Hoppa till innehållet

Aleksandr Solzjenitsyn

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Aleksandr Solzhenitsyn)
Aleksandr Isajevitj Solzjenitsyn Nobelpristagare
Solzjenitsyn 1974.
Solzjenitsyn 1974.
FöddАлександр Исаевич Солженицын
11 december 1918
Kislovodsk, Terek oblast, Ryssland
Död3 augusti 2008 (89 år)
Moskva, Ryssland
Yrkeförfattare[1], historiker[1], romanförfattare[2], manusförfattare[1], dramatiker[1], poet, offentlig person[3], prosaist[4], publicist[4], skollärare, militär[5], militant[1], författare[6], medlem av ryska vetenskapsakademin[7], lärare[8] och novellförfattare
Nationalitetryss
Språkryska[9]
Genrerkortroman[3], novell[3], publicistik[3], essä[3], prosadikt[3], lexikografi[3], miniatyr[4] och kortroman[7]
Noterbara verkEn dag i Ivan Denisovitjs liv
PriserNobelpriset i litteratur (1970)
Webbplatshttp://www.solzhenitsyn.ru och https://www.solzhenitsyncenter.org/
Solzjenitsyn på ett tåg i Vladivostok, sommaren 1994, före avfärd under en resa genom Ryssland.

Aleksandr Isajevitj Solzjenitsyn (ryska: Алекса́ндр Иса́евич Солжени́цын), född 11 december 1918 i Kislovodsk, död 3 augusti 2008 i Moskva, var en rysk författare, historiker och sovjetisk dissident. Han erhöll Nobelpriset i litteratur 1970. Han var tidigare kapten i sovjetiska armén och fånge i Gulag.

Solzjenitsyn fäste omvärldens uppmärksamhet på det sovjetiska systemet av fångläger. Debutromanen En dag i Ivan Denisovitjs liv publicerades 1962 under Nikita Chrusjtjovs politiska töväder.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Solzjenitsyn föddes i Kislovodsk i Terek oblast i södra Ryssland. Fadern, som var officer i tsarens armé, hade omkommit i en jaktolycka ett halvår före sonens födelse och Alexandr uppfostrades av sin mor under fattiga förhållanden. Under andra världskriget deltog han i Röda arméns framryckning genom Polen.

Fängelsetid och rehabilitering

[redigera | redigera wikitext]

Solzjenitsyn arresterades i början av 1945, sedan han uttalat sig nedsättande om Stalins militära förmåga i några brev till en vän. Han dömdes enligt artikel 58 till åtta års korrektionsarbetsläger med ’evig’ förvisning som påföljd, dvs livstidsförbud att återvända till det egentliga Ryssland. Han tillbringade detta straff i olika specialfängelser och läger fram till 1953. Efter det att Solzjenitsyn hade avtjänat sitt straff – åtta års vistelse i fängelse och arbetsläger – blev han förvisad för livet till södra Kazakstan, en vanlig påföljd vid denna tid. Förvisningen kom dock enbart att räcka tre år.

20:e partikongressen innebar rehabilitering och återvinnande av medborgerliga rättigheter. Han rehabiliterades 1957 av Högsta domstolens militära sektion och kunde därefter bosätta sig i det europeiska Ryssland, i staden Rjazan 16 mil sydost om Moskva.[10] Där kom han att försörja sig som lärare i matematik och fysik.

Tidigt författarskap

[redigera | redigera wikitext]

Under förvisningen fick han tillåtelse att söka vård för den cancer han drabbats av. Det var under denna behandling som han fick materialet till sin delvis självbiografiska roman Cancerkliniken. 1956, efter Chrusjtjovs avstaliniseringstal benämnt Om personkulten och dess konsekvenser, blev han emellertid benådad.[11]

Solzjenitsyn hade skrivit berättelser redan i tonåren och fortsatte med att i hemlighet föra anteckningar under sina år i sibiriska fångläger. År 1962 bestämde han sig för att våga framträda som författare med en realistisk och skakande roman om vardagen i ett fångläger, En dag i Ivan Denisovitjs liv. Ämnet var ömtåligt, och ingen hade tidigare vågat ta upp det.

