Gustav av Wasa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gustav, Prins av Sverige, prins av Wasa
Prins Gustav, Sveriges arvfurste (1799 - 1809)
Gustav, prins av Wasa och greve av Itterburg
Född 9 november 1799
Stockholms slott, Stockholm
Död 5 augusti 1877 (77 år)
Pillnitz
Yrke/uppdrag Arvfurste
Militär
Maka Prinsessan Luise av Baden
Barn Karolina
Ludvig

Gustav av Wasa, född som svensk kronprins 9 november 1799, död 5 augusti 1877 i Pillnitz, var son till svenske kungen Gustav IV Adolf och drottning Fredrika. Han var kronprins 1799–1809, därefter tronpretendent i landsförvisning samt österrikisk officer och adelsman. Hans senare österrikiska titlar var prins av Wasa (förtyskning av svenska Vasa) och greve av Itterburg.

Levnad[redigera | redigera wikitext]

Gustav var nio år då fadern, Gustav IV Adolf, störtades den 13 mars 1809 i en militärledd statskupp. Till en början fick han dela föräldrarnas fångenskap på Gripsholms slott men fördes i december 1809 ut ur landet av överste Posse.

När tronföljaren Karl August plötsligt avled, väcktes hos den avsatte Gustav Adolf hoppet om att hans äldste son skulle bli aktuell. Många hade planer för honom. Danskarna hade drömt om en förmälning mellan honom och en dansk prinsessa, som tillsammans skulle regera över ett framtida enat Norden. Det "gustavianska partiet" under Jakob De la Gardies ledning sökte åren 1809 och 1810 förgäves lansera honom som tronföljare efter Karl XIII (1748–1818). Hans mor hade år 1816 köpt slottsruinen Itterburg, och från år 1816 kallade sig Gustav som inkognito "greve av Itterburg".

Sonen Gustav fick heta prinsen av Sverige när han först omnämndes, politiker emellan, ute i Europa. Och han skulle bli omnämnd ofta. Napoleon ansåg att svenskarna hade burit sig illa åt mot sin kung, och han skulle gärna se sonen på Sveriges tron. Vid Wienkongressen 1815 fördes Gustavs talan av sir Sidney Smith, tidigare i tjänst hos Gustav III. Också den ryske tsaren Alexander I var välvilligt inställd. Karl XIII:s adopterade kronprins Karl Johan (född Jean Bernadotte) protesterade. Då andra och viktigare beslut måste göras under kongressen, dog saken ut. Men Karl Johan satt på Stockholms slott och skrev ihop en ny lag, som stipulerade dödsstraff för den som inom Sveriges gränser nämnde prins Gustav.

På en återväg ifrån en bildningsresa till Italien ansökte Gustav hos kejsaren i Wien om inträde i den österrikiska hären och antogs. Han var då 24 år och hade en gedigen utbildning bakom sig. En dag fick han en inbjudan från Nederländernas kung Vilhelm I att komma på besök för att möta hans unga dotter. De förlovade sig, men kungörelsen råkade omnämna fästmannen som prins av Sverige. Följden blev att Karl Johan i Stockholm förklarade att han var beredd att med vapen i hand kräva upprättelse för skymfen av den svenska äran. Har Sverige inte större bekymmer?, frågade den österrikiske utrikesministern. Europas stormakter delade upp sig i läger för och emot, mutor utbetaldes, Gustav fråntogs rätten att kalla sig svensk prins, men då gjorde Österrikes kejsare honom till "prins av Wasa".

På sin trettioförsta födelsedag 1830 gifte sig prins Gustav med sin nittonåriga kusin Luise av Baden. Napoleons son, som efter faderns slutgiltiga nederlag fört morfars hov i Wien och här kallades hertigen av Reichstadt, var närvarande vid bröllopslunchen. Gustav fick ett eget regemente (Kaiserliche koenigliche infanterieregimente Prinz von Wasa Nr. 60), och hertigen av Reichstadt blev en av hans befäl. Äktenskapet blev olyckligt och slutade med skilsmässa 1843.

Hädanefter blev prins Gustav rastlös resenär, precis som hans far hade varit. Ändå hade han flera intressen än de flesta: allt från jakt och ridning till arkitektur, teater, litteratur och botanik.

Wasserpalais i Pillnitz, Gustavs sista hem.

Den enda gång han besökte Sverige efter 1809 var under en dansk resa 1862, då han som okänd turist vistades en dag i Helsingborg och Ramlösa. Han dog sommaren 1877 hos dottern Carola av Sachsen på slottet Pillnitz i Sachsen, och begravdes i det Holstein-Gottorpska koret i Eutin. Därefter hämtades emellertid stoftet 1884 och nedsattes med faderns och sonens kistor under Riddarholmskyrkans gustavianska kor.

Samtida vittnesskildring[redigera | redigera wikitext]

Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp beskriver honom under denna tid som lydig, plikttrogen och utan någon högfärd, lättlärd utan att vara särskilt begåvad, men mycket tystlåten och alltför medveten om vad han sade för sin ålder. Då systern Sophie frågade honom vad som hänt fadern, svarade han henne att det var bäst att inte tala om vad man tänkte. Han hade inte ställt några frågor under fångenskapen och verkade inte sakna fadern; han ska ha uppfört sig generat och förläget gentemot modern sedan han fått veta att fadern tvingats avsäga sig kronan, men då hon talade om för honom att han också fråntagits arvsrätten, ska han ha omfamnat henne utan ett ord, brustit i gråt och verkat mycket lättad [1]

Gustavs liv i årtal[redigera | redigera wikitext]

Gustav av Wasa; porträtt från 1820-talet.

Barn[redigera | redigera wikitext]

  1. Ludvig av Wasa, kallad Louis (3 februari 1832-17 februari 1832), räknad som den sista manliga arvtagaren av sin ätt. Hans död försvårade gustavianernas planer på att försöka få den Holstein-Gottorpska grenen av gamla kungaätten Oldenburg återinförd på den svenska tronen.
  2. Karolina (1833-1907), kallad Carola.

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Adolf Fredrik
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Gustav III
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lovisa Ulrika av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
Gustav IV Adolf
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fredrik V av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sofia Magdalena av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Louise av Storbritannien
 
 
 
Gustav Gustavsson av Wasa
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Karl Fredrik av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Karl Ludvig av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Luise Caroline av Hessen-Darmstadt
 
 
 
 
 
 
 
 
Fredrika av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ludvig IX av Hessen-Darmstadt
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Amalia av Hessen-Darmstadt
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Karolina Louise av Birkenfeld-Zweibrücken
 
 
 

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

1799 utnämndes han till riddare av Serafimerorden.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hedvig Elisabet Charlotta; Klercker Cecilia af (1942). Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok. 9, 1812-1817. Stockholm: Norstedt. Libris 8207718  S. 391.
  2. ^ (på eng) Burke's royal families of the world. Vol. 1, Europe & Latin America. London. 1977. Libris 158647. ISBN 0-85011-023-8  S. 511.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Hedvig Elisabet Charlotta (1939). Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok. 8, 1807-1811. Stockholm: Norstedt. Libris 8207717 
  • Hultman, Harald (1974). Prinsen av Vasa: den siste gustavianen. Stockholm: Bonnier. Libris 7144353. ISBN 91-0-039377-0 
  • Populär Historia nr 5/2011 sid. 29-30.