Junkers Ju 52/3m

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


För den enmotoriga varianten, se Junkers Ju 52/1m.
Ju 52/3mge
Ju 52/3m
Ju 52/3m
Beskrivning
Typ transportflygplan
Besättning 3+17
Tillverkare Junkers
Data
Längd 18,9 m
Spännvidd 29,25 m
Höjd 6,10 m
Vingyta 110,5 m²
Tomvikt 6 590 kg
Max. startvikt 10 500 kg
Motor(er) 3 × BMW 132 A/3
Dragkraft 3 × 485 kW
Prestanda
Max. hastighet 264 km/h
Räckvidd med max. bränsle 1 200 km
Max. flyghöjd 6 100 m
Stigförmåga 4,00 m/s
Dragkraft/vikt: 0,16 kW/kg
Lastförmåga
Lastförmåga 3 910 kg
En Ju 52/3m tillhörig tyska StatsflygetMünchens flygplats 1937.
Ju 52/3m i Nordryssland 1943.
Fallskärmsjägare hoppar från en Ju 52/3m. Tyskland, maj 1944.
En Junkers Ju 52/3m var på besök i Malmö sommaren 1987.
Ju 52/3m som ambulansflygplan. Balkan 1941.
Lufthansa Ju 52/3m, år 2010 (byggd 1936)

Junkers Ju 52/3m, Tante Ju, är ett lågvingat tremotorigt monoflygplan tillverkat helt av korrugerad duraluminium. Suffixet "3m" står för tre motorer. "Tante Ju" var smeknamnet på typen Lufthansas piloter emellan.

Historik[redigera | redigera wikitext]

När Hugo Junkers och Ernst Zindel insåg att behovet för stora transportflygplan var stort beslöt man sig för att konstruera om Junkers Ju 52/1m. Man utökade motorantalet med en motor i vardera vingen, vilket ledde till att både säkerheten och tillförlitligheten blev högre.

Projekteringen startade i april 1931 när en Ju 52/1m utrustades med fullskalemodeller av motorerna i vardera vingen för att man skulle kunna se luftströmmarna runt flygplanet. Lloyd Aero Boliviano (LAB) hörde talas om försöken och beställde två flygplan redan på projekteringstadiet. Junkers som vid tidpunkten tillverkade en Ju 52/1 utan fasta köpare modifierade flygplanet under tillverkningen till en Ju 52/3m.

Den första flygningen gjordes 7 mars 1932. Flygplanet blev redan från start en stor framgång, order kom från Sverige, Finland och Rumänien, och världens kanske första VIP-flygplan beställdes av Federation Aeronautica Internationale (FAI).

Lufthansas första Ju 52/3m flög i maj 1932 och utförde ett flertal tester och prov fram till hösten 1932. Dessa prov följdes av flygbolag runt om i världen och efter testperioden beställde Argentina, Brasilien, Ungern, Ecuador, Peru, Mexiko, Sydafrika, Danmark, Norge, Italien, Storbritannien, Belgien, Estland, Grekland och Spanien flygplanet Ju 52/3m.

Fram till andra världskrigets utbrott såldes 400 passagerarflygplan. I augusti 1937 undersökte Lufthansa möjligheten att öppa en flyglinje till Kina. Den besvärliga knuten var att flyga över Pamir. 24 augusti 1937 lyckades en besättning från Lufthansa bestående av Untucht, Freiherr v. Gablenz och radiooperatören Kirchhoff bli de första som flög över bergskedjan med ett passagerarflygplan på 7 000 meters höjd.

Fram till 1935 tillverkades Ju 52/3m endast i civila varianter.


Militära Ju 52/3m[redigera | redigera wikitext]

När den nazistiska regeringen officiellt erkände skapandet av Luftwaffe letade Reichsluftfahrtministerium (RLM) efter ett bombflygplan, som kunde levereras nästan omgående. De flesta flygplan, som tillverkades i Tyskland uppfyllde inte RLM:s krav, och av den orsaken beslöts att använda Ju 52/3m som en nödlösning.

1934 fick Junkers en order på 1 200 bombplan av modifierade Ju 52/3m. Zindel konstruerade om flygplanet och försåg det med två kulsprutetorn i sidan av flygplanskroppen samt ett torn i golvet och ett i taket. I passagerarkabinen iordningställdes ett bombrum där 52 st 50 kg-bomber kunde lastas.

Konstruktionen fick versionsbenämningen Ju 52/3mg3e. Detta var Junkers största order under företagets historia. Normalt tillverkade man 18 st Ju 52/3m per år, och denna order innebar att produktionen måste öka med 60 plan i månaden. Fabriken i Dessau kunde inte klara av att leverera 450 flygplan till september 1935, men med stöd av RLM ordnades licenstillverkning hos Weser Flugzeugbau samt en nybyggd Junkersfabrik i Bernburg ca 50 km från Dessau. Av hela ordern tillverkades endast 70 flygplan av Junkers Dessau.

