Göta kanal är en 190,5 km lång kanal som sedan 1832 löper genom Götaland i Sverige. Därav är 87,3 km grävd och sprängd kanal. Nivåskillnaden är 91,8 m. Tillsammans med Trollhätte kanal och Göta älv bildar Göta kanal en 390 km lång vattenväg tvärs genom Sverige, från Östersjön till Kattegatt. Totalt har kanalen 58 slussar. Den är Sveriges största byggnadsprojekt genom tiderna. Göta Kanal är systerkanal till Caledonian Canal i Skottland, som också ritades av Thomas Telford.
Historia
Göta kanals skapare Baltzar von Platen (1766-1829).
Så vitt man vet var biskop Hans Brask den förste som 1525 föreslog en kanal som skulle förbinda Vättern med Vänern och därmed skapa en direkt förbindelse mellan Östersjön och Kattegatt[1] för att slippa Öresundstullen och besvär med Hansan. Den avgörande personen som initiativtagare och pådrivare blev Baltzar von Platen. År 1801 invaldes von Platen i styrelsen för Trollhätte kanal, och med tiden utvecklades hos honom tanken på en samfärdsled mellan Vänern, Vättern och Östersjön. Efter att genom resor studerat de för kanalen aktuella trakterna presenterade han sina tankar 1806 i sin epokgörande Afhandling om canaler genom Sverige. Planerna fick stöd av Gustav IV Adolf, som i februari 1808 beslöt att "i hela dess vidd företaga och fullborda det riksgagneliga ärendet". Den 12 april 1810 fick Baltzar von Platen tillstånd att bygga kanalen.
Kungen gav i uppdrag åt von Platen att tillsammans med den av regeringen inkallade brittiske kanalbyggaren Thomas Telford att närmare utstaka farleden mellan Östersjön och Vänern. Till Sverige hade Telford kommit på kunglig inbjudan 1806 för att tillsammans med sina ingenjörer leda och genomföra projekteringen av Göta kanal. Det var kanalens initiativtagare Baltzar von Platen som tillsammans med sin övermekanikus Samuel Bagge kommit i kontakt med Telford. von Platen, som inte var utbildad ingenjör, fick sedermera genom en omfattande brevväxling med Telford stöd i det fortsatta kanalarbetet. Von Platen var även ordförande i det 1810 bildade kanalbolaget samt ägnade sig, efter att 1812 ha lämnat statsrådet, helt åt kanalverkets fullföljande och stred i flera riksdagsdebatter mot projektets motståndare, vilka blev allt fler i takt med att kostnaderna steg. Han fick se endast kanalens ena hälft, Västgötalinjen, öppnas för trafik (september 1822).
I maj 1810 togs de första spadtagen vid Motala och Forsvik. Med hjälp av ett förberedande förslag av vattenbyggaren Daniel af Thunberg från 1780-talet[2] som i stort sett följdes av Thomas Telford stakades kanalen ut. Den var tänkt att göra det möjligt för de skepp som annars var tvungna att färdas genom Öresund eller danska vatten - och därmed även betala Öresundstullen till Danmark för att ta sig mellan Kattegatt och Östersjön – att istället kunna färdas genom Sverige. Det brittiska mudderverk som muddrade sjöbottnarna var i behov av reparationsarbeten då det togs i bruk, vilket medförde att Motala Verkstad anlades.
Kanalen öppnades 26 september 1832 till en kostnad av 9 miljoner riksdaler (ca 13,5 miljarder kr i 2005 års penningvärde, omräknat efter konsumentpriser. Notera att det är svårt att jämföra penningvärden med 1820-talet. BNP/capita räknat i varor var mycket lägre, det vill säga samma vara var värdefullare än nu. Som % av landets BNP var kanalen enormt dyr).
58 000 indeltasoldater från 16 olika regementen arbetade med grävningen. En mindre del av arbetsstyrkan bestod av ryska desertörer som frivilligt hade anslutit sig[3] och privata arbetare. De gjorde tillsammans 7 miljoner dagsverken med kanalen. Ett dagsverke varade 12 timmar. Grävningen av kanalen utfördes till största delen för hand med plåtskodda träspadar.[4]Tage Danielsson har skrivit en dikt som heter De händer som grävde på Göta Kanal. Baltzar von Platen fick aldrig se Göta kanal färdig eftersom han dog 1829. Kanalen invigdes 1832 av Karl XIV Johan. Invigningsmiddagen för 300 inbjudna gäster och ett fyrverkeri kostade kanalbolaget 10 837 riksdaler.[5]
Sin storhetstid hade kanalen under ett halvsekel i den tidiga industrialismen i Sverige. Vid sidan av uppgiften som transportled från kust till kust innebar kanalen en möjlighet till tyngre transporter och effektiv godsbefordran i ett i våra[vem?] ögon närmast väglöst land. Kanalen blev bestämmande för lokaliseringen av ett flertal industrier av vilka Motala Verkstad är en av de mest betydelsefulla men kanalen borde i helt avgörande grad även stimulerat verksamheten i såväl Göteborg (Lindholmens varv etc) som i Stockholm (Samuel Owens verkstäder etc).
