstritt, vissa anser att dessa känslor istället kan vara sammankopplade med drogens illegalisering, och att en rädsla för att bli fasttagen kan driva på ångest och liknande känslor.

Cannabis och psykoser

Delta-9-tetrahydrocannabinol ökar utsöndring och upptag av dopamin i pannlobens yta. På samma ställe har man uppmätt höga halter av dopamin hos schizofrena, man har även sett förhöjda halter av anandamid, en kroppsegen cannabinoid. Det är klarlagt att cannabiskonsumtion bland unga ger en måttligt förhöjd risk för psykotiska episoder, särskilt hos personer som predisponerade för psykoser.

Enligt The British Journal of Psychiatry leder cannabisbruk i unga år till en dubblering av den relativa risken för schizofreni senare i livet. Med utgångspunkt från befolkningsnivån skulle ett upphörande av cannabisbruk förminska uppkomsten av schizofreni med uppskattningsvis 8 %, om man antar ett kausalt samband. Cannabisanvändning verkar enligt rapporten inte vara kompetent att på egen hand skapa psykoser. Rapporten pekar snarare på att det är en komponent i en komplex konstellation av faktorer som kan leda fram till en psykos. Schizofreni och andra psykoser verkar även förvärras av cannabiskonsumtion.

Cannabis som inkörsport

Enligt en undersökning utförd i Nya Zeeland i april 2006 är vanliga eller tunga cannabisanvändare associerade med en ökad risk av att använda andra illegala droger. Risken att hamna missbruk och beroende i motsats till måttlighetskonsumtion, samt risken för att gå vidare till andra droger, minskar ju äldre de undersöka personerna var som förstagångskonsumenter. Enligt rapporterna kan detta stödja hypotesen för cannabis som en inkörsport till annat missbruk, men de egentliga mekanismerna, och till vilken grad dessa mekanismer är direkta eller indirekta, anses fortfarande vara oklart.

I Australien har man nyligen avslutat en omfattande studie av av vilka som är de nya amfetaminmissbrukarna i delstaten Victoria. Studien omfattade 1943 ungdomar som man följt från 15 till 24 års ålder. 12% av dem använde amfetamin någon gång under det år de fyllde 24, varav 1-2% använt amfetamin minst en gång per vecka. Man testade sambanden mellan olika faktorer i deras tidigare liv och amfetaminanvändning vid 24 års ålder. Slutsatsen var att australiensiska amfetaminister ofta är blandmissbrukare. Risken att initieras i till amfetaminkonsumtion och det fortsatta missbruket därav, är starkt kopplat till tung konsumtion av andra droger (och i synnerhet cannabis). Enligt undersökningledaren Professor Patton ligger resultaten i linje med den gängse teorin att den typska missbrukarkarriären går från alkohol och tobak vidare till cannabis, och sen, först när det känns komfortabelt, går vidare till andra droger.

Enligt en doktoravhandling vid Karolinska institutet från februari 2007 får råttor, som fått THC under en period som motsvarar människans tonår, en ökad neurobiologisk känslighet för heroin och liknande droger. Försöksdjuren gavs antingen THC eller koksalt med jämna mellanrum under en livsperiod, motsvarande människans tonårsperiod. När råttorna nått vuxen ålder visade det sig att de djur som tidigare fått THC hade förändringar i hjärnområden som är starkt kopplade till känslor av belöning och välmående. De hade även ett högre heroinintag än den koksaltsbehandlade gruppen när de fick fri tillgång till drogen i experiment där de själva kunde bestämma intaget. Tidigt användande av THC hos råttorna hade dock ingen synlig inverkan på en centralstimulerande drog som amfetamin.

Nederländerna, som på 70-talet hade ökande problem med heroinmissbruk, legaliserade bruket av cannabis för att separera de många cannabisbrukarna från den övriga illegala handeln i ett hopp om att minska tillströmningen av heroinister. De nederlänska justitiedepartimentet uppskattar att bara 0.16 procent av alla cannabisbrukare samtidigt är heroinmissbrukare, något som skulle motsäga teorin om cannabis som en inkörsport till tyngre droger. Ett annat tecken på att cannabisbruk inte med automatik leder till heroinmissbruk är att åldern på medelmissbrukaren av heroin ökar samtidigt som antalet heroinister ligger på en jämn och något sjunkande nivå.

