Borderline personlighetsstörning

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Borderline)
Hoppa till: navigering, sök
För Madonna-låten, se Borderline (sång).
Borderline
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 F60.3
ICD-9 301.83
MedlinePlus 000935
eMedicine article/913575 
MeSH engelsk

Borderline personlighetsstörning (ungefärlig betydelse: gränsland), i dagligt tal endast borderline /’bo:ɖɘɭajn/, är en personlighetsstörning, vilken i ICD-10 räknas som en variant av emotionellt instabil personlighetsstörning. I förordet till ICD-10 berättar WHO att diagnosen slutligen togs med som en form av emotionellt instabil personlighetsstörning men med tvekan och med endast en kortfattad beskrivning, och detta endast i syfte att uppmuntra till vidare forskning.[1]

Det främsta problemet för personer som lider av borderline är deras emotionella instabilitet och svårigheten att reglera sina känslor. Detta kan i sin tur leda till relationsproblem och svårigheter att behålla en stabil självkänsla. En person med borderline känner alla känslor mycket starkare än någon utan diagnos. Man brukar säga att det är som att leva "utan hud" och syftar då till känsligheten som uppstår. Känslorna hos någon med borderline växlar väldigt snabbt men är väldigt intensiva. Det är vanligt att man med borderline-personlighetsstörning har svårt att finna ett normalt mellanläge för känslorna och ofta och snabbt pendlar mellan ångest, desperation, depression och glädje.

Patienter med Borderline-personlighetsstörning har stor samsjuklighet - de är för det mesta allvarligt deprimerade och lider ofta av andra psykiska problem som posttraumatiskt stressyndrom, social fobi, ätstörningar, tvångssyndrom och panikångest. Deras liv präglas av desperation. De blir lätt missförstådda och uppfattas som besvärliga och manipulativa av sin omgivning.[källa behövs].

Termen borderline myntades i början på 1900-talet. Personer med psykiska problem kategoriserades då antingen som neurotiska eller psykotiska. Eftersom borderlinepatienter inte tycktes passa helt in under någondera av kategorierna togs benämningen borderline (av engelskans ord för gränslinje) i bruk. Trots att denna uppdelning inte längre är aktuell har ordet borderline på många håll bibehållits.[källa behövs]

Diagnos[redigera | redigera wikitext]

De diagnostiska kriterierna för borderline-personlighetsstörning enligt DSM-IV lyder som följer: ett genomgående mönster av påtaglig impulsivitet och instabilitet med avseende på mellanmänskliga relationer, självbild och affekter. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar sig minst fem av följande uttryck:

  1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
  2. uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
  3. uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
  4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
  5. uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester, suicidhot, eller självskadandehandlingar
  6. är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
  7. känner en kronisk tomhetskänsla
  8. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
  9. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.

Symptom[redigera | redigera wikitext]

En person med egentlig depression eller bipolärt syndrom stannar ofta i samma humörläge i flera veckor, men hos en person med borderline-personlighetsstörning skiftar humöret betydligt snabbare. Intensiva utbrott av ilska kan snabbt avlösas av ångest eller depression inom loppet av en dag, ett par timmar eller till och med ett par minuter. Ett uttryck som används ofta när man pratar om borderline-personlighetsstörning är "I hate you, don't leave me", som syftar på humörsvängningarna hos den drabbade. Viktigt är dock att personen också kan känna glädje. Känslorna hos någon med borderline är mycket intensiva oavsett om det gäller negativa eller positiva känslor. Under dessa utbrott och humörsvängningar kan vissa personer skada sig själva, till exempel genom att skära sig, slå sönder saker, nyttja droger eller alkohol. Personen har kognitiva problem och en störd bild av det egna jaget. Detta leder till många hastiga, och kanske ej så övertänkta beslut om byte av karriär, jobb, sexualitet, vänskap och värderingar. Vissa personer med borderline kan också se sig själva som helt igenom värdelösa eller direkt onda. De kan ofta känna sig missförstådda eller illa behandlade. Känslor av att vara uttråkad, tom inombords och utan uppfattning om vem man egentligen är, är också vanliga. Sådana symptom är som mest påträngande när personen känner sig isolerad, ensam eller utan stöd i det sociala livet. Detta kan resultera i en nästan desperat jakt på att slippa vara ensam. Ironiskt nog är det denna aggressiva "klängighet" vid andra som utlöser de konflikter som får omgivningen att lämna personen. Dock är detta endast en generalisering, då andra personer med borderline istället kan välja att dra sig undan.

