Förortssvenska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rinkeby nämns som en källa till många förortssvenska ord

Förortssvenska (även rinkebysvenska, rosengårdssvenska, shobresvenska, blattesvenska, miljonsvenska, eller ortenspråk) är en sammanfattande benämning på sociolekter som talas i vissa svenska invandrartäta områden, särskilt i eller utanför större städer. Förortssvenska förekommer hos talare både med och utan invandrarbakgrund. Som det gamla södersnacket är den en inbäddad arbetarsociolekt med infödda talare i vuxen ålder. Även den lättaste "klangen av förorten" kan vara stigmatiserande i vissa sammanhang, vilket gör att talarna ofta byter över till ett normativt "standardsvenskt" uttal i mer formella situationer[1][2]. Därför får den inte förväxlas med interimspråk ("importsvenska"), även om förortssvenskans talare ibland själva kallar den för "brytning".

Kotsinas först uppdagade rinkebysvenska i 1988 hos ungdomar i Rinkeby och Flemingsberg[3]. Därför betraktar det internationella forskarsamhället förortssvenska som den allra först upptäckta contemporary urban vernacular (CUV). Termen CUV uppfanns av Rampton[4] och definieras som ett europaspecifikt och senmodernt språkligt fenomen med följande tre egenskaper:

  1. hemmahörande i multietniska storstadsområden präglade av invandring och klassklyftor,
  2. åtskilt från tätortens invandrarspråk och traditionella sociolekter och
  3. känt bortom sitt ursprungsområde och representerat i medierna och inom popkulturen[4] (2011:291).

Många andra europeiska storstäder har framväxande sociolekter som talas av den andra generationens invandrare, dvs infödda invånare från invandrartäta arbetarområden: Berlin[5] ("Kiezdeutsch"), Köpenhamn[6] ("perkerdansk"), London[7] ("Multicultural London English"), Oslo[8] ("kebabnorsk"), Paris[9] ("Verlan") och Rotterdam[10] ("straattaal").

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utländska slangord har dykt upp i det svenska språket i århundraden. Därför är ord som "shoo" eller "guzz" inte så anmärkningsvärda. Relationen mellan stratifierad variation (klass, etnicitet, kön, mm) och historiska språkförändringar är först och främst en fråga om fonetik (Labov, 2010: 259-286)[11]. "For most historical and comparative linguists, the regularity of sound change is the basic working principle" (Labov 2010:259)[11]. Därför är uttalet den viktigaste forskningsfrågan vid förortssvenska. Dess fonetiska innovationer (och naturligtvis erkännandet som den allra första CUV[3][4]) gör den kulturmärkt och värdefull för det internationella språkforskarsamhället.

Fonetisk variation[redigera | redigera wikitext]

Talet karakteriseras ibland som "stötigt" eller staccatoartat, vilket beror på en minimerad vokaldurationskontrast mellan två på varandra följande stavelser[12]. Detta möjligtvis kan bero på ett alternativt intonationsmönstret[12] eftersom det inte finns bevis för en kategorisk förlängning av fonologiskt korta vokaler eller en kategorisk förkortning av fonologiskt långa vokaler[13]. Typiskt är också främre varianter för /r/-ljudet ([ɾ] eller [r]) och bakre varianter för sje-ljudet ([x] eller [χ]), vilket gör skillnaden mot vardaglig standardsvenska tydlig.

Syntaktisk variation[redigera | redigera wikitext]

Det finns även vissa syntaktiska skillnader, som till exempel att rak ordföljd kan användas efter inledande bisatser, istället för omvänd ordföljd, som är bruklig i standardsvenskan som i, till exempel, "igår jag gick". Men denna form för syntaktisk variation förekommer sporadiskt, beroende på situation och talarens personliga identitetspolitik. I en studie av 20 gymnasieelever från Stockholm använde eleverna rak ordföljd i 19,6% av alla möjliga fall i privata samtal mellan vänner och i 9,7% av alla möjliga fall i klasspresentationer[14]. Det fanns även stor variation mellan eleverna. Till exempel använde en av eleverna rak ordföljd i 89% av alla möjliga fall i ett privat samtal med två vänner[15].

Slangord och -uttryck[redigera | redigera wikitext]

I trettonde upplagan av Svenska Akademiens ordlista har man tagit med två ord som uppstått i förortssvenskan, keff ('dålig') och guss ('tjej').[16]

Benämningen[redigera | redigera wikitext]

Som är vanligt för stigmatiserade talstilar, finns det ingen fast term för denna sociolekt. Det finns inte heller enighet om vilka uttalsformer som bör befinna sig under termen förortssvenska/ortenspråk. I vardagen tänker de flesta på slangord (Shoo, guzz), men för språkvetare är det de fonetiska särdrag som gör den till en sociolekt. Den brukar kallas för ortenspråk eller blattesvenska i själva förorterna. Men neutrala termer som används av språkvetare är multietnolekt[17] eller etnolingvistisk repertoar[18].