I juli 1936 sändes 20 st Ju 52/3mge för att utgöra en del av Condorlegionen i det spanska inbördeskriget. De var de första Luftwaffeenheterna som deltog i stridshandlingar. Officiellt var flygplanen överförda till Hispano Marrocian Transport AG (HISMA). I augusti 1936 sammanfördes flygplansgruppen med Kampfgruppe 88 - K88. Första förlusten drabbade gruppen 4 november 1936 då ett flygplan sköts ner av sovjetiskt jaktflyg i luftrummet över Madrid. På endast några veckor förlorades ytterligare sex flygplan. Det stod klart att Ju 52/3mge var för långsam och alla av flygplanstypen drogs bort från fronttjänst. De kvarvarande flygplanen överlämnades till Francisco Franco innan Condorlegionen återvände till Tyskland.

RLM utredde erfarenheterna från Spanien och stoppade all vidare tillverkning av bombflygplan baserat på Ju 52/3, men eftersom flygplanet fungerat bra som transportflygplan utsågs det till standard som transportflygplan inom Luftwaffe.

Mellan 1935-1944 tillverkades 14 olika varianter Ju 52/3 transportflygplan.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • Ju 52/3mba - en VIP-variant för VD i FAI (Fédération Aéronautique Internationale) tillverkat 1932
  • Ju 52/3mce - original Ju 52/3m med Pratt&Whitney Hornet eller BMW 132
  • Ju 52/3mci - en planerad variant med Wasp-motorer för Sverige men inga tillverkades
  • Ju 52/3mde - pontonflygplan, ombyggd Ju 52/1m, för Bolivia och Colombia
  • Ju 52/3mfe - passagerarflygplan för Lufthansa med BMW 132A3, tolv exemplar tillverkades 1933
  • Ju 52/3mge - passagerarflygplan med BMW Hornet 132A
  • Ju 52/3mge SA3 - som 3mge fast med radionavigationsutrustning
  • Ju 52/3mg1e och 3mg2e - med BMW 132A/C/E för passagerarflygning
  • Ju 52/3mg3e - bombflygplan med 3 x BMW 132A2
  • Ju 52/3mg4eA, ge4St och ge4N - militära transportflygplan med BMW 132A3
  • Ju 52/3mg4eR - militärt passagerarflygplan
  • Ju 52/3mg4eH - övningsflygplan för radionavigering
  • Ju 52/3mg4eF - variant för fallskärmshoppning
  • Ju 52/3mg8e SA10 - minspaningsflygplan
  • Ju 52/3mg10e med BMW 132Z - fraktflygplan med sidodörr
  • Ju 52/3mg11e - som g10e men med antifrostutrustning
  • Ju 52/3mg12e - militärt transportflygplan med BMW 132T
  • Ju 52/3mg14e - multifunktionsflygplan/transportflygplan med BMW 132L-motor och förstärkt pansarskydd
  • Ju 52/3mho - passagerarflygplan med 3 x Jumo 205C (441 kW), endast två exemplar
  • Ju 52/3mkao - motorprovbänk 2 x BMW132A och 1 x BMW 132F eller BMW 132N
  • Ju 52/3mlu - passagerarflygplan med Piaggio Stella X (520 kW) för Italien, efter motorbyte Alfa Romeo 126 RC/34
  • Ju 52/3mnai - passagerarflygplan med P&W Wasp för Sverige och Storbritannien
  • Ju 52/3mreo - passagerarflygplan med BMW 132Da/Dc för Sydamerika 1937
  • Ju 52/3msai - passagerarflygplan med P&W Wasp för Sverige och Sydamerika
  • Ju 52/3mte - passagerarflygplan med BMW 132K, maxhastighet 300 km/h
  • Ju 52/3mZ5 - passagerarflygplan med BMW 132Z3, tillverkad under andra världskriget för Finland

Andra benämningar[redigera | redigera wikitext]

Andra benämningar använda av enskilda operatörer är:

  • K45/3m - militär konstruktion av Ju 52/3m för Chile 1932-1933 (inga tillverkades)
  • AAC.1 - militär Ju 52/3mg11e tillverkade i Amiot i Frankrike, tillverkningen återupptogs efter andra världskriget (415 exemplar)
  • CASA 352 - militär Ju 52s licenstillverkade av CASA Spanien efter andra världskriget med BMW132A (106 exemplar)
  • CASA 352L - utvecklad CASA 352 med Spanska ENMASA B3-motorer (64 tillverkade)
  • C-79 - US Army Air Forces-benämning för en Ju 52 övertagen från SEDTA
  • D52 - tjeckisk benämning för begagnade Ju 52 inskaffade efter andra världskriget
  • Tp 5 - Flygvapnets benämning för alla Ju 52/3m-varianter

Flygplanet har även mer eller mindre etablerade smeknamn, till exempel Tante Ju (tyska) och Iron Annie (engelska).

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

På en frimärksserie från 1972 om svenskt postflyg finns på en 15-öresvalör med ett Junkers Ju 52/3m.