Piteå

Från Wikipedia
För andra betydelser av ordet Piteå eller Pite, se Piteå (olika betydelser).
Piteå
Tätort · Centralort
I centrum av Piteå.
I centrum av Piteå.
Smeknamn: Pite
Land Sverige Sverige
Landskap Norrbotten
Län Norrbottens län
Kommun Piteå kommun
Distrikt Piteå stadsdistrikt, Piteå landsdistrikt
Koordinater 65°19′N 21°30′Ö / 65.317°N 21.500°Ö / 65.317; 21.500
Area 2 352 hektar
Folkmängd 23 067 (2015)[1]
Befolkningstäthet 9,81 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod T8792
Geonames 603570
Piteås läge i Norrbottens län
Piteås läge i Norrbottens län
Piteås läge i Norrbottens län
Wikimedia Commons: Piteå

Piteå (pitemål (västerbottniska): Piit eller Peeit, finska: Piitime, nordsamiska: Biŧon, meänkieli: Piitin, lulesamiska: Bihtám[2], umesamiska: Byöhđame[källa behövs]) är en tätort och centralort i Piteå kommun, Norrbotten. Piteå är Sveriges 51:a största tätort med 23 067 invånare av kommunens totalt 41 548 invånare (2015).[3]

Piteå är en turist- och sommarstad som svarar för cirka hälften av sommarturismen i Norrbotten. Piteå är även känt för ortens dialekt, pitemål och för maträtten pitepalt.

Historia

Huvudartikel: Piteås historia
Öjebyn omkring 1690. Ur Suecia antiqua et hodierna.
Piteå 1968
Minnesplatta över invigning av Gågatan i Piteå. Sveriges första gågata.

Namnet Piteå ((in) Pitu 1339) kommer av Piteälven. Ändelsen -eå har troligen uppkommit genom en kompromiss mellan en ursprunglig ändelse -a (ackusativform -o) och en senare nominativformen som kommit att sluta på -e. Stavningen -eå kan då ses som en kompromiss mellan de båda vokalerna e och o. Stavningen har nog också påverkats av ordet å, som dialektalt även kan beteckna älvar.[4]

Piteå låg under medeltiden vid nuvarande Öjebyn, där handel företogs med samerna i Pite lappmark. 1620 fick Olof Bure i uppdrag att göra stadsplanerna för Norrland och Finland, och han borde därför vara upphovsman till den första stadsplanen över Piteå. Bevarade handlingar visar att det var oenighet om var staden skulle anläggas, och att Olof Bure tillstyrkte platsen där sockenkyrkan låg. Den första stadsbilden var triangulär med kyrkan i centrum, vilket gick stick i stäv mot dåvarande idéer (städer anlades alltid annars rektangulärt med gatorna i rutnätsmönster).[5] Piteå fick sina stadsrättigheter 1621. Efter en stor brand i juli 1666 flyttades staden 1668 till sin nuvarande plats på Häggholmen, som hade ett bättre hamnläge. Mycket av de gamla husen i centrum är bevarade än idag, t o m 1600-talsrutnätsplanen är till sina huvuddrag fortfarande synlig i dagen stadsbild.

1800-talet är ett sekel som för stadens del kännetecknas av expansion och industrialisering. Trä- och sågindustrierna skjuter upp i en väldig fart. Piteå härjades under Finska kriget 1809 av ryska trupper, och fredsslutet innebar att Piteå var Norrbottens läns residensstad fram till 1856.

Vid 1900-talets början hade staden bara cirka 2 500 invånare. Järnvägen mellan Älvsbyn och Piteå öppnades 1915[6], vilket bidrog till en befolkningsökning. Förutom hamnen, som tidigt blev betydelsefull, har skogen varit en viktig tillgång och i Piteå finns både pappersbruk och flera sågverk vilka expanderade kraftigt i början av 1900-talet.