Ska betydelsen av Göta kanal förringas måste man bortse ifrån att kanalfrakterna faktiskt var stora sett mot den tidens samlade transportarbete. Totalt uppnådde godsmängden 100 000 ton per år och först på 1870-talet överträffades denna volym av järnvägen.[6] Järnvägens tillkomst innebar samtidigt att kanalfrakterna i ett slag minskade med 80 % och var nu begränsade till endast tre typer av last - skogsprodukter, kol och malm, vilka inte behövde snabb transport. Såväl passagerar- och godstrafiken stagnerade och återhämtade sig aldrig.[7]Öresundstullen avskaffades i och med Öresundstraktaten 1857. Göta Kanal fick nya men kortvariga uppsving i samband med avspärrningsperioderna under första och andra världskrigen, då farvattnen utanför svenska västkusten och delar av Östersjön var minerade.[4]
Även om kanalfrakterna minskade behöll kanalen sin betydelse för sjöfrakter till kuststäder vid de stora sjöarna, på 1930-talet dock med allt större konkurrensen från buss- och lastbilstrafik. Efter 1950 avtog nyttotrafiken snabbt[3] och med undantag av Trollhätte kanal återstod snart endast turisttrafiken. Båtlivets snabba tillväxt under 1970-talet väckte Göta kanal ur sin törnrosasömn: Kanalen rustades upp och turisterna, som så smått hade börjat intressera sig för kanalen redan under 1920-talet, kom i allt större skaror. På senare år har kanalbolaget gjort stora satsningar på att återskapa den gamla kanalmiljön, och idag är kanalen ett av Sveriges mest värdefulla kulturhistoriska objekt. Kanalen fick 2007, samma år som den firade 175-årsjubileum, flest röster i två omröstningar om Sveriges sju underverk.
2007 gick cirka 10 passagerarfartyg i regelbunden trafik längs kanalen, som då passerades av ungefär 5 200 fritidsbåtar. Under högsäsong tar det cirka 5-7 dagar att åka genom kanalen, under lågsäsong endast 3–4 dagar. De gamla dragvägarna utgör numera en populär cykelled.
Även i vår tids näringsliv märks den betydelse kanalen haft: Genom Göta kanal tillkom som nämnts Motala verkstad, genom Otto Carlsund avgörande för utvecklingen av modernt skeppsbyggeri. Företaget startade år 1878 en lokomotivverkstad, en tradition som fortsattes av ASJ (AB Svenska Järnvägsverkstäderna, 1907) i Linköping som år 1930 startade ASJA (AB Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning) med flygplanstillverkning. 1939 slogs ASJA samman med SAAB som så småningom fick betydelse även för Volvo osv[källa behövs]. Göta kanal hade säkert betydelse också för Trollhättans mekaniska verkstad som grundades 1847 intill Trollhättans kanal. Genom ett samarbete mellan detta företag, som senare kallades NOHAB, och ASJA bildades Saab.
Sträckning
Göta Kanal, vid Motala. Vid sidan om kanalen syns den gamla dragvägen, idag en fin vandringsled.
Göta kanals sträckning i blått, med vissa slussar samt kanalens högsta punkt utmärkta.
Göta kanal kallas ibland för "Sveriges blå band". Den kallas också skämtsamt för "skilsmässodiket" eftersom diskussioner kan uppstå vid slussning. Bergs slussar utanför Linköping är Göta kanals största sevärdhet och turistmål. Det var i dammen i Berg som en av båtarna körde upp på land i filmen Göta kanal och det var vid Carl Johans slussar som en slussvakt (Bertil Norström) sa på klingande östgötska "Hörru du din galning vad gör du!" På Göta Hotell i Borensberg utspelas en scen.