Amotivation och cannabis

Det det har anförts många anekdoter om att cannabisbruk leder till likgiltighet och oförmåga. Forskare har kommit att kalla letargi bland cannabisbrukare för amotivation. Amotivationssyndrom har kommit att ses som ett av huvudproblemen med cannabis och utgör ett av huvudargumenten för cannabismotståndare. Bland annat frukar man en apatisk livsinställning, känslomässig utmattning och dåliga resultat i skola och på arbete. Svenska folkhälsoinstitutet gav 1994 ut skriften Haschboken, där sägs att amotivationsymdrom "är ett tillstånd av avtrubbning och likgiltighet. Haschrökaren lever då i sin egen värld och verkar helt enkelt vara dum. Han har svårt att uttrycka sig och tala med andra, verkar inte riktigt förstå vad som sägs och nästan ingenting fastnar i minnet."

Empirisk forskning visar dock att ytterligare faktorer, som depression och mobbning, verkar spela en stor roll för utvecklandet av amotivation. Resultatsammanställningar från laboratorieexperiment och inhämtad statistik från utbildning och arbetsliv ger inte konsekvent stöd för symptom förknippade med amotivation. Inte heller i konstruerade test för att mäta nyckelaspekter av amotivation (mål, fokus och allmän produktivitet) lyckas man påvisa några konsekventa negativa effekter av kroniskt cannabisbruk. Undersökningar har lyckats visa att det inte finns några nämnvärda skillnader alls i motivation, produktivetet eller skärpa för dagliga cannabisbrukare bland illiterat landsbygdsbefolkning, medan det vid jämförelse mellan cannabisrökande läskunnig stadsbefolkning och icke-rökare finns vissa skillnader och framför allt bland yngre användare. En amerikansk studie med 8000 deltagare visade också att cannabisbrukare tjänar mer än icke-brukare. Andra visade dock att de också oftare fick avsked.

Prestationerna inom utbildning varierar. I USA har high school-studenter som röker marijuana i genomsnitt lägre betyg. Men de dricker ofta mer alkohol än andra och använder i större utsträckning andra illegala droger. Många var också lågpresterade innan de började konsumera cannabis. På universitetetsnivå är det tvärt om, de som konsumerar cannabis har lika bra, eller bättre betyg. Det är också troligare att de tar examen än deras icke-konsumerade klasskamrater.

I de flesta fall kan man inte observera problem med motivation eller letargi, men en del tyngre konsumenter anser att cannabis inverkar på att deras energi och framåtanda. Det finns studier om hur tunga cannabiskonsumenter uppfattar att missbruket inverkar på deras motivation. Tilläggas bör dock att inverkan av andra faktorer såsom blandmissbruk eller en låg grundmotivation är svår att undersöka. En del långvariga cannabiskonsumenter uppvisar även oroväckande dryckesvanor. En del studier kopplar dålig fokuseringsförmåga och brist på mål till regelbundet cannabisbruk och pekar på uppkomna neurologiska förändringar.

Tilläggas kan också att en undersökning visade hur fem procent av 200 universitetsstudenter uppvisar amotivationssymtom oberoende av drogbruk. Det är alltså möjligt att lågt motiverade människors bruk av cannabis har bidragit till bilden av cannabisbrukaren.

UNODC har tagit till sig forskning kring amotivation bland cannabisbrukare och ser teorin snarast som ett historiskt försök att beskriva effekterna av långvarigt cannabismissbruk. Men att det inte alltid uppkommer, mycket beroende på kulturell kontext och nivån på missbruket, gör att de gått vidare och anser att de letargiska dragen troligen kommer av ett kontinuerligt berusningstillstånd hos en del frekventa brukare. Även Statens Folkhälsinstitut anser numer att amotivationssyndrom helt enkelt är ett uttryck för vissa effekter av kroniskt cannabisberusning, främst bland yngre missbrukare i urbana och intellektuellt krävande miljöer.

Cannabis och beroende

Traditionellt har cannabis inte klassats som en beroendeframkallande drog eftersom kraftiga fysiska abstinenssymtom normalt inte uppstår om användaren slutar. Emellertid har det alltid funnits cannabisberoende och från och med fjärde upplagan (1994) av American Psychological Associations standardmanual för diagnoser inom psykiatrin, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV) används i manualen begreppet substansberoende (substanse dependence) för att fånga in bland annat cannabisberoende.