Administrativa tillhörigheter

Piteå stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. Delar av ortens bebyggelse kom att från tidigt befinna sig i Piteå socken/landskommun varur 1918 utbröts Hortlax socken/landskommun med del av ortens bebyggelse. Stadskommunen utökades 1967 och uppgick 1971 i Piteå kommun där Piteå sedan dess är centralort.[7]

I kyrkligt hänseende tillhörde orten Piteå stadsförsamling och Piteå landsförsamling som 2010 gick samman i Piteå församling. Från 1918 tillhör även delar Hortlax församling.[8]

Orten ingick till 1943 i domkretsen för Piteå rådhusrätt och därefter till 1971 i Piteå och Älvsby tingslag. från 1971 till 2002 ingick Piteå i Piteå tingsrätts domsaga och orten ingår sedan 2002 i Luleå tingsrätts domsaga.[9]

Befolkningsutveckling

Befolkningsutvecklingen i Piteå 1960–2015[10][11]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
 8 181 464
1965
  
 10 447 704
1970
  
 15 067
1975
  
 16 169
1980
  
 16 068
1990
  
 17 727 1 757
1995
  
 22 402 2 483
2000
  
 22 152 2 483
2005
  
 22 650 2 487
2010
  
 22 913 2 480
2015
  
 23 067 2 352
Anm.: Sammanvuxen med Norra Pitholm 1965, med Munksund 1970, med Degeränget 1990, med Öjebyn 1995. Svartudden utbruten 2015.

Stadsbild

Centrala Piteå.

Efter branden i gamla staden i Öjebyn uppfördes den nya staden Piteå på Häggholmen. Uppbyggnaden startade 1667 och skedde efter en stadsplan som ritades centralt i Stockholm. Planen bildar en rektangel som lagts ut över hela holmens längd. En lång huvudgata löper genom staden och korsas av fyra korta tvärgator. Gatorna är jämnbreda och tecknar ett rätvinkligt rutnätsmönster som avgränsar tio rektangulära kvarter. Detta gatumönster finns i huvudsak bevarat än idag.

På holmens högsta punkt lades ett kvadratiskt torg, som skapats genom inskärningar i fyra kvarter, så att gatorna korsas mitt på torget. Det kvadratiska rum som uppstod kringbyggdes med hus, så att torget blev ett slutet rum mitt i staden. Torget gav den lilla småstaden prägel av monumentalitet, symmetri och harmoni, egenskaper som eftersträvades i 1600-talets stadsplanekonst och som hade sina rötter i den europeiska renässansen. Rådhustorget i Piteå och Stora torget i Uppsala är de enda bevarade av typen med slutna hörn från 1600-talet.

Kyrkan är stadens äldsta byggnad och byggdes 1684–86, enligt traditionen av en byggmästare från Finland. Den är en korsformad timmerkyrka och kröns av en takryttare. Intill står en klockstapel byggd 1727. Kyrkan är den enda byggnad som finns kvar sedan stadens tidigaste historia. När Piteå brändes 1721 av ryska soldater, utplånades hela stadsbebyggelsen på Häggholmen.

Piteås politiker har haft en ambition att behålla stadsbilden med en stadskärna fylld med mindre butiker, vilket gör att utbudet av större affärer är begränsat. Från Rådhustorget leder en gågata ner genom centrum mot busstationen. Den största parken i staden heter Badhusparken och ligger i utkanten av centrum, intill kanalen som skiljer Häggholmen från Pitholmen. På andra sidan kanalen återfinner man bland annat Piteå Älvdals Sjukhus, Strömbacka Gymnasieskola och stadshuset.

Staden är omgiven av vatten. Småbåtshamnen ligger på promenadavstånd norr om centrum, liksom mässområdet Nolia, vid Nördfjärden. Södra hamnen, vid Sörfjärden är ett vidsträckt parkområde med gästhamnsplatser.

Ungefär fem kilometer väster om centrum ligger Öjebyn, som också är platsen där Piteå tidigare låg. Idag har Öjebyn och Piteå vuxit ihop så att Öjebyn har blivit en stadsdel inom Piteå stad. Många små byar runt om Piteå har vuxit samman med staden och blivit stadsdelar. Exempel på detta är Bergsviken, Pitholm, Hortlax, Djupviken, Munksund och Skuthamn.

Kommunikationer

Piteå järnvägsstation, 1919.

E4:an passerar strax utanför staden. Från Piteå går långfärdsbussar till bland annat Stockholm.

Piteå har sedan 1915 järnvägsförbindelse via Piteåbanan med Älvsbyn, som är en station på Stambanan genom övre Norrland, sedan 1972 bedrivs dock bara godstrafik på banan.

Närmaste flygplatser är Luleå Airport cirka 53 kilometer norrut och Skellefteå flygplats 98 km söderut. En mindre allmänflygplats finns också 15 kilometer nordväst om samhället i Långnäs, där Piteå Flygklubb bedriver verksamhet.

Lokaltrafiken drivs av bolaget Citybuss och fordonen är gula.