Nobelpris och exil

[redigera | redigera wikitext]
Fördjupning: Solzjenitsynaffären

Den 7 oktober 1970 meddelade Svenska Akademien att den sovjetiske författaren och dissidenten Aleksandr Solzjenitsyn hade tilldelats 1970 års Nobelpris i litteratur, ”för den etiska kraft varmed han fullföljt den ryska litteraturens omistliga traditioner”.[12]

Solzjenitsyn var dock belagd med publiceringsförbud,[13] och en politisk konflikt mellan Sovjetunionen och den svenska regeringen Palme innebar att Solzjenitsyn inte beviljades inbjudan till den svenska ambassaden i Moskva. Han valde under pågående konflikt att avstå från utlandsresan för att ta emot priset, i rädsla för att tvingas i exil.[14]

Solzjenitsyns nobelföreläsning smugglades ut ur Sovjetunionen av den svenske journalisten Stig Fredrikson i slutet av april 1972.[15] Den offentliggjordes i svensk och internationell press i augusti 1972 och trycktes även i Nobelstiftelsens utgåva av Les Prix Nobel för 1971.[15]

I augusti 1971 utsattes Solsjenitsyn för ett mordförsök med giftet ricin när han stod i en matkö i staden Novotjerkassk, dit han åkt för att samla material till boken Augusti 14. Han fick brännskador över kroppen och sändes direkt med tåg till läkare i Moskva. Han överlevde, och först 1992 avslöjade en KGB-officer mordattentatet.[16] Efter den internationella publicering av GULAG-arkipelagen i december 1973 blev han i februari 1974 arresterad,[15] fängslad och slutligen landsförvisad till Västtyskland.[15] Intäkterna från publiceringen av boken använde Solsjenitsyn till en social fond för hjälp åt familjer till Stalintidens offer.[16]

I december 1974 kom Solzjenitsyn till Stockholm för att slutligen motta Nobelpriset, vid den officiella ceremonin den 10 december samma år.[17]

Solzjenitsyn levde därefter en kort tid i Schweiz och bosatte sig sedan i USA, där han levde i delstaten Vermont i drygt tjugo år. Han återfick sitt sovjetiska medborgarskap 1990, och efter Sovjetunionens fall återvände han år 1994 till sitt hemland, Ryssland.

Senare år

[redigera | redigera wikitext]

Efter sovjetväldets sammanbrott återvände Solzjenitsyn 1994 från exilen i Vermont i USA till hemlandet. Han bodde sedermera i Troitske-Lykovo, en liten by utanför Moskva. Efter sin återkomst till Ryssland fick han uppleva att hans samlade verk utgavs i 20 band, med en planerad utgåva på 30 band. Han satt själv sin romancykel Det röda hjulet – en 7000 sidig exposé om Rysslands historia 1914-1917 – allra högst. [18] Idag ingår En dag i Ivan Denisovitj liv och Matrjonas gård i kursplanen för litteratur på högstadiet i Ryssland.[19]

Solsjenitsyn ligger begravd på kyrkogården vid Donskojklostet i Moskva; ett munkkloster vars äldsta delar uppfördes i slutet av 1500-talet. [19]

Solzjenitsyn medverkade i en intervju med Sveriges Televisions Aktuellts Stig Fredrikson i juni 2008, inför sin kommande 90-årsdag. Den 3 augusti samma år avled Solzjenitsyn 89 år gammal av hjärtsvikt och hyllades vid begravningen som en nationell hjälte.

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Biblioteket för rysk emigrantlitteratur vid Tagankatorget, bär numera Solsjenitsyns namn. Efter exilen skänkte Solsjenitsyn alla böcker, brev och anteckningar till biblioteket. Det omfattar ett par tusen volymer. [20]

I juni 2007 tilldelades Solsjenitsyn, som den andre mottagaren, en av Rysslands högsta utmärkelser, det statliga priset ”för enastående framgångar på området humanitär verksamhet”, med en prissumma på 5 miljoner rubel. Putin delade själv ut priset. [21]

Asteroiden 4915 Solzhenitsyn är uppkallad efter honom.[22]