Substansbeorende, eller cannabisberoendesyndrom (cannabis dependence syndrome), kan enligt DSM-IV finnas även om fysiologiska abstinenssymtom helt saknas. . Alla kriterier som räknas upp i DSM-IV behöver inte vara uppfyllda, det räcker med att minst tre av dem uppfyllts vid något tillfälle under de senaste 12 månaderna. Några exempel på kriterier är en toleransökning, att man brukar mer än man tänkt samt att man inte kan dra ner eller kontrollera intaget, att man förlorar kontrollen och har problem att delta i vardagliga aktiviteter och/eller fortsätter bruka trots insikt om missbrukets (negativa) konsekvenser. Enligt UNODC och många underökningar kan cannabis leda till beroende i betydelsen substansberoende bland en betydande grupp användare.

Tolkningar av stor riksomfattande amerikansk undersökning visade att 9.1% av alla som någon gång under sin livstid provat cannabis utvecklar beroende. Men då bör man ha i åtanke att marijuana är mycket vanligt i USA. I Sverige är den andelen förmodligen något högre men samma grundläggande erfarenheter finns, de flesta provar några gånger, slutar och går inte vidare till missbruk.

För dagligbrukare finns det undersökningar som något mindre än hälften uppfyller kriterierna för cannabisberoendesyndrom. De som möter kraven konsumerar generellt både mer cannabis, mer alkohol och annan narkotika en den hälft som inte upplever de negativa symptom som krävs för att kallas cannabisberoende. Cannabisberoendesyndrom är ovanligt bland dem med ett sporadiskt intagsmönster.

Man har i djurförsök vid universitetet i Nottingham lyckats skapa kraftiga abstinenssymtom vid införandet av inhibitatorer, som tränger undan cannabinoiderna från hjärnans receptorer. Resultaten är dock av tvivelaktigt värde då cannabinoida antagonister inte administreras till cannabisbrukare, utan att de istället utifrån uppbyggda reserver i fettvävnaden går en mjuklandning till mötes.

Vissa milda och kortlivande uträdessymtom verkar dock förekomma ymnigt bland långvariga konsumenter som lägger av, bland annat tremor, rastlöshet, svettningar och insomnia. Självmedicinering för att undvika dessa kan mycket väl ligga till grund för fortsatt bruk.

Den svenska psykologen och forskaren Tomas Lundqvist pekar på övergående dysfori som kan uppkomma vid avhållsamhet hos cannabismissbrukare och menar att motivationen till fortsatt bruk består i ett försök att återställa en känsla av normalitet genom det aktiva ruset.

Cannabis och ångest

En fransk undersökning fann inga belägg för att cannabis kan skapa eller bota ångest, det finns dock uppenbara svårigheter att jämföra subjektiva upplevelser och man kan inte heller säga något om grundnivån utan bara förändringar i ena eller andra riktningen. Undersökningen motsäger dock tesen om att ångest uppkommer i samband med cannabisbruk och att ytterligare rökning skulle vara ett sätt att idka självmedicinering. Däremot upptäcktes att ett betydande antal av de undersökta studiedeltagarna verkade uppleva agorafobi i samband med cannabis, men det troddes inte bero direkt på cannabis utan på förväntad ångest efter tidigare panikupplevelser i sådan miljö.

Överdos av THC

Enligt ett LD₅₀-mått, en vedertagen metod för att mäta "giftighet" där man mäter vilken dos som krävs för att 50 % av en grupp försöksdjur ska avlida av akut förgiftning, publicerad i Merck-Indexet, är den dödliga dosen för THC 42 mg/kg kroppsvikt. För en normalvuxen man på 75 kg motsvarar detta att inhalera all THC i 21 vanliga engramscigaretter av högpotent (15 % THC) cannabis vid ett och samma tillfälle. I praktiken absorberas dock vanligen långt ifrån all THC, varför betydligt fler cigaretter sannolikt skulle behövas för att uppnå dödlig dos. Vid muntligt intag är LD₅₀-värdet för han- respektive honråttor 1270 mg/kg respektive 730 mg/kg. Grovt räknat motsvarar detta för en genomsnittlig människa ungefär ett halvt kilo cannabis med en THC-halt på 15 %..

