North American P-51 Mustang

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
North American P-51 Mustang
[beskrivning]
Mustang
Beskrivning
Typ Jaktplan, Spaningsplan, dykbombare
Besättning 1
Första flygning 26 oktober, 1940
I aktiv tjänst april 1941
Tillverkare North American Aviation
Data
Längd 9,8 m
Spännvidd 11,3 m
Höjd 4,17 m
Vingyta 21,8 m²
Sidoförhållande 5,83
Tomvikt 3 465 kg
Max. startvikt 5 490 kg
Motor 1 × Rolls-Royce (Packard) Merlin V-1650-7
Motoreffekt 1 490hk
Propeller 3,4 meters fyrbladig Hamilton Standard
Prestanda
Max. hastighet 703 km/h
Räckvidd med max. bränsle 2 755 km med fälltankar
Transporträckvidd 3 050 km
Max. flyghöjd 12 771 m
Stigförmåga 1 060 m/min
Motoreffekt/vikt: 300 W/kg
Vingbelastning 192 kg/m²
Beväpning
Beväpning P-51D: 6 × 12,7mm ksp; 400 skott för de två innersta; 270 skott per yttre ksp
Bomber 2 fästen för upp till 907 kg
Raketer 10 × 5" (127mm)
Övrigt tillverkades i 15 684 exemplar

North American P-51 Mustang var ett amerikanskt jaktflygplan som tillverkades av North American Aviation under andra världskriget.

Innehåll

[redigera] Bakgrund

Kort efter andra världskrigets utbrott 1939 etablerade Storbritannien en inköpskommitté i USA under ledning av Henry Self. Ett av kommitténs uppdrag var att köpa in amerikanska jaktplan för brittiska flygvapnet. Inga av de amerikanska tillverkarnas flygplansmodeller uppfyllde de brittiska kraven. Curtiss Tomahawk var det enda som kom nära att klara kraven. Då fabriken Curtiss hade nått sitt produktionstak var möjligheten att köpa stora mängder därifrån begränsad. North American Aviation levererade redan skolflygplan till brittiska flygvapnet och fick nu frågan om det kunde tillverka Curtiss Tomahawk på licens från Curtiss. VD:n James H. Kindelberger svarade att man kunde ta fram ett nytt och bättre plan på samma tid som det skulle ta att sätta upp licensproduktionen. I mars 1940 beställde Ministry of Aircraft Production (MAP) 320 plan. Den 26 juni 1940 lade MAP en order hos Packard att tillverka Rolls-Royce Merlin-motorer på licens.

[redigera] Utveckling

Som en följd av den brittiska beställningen startade projekt NA-73X i mars 1940. Utvecklingen präglades, på grund av brådskan, inte av något större nyskapande. Endast på två områden använde man ny och oprövad teknik. Det första var användningen av NACA:s nya laminärflödesvingprofiler som man hoppades skulle ge betydlig lägre luftmotstånd i höga farter. Den andra var en ny typ av kylare där man lät den uppvärmda luften från kylaren bilda en jetstråle som gav ett mindre dragkrafttillskott.

Prototypen NA-73X var färdig efter endast 117 dagar och gjorde sin första flygning 26 oktober 1940, endast 178 dagar efter beställning.

[redigera] Allison-generationen

[redigera] Mustang I/P-51/P-51A

Det visade sig att planets prestanda var utmärkt upp till 4 600 meters höjd men snabbt avtog på högre höjder. Detta berodde i huvudsak på den enkla kompressornAllison V-1710 motorn. Allison hade koncentrerat sig på turbotekniken som ett medel för att bygga bra höghöjdsmotorer, vilket fungerade bra i stora bombplan och P-38:an. Men det fanns inte något utrymme för en så stor turbo i Mustangen; den konstruerades med en kompressormatad motor vars kompressor bara hade en fast inställning avpassad för låghöjd.

Av den första beställningen på 320 NA-73 jaktplan som kom att döpas till Mustang I av britterna, levererades två till US Army Air Corps för utvärdering där de fick beteckningen XP-51. I september 1940 beställdes 150 plan under Lend-leaseprogrammet som fick den amerikanska beteckningen P-51 och kallades Mustang IA av britterna. Den stora skillnaden mot föregående modeller var beväpningen med fyra 20 mm Hispano Mk. II-automatkanoner.

Den 10 maj 1942 gjorde Mustangen sin debut i strid. Den 23 juni 1942 lade US Army Air Forces en beställning på 1 200 stycken P-51A, den första jaktplansversionen av Mustangen för amerikanskt bruk. Ordern minskades senare till 310 stycken.

[redigera] A-36 Apache/Invader

Under början av kriget började US Army Air Corps att intressera sig för attackflygplan och beställde en version med bombfästen och dykbromsar som fick beteckningen A-36 Apache.

