Ingemar Stenmark

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ingmar Stenmark)
Hoppa till: navigering, sök
Ingemar Stenmark
Ingemar Stenmark - 2011.jpg
Land Sverige
Sport Slalom, Storslalom
Född 18 mars 1956 (58 år)
Joesjö, Sverige
Längd 181 cm
Världscupdebut 1974
Aktiva år 1974-1989
Olympiska spelen
Medverkande 3
Medaljer 3
Guldmedaljer 2
Världsmästerskap
Medverkande ?
Medaljer 4
Guldmedaljer 3
Världscupen
Säsonger 16
Vinster 86 (46 SS, 40 SL)
Pallplatser 155
Ingemar Stenmark
Alpin skidsport, herrar
Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Guld Lake Placid 1980 Storslalom
Guld Lake Placid 1980 Slalom
Brons Innsbruck 1976 Storslalom
Världsmästerskap
Guld Garmisch-Partenkirchen 1978 Slalom
Guld Garmisch-Partenkirchen 1978 Storslalom
Guld Schladming 1982 Slalom
Silver Schladming 1982 Storslalom

Jan Ingemar Stenmark, född 18 mars 1956 i Joesjö, Västerbottens län, är en av tidernas främsta alpina skidåkare med sammanlagt två OS-guld, fem VM-guld och 86 världscupsegrar i disciplinerna slalom och storslalom. Han tilldelades Svenska Dagbladets guldmedalj 1975 och 1978. Hans aktiva karriär varade från 1973 till 1989. I en SIFO-undersökning 1999 bland svenska folket valdes Stenmark till "Århundradets främsta svenska idrottsman". I samband med millennieskiftet utsågs han till Sveriges näst bäste idrottsman genom tiderna av Svenska Idrottsakademin, efter Björn Borg.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Stenmark är son till banläggare Erik Stenmark och Gunborg Stenmark.[1] Då Stenmark var fyra år flyttade familjen från Joesjö till Slalomvägen i närbelägna Tärnaby. Där blev de grannar med en familj vars son, Stig Strand, också skulle komma att bli en utförsåkare i världsklass. Bägge två blev medlemmar i Tärna IK Fjällvinden, som de tävlade för.

Han började tävla i utförsåkning som 8-åring och vann Kalle Anka-trofén i Duved. Stenmark fick sitt internationella genombrott våren 1974.[1] Den 17 december 1974 vann Stenmark sin första världscupseger i "svenskbacken" i Madonna di Campiglio i Italien. Han försökte sig under karriären även på störtlopp, men hans åkstil passade inte denna mer fartfyllda alpina gren. Han knep dock under sin karriär en pallplats i en kombinationstävling, där störtloppsmomentet ingår. Detta skedde i Kitzbühel 1981. I övrigt är en 5:e plats i Super G från Garmisch-Partenkirchen 1984 det bästa enskilda resultatet i en fartdisciplin.

Stenmark vann den totala världscupen tre gånger i rad, säsongerna 1975/76, 1976/77 och 1977/78.[1] Därefter följde ett antal år där han kom tvåa. Han vann dessutom åtta världscuper i slalom (1975, 1976, 1977, 1978, 1979, 1980, 1981 och 1983) och sju i storslalom (1975, 1976, 1978, 1979, 1980, 1981 och 1984).[1] Ingen annan alpin skidåkare i världscupen har någonsin vunnit lika många delcuper. Säsongen 1978/79 var den segerrikaste för svensken då han vann tretton tävlingar. Han vann bland annat samtliga tio storslalomtävlingar. Värt att nämnas är att han i Jasna 1979 vann storslalomen med en marginal på 4.06 sekunder. Ändå slutade han bara femma i den totala världscupen. Han var även en framgångsrik mästerskapsåkare med flera OS- och VM-guld. I och med att världsmästerskapen inte arrangerades lika ofta förr har de olympiska spelen även fått VM-status.

Stenmark OS-debuterade i Innsbruck 1976, där han tog en bronsmedalj i storslalom. Han tog VM-guld i slalom och storslalom 1978 och i slalom 1982.[1] Stenmarks största OS blev Lake Placid 1980, där han vann guld i såväl slalom som storslalom.[1] I Sarajevo 1984 fick han inte delta, då han den 23 mars 1980 skrivit på en så kallad B-licens, som innebar att han ansågs som proffs. Orsaken till det var att han ville skriva reklamavtal och även kunna köra tävlingar på den amerikanska motsvarigheten till världscupen, Nor-am cup. År 1984 fick inga proffs delta i OS, men detta var en regel som sedan upphävdes av IOK och Stenmark kunde göra sitt tredje och sista OS i Calgary 1988, där han inte tog någon medalj.