Cannabis och bilkörning

En undersökning i samarbete mellan flera franska sjukhus, publicerad 2003, jämförde förekomsten av droger hos olycksförare med förekomsten hos en kontrollgrupp som inte råkat ut för olyckor. Risken för en dödsolycka är nästan dubbelt så stor för en förare som rökt cannabis än för den som är helt drogfri, jämförelsevis är den åtta och en halv gång större om föraren är alkoholpåverkad. Om föraren var påverkad av både alkohol och cannabis ökar risken 15 gånger enligt undersökningen.

Cannabis och fosterskador

Man har i olika studier observerat att olika koncertrationssvårigheter, hyperaktivitet och andra inlärningsvårigheter är vanligare hos barn vars mödrar rökte cannabis under graviditeten. Nyare forskning från karolinska institutet under Tibor Harkany har gjort observationer viktiga för förståelsen av fosterskador hos barn till cannabisrökande mödrar: För att hjärnans nervceller ska kunna utvecklas och växa ihop med varandra på ett korrekt sätt måste de guidas av kemiska signaler som skickas ut från omgivande nervceller. Forskarna har nu upptäckt att endogena, dvs kroppsegna, cannabinoider spelar en oväntat viktig roll då nervcellerna i hjärnbarken slutligen kopplas ihop med varandra. Endogena cannabinoider utövar sin aktivitet genom att binda till samma receptor på hjärnans nervceller som cannabis-substansen THC binder till. En del av förklaringen kan enligt forskarna ligga i att THC leder nervcellerna vilse hos det växande fostret så att de inte kopplas ihop som de ska. Cannabis gör samma sak som de kroppsegna ämnena men vid fel tid och på fel plats.

Cannabis som medicin

En tinktur bestående av sprit och extrakt från indisk hampa (1906).

Se vidare artikeln cannabinoid för verksamma substanser.

Cannabis använts som medicin i många tusen år. Bland hinduiska ayurvedaläkemästare och i islamisk tibbi lär man patienter inta cannabis oralt mot smärtsamma sjukdomar som malaria och andra åkommor som reumatism. Cannabis har använts som ett afrodisiakum i så skilda tillämpningar som för nygifta och till märrar innan de skulle betäckas.

Den västerländska läkekonsten fick upp ögonen för cannabis i mitten av 1800-talet och användes som allmän mirakelmedicin mot en rad åkommor och fanns som ingrediens i många tinkturer som påstods vara välgörande. När moderna läkemedel kom, som bland annat aspirin började de legitima användningsområdena krympa. I 1912 års upplaga av Nordisk Familjebok beskrivs cannabis som övergiven av den "moderna läkekonsten".

På senare tid har de medicinska användningsområdena av cannabis på nytt blivit uppmärksammade. Ofta rör det sig då om renad cannabis eller syntetiskt framställt THC som får kontrollerat innehåll. Men det förekommer även i form av marijuana med kontrollerad halt THC. I en del länder tillåts medicinsk användning. Enligt den amerikanska organisationen The Marijuana Policy Project är cannabis ett utmärkt läkemedel för bland annat cancer- och AIDS-patienter, som ofta lider av depression, och mot illamående och efterföljande viktnedgång som ett resultat av kemoterapi och andra aggressiva behandlingsformer. Det hävdas att cannabis gör dessa behandlingar mer uthärdliga. Den dämpande effekten mot illamående hjälper också mot åksjuka, för personer med hyperhidros och även mot bakfylla.

För att få registreras och säljas som läkemedel måste ett preparat vara bevisat verksam mot den sjukdom som skall behandlas, inte skada mer än hjälpa, distribution och tillverkning måste ske under noggrann kontroll och kraftigt verkande substanser får i Sverige bara skivas ut av läkare med så kallad förskrivningsrätt.. Dessutom jämförs medlet med andra preparat. I Sverige anses cannabis för närvarande inte uppfylla kraven för någon sjukdom. Varken amerikanska FDA eller Läkemedelsverket eller någon annan jämförbar myndighet i Västeuropa godkänner idag rökning av cannabis som ett registrerat läkemedel.^{[källa behövs]} Hur oraffinerade växtdelar med naturligt varierade sammansättning skall tas upp på sådan lista är dock oklart. Flera länder har cannabinoider upptagna i listan över läkemedel med särskild förskrivningsprövning. Tyskland har godkänt cannabisextrakt som en del i behandlingen av en svårt MS-sjuk kvinna i München.