Representationer inom populärlitteraturen[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Eliaso Magnusson, Josefina; Stroud, Christopher (2012). ”High proficiency in markets of performance”. Studies in second language acquisition 34(2): sid. 321–345. 
  2. ^ Young, Nathan (2014). Suburban Swedish Maturing - Examining variation and perceptions among adult speakers of Swedish contemporary urban vernacular. Master uppsats, Stockholms universitet. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:724444/FULLTEXT01.pdf 
  3. ^ [a b] Kotsinas, Ulla-Britt (1988). ”Rinkebysvenska – en dialekt”. i Per Linell, Viveka Adelswärd, Torbjörn Nilsson och Per A. Petersson. Svenskans beskrivning, 16. Linköping: Linköping University Press. http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:729162/FULLTEXT01.pdf 
  4. ^ [a b c] Ben Rampton (2011). ”From 'multi-ethnic adolescent heteroglossia' to 'contemporary urban vernaculars'”. Language & Communication, 31(4): sid. 276–294. http://fulltext.study/preview/pdf/934843.pdf. 
  5. ^ Wiese, Heike (2012). Kiezdeutsch: ein neuer Dialekt entsteht. Munich: C.H. Beck 
  6. ^ Hansen, Gert Foget; Nicolai Pharao (2010). ”Prosody in the Copenhagen multiethnolect”. i Pia Quist, Bente Ailin Svendsen. Multilingual Urban Scandinavia. New Linguistic Practices. Toronto: Multilingual Matters. sid. 79–95 
  7. ^ Eivind Torgersen & Anita Szakay (2012). ”An investigation of speech rhythm in London English”. Lingua 122(7): sid. 822–840. 
  8. ^ Svendsen, Bente Ailin; Røyneland, Unn (2008). ”Multiethnolectal facts and functions in Oslo, Norway”. International Journal of Bilingualism 12(1–2): sid. 63–83. 
  9. ^ Fagyal, Zusanna (2010). ”Rhythm types and the speech of working-class youth in a banlieue of Paris: the role of vowel elision and devoicing”. i D.R Preston, N. Niedzielski. A Reader in Sociophonetics. Berlin: Mouton de Gruyter. sid. 91–132 
  10. ^ Cornips, Leonie; Vincent A. De Rooij (2013). ”Selfing and othering through categories of race, place, and language among minority youths in Rotterdam, The Netherlands”. i Siemund, Peter, Ingrid Gogolin, Monika Edith Schulz and Julia Davydova. Multilingualism and language diversity in urban areas: Acquisition, identities, space, education 1. Amsterdam: John Benjamins Publishing Company. sid. 129–164 
  11. ^ [a b] Labov, William (2010). Principles of Linguistic Change, Volume 3 - Cognitive and Cultural Factors. Oxford: Wiley-Blackwell. http://onlinelibrary.wiley.com.ezp.sub.su.se/book/10.1002/9781444327496 
  12. ^ [a b] ”Young, Nathan 2016. Talrytmens sociala betydelse i dagens stockholmsspråk - Vokaldurationskontrast som ett etnifierat och affektivt indexikalt drag. Svenskans beskrivning 35, Göteborg.”. https://svenskansbeskrivning35.files.wordpress.com/2015/06/young.pdf. Läst 24 oktober 2016. 
  13. ^ Boden (2007). Lena Ekberg. red. ”"Rosengårdssvensk" fonetik och fonologi”. Språket hos ungdomer i en flerspråkig miljö i Malmö (Lund: Studentlitteratur). 
  14. ^ Ganuza, Natalia (2011). ”Syntactic variation in the Swedish of adolescents in multilingual urban settings – a thesis summary”. i Roger Källström, Inger Lindberg. Young Urban Swedish. sid. 95. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/26570/1/gupea_2077_26570_1.pdf. Läst Oct 24, 2016 
  15. ^ Ganuza, Natalia (2011). ”Syntactic variation in the Swedish of adolescents in multilingual urban settings – a thesis summary”. i Roger Källström, Inger Lindberg. Young Urban Swedish. sid. 94. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/26570/1/gupea_2077_26570_1.pdf. Läst Oct 24, 2016 
  16. ^ ”Hajp, keff och guss nytillskott i ordlista”. 24 september 2005. http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10615105.asp. Läst 23 juni 2008. 
  17. ^ Quist, P. (2008). ”Sociolinguistic approaches to multiethnolect: Language variety and stylistic practice”. International Journal of Bilingualism, 12: sid. 43-61. 
  18. ^ Benor, S. B. (2010). ”Ethnolinguistic repertoire: Shifting the analytic focus in language and ethnicity”. Journal of Sociolinguistics, 14(2): sid. 159-183. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]