Hoppa till innehållet

Formel 1-VM 2007

Från Wikipedia
FIA Formula One World Championship 2007
Första varvet av Australiens Grand Prix 2007.
Första varvet av Australiens Grand Prix 2007.
Allmän information
Säsongsnummer58
Antal race18
Start18 mars 2007
Slut21 oktober 2007
Tävlingschef(er)Storbritannien Charlie Whiting
Bilar
Motorer BMW
Ferrari
Honda
Mercedes-Benz
Renault
Toyota
Däckleverantör(er) Bridgestone
Deltagande
Antal förare26 (22 per race)
Antal team11
Mästare
Förarmästerskapet Kimi Räikkönen
Konstruktörs-
mästerskapet
Scuderia Ferrari
2007

Formel 1-VM 2007 hade 17 deltävlingar som kördes under perioden 18 mars-21 oktober. Förarmästerskapet vanns av finländaren Kimi Räikkönen och konstruktörsmästerskapet av Ferrari. Säsongen blev den jämnaste i F1- historien då Räikkönen, britten Lewis Hamilton och spanjoren Fernando Alonso slutade på respektive 110, 109 och 109 poäng.

Regeländringar

[redigera | redigera wikitext]
  • Bridgestone skulle leverera däck till samtliga stall 2007. Dessutom infördes så kallad motorfrysning, vilken innebär att stallen måste använda de motorkonstruktioner som användes i Japan 2006 och Brasilien 2006 även 2007. Båda dessa ändringar gäller även säsongerna 2008, 2009 och 2010.

Övergångar

[redigera | redigera wikitext]

Ferraris Michael Schumacher avslutade sin karriär och ersattes av Kimi Räikkönen medan Felipe Massa förlängde sitt kontrakt. Världsmästaren Fernando Alonso skrev ett treårskontrakt med McLaren och fick GP2-mästaren Lewis Hamilton som stallkamrat. Heikki Kovalainen ersatte Alonso i Renault, där han körde tillsammans med Giancarlo Fisichella. BMW, Honda och Toyotas uppställningar var oförändrade medan Red Bull ersatte Christian Klien med Mark Webber från Williams. Webbers plats togs av Alexander Wurz. Anthony Davidson ersatte Sakon Yamamoto i Super Aguri. Midland ombildades till Spyker, där Tiago Monteiro ersattes av Adrian Sutil.

Grand Prix-kalender

[redigera | redigera wikitext]
Grand Prix Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare
Australiens Grand Prix 18 mars Albert Park Kimi Räikkönen Ferrari *
Malaysias Grand Prix 8 april Sepang Fernando Alonso McLaren-Mercedes *
Bahrains Grand Prix 15 april Sakhir Felipe Massa Ferrari *
Spaniens Grand Prix 13 maj Catalunya Felipe Massa Ferrari *
Monacos Grand Prix 27 maj Monaco Fernando Alonso McLaren-Mercedes *
Kanadas Grand Prix 10 juni Montréal Lewis Hamilton McLaren-Mercedes *
USA:s Grand Prix 17 juni Indianapolis Lewis Hamilton McLaren-Mercedes *
Frankrikes Grand Prix 1 juli Magny-Cours Kimi Räikkönen Ferrari *
Storbritanniens Grand Prix 8 juli Silverstone Kimi Räikkönen Ferrari *
Europas Grand Prix 22 juli Nürburgring Fernando Alonso McLaren-Mercedes *
Ungerns Grand Prix 5 augusti Hungaroring Lewis Hamilton McLaren-Mercedes *
Turkiets Grand Prix 26 augusti Istanbul Park Felipe Massa Ferrari *
Italiens Grand Prix 9 september Monza Fernando Alonso McLaren-Mercedes *
Belgiens Grand Prix 16 september Spa Kimi Räikkönen Ferrari *
Japans Grand Prix 30 september Fuji Lewis Hamilton McLaren-Mercedes *
Kinas Grand Prix 7 oktober Shanghai Kimi Räikkönen Ferrari *
Brasiliens Grand Prix 21 oktober Interlagos Kimi Räikkönen Ferrari *