Personer med borderline har ofta ett mönster av instabila sociala relationer. Medan de kan utveckla intensiva - men stormiga - förhållanden, är deras attityd till familj, vänner och partner ofta instabila. Synen på andra kan växla snabbt mellan absolut idealisering och total nedvärdering. På så sätt kan ett intensivt förhållande, med stor tillit, snabbt uppstå. Men när separation hotar, inbillad eller verklig, kan förtroendet mycket snabbt övergå i ilska eller ett totalt avsägande av relationen. Detta kan förvåna den person som drabbas, eftersom de ofta har svårt att förstå vad personen upplever som ett hot om separering. Denna rädsla för att bli övergiven kan ha att göra med personens svårighet att knyta känslomässiga band med närstående, något som särskilt visar sig då den viktiga personen inte är direkt fysiskt närvarande. Frånvaron av denna närhet skapar en känsla av tomhet, och att vara värdelös. Om personen känner sig övergiven eller sviken kan risk för självmordsförsök eller annat självdestruktivt beteende inträda. Känslorna hos någon med borderline känns mycket starkare än hos någon utan diagnos. Man brukar säga att leva med borderline är som att leva utan hud och syftar då till känsligheten och att allt känns extra mycket oavsett om det är glädje eller sorg.

En patient med borderline-störning uppvisar ofta ett impulsivt beteende när det gäller pengar, mat och sex. Borderline-störning uppträder ofta tillsammans med andra psykiatriska problem, särskilt bipolära sjukdomar, depression, ADHD, ångestsjukdomar, fobier, missbruk, ätstörningar och andra personlighetsstörningar.

Självdestruktivt beteende[redigera | redigera wikitext]

Statistik visar att 10-20% av alla borderlinepatienter dör som ett resultat av självmord. Risken ökar ytterligare när andra diagnoser uppträder hos samma patient, som till exempel borderline-störning och ADHD. Om en patient har borderline-störning i kombination med missbruk är risken för självmord så hög som 60%. Närstående till en patient som diagnostiserats med denna störning har rätt till klar och tydlig information, så att de kan stötta personen. Riskfaktorerna kan reduceras genom en korrekt ställd diagnos och därmed följande behandling, ofta med familjen inblandad. Den som lider av borderline-störning behöver ett starkt kontaktnät runt sig för att ge stöd. Detta är dock inte det lättaste, eftersom personen ofta har stora svårigheter i nära relationer, vilket sätter stor press på de närstående som ofta blir drabbade av/indragna i personens sinnesstämning, utåtagerande och destruktiva beteende. Ett självdestruktivt beteende kan visa sig på olika sätt. Vanligt är att skära sig men även hetsätning, droger, vårdlöshett i trafik etc hör också till självdestruktivitet. Det finns oilka anledningar till att människor med borderline tar till självskadebeteende men en stor faktor är att de har svårt att kontrollera sina känslor och vänta tills de svalnat av. Det gör att många beslut och händelser oftast sker i affekt till känsloläget. Känslorna hos någon med borderline känns mycket starkare än hos någon utan diagnos. Man brukar säga att leva med borderline är som att leva utan hud och syftar då till känsligheten och att allt känns extra mycket oavsett om det är glädje eller sorg.

Borderline personlighetsstörning konstateras tre gånger så ofta hos kvinnor som hos män. Vad det beror på är inte känt. Vissa forskare menar att många män med diagnosen antisocial personlighetsstörning egentligen har en borderlinestörning.

