Storstockholms Lokaltrafik

	AB Storstockholms Lokaltrafik
Org.nr	556013-0683
Typ	Aktiebolag
Huvudkontor	Stockholm, Sverige
Nyckelpersoner	Ingemar Ziegler (Verkställande direktör); Christer G Wennerholm (Ordförande)
Antal anställda	567
Historik
Grundat	1916
Grundare	Stockholm
Ekonomi
Omsättning	9,0 miljarder kronor
Övrigt
Webbplats	www.sl.se
Fotnoter

Uppslagsordet ”SL” leder hit. För andra betydelser, se SL (olika betydelser).

AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) är trafikhuvudman i Stockholms län tillsammans med Waxholmsbolaget. SL planerar, marknadsför och upphandlar kollektivtrafiken till lands i länet.

Historia

En busskylt belägen i Solna Business Park, Solna.

SL-buss på linje 55 mellan Sofia och Hjorthagen

Företaget har organisationsnummer 556013-0683 och registrerades i bolagsregistret år 1916 med namnet AB Stockholms Spårvägar. Från den 1 januari 1967 ändrades namnet till AB Storstockholms Lokaltrafik. Bolaget är helägt av Stockholms läns landsting. För mer om bolagets historia före 1967 se AB Stockholms Spårvägar.

SL driver också Spårvägsmuseet på Södermalm.

Hörjelöverenskommelsen, (efter Nils Hörjel, då statssekreterare i kommunikationsdepartementet) innebar att all lokaltrafik i Stockholms län skulle samlas inom ett länsbolag, efter att tidigare ha drivits av SJ och olika privata och kommunala bolag. Eftersom Stockholms stad ännu inte ingick i Stockholms läns landsting, ägdes bolaget i ett övergångsskede av Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL), innan det överfördes till landstinget.

SL-modellen kom att bli förlaga för länstrafikbolag i andra län, men där kom de ofta att hälftenägas av landstinget och kommunerna.

Vid starten utgjordes SL av AB Stockholms Spårvägar, som fr o m den 1 januari 1967 namnändrades till AB Storstockholms Lokaltrafik. Ansvaret för lokal persontrafik på järnväg inom Stockholms län övertogs den 1 januari 1967 också av SL. Trafiken utfördes fortsatt av Statens Järnvägar på uppdrag åt SL. Även övrig trafik utanför det ursprungliga SS drevs tills vidare på entreprenad. Den första trafik som helt kom att införlivas med SL och köras i egen regi var busslinjen till Kvarnholmen i Nacka som 1968 ersattes med en förlängning av en befintlig busslinje. 1969 övertogs SJ:s tre billinjegrupper, Solna (500-linjerna, Danderyd (600-linjerna) och Huddinge (700-linjerna). Övertagande av trafiken skedde successivt och genomfördes på olika sätt på grund av juridiska förhållanden. I vissa fall övertogs hela företag, vilka ibland under några år drevs vidare som dotterbolag innan de fusionerades med SL. I andra fall övertogs trafiken direkt.

Siktet var inställt på att SL i princip skulle driva all trafik i egen regi med egna fordon och egen personal. Undantaget utgjordes av pendeltågstrafiken. Vid den här tiden var SJ spårinnehavare och hade ensamrätt till trafiken. Därför var SJ självskriven som entreprenör vad gäller den trafiken.

I början av 1970-talet hade SL i olika former övertagit alla de tidigare trafikföretagen i Stockholms län. SJ, som drivit trafiken på Roslagsbanan på entreprenad åt SJ, aviserade att man hade för avsikt att lägga ned banan. Landstinget köpte fr o m 1 april 1972 Roslagsbanan söder om Rimbo med infrastruktur, fordon etc från SJ. För driften av banan bildades ett särskilt dotterbolag till SL, Järnvägsaktiebolaget Roslagsbanan, RB.