Team och förare

[redigera | redigera wikitext]
Stall/Tillverkare Nummer Förare
BMW 9 Nick Heidfeld, Tyskland
10 Robert Kubica, Polen
Testförare Timo Glock, Tyskland
Testförare Sebastian Vettel, Tyskland[1]
Ferrari 5 Felipe Massa, Brasilien
6 Kimi Räikkönen, Finland
Testförare Luca Badoer
Testförare Marc Gené
Honda 7 Jenson Button, Storbritannien
8 Rubens Barrichello, Brasilien
Testförare Christian Klien, Österrike
Testförare James Rossiter, Storbritannien
McLaren-Mercedes 1 Fernando Alonso, Spanien
2 Lewis Hamilton, Storbritannien
Testförare Pedro de la Rosa, Spanien
Testförare Gary Paffett, Storbritannien
Red Bull-Renault 14 David Coulthard, Storbritannien
15 Mark Webber, Australien
Testförare Michael Ammermüller, Tyskland
Testförare Robert Doornbos, Nederländerna
Renault 3 Giancarlo Fisichella, Italien
4 Heikki Kovalainen, Finland
Testförare Nelsinho Piquet, Brasilien
Testförare Ricardo Zonta, Brasilien
Spyker-Ferrari 20 Adrian Sutil, Tyskland
21 Christijan Albers, Nederländerna
Markus Winkelhock, Tyskland[2]
Sakon Yamamoto, Japan[3]
Testförare Fairuz Fauzy, Malaysia
Testförare Adrián Vallés, Spanien
Testförare Giedo van der Garde
Testförare Markus Winkelhock, Tyskland
Super Aguri-Honda 22 Takuma Sato, Japan
23 Anthony Davidson, Storbritannien
Testförare Sakon Yamamoto, Japan[3]
Testförare James Rossiter, Storbritannien
Toro Rosso-Ferrari 18 Vitantonio Liuzzi, Italien
19 Scott Speed, USA
Sebastian Vettel, Tyskland[1]
Toyota 11 Ralf Schumacher, Tyskland
12 Jarno Trulli, Italien
Testförare Franck Montagny, Frankrike
Williams-Toyota 16 Nico Rosberg, Tyskland
17 Alexander Wurz, Österrike
Kazuki Nakajima, Japan[4]
Testförare Narain Karthikeyan, Indien
Testförare Kazuki Nakajima, Japan[4]

Slutställning

[redigera | redigera wikitext]
Slutställningen i bild
Placering Förare Konstruktör Poäng
1 Kimi Räikkönen Ferrari 110
2 Lewis Hamilton McLaren-Mercedes 109
3 Fernando Alonso McLaren-Mercedes 109
4 Felipe Massa Ferrari 94
5 Nick Heidfeld BMW 61
6 Robert Kubica BMW 39
7 Heikki Kovalainen Renault 30
8 Giancarlo Fisichella Renault 21
9 Nico Rosberg Williams-Toyota 20
10 David Coulthard Red Bull-Renault 14
11 Alexander Wurz Williams-Toyota 13
12 Mark Webber Red Bull-Renault 10
13 Jarno Trulli Toyota 8
14 Sebastian Vettel Toro Rosso-Ferrari 6
15 Jenson Button Honda 6
16 Ralf Schumacher Toyota 5
17 Takuma Sato Super Aguri-Honda 4
18 Vitantonio Liuzzi Toro Rosso-Ferrari 3
19 Adrian Sutil Spyker-Ferrari 1
20 Rubens Barrichello Honda 0
21 Scott Speed Toro Rosso-Ferrari 0
22 Kazuki Nakajima Williams-Toyota 0
23 Anthony Davidson Super Aguri-Honda 0
24 Sakon Yamamoto Spyker-Ferrari 0
25 Christijan Albers Spyker-Ferrari 0
26 Markus Winkelhock Spyker-Ferrari 0

Konstruktörer

[redigera | redigera wikitext]
Placering Konstruktör Poäng
1 Ferrari 204
2 BMW 101
3 Renault 51
4 Williams-Toyota 33
5 Red Bull-Renault 24
6 Toyota 13
7 Toro Rosso-Ferrari 8
8 Honda 6
9 Super Aguri-Honda 4
10 Spyker-Ferrari 1
- [5][6] McLaren-Mercedes 0
  1. ^ [a b] Sebastian Vettel ersatte Scott Speed i Toro Rosso från och med Ungerns Grand Prix.
  2. ^ Endast Europas Grand Prix.
  3. ^ [a b] Sakon Yamamoto ersatte Christijan Albers i Spyker från och med Ungerns Grand Prix.
  4. ^ [a b] Kazuki Nakajima ersatte Alexander Wurz i Brasiliens Grand Prix.
  5. ^ McLaren fick inga poäng i Ungerns Grand Prix som straff för stallets medverkan när Lewis Hamilton hindrades av Fernando Alonso under kvalificeringen.
  6. ^ McLaren blev den 13 september av med sina 166 poäng och uteslöts sedan från konstruktörsmästerskapet som ett av straffen för att ha spionerat på konkurrentstallet Ferrari.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]