I VM 1989 i Vail gjorde han sitt sista stora mästerskap och slutade på sjätte plats i storslalomtävlingen. Det var också i storslalom Ingemar Stenmark tog sin sista världscupseger, det gjordes i Aspen 1989. I slutet av sin karriär var Ingemar Stenmark inte fullt så framgångsrik, men i OS i Calgary var han snabbast av alla i det andra åket i slalom, även snabbare än vinnaren Alberto Tomba från Italien.

Stenmarks karriär hade stor påverkan på människors vardagsliv. När han åkte stannade arbetet upp på arbetsplatser, i skolor rullades TV-apparaten in i klassrummet och i städerna samlades människor ute på gatan hos närmaste TV-handlare. Stenmark var under slutet av 1970-talet och de inledande åren på 1980-talet en riksangelägenhet som berörde alla.

Stenmark bodde från mitten av 1980-talet till mars 2006 i Monaco av skattetekniska skäl, men bor numera i Vaxholm, där han är närmaste granne med en annan svensk idrottslegend, Börje Salming. Stenmark arbetar huvudsakligen som talesman och produktutvecklare för skidmärket Elan. Han var en av de många svenskar som överlevde tsunamin vid jordbävningen i Indiska oceanen 2004, genom att ta sig upp på en hög höjd. Stenmark är far till två döttrar, födda 1984 respektive 2008. Han bor tillsammans med sambon Tarja Olli (född 1966) och dottern Iza.[2]

Stenmark har vunnit TV-tävlingarna Superstars (1996) och Mästarnas mästare (2011).

Världscupsegrar[redigera | redigera wikitext]

1974-75

1975-76

1976-77

1977-78

1978-79

1979-80

1980-81

1981-82

1982-83

1983-84

1984-85

  • Inga Världscupsegrar

1985-86

1986-87

1987-88

  • Inga Världscupsegrar

1988-89

Meriter[redigera | redigera wikitext]

VM och OS[redigera | redigera wikitext]

OS-guld från denna tid räknas enligt FIS officiellt även som VM-guld.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Världscupssegrar[redigera | redigera wikitext]

Totalcupen:

  • 1976
  • 1977
  • 1978

Slalomcupen:

  • 1975
  • 1976
  • 1977
  • 1978
  • 1979
  • 1980
  • 1981
  • 1983 (delad seger med Stig Strand)

Storslalomcupen:

Statistik[redigera | redigera wikitext]

  • 231 - Alpina Världscupstävlingar
  • 86 - Segrar
  • 43 - Andraplatser
  • 26 - Tredjeplatser
  • 26 - Tävlingar där han var sämre än en tiondeplats eller bröt tävlingen

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Vem är det: svensk biografisk handbok. 1985. Stockholm: Norstedt. 1984. sid. 1028. Libris 3681527. ISBN 91-1-843222-0. http://runeberg.org/vemardet/1985/1028.html 
  2. ^ Persson, Sofia (27 mars 2011). ”Ingemar Stenmark: "Mycket som kretsar kring min dotter nu"”. Expressen. http://www.expressen.se/noje/1.2380938/ingemar-stenmark-mycket-som-kretsar-kring-min-dotter-nu. Läst 2011-04-05. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Förste ämbetsinnehavaren
Victoriastipendiet
Ingemar Stenmark

1979
Efterträdare:
Stefan Persson
Föregångare:
Björn Borg
Svenska Dagbladets guldmedalj
Ingemar Stenmark

1975
Efterträdare:
Anders Gärderud och Bernt Johansson
Föregångare:
Frank Andersson
Svenska Dagbladets guldmedalj
Ingemar Stenmark och Björn Borg

1978
Efterträdare:
Malmö FF
Föregångare:
Förste ämbetsinnehavaren
Jerringpriset
Ingemar Stenmark

1979
Efterträdare:
Ingemar Stenmark
Föregångare:
Ingemar Stenmark
Jerringpriset
Ingemar Stenmark

1980
Efterträdare:
Annichen Kringstad