[redigera] Merlin-generationen

[redigera] P-51B och P-51C

Efter en utvärdering hos brittiska flygvapnet under april 1942 kom man fram till att Mustangens prestanda på höghöjd var undermålig, men på grund av den utmärkta prestandan på låghöjd bjöd man in Rolls-Royce att försöka förbättra prestanda på höghöjd. Ingenjörerna på Rolls-Royce modifierade fem stycken Mustang I genom att förse dem med nya motorfästen, en Merlin 61 motor med en tvåstegskompressor med två varvtal och en Rotolpropeller från Spitfire Mk. IX. Dessa modifierade plan fick beteckningen Mustang X och visade sig ha häpnadsväckande bra prestanda på höghöjd. Två av planen lämnades över till US Army Air Forces för utvärdering.

Efter de goda erfarenheterna började man ta fram seriemässiga prototyper med den nya motorn, XP-51B. Dessa prototyper fick förstärkt flygkropp och nya motorfästen för att klara den tyngre Merlinmotorn, 770 kg jämfört med Allisonmotorns 606 kg. Vidare konstruerades en ny kylare, intercooler och oljekylare. Den nya motorn drev en 3,4 meters fyrbladig Hamilton Standard-propeller. Beväpningen kom att bli samma som för P-51A fyra stycken 12,7 mm Browning M2/AN. XP-51B påbörjade provflygningarna i december 1942. Under början av 1943 startade tillverkningen av P-51B i fabriken i Inglewood, Kalifornien och av P-51C i en ny fabrik i Dallas, Texas under sommaren 1943. För att ytterligare utöka räckvidden började man förse planen med en 300-liters tank bakom pilotens säte. Denna tank försköt planets tyngdpunkt farligt mycket bakåt; vid full tank var stabilitetsmarginalen så liten att endast måttliga manövrar kunde tillåtas tills tanken var nästan tom.

De första leveranserna av P-51B och P-51C skedde under augusti till oktober 1943 åt jaktförband tillhörande Eighth Air Force och Ninth Air Force baserade i England och till Twelfth Air Force och Fifteenth Air Force i Italien.

[redigera] P-51D och P-51K

Från och med P-51D infördes en helt ny huv som gav bättre sikt, samt en modifierad vinge och senare även en framåt förlängd fena. Dessa kom även att användas i viss utsträckning av US Air Force under Koreakriget, då med beteckningen F-51D eller F-51K beroende på vilken typ av propeller som användes.

Den sista militära operatören var Dominikanska Republikens Flygvapen vars sista 10 flygplan (varav nio var före detta svenska J 26) togs ur tjänst 1984.

I dag finns det närmare 300 Mustanger bevarade, varav en bra bit över 100 betraktas vara flygvärdiga. Flera av dessa används i olika former av kommersiellt flyg.

[redigera] Användning i Sverige

Sverige köpte i februari 1945 begagnade Mustanger från de allierade. I landet kallades de J 26 (jakt) och S 26 (spaning). De första flögs av amerikanska piloter från Liverpool till Bromma flygplats i Stockholm den 10 april 1945.[1] Några av de unga amerikanska piloterna kunde inte motstå frestelsen, utan flög under Västerbron. [2] Tanken var ursprungligen att basera Mustangerna på F 10, som då fortfarande fanns i Bulltofta, men att använda amerikansktillverkade jaktplan för att avvisa amerikanska och brittiska plan ansågs inte passande. Mustangerna hamnade istället på F 16 Uppsala och F 4 Frösön. Senare kom enstaka flygplan i tjänst på F 8 Barkarby och F 21 Luleå. Under 1948 användes S 26 för spaningsuppdrag över sovjetiskt territorium (Baltikum), fluget av Fredrik Lambert-Meuller.[3] 1953 började flygvapnet att ta de totalt 93 flygplanen ur tjänst för att förbereda en försäljning av dem till Israel, Dominikanska republiken och Nicaragua.[1] Under 1960-talet återkom flygplan 26020 som en gåva från Israel och finns nu på Flygvapenmuseet.[4]

[redigera] Replika

En modern replika av flygplanet i 3/4-storlek är Titan T-51 Mustang.

[redigera] Källor

  1. ^ [a b] smb.se J 26 1945-1954 Läst 27 mars 2010
  2. ^ silvervingar.se [1] Läst 22 november 2010
  3. ^ Andersson, Lennart & Hellström, Leif (2002). Bortom horisonten - svensk flygspaning mot Sovjetunionen 1946-1952. Stockholm: Stenbom. ISBN 91-7243-015-X 
  4. ^ sunnersberg.com J-26 Mustang Läst 27 mars 2010

[redigera] Externa länkar


Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk