Somaliland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Somaliland
Flagga
Valspråk"Justice, Peace, Freedom, Democracy and Success for All"
Nationalsång: ”Samo ku waar”
Huvudstad
(och största stad)
Hargeisa
Officiellt språk somaliska, engelska, arabiska
Statsskick republik
 -  President Ahmed Mahamoud Silanyo
 -  Vicepresident Abdirahman Saylici
Självständighet från Somalia 
 -  Deklarerad 18 maj 1991 
Area
 -  Totalt 137 600 km² (-)
 -  Vatten (%) 1,6 %
Befolkning
 -   års uppskattning 3 500 000 (-)
 -  Befolkningstäthet 25/km² (-)
Valuta somaliland shilling (SLSH)
Tidszon UTC+3
Topografi
 -  Högsta punkt Surud Ad, 2600 m ö.h.
Nationaldag 18 maj
Landskod SL
Landsnummer 252

Somaliland (somali: Jamhuuriyadda Soomaaliland, arabiska: أرض الصومال Arḍ aṣ-Ṣūmāl) är en sedan 1991 självutropad stat i östra Afrika. Enligt Sveriges UD är det officiellt en del av Somalia men har i praktiken fungerat som helt självständig stat efter den somaliska centralregeringens kollaps 1991. Huvudstad är Hargeisa. Somaliland saknar helt internationellt erkännande och betraktas internationellt som en del av Somalia. Det gränsar i nordväst till Djibouti, i väster till Etiopien och i öster till Puntland (Somalia).

Området var det brittiska protektoratet Brittiska Somaliland fram till 1960, då det uppgick i den nya staten Somalia. Somaliland är inte erkänt av omvärlden men har en egen president, egna ministrar, egna politiska partier, egna pass, eget parlament, egen valuta och till och med ett eget landslag i fotboll.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Området är i kontrast mot resten av Somalia stabilt och fredligt, och sedan 2002 har landet lyckats bygga upp demokratiska statliga strukturer. Presidentvalet 2003 avgjordes med en marginal på omkring 80 röster när alla valsedlar räknats. Resultatet godtogs utan våldsamheter och den sittande presidenten Dahir Riyale Kahin utsågs till president, efter en valduell med bl.a. den från Finland hemkomna motkandidaten Faisal Ali.[1] Det första flerpartiparlamentet utsågs genom allmänna val 2005. Det sittande regeringspartiet Udub fick då flest parlamentsplatser.

Den 26 juni 2010 hölls presidentval i landet, och det största oppositionspartiet Kulmiye förklarades som vinnare. Oppositionens kandidat Ahmed Mahamoud Silanyo fick 49 % av rösterna och har valts till president. Den sittande presidenten Kahin som fick 33 % var snabb att gratulera den vinnande kandidaten och lovade att bli kvar som oppositionsledare för partiet i ett fredligt maktskifte. Valet gick rätt till enligt internationella observatörer.

Somaliland har ett parlament med två kammare: ett folkvalt representanthus med 82 ledamöter samt ett äldsteråd, som ansvarar för lagar om religion, traditioner och säkerhet. Ledamöterna i äldsterådet utses av klanerna. Val skall enligt författningen genomföras vart sjätte år.[2]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Regioner (gobolada)[redigera | redigera wikitext]

Somalilands regioner
Karta över Somaliland.

Somaliland delade 2008 upp de regioner som sedan tidigare skapats av Somalia, i sammanlagt 13 regioner.

Nr på karta Region Huvudort Area km² Befolknings-
täthet (inv/km²)
1 Salal Zeila n/a n/a
2 Awdal Borama n/a n/a
3 Gabiley Gebilay (stad) n/a n/a
4 Woqooyi Galbeed Hargeisa n/a n/a
5 Sahil Berbera n/a n/a
6 Odweyne Odweyne n/a n/a
7 Togdheer Burao n/a n/a
8 Cayn Buuhoodle n/a n/a
9 Sarar Aynabo n/a n/a
10 Sool Las Anod n/a n/a
11 Sanaag Erigavo n/a n/a
12 Maakhir Badhan n/a n/a
13 Hawd Baligubadle n/a n/a

Befolkning[redigera | redigera wikitext]

Somaliland har 3,5 miljoner invånare med en befolkningstäthet på i genomsnitt 25 invånare per km². Ungefär 55 % av befolkningen är nomader eller delvis nomadisk, medan 45 % bor i städer och byar.