Göta kanal korsar fyra järnvägslinjer. Dessa är Södra Stambanan vid Norsholm, Godsstråket genom Bergslagen i Motala, Västra Stambanan vid Töreboda och Kinnekullebanan i Lyrestad. Samtliga dessa järnvägsbroar är öppningsbara och öppningar sker vid fasta tider för att undvika att tågen särskilt på stambanorna tvingas stå stilla. I samband med planeringen av Ostlänken (som inte får ha öppningsbar bro) diskuteras om Södra stambanan eventuellt skall flyttas i ett sådant läge att bron inte skall behöva vara öppningsbar, antingen i höjden eller som tunnel. Tidigare har det funnits ytterligare två rörliga järnvägsbroar, båda för smalspåriga järnvägar. Den ena i Söderköping för Norrköping-Söderköping-Vikbolandets Järnväg vid nuvarande landsvägsbron och den andra i Motala för Mellersta Östergötlands Järnväg, strax öster om Godsstråket genom Bergslagen. Den smalspåriga bron i Motala byggdes om 1959-1960 för att bära även normalspårstrafik och levde tack vare detta vidare som del av ett industrispår till Electrolux anläggningar långt efter det att smalspårstrafiken på MÖJ upphörde 1962. Bron har varit permanent öppen sedan järnvägstransporterna till Electrolux upphörde.
Två vägtunnlar (akvedukter) finns under kanalen en på riksväg 34 vid Borensberg och den andra på gamla riksväg 36 (dagens 34:a) inne i Ljungsbro. Vägbroarna som korsar Göta kanal är desto fler. Samtliga vägbroar är öppningsbara utom Norsholmsbron där E4 passerar 22,5 meter över kanalen. Detta är den begränsade faktorn för fartygstrafiken på höjden. Där E22 korsar Göta kanal vid Söderköping håller man för närvarande på att diskutera olika lösningar för att få till stånd en korsning väg/kanal som inte leder till att väg- eller båttrafiken stoppas upp helt.
Brage, Christina (1987). Skrivet om Göta kanal 1516-1986 : en bibliografi från forskningsprojektet Göta kanal. Göta kanalforskning, 0283-6173 ; 2. Linköping: Univ. Libris695129
Ahlberg, Birgitta (1959). Göta kanal: en färd med kanalbåt Göteborg - Stockholm (3. uppl.). Stockholm: Sv. turistfören. Libris1568167
Dahlberg, Folke (1954). Göta kanal. Stockholm. Libris417598
Eklund, Petter (2002). Göta kanal guide : Mem-Sjötorp : kanalhistorik, sevärdheter med kartor och sjökort. Stockholm: Byggförl. Libris8907269. ISBN 91-7988-218-8
Göta kanals historia. Del 1-2 / på uppdrag av direktionen över Göta kanalverk och under medverkan av Nils Ahlberg ... ; utgiven av Samuel E. Bring. Uppsala. 1922-1930. Libris8594
Johansson, Lars Erik (2007). Göta kanal : historik & teknik. Töreboda: Föreningen Göta kanals vänner. Libris10740124
Lindgren, Hans (1993). Kanalbyggarna och staten : offentliga vattenbyggnadsföretag i Sverige från medeltiden till 1810. Linköping studies in arts and science, 0282-9800 ; 90. Linköping: Tema, Univ. Libris7671071. ISBN 91-7871-073-1
Mem-Göteborg : seglingsbeskrifning öfver kanalleden från Mem till Göteborg innefattande Göta kanalled, leden öfver Venern, Trollhätte kanalled och Göta Älf. Norrtälje. 1907. Libris8242728
Nerman, Gustaf (1895-1896). Göta kanals historia från äldsta tider till våra dagar : en teknisk-ekonomisk skildring af nämnda företags uppkomst, utveckling och fullbordan under tre århundraden. Stockholm. Libris1764971
Nilson, Allan T. (2007). Sjöfart på vattenleder : studier kring Vänern och Göta kanal. Lidköping: Vänermuseet. Libris10525611. ISBN 978-91-88048-18-9
Palander, Claes-Göran (1996). Göta kanal : kulturvandring i von Platens spår. [Linköping]: [Göta kanalbol.]. Libris7451499. ISBN 91-630-4689-X
Strömbäck, Lars (1993). Baltzar von Platen, Thomas Telford och Göta kanal : entreprenörskap och tekniköverföring i brytningstid. Linköping studies in arts and science, 0282-9800 ; 92. Stockholm: Symposion graduale. Libris7607450. ISBN 91-7139-136-3 (inb.)
Svahn, Willy; Nordholm, Brita (2004). Göta kanal : den blå vattenvägen genom Sverige. Örebro: Gullers. Libris9746980. ISBN 91-88238-45-8
Sverige
.png)
Svenskspråkiga Wikivoyage om Göta kanal
Wikimedia Commons har media som rör Göta kanal.