Användningsområden AIDS (mot illamående) Cancer (mot kemoterapins biverkningar) Anorexi (stimulerar hunger) Smärttillstånd Stresstillstånd Hyperaktivitet, ADHD (lugnande) MS, symptomlindring

Verkningsspektrum antiemetisk (hämmar illamående) aptitretande känsloförstärkande smärtstillande sömnfrämjande temperaturhöjande syrebringande (via ökad puls & bronkit-vidgning)

Effekter Lätt eufori Svindel / yrsel Tachykardi (pulsförhöjning) Torra slemhinnor Törst Känsla av uppsvullnad hals och insida av mun Lätt utvidgade pupiller, röda ögon Hungerkänslor Erotiserande och afrodisierande

Litteratur

Böcker

• Haschboken 1995 , Barbro Holmberg, ISBN 91-88564-19-3.
• Cannabis : A History, Martin Booth, ISBN 0-312-42494-9.
• Hemp & The Marijuana Conspiracy: The Emperor Wears No Clothes, The Authoritative Historical Record of the Cannabis Plant, Marijuana Prohibition & How Hemp Can Still Save the World, Jack Herer, ISBN 1-878125-00-1.
• Marijuana Myths Marijuana Facts: A Review Of The Scientific Evidence, Lynn Etta Zimmer, Lynn Zimmer, John P. Morgan, ISBN 0-9641568-4-9.
• The Science of Marijuana, Leslie L. Iversen, ISBN 0-19-515110-0.
• Understanding Marijuana: A New Look At The Scientific Evidence, Mitch Earleywine, ISBN 0-19-518295-2.
• Why Marijuana Should Be Legal, Ed Rosenthal, Steve Kubby, S. Newhart, ISBN 1-56025-481-5.
• The Cannabis Grow Bible: The Definitive Guide to Growing Marijuana for Recreational and Medical Use, Greg Green, ISBN 1-931160-17-1.
• Cannabis and Cannabinoids: Pharmacology, Toxicology, and Therapeutic Potential, Franjo Grotenhermen (Editor), Ethan Russo (Editor), ISBN 0-7890-1508-0.
• The Emperor Wears No Clothes, Jack Herer, ISBN 0-932551-11-4

Forskningsrapporter

• Cannabis: a health perspective and research agenda - Rapport WHO, 1997.
• The influence of cannabis on driving - Brittiska transportministeriets rapport.
• Drug and alcohol dependence #73, 2004 pp.109-119 - Sammanställning av forskningsrapporter om cannabis och bilkörning
• Forensic Science International #133, 2003 pp.79-85 - Jämförande studie om droger och bilkörning från Frankrike
• The Swedish Drug Control System - Djupgående analys av Sveriges drogpolitik.
• House of Lords - Ninth Report - Brittiska överhusets rapport om cannabis.
• Marijuana and Medicine - Amerikanska Institute of Medicine's vetenskapliga bedömning av marijuanans medicinska aspekter. Executive summary som PDF.
• Kanadensiska senatens rapport - sammanfattning - Kanadensiska senatens rapport om cannabis. En av de mest omfattande rapporterna någonsin. För att komma åt hela rapporten finns även del 1, 2, 3 och 4.
• Skador av hasch och marijuana Sammandrag av socialstyrelsens genomgång av vetenskapliga studier av skadepanoramat hos cannabis. Se här för Mats Hiltes, forskare och lektor vid Socialhögskolan i Lund, kritik av denna studie.
• Jan Ramström: Skador av hasch och marijuana, En genomgång av vetenskapliga studier publicerade till och med hösten 2003 En reviderad version av samma skrift från 1997.
• Causal association between cannabis and psychosis (2004)

Se även

• Anandamid
• Blandmissbruk
• Cannabinoid
• Hampa
• Jacques-Joseph Moreau de Tours
• Skunk (drog)

Källor

Länkar

• Cannabis.se - en blogg om cannabis och narkotikapolitik.
• Cannabisdotcom.blogg.se
• Centralförbundet för Alkohol och Narkotikaupplysning
• Svenska NORMAL
• Swedish Cannabis Organisation