Befolkningen består nästan uteslutande av etniska somalier sammansatta av klanerna isaaq, darod, issa,gadabursi och minoritetsgrupperna gaboye som sammanfattar yibir, madhibaan, tumaal osv.

Antalet personer från södra och centrala Somalia och Etiopien som lever som krigsflyktingar och ekonomiska migranter i Somaliland är inte känt men uppskattas till mer än 100 000. Statusen för de tiotusentals somalier som flydde inbördeskriget är kontroversiell, eftersom Somalilands regering ser dem som utlänningar, och därmed som flyktingar i egentlig mening, medan organisationer som International Watch ser Somaliland som en del av Somalia och klassificerar därför dessa individer som internt fördrivna personer.

Religion[redigera | redigera wikitext]

Somalilands folk är sunnimuslimer med Shafi rättsskola (madhhab). Sufismen är utbredd. Den största av tariqorna är qadiri-tariqan. En del salihiya-sekter förekommer främst i byar och bland nomader.

Krig och fred i Somaliland[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Under kolonialtiden var dagens Somaliland ett protektorat under Storbritannien. Till skillnad från södra Somalia, där Italien utövade ett direkt styre, använde sig britterna av Somalilands politiska strukturer för att utöva sin makt. Britterna använde även Somaliland som utpost till Asien och som inkomstkälla för boskapshandel. 26 juni 1960 fick Somaliland sin självstständighet från Storbritannien och erkändes av 34 länder däribland Storbritannien och USA. Det blev en stor diskussion om att enas med Somalia eller att gå sin egen väg där en del av politikerna även menade att Storbritannien skulle stanna tio år till för hjälpa till att bygga landets olika institutioner sjukvård, utbildning mm. Det sägs att politikerna sålde folket en vision där all somaliska delarna inklusive Djibouti, Ogaden (östra Etiopien), NFD (norra Kenya) och Italienska Somalia skulle enas under en enda flagga. Med stort folkligt stöd och med ett Storsomalia som mål vann unionisterna omröstningen och Somaliland enades med Somalia med målet att inkludera alla de andra staterna inom snar framtid.

På grund av de olika koloniala erfarenheterna kom aldrig södra Somalia och Somaliland att bli en stabil och fungerande enhet.

Kriget och dess konsekvenser[redigera | redigera wikitext]

Republiken Somaliland utropade sin självständighet 1991 efter att staten Somalia kollapsat. Under Somalias president Siad Barres år vid makten var befolkningen i Somaliland utsatta för ett starkt förtryck från centralmakten, i form av diskriminering, inskränkt rörelsefrihet och förföljelse. Somaliländare behandlades som andra klassens medborgare under Barres regim. Somali National Movement (SNM), som var en motståndsarmé baserad på Isaaq-klanen, tog till vapen i kampen mot Barres regim 1982. Detta ledde till att Barre slog tillbaka mot befolkningen i Somaliland. Det hela utvecklades till ett krig främst mot Isaaq-klanen som eskalerade under slutet av 1980-talet. Detta ledde till en massaker på folket i Somaliland, följden av detta blev ca 50 000-60 000 dödsoffer[källa behövs] och att en stor del av befolkningen tvingades fly, en majoritet till Etiopien, men många också till Europa och Sverige. Stora delar av Somaliland förstördes och huvudstaden Hargeisa jämnades med marken. Idag är det svårt för en utomstående att föreställa sig att detta ägt rum, eftersom många hundratusen flyktingar repatrierats och stora delar av Hargeisa återuppbyggts. Dock vittnar de sönderbombade husen samt stora läger med internflyktingar om kriget. Dessutom finns det fortfarande ett antal minor kvar i marken som fortsätter att begränsa människor i deras vardagliga liv, även om de flesta minor nu tros vara undanröjda.

Fredsprocessen i Somaliland[redigera | redigera wikitext]

Genom att driva fredsprocessen från en lokal nivå har landet lyckats åstadkomma stabilitet, till skillnad från övriga Somalia som fortfarande är krigsdrabbat. Det finns en tydlig skillnad mellan hur fredsprocessen sett ut i Somaliland och hur den sett ut i övriga Somalia. 1991 gick klanledare på lokal nivå i Somaliland samman för att finna en fredlig väg framåt. Målsättningen var att skapa försoning i landet genom att låta alla parter delta i fredssamtalen, även de som stod bakom Barre. Genom att basera fredsförhandlingarna på lokal nivå och att låta människor delta, lyckades parterna enas. Befolkningen känner en stolthet över klanäldstes arbete och över att freden skapades internt, genom klanstrukturen, utan alltför stor inblandning utifrån. För att underlätta kontakten mellan den lokala och den statliga nivån upprättades lokala råd med representanter både från den nya regeringen och klanäldste, som tillsammans utarbetade metoder för att nå försoning och fred. Samarbete mellan centralmakten, klanäldste och folket är därför fortfarande centralt i det somaliländska samhället.