I slutet av 1980-talet, efter det att Leif Axén tillträtt som vd, ändrades bolagets inriktning. Det var inte längre självklart att trafiken skulle bedrivas i egen regi. De trafikoperativa enheterna samt förvaltningen av infrastrukturen ombildades då till dotterbolag som SL Buss AB, SL Tunnelbanan AB, SL Tåg AB, SL Specialbuss AB, SL Bansystem AB och SL Fastigheter AB. De två sistnämnda slogs senare samman till SL Infrateknik AB.

Moderbolaget SL skulle hädanefter fungera som beställare, med uppgift att "göra rätt saker", främst att upphandla trafik. Dotterbolagen skulle "göra saker rätt" vilket innebar att utföra trafiken. Under 1990-talet såldes de trafikdrivande dotterbolagen helt eller delvis till utomstående aktörer.

1993 genomfördes den första anbudsupphandlingen av trafik, varvid Swebus tog över några trafikområden. Därefter skedde upphandlingar så gott som årligen.

År 2000 köpte SL ut sig ur det avtal man hade med staten om pendeltågstrafiken, vilket bland annat innebär att SL sedan dess årligen betalar en stor summa till staten för de investeringar staten gjort i järnvägsanläggningar i Stockholms län sedan 1967. En mindre del av dessa pengar avser investeringar i själva tågen - SL hyr dock ut dessa tåg till entreprenören, för ett pris som är högre än det man betalar till staten. Själva trafiken utförs numera av privata entreprenörer, f n Stockholmståg. Samma år byggs även DLC, Driftledningscentralen upp för att på så sätt få en gemensam hantering av fel i infrastrukturen och kritiska system.

Infrastruktur

Till skillnad från andra länstrafikbolag har SL en synnerligen omfattande egen infrastruktur. SL är spårinnehavare och infrastrukturförvaltare på Tunnelbanan, Djurgårdslinjen, Lidingöbanan, Nockebybanan, Roslagsbanan, Saltsjöbanan och Tvärbanan. SL äger vidare en mängd fastigheter som är nödvändiga för driften samt kommunikationsradiosystemen för trafikledningen.

Infrastrukturen har en dedikerad larm- och övervakningscentral kallad Driftledningscentralen (DLC).

Fordon

SL äger spårfordonen och ställer dessa till trafikentreprenörernas förfogande. När det gäller bussar är det däremot normalt entreprenörerna som äger dessa.

Genom årens lopp har SL varit ägare till ett antal motorvagnståg i X10-generationen, som använts av SJ i andra delar av Sverige (bl a Västmanland). SL inköpte även ett antal Regina-motorvagnar, som dock aldrig använts i SL-trafiken.

Entreprenörer

SL upphandlar trafiktjänster av entreprenörer. Dessa är Arriva, Busslink, Roslagståg, Stockholmståg, Swebus och Veolia Transport.

Även underhåll av infrastruktur upphandlas i konkurrens, bland de större entreprenörerna kan nämnas, Strukton Rail, Banverket Produktion, Eltel networks, EIAB mfl.

Dotterbolag

AB SL Finans (100%)
SL HR Service AB (100%)
SL Kundtjänst AB (51%)
SL Infrateknik AB (100%) (Vilande)
SL Lidingö Trafik AB (97%) (Vilande)
Fastighets AB Viggestaberg (100%) Vilande
AB Transitio (54%) - äger tåg, ägs även av andra länstrafikbolag
Stockholms Terminal AB (40%)
Tågia AB (100%)
Busslink i Sverige AB (30%)

Verkställande direktörer

Helge Berglund, 1967-1972 (sedan 1965 vd för AB Stockholms Spårvägar)
Ingemar Bäckström, 1973-1988
Leif Axén, 1988-1998
Kjell Nilsson, 1998-2000
Gunnar Schön, 2000-2003
Ingemar Ziegler, 2003 (tillförordnad)
Lennart Jangälv, 2003-14 december 2006
Lars Nordstrand, 14 december 2006 (tillförordnad)
Ingemar Ziegler, 1 januari 2007