Utbildning

Luleå tekniska universitet har en del av institutionen för konst, kommunikation och lärande (KKL) i Piteå i den byggnad som förr kallades för "Musikhögskolan i Piteå". Nu utbildas förutom musiker och musiklärare även till exempel ljudingenjörer och journalister vid KKL. Fortfarande kallas musikavdelningen vid institutionen oftast för "musikhögskolan"

Energitekniskt centrum (ETC) i Piteå bedriver forskning om bioenergi, förbränning och förgasning, och tillhör Umeå universitet och Luleå tekniska universitet.

Framnäs folkhögskola är belägen i Öjebyn.

Strömbackaskolan är belägen i centrala Piteå.

Grans naturbrukskola är belägen i Öjebyn.

Kultur och fritid

Pite havsbad intill Piteälvens mynning har en fem kilometer lång sandstrand, äventyrsbad, aktivitetcentrum och en stor camping. Pite havsbad har också en konferens- och nöjesanläggningar.

Fotbollsungdomar från hela världen kommer årligen till Piteå Summer Games. Den internationella dragracingtävlingen Midnight Sun International, lockar årligen tusentals motorentusiaster. Vartannat år är Piteå dessutom värd för Stora Nolia med 120 000 besökare och över 800 utställare.

Gatufestivalen Piteå Dansar Och Ler (PDOL), som arrangerades för första gången redan på 1960-talet är med sina 120 000 besökare en av Sveriges största gatufestivaler. Piteås två shoppingcenter ligger längs gågatan.

Piteå är känt för pitepalt, pitebornas "nationalrätt" och traditionerna runt den vårdas bland annat genom en paltakademi. I Öjebyn utanför Piteå finns vad som uppges vara världens enda Paltzeria.

Det finns ordböcker på pitemål utgivna. Det finns även många böcker om Piteås historia. Euskefeurats låt Kvad'n (Piteälva) brukar ses som "nationalsången".

Musikliv

I Piteå finns ett av Sveriges äldsta storband, Roxy storband. Från Piteå kommer även Popsicle och folkrockbandet Euskefeurat med komikern Ronny Eriksson som frontman. Bo "Kasper" Sundström är uppvuxen i Piteå.

Musikutbildningar bedrivs på Framnäs folkhögskola och musikhögskolan. Rockföreningen Ripp-Rock startades 1980 och hade som mest nära 500 medlemmar och 30 aktiva band. I spåren efter Ripp-Rock startades den stora gatufestivalen Piteå Dansar och Ler. Parallellt med denna finns musikfestivalen Festspelen i Piteå vilken är inriktad mest på klassisk musik.

Vid Musikhögskolan i Piteå som är en del av Luleå tekniska universitet finns orgeln Orgel Acusticum. Orgeln ägs av Luleå tekniska universitet men är placerad i det kommunala konserthuset Studio Acusticum vilket till viss del hyrs av universitetet som undervisnings- och konsertlokaler.

Klimat

Piteå har ett subarktiskt klimat som påverkas både av Golfströmmen och den stora kontinenten i öster. Klimatet präglas av en lång och kall vinter och korta höstar och vårar. Sommaren är längre och relativt varm i synnerhet när den ryska stäppvärmen kommer in.

Värmerekordet inträffade år 1945 och ligger på 34,9 °C.[12]

Norrbottenskusten är mindre utsatt för stormar än andra kuststräckor i Sverige.

Sport

Arenor

De mest kända lagen

Kända personer från Piteå eller med anknytning till Piteå

Se även: Kategori:Personer från Piteå

Internationella relationer

Tvillingstäder — Systerstäder

Piteå är systerstad till:

Se även

Referenser

  1. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017. 
  2. ^ ”Sametinget.se Ortnamn med lulesamisk stavning”. http://www.sametinget.se/1670. Läst 13 september 2014. 
  3. ^ SCB 31 december 2015
  4. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 51, artikeln Bureå
  5. ^ Ahlberg, Nils (2005). Stadsgrundningar och planförändringar : Svensk stadsplanering 1521–1721. avhandling vid Institutionen för landskapsplanering Ultuna och Konstvetenskapliga institutionen. Stockholms universitet 
  6. ^ Historiskt om Svenska Järnvägar Järnvägar i historien
  7. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  8. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  9. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Piteå tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  10. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 13 december 2010. 
  11. ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 85 
  12. ^  www.hurvarvadret.se/stationer/225

Externa länkar

v • r
Piteå kommun i Norrbottens län
DistriktPiteå kommuns vapen
Tätorter
Småorter
Övriga orter
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Piteå&oldid=42301294”