Bibliografi – svenska översättningar

[redigera | redigera wikitext]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e] BeWeB, BeWeB person-ID: 2812, läst: 14 februari 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ hämtat från: persiskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f g] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  5. ^ hämtat från: polskspråkiga Wikipedia härlett från: Kategori:Sovjetiska militärer, läst: 14 juni 2019.[källa från Wikidata]
  6. ^ abART, abART person-ID: 34670, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  8. ^ Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 118642464, läst: 28 augusti 2024.[källa från Wikidata]
  9. ^ CONOR.Sl, CONOR.SI-ID: 7820131.[källa från Wikidata]
  10. ^ Johnsson, Melker (1985). Alexander Solzjenitsyn mellan öst och väst. sid. 37 
  11. ^ Alexsandr Solzjenitsyn. ”Alexandr Solzhenitsyn – Biographical” (på engelska). Nobelstiftelsens pristagarpresentationer. Nobelstiftelsen. http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/1970/solzhenitsyn-bio.html. Läst 3 maj 2016. 
  12. ^ ”Nobelpriset i litteratur – Pristagarna”. Svenska Akademien. Arkiverad från originalet den 11 december 2008. https://web.archive.org/web/20081211040559/http://www.svenskaakademien.se/web/Pristagarna.aspx. Läst 19 december 2008. 
  13. ^ ”Aleksandr Solzjenitsyn”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/aleksandr-solzjenitsyn?isSearchResult=true. Läst 1 september 2025. 
  14. ^ Liljestrand, Jens (11 december 2015). ”Jens Liljestrand minns krumbukterna kring Solzjenitsyns Nobelpris”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/kultur/kulturens-hadelser-11-solzjenitsyn/. Läst 1 september 2025. 
  15. ^ [a b c d] Fredrikson, Stig (22 februari 2006). ”Hur jag hjälpte Alexander Solsjenitsyn att smuggla ut sin Nobelföreläsning ur Sovjetunionen”. Fängslad!. Nobelpriskampen. Arkiverad från originalet den 8 mars 2008. https://web.archive.org/web/20080308215709/http://nobelpriskampen.se/2006/ivan_denisovitj/fredrikson_artikel.html. Läst 30 december 2008. 
  16. ^ [a b] Fredrikson, Stig (2010). Daterat Moskva. sid. 67-88 
  17. ^ ”Solzjenitsyn på besök i Stockholm 1974”. www.svenskaakademien.se. https://www.svenskaakademien.se/svenska-akademien/akademiens-arkiv/solzjenitsynutstallning/solzjenitsyn-pa-besok-i-stockholm-1974. Läst 1 september 2025. 
  18. ^ Fredrikson, Stig (2010). Daterat Moskva. sid. 150-155 
  19. ^ [a b] Fredrikson, Stig (2010). Daterat Moskva. sid. 167-175 
  20. ^ Fredrikson, Stig (2010). Daterat Moskva. sid. 167 
  21. ^ Fredrikson, Stig (2010). Daterat Moskva. sid. 157 
  22. ^ ”Minor Planet Center 4915 Solzhenitsyn” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4915. Läst 2 september 2023. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Alexander Solsjenitsyn : en bildbiografi. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1974. Libris 7279889. ISBN 91-46-12212-5 
  • Björkegren, Hans (1972). Alexander Solsjenitsyn : biografi och dokument. W & W-serien, 0509-5069 ; 324 ([Rev. och utökad utg.]). Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 7279703. ISBN 91-46-11724-5 
  • Boken som lurade världen : om Aleksandr Solzjenitsyns GULAG-arkipelagen / Valerij Jesipov (red.). Stockholm: Karneval förlag. 2020. Libris fq9cx7k0clx20gvf. ISBN 9789188729385 
  • Fredrikson, Stig (2011). Alexanders kurir: ett journalistliv i skuggan av det kalla kriget (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Carlsson. Libris 12051754. ISBN 978-91-7331-388-9 
  • Gustavsson, Sven (1971). Solženicyns språk. Meddelanden / Slaviska institutionen, Stockholms universitet, 99-0717879-9 ; 4. Stockholm. Libris 661448 
  • Hegge, Per Egil; Mattsson, Jan-Erik (1971). Solsjenitsyn kan inte komma. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 10053 
  • Jangfeldt, Bengt; Kantor. Leo (1971). Officiella sovjetiska reaktioner på Solženicyns nobelpris. Meddelanden / Slaviska institutionen, Stockholms universitet, 99-0717879-9 ; 2. Stockholm. Libris 586208 
  • Johnsson, Melker (1985). Alexander Solzjenitsyn mellan öst och väst (1. uppl.). Stockholm: Timbro. Libris 7648107. ISBN 91-7566-038-5 
  • Anatoly Livry, « Soljénitsyne et la République régicide », Les Lettres et Les Arts, Cahiers suisses de critique littéraire et artistiques, Association de la revue Les Lettres et les Arts, Suisse, Vicques, 2011, p. 70-72. http://anatoly-livry.e-monsite.com/medias/files/soljenitsine-livry-1.pdf
  • Lukács, György (1970). Solsjenitsyn. Tema. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 99419 
  • Medvedev, Žores Aleksandrovic (1974). Tio år i Alexander Solzjenitsyns liv. Malmö: Bergh. Libris 7400605. ISBN 91-502-0031-3 
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Aleksandr_Solzjenitsyn&oldid=58103100”