Trafik

Huvudartikel: Kollektivtrafik i Stockholms län

SL har en mycket omfattande trafik vars stomme utgörs av pendeltåg och tunnelbana. Spårtrafiken består också av lokaltåg på Roslagsbanan och Saltsjöbanan samt av spårvagnar på Lidingöbanan, Nockebybanan och Tvärbanan. Bussnätet täcker hela länet. SL äger även Djurgårdslinjens infrastruktur, men trafiken där bedrivs ideellt av medlemmar i Svenska Spårvägssällskapet. SL-nätet sträcker sig även till Uppsala län och Södermanlands län med ett antal busslinjer samt pendeltåg till stationerna Gnesta och Bålsta.

Det är cirka 675 000 resenärer som gör totalt cirka 2,3 miljoner resor (antal påstigande 2006) i SL-trafiken en vanlig vardag ^[5].

SLs koldioxidutsläpp uppgår till ca 150 000 ton per år, som i huvudsak kommer från dieselbussar^[6].

SL har biljettintäkter på 4,04 miljarder och kostnader på 8,6 miljarder kr (varav spår, anläggningar och tåg 3,4 miljarder kr, resten drift och administration) (2006). Skillnaden täcks av bidrag från länet.

Biljettsystem

Se: Kollektivtrafik i Stockholms län#Biljettsystem

Referenser

^ hämtat från: svenskspråkiga Wikipedia.^{[källa från Wikidata]}
^ Bolagets namn var mellan åren 1916-66 AB Stockholms Spårvägar
^ hämtat från: italienskspråkiga Wikipedia.^{[källa från Wikidata]}
^ ”SLs årsberättelse för 2006”. Storstockholms Lokaltrafik. 7 maj 2007. http://www.sl.se/upload/rapporter/uploads/SL_arsberattelse_2006.pdf.
^ ”Du räknas!”. Storstockholms Lokaltrafik. 20 mars 2006. http://www.sl.se/Templates/Article.aspx?id=643.
^ [http://www.sll.se/Handlingar/Landstingsstyrelsen/2009/090519/tjut0521.pdf ”Yttrande över "Motion 2007:26 om ett fossilfritt landsting 2015"”]. Stockholms Läns Landsting. http://www.sll.se/Handlingar/Landstingsstyrelsen/2009/090519/tjut0521.pdf.

Litteratur

Jansen, Holger: Sweden. Planning Public Transport, Customer Representation and Passenger Rights. Page 211 - 220. At: Martin Schiefelbusch, Hans-Liudger Dienel (ed.): Public Transport and its Users. The Passenger’s Perspective in Planning and Customer Care. Ashgate, Farnham, Surrey, 2009.

Se även

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Storstockholms Lokaltrafik.
Bilder & media
Storstockholms Lokaltrafik

[9b38c9dc79218f6bda7d8d8203fa95662e901285-1] ämtat från: svenskspråkiga Wikipedia.^{[källa från Wikidata]}

[2] Bolagets namn var mellan åren 1916-66 AB Stockholms Spårvägar

[7283b854bf6f839392af2cd71411802a25c661db-3] ämtat från: italienskspråkiga Wikipedia.^{[källa från Wikidata]}

[4] ”SLs årsberättelse för 2006”. Storstockholms Lokaltrafik. 7 maj 2007. http://www.sl.se/upload/rapporter/uploads/SL_arsberattelse_2006.pdf.

[5] ”Du räknas!”. Storstockholms Lokaltrafik. 20 mars 2006. http://www.sl.se/Templates/Article.aspx?id=643.

[6] [http://www.sll.se/Handlingar/Landstingsstyrelsen/2009/090519/tjut0521.pdf ”Yttrande över "Motion 2007:26 om ett fossilfritt landsting 2015"”]. Stockholms Läns Landsting. http://www.sll.se/Handlingar/Landstingsstyrelsen/2009/090519/tjut0521.pdf.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]