Prognos och behandling[redigera | redigera wikitext]

Det är omtvistat hur stora möjligheterna är att terapeutiskt behandla patienter med borderline-personlighetsstörning. Idag är det förmodligen en prioriterings- och kostnadsfråga om landsting och kommuner erbjuder terapier, mer än en teoretisk tvistefråga.

Bildterapi används på vissa ställen i Sverige, men är fortfarande mer självklar i till exempel USA och England.

En särskild form av terapi för behandling av borderlinepatienter, dialektisk beteendeterapi (DBT), med element från kognitiv beteendeterapi och zenbuddhism, introducerades i USA av psykologiprofessorn Marsha Linehan på 1990-talet och har fått stor spridning i amerikansk psykiatri. Sommaren 2011 beskrev Marsha Lineham sin egen tidigare kamp med mental ohälsa i en artikel i New York Times. Syftet var att fungera som förebild och förmedla hopp genom att berätta sin egen historia och visa att det går att bli frisk och skapa ett liv värt att leva. [2]

DBT i Sverige finns nu representerat i både öppen- och slutenvård i många landsting från Umeå i norr till Lund/Malmö i söder. En intresseförening för DBT-behandlare startades år 2012 och föreningen ordnar årliga DBT- konferenser. Ett nordiskt samarbete kring kvalitetssäkringsfrågor – utbildning, handledning och följsamhetsfrågor s.k. adherence – har också nyligen startats.

Även läkemedelsbehandling är ofta nödvändigt om borderline-störningen är kombinerad med andra psykiatriska eller fysiska tillstånd, som bipolär sjukdom, missbruk eller ätstörningar. Det är då dessa tillstånd som behandlas i främsta rummet.

MBT, Mentaliseringbaserad Terapi, är ytterligare en psykologisk behandlingsmetod vid borderline personlighetsstörning. Precis som i DBT så kombineras individuell terapi och gruppterapi. MBT baseras på teori om mentalisering, anknytningsteori och modern psykodynamisk teori. Mentalisering är en psykologisk process som rymmer empati med andra men också empati med sig själv. Dvs att vara nyfiken på och medveten om sina egna tankar, känslor och intentioner samtidigt som man förhåller sig till andras tankar, känslor och intentioner. I MBT tänker man sig att ett problem vid borderline personlighetsstörning är att förmågan att på ett konstruktivt sätt förstå sig själv och andra blir nedsatt då man är utsatt för känslomässig stress. Detsamma gäller förstås friska personer men de har högre tröskel för sammanbrott i mentaliseringen.

Enligt Amerikanska psykiaterföreningen, APA, bör behandling för personer med borderline personlighetsstörning erhålla psykoterapeutisk behandling som innehåller både grupp- och individuell terapi. Man anser också att behandlingen bör vara långvarig.

Både i Stockholms läns landsting och i Göteborg (Sahlgrenska Universitetssjukhuset) finns diagnos- och behandlingsgrupp med särskild inriktning på kvinnor med borderlineproblematik.

De olika behandlingsformerna måste individanpassas för att personen ska kunna leva ett värdigt liv med sitt tillstånd. Och målsättningen är att öka patienternas välbefinnande, minska riskfyllt leverne och självmordsfrekvensen, lära personen att hantera sin ångest så att den blir mindre plågsam samt förbättra förmågan till social integration i nära relationer. Då många av patienterna är höggradigt stresskänsliga är det svårt att uppnå dessa mål och samtidigt orka med ett heltidsarbete. Kravnivån för dessa patienter måste därför anpassas till den enskildes känslighetsnivå för att inte utlösa psykotiska tillstånd, som är bland det mer riskfyllda av de symtom som kan utlösas av stress.

På senare tid har man märkt att patienter som lider utan borderline kan, med hjälp av långvarig terapi både i grupp och enskilt samt med hjälp av eventuell medicinering, leva normala liv. Patienten kan komma långt genom att lära sig att inte agera i affekt.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Se s. 20 i ICD-10
  2. ^ http://www.nytimes.com/2011/06/23/health/23lives.html?_r=1&scp=1&sq=marsha%20linehan&st=cse

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]