1994 blossade dock stridigheter om centralmakten upp, då en sub-klan till Isaaq tog till vapen mot den sittande regeringen, eftersom de kände sig exkluderade från makten. Konflikten pågick under två år, men efter fredsförhandlingar ledda av klanäldste lyckades båda sidor enas. Sedan dess har landet varit stabilt, bortsett från en gränskonflikt med Puntland. Både Somaliland och Puntland gör anspråk på Maakhir som inkorporerades av Puntland 2009 men för närvarande kontrolleras till största del av Somaliland. Somaliland och Puntland gör även anspråk på de två regionerna Sool och Sanaag. Puntlands anspråk bygger på att människorna i dessa regioners östra del har en gemensam identitet, då människorna som bor i östra Sanaag och Sool tillhör klanfamiljen Darod och de i västra delen Issaq klanen, som Puntland gör anspråk på. Somaliland däremot lyfter fram att regionerna varit del av det brittiska Somaliland men även staten Somaliland som var erkänd stat 1960 och har därför samma erfarenheter och historia som Somaliland.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Stommen i den lokala ekonomin är boskapsskötsel. För staten utgör boskapsexporten en viktig inkomstkälla. Utöver boskap är de största produktionssektorerna i landet fiske, jordbruk och träkol. Längs kusten är fisket betydande, men avbefolkning gör det svårt att utveckla fiskeindustrin.

Somalilands egen produktion är mycket begränsad och både livsmedel och andra konsumtionsvaror importeras. Finanspolitikens handlingsutrymme är begränsat då frånvaron av egen produktion inte möjliggör en självständig politik. På grund av den bristande kapaciteten är det inte aktuellt för Somaliland att bygga upp en traditionell exportindustri, då det skulle vara svårt att konkurrera på den globala marknaden. Att hitta miljömässigt hållbara alternativ där lokal kunskap förvaltas, och produkter förädlas, kan resultera i en alternativ exportindustri. Ett exempel där detta gjorts är Candlelights projekt där henna-färg produceras lokalt. Kvinnor samlar in växterna på landsbygden för att sedan färdigställa produkten för hand. En del av produkterna exporteras och har en ”fair trade-märkning”, medan en del säljs i Hargeisa. Den somaliländska staten har förhoppningar att fler transnationella företag kommer att göra direktinvesteringar i Somaliland. I dagsläget är få utländska företag verksamma i landet, med undantag för dem som drivs av diasporan men att man börjar se en förändring genom fler transnationella företag börjar få upp ögonen för Somaliland. Regeringen menar dock att det finns naturfyndigheter i landet och hyser stora förhoppningar på framtida utvinning.

Flera lokala företag har vuxit starkt de senaste tio åren men även internationella företag har börjat etablara sig som Coca Cola med en modern anläggning i Hargeisa även andra stora företag som Toyota, Glaxosmithkline och oljebolaget Genel Energy har liknade planer. Företag inom livsmedel, flyg, IT och kommunikation har skapat en ny arbetsmarknad för landets nyutexaminerade studenter. Trots det har det estimerats att 5 av 10 universitetsutbildade ungdomar är arbetslösa.

Lokala företag och investerare har insett behovet att uppgradera flygplatsen och övriga infrastrukturen. Uppgraderingen av flygplatsen i Hargeisa finansierad av Kuwait och är planerad att stå klart i juni 2013.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Utbildningssystemet i Somaliland bygger på en Låg- och mellan stadiet (Dugsiga hoose/dhexe), från klass ett till klass åtta, ett fyraårigt gymnasium (Dugsiga Sare) och därefter universitetsstudier. Utbildning är den sektor som har vuxit starkast under 00-talet. Nya universitet, högskolor och gymnasieskolor har öppnats i de flesta regionhuvudstäder. Största universiteten inkluderar:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svd: Val i Somaliland (14 april 2003)
  2. ^ Landguiden, Utrikespolitiska Institutet

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]