Louis Gabriel Ambroise de Bonald

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Louis de Bonald.

Louis Gabriel Ambroise de Bonald, född 2 oktober 1754 på Le Monna, nära Millau i Aveyron, död där 23 november 1840, var en fransk kontrarevolutionär filosof och politiker, och ledamot av Franska akademien. de Bonald företräder konservativa tankeströmningar.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Eftersom han inte kunde fördra Franska revolutionens principer, emigrerade han 1791, gick med i armén som leddes av prinsen av Condé, och slog sig strax därefter ned i Heidelberg. Där skrev han sitt första betydelsefulla arbete, det mycket konservativa Theorie du pouvoir politique et religieux (3 band, 1796; ny uppl., Paris, 1854, 2 band), vilken förbjöds av Direktoriet.

Återkommen till Frankrike fick han erfara att han misstänkliggjordes, varför han tvingades leva tillbakadraget. 1806 har det sagts att han tillhörde redaktionen vid Mercure de France tillsammans med Chateaubriand och Fievee, och två år senare utnämndes han till kansler av Imperiets universitet, som han ofta hade angripit i sina skrifter. Efter Bourbonska restaurationen blev han medlem av rådet för offentlig styrning, och mellan 1815 och 1825 var han ställföreträdande parlamentsledamot i kammaren. Hans anföranden var mycket konservativa och han förespråkade litterär censur.

1822 utsågs han till inrikesminister, och översåg censurkommissionen. Året därefter upphöjdes han till den titulerade adeln, men förlorade värdigheten senare eftersom han vägrade avlägga eden 1830. Från 1816 var han ledamot av Franska akademien. Han gjorde inga offentliga framträdanden efter 1830, utan drog sig tillbaka på sin egendom vid Le Monna, där han avled 23 november 1840.

Han hade fyra söner, av vilka två av dem, Victor de Bonald och Louis Jacques Maurice de Bonald, utmärkte sig.

Filosofi[redigera | redigera wikitext]

Bonald var en av de ledande företrädarna för den teokratiska eller traditionalistiska skolan, som inbegrep de Maistre, Lamennais, Ballanche och d'Eckstein. Hans författarskap utgörs huvudsakligen av samhälls- och politisk filosofi, och grundas ytterst på principen om det gudomliga ursprunget till språket. Med hans egna ord: ”L'homme pense sa parole avant de parler sa pensee”; det ursprungliga språket innehöll essensen av all sanning. Från denna utgångspunkt härleder han Guds existens, den gudomliga uppenbarelsen, och därav den suveräna auktoriteten, av Bibeln, och kyrkans ofelbarhet.

Emedan denna tanke är grunden till alla teorier han framför, finns ständigt återkommande tillämpningar av den i hans skrifter. Alla relationer uttrycks i triaden orsak, medel och verkan, som han ser upprepade i naturen. Därmed uppfattar han universums orsak som skaparen, skapelsen som medlet, och kropparna som resultatet; för statens del är makten orsaken, minstrarna medlen och undersåtarna effekten; i familjen ser han samma relation i form av fadern, modern och barnet. Dessa tre begrepp har specifika relationer till varandra; det första är till det andra som det andra är till det tredje. Därav följer att för den religiösa triaden - Gud och människan - förhåller sig Gud till Gudsmänniskan som Gudsmänniskan till människan. På den grundvalen skapade han ett system av politisk absolutism.

Bonalds litterära stil är förfinad, visserligen ornamenterad, men samtidigt ren och levande. Bland hans verk har en del idéer överlevt, men hans främsta styrka ligger i vigören och uppriktigheten i hans påståenden snarare än i logiken i resonemanget. Under senare tid har dock ett förnyat intresse för Bonald märkts.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1796 : Théorie du pouvoir politique et religieux
  • 1800 : Essai analytique sur les lois naturelles de l'ordre social
  • 1801 : Du divorce considéré au XIXe siècle (eng. öv. On Divorce, 1992).
  • 1802 : Législation primitive (3 band)
  • 1817 : Pensées sur divers sujets
  • 1818 : Recherches philosophiques sur les premiers objets des connaissances morales
  • 1815 : Réflexions sur l'intérêt général de l'Europe
  • 1818 : Observations sur un ouvrage de Madame de Staël
  • 1819 : Mélanges littéraires, politiques et philosophiques
  • 1830 : Démonstration philosophique du principe constitutif de la société
  • 1821 : Législation primitive considérée par les lumières de la raison (3 band)
  • 1821 : Opinion sur la loi relative à la censure des journaux
  • 1825 : De la chrétienté et du christianisme
  • 1826 : De la famille agricole et de la famille industrielle
  • 1834 : Discours sur la vie de Jésus-Christ
  • 1840-43 och av Migne 1859 : Œuvres complètes (7 band)[1]
  • The True & Only Wealth of Nations: Essays on Family, Economy, & Society (samling av essäer, utg. 2006).

Sekundärlitteratur[redigera | redigera wikitext]

Böcker[redigera | redigera wikitext]

  • David Klinck: The French Counterrevolutionary Theorist, Louis De Bonald (1754-1840) (Studies in Modern European History, Vol 18), 1996.
  • Gabriele Lorenz: De Bonald als Repräsentant der gegenrevolutionaren Theoriebildung: Eine Untersuchung zur Systematik und Wirkungsgeschichte (European university studies. Series XIII, French language and literature), 1997.
  • Mary Hall Quinlan: The Historical Thought of Vicomte de Bonald, 1953.

Artiklar[redigera | redigera wikitext]

  • David Klinck: "Louis de Bonald: The Foreshadowing of the Integral Nationalism of Charles Maurras and the Action Française in the Thought of the French Counterrevolution", i History of European Ideas vol. 15 1-3/1992 s. 327 -332.
  • Jay Reedy: "Art For Society's Sake - Louis de Bonald, Sociology of Aestathetics and Theocratic Ideology", i Proceedings of the American Philosophical Society vol. 130 1/1986, s. 101 -129.
  • Jay Reedy: "The Traditionalist Critique of Individualism in Post-Revolutionary France: The Case of Louis de Bonald" i History of Political Thought vol. 16 1/1995.
  • Jay Reedy: "From Enlightenment to Counter-Enlightenment Semiotics: Authoritative Discourse and the Reactionary Social Science of Louis de Bonald", i Historical Reflections vol. 26 1/2000, s. 59 -91.
  • Jay Reedy: "Language, Counter-Revolution and the 'Two Cultures': Louis de Bonald's Traditionalist Scientism", i Journal of the History of Ideas vol. 44 1983, s. 579ff.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia