Djibouti

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 12°0′N 42°35′Ö / 12.000°N 42.583°Ö / 12.000; 42.583

République de Djibouti
جمهورية جيبوتي
Jumhouriyya Djibouti
Flagga Statsvapen
Nationalsång: Djibouti
Huvudstad
(och största stad)
Djibouti
Officiellt språk Franska, Arabiska, Somaliska
Statsskick republik
 -  President Ismail Omar Guelleh
 -  Regeringschef Dileita Mohamed Dileita
Självständighet från Frankrike 
 -  Deklarerad 27 juni 1977 
 -  Erkänd 27 juni 1977 
Yta
 -  Totalt 23 200 km2 (148:e)
 -  Vatten (%) 20
Befolkning
 -   års uppskattning 757 074 (163:e)
 -  Befolkningstäthet 32,6/km2 (168:e)
BNP (PPP) 2011 års beräkning
 -  Totalt $2 231 milj (165:e)
 -  Per capita $2 641 
Valuta djiboutisk franc (DJF)
Tidszon UTC+3
Topografi
 -  Högsta punkt Moussa Ali, 2 028 m ö.h.
Nationaldag 27 juni
Nationalitetsmärke DJI
Landskod DJ, DJI
Landsnummer 253

Djibouti, formellt Republiken Djibouti, är en stat i Östafrika, på Afrikas horn. Landet gränsar i norr till Eritrea, i nordväst och väster till Etiopien och i söder till Somalia. Det har ett viktigt strategiskt läge vid Röda havets kust, där sundet Bab el-Mandeb möter Adenviken, och är genomfartsland för varor till och från östra Afrika. Landet är det tredje minsta på det afrikanska fastlandet. Huvudstad är Djibouti.

Djibouti var franskt från 1842, som Franska Somaliland 1896–1967 och Franska Afar- och Issaterritoriet 1967–1977. 1977 fick det full självständighet. Landet är fattigt och starkt beroende av bistånd från den forna kolonialmakten Frankrike, som landet ännu har ett nära förhållande till. Frankrike använde Djibouti som bas under gulfkriget 1991 och interventionen i Somalia 1992. Djibouti har mottagit många flyktingar från grannländerna, och har ett spänt förhållande till den somaliska utbrytarrepubliken Somaliland. Djibouti är medlem i FN och Arabförbundet.

Motorfordon från Djibouti bär nationalitetsbeteckningen DJI, som också är landskoden.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Frankrike fick fotfäste i området vid 1800-talets mitt. På 1880-talet blev Djibouti en fransk besittning. Djibouti tillhörde Frankrike från 1842. Det 1896 skapade Franska Somaliland (från 1967 Franska Afar- och Issaterritoriet) blev det självständiga landet Djibouti 1977.[1] Hassan Gouled Aptidon (issafolket) skapade en auktoritär enpartistat och tjänstgjorde som president i tre sexårsperioder. Oroligheter hos landets afar-minoritet under 1990-talet ledde till motsättningar; afarerna iscensatte flera kuppförsök och bojkottade 1992 års val. Under 1994 inleddes fredsförhandlingar.[2] Det ledde till flerpartival 1999. Dessa vanns av Ismail Omar Guelleh, som blev president i maj 1999. År 2001 gjordes en fredsöverenskommelse med afar-rebellerna, och oroligheterna har lagt sig. President Guelleh önskar nära band med Frankrike och fransmännen har kvar en ansenlig militär styrka i Djibouti genom främlingslegionen; även USA har viss militär närvaro där.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Geologi och landformer[redigera | redigera wikitext]

Assalsjön.

Stora delar av Djibouti består av stenöken med vidsträckta lavafält och vulkaniska kullar, som på enstaka ställen reser sig över 1 500 meter över havet. Högst når Moussa Ali Terara på gränsen mot Etiopien och Eritrea, med 2 021 meter över havet (också uppmätt till 2 063 meter över havet). Förkastningar som löper parallellt med Rödahavsförkastningen har skapat sänkor där Hanléslätterna och saltsjöarna Alol och Assal ligger. Assal ligger cirka 155 meter under havsytan, och är Afrikas lägsta punkt. Tadjouraviken, en vik av Indiska oceanen, skär långt in i landet. Abbesjön i väst, på gränsen mellan Djibouti och Etiopien, är känd för ett rikt fågelliv (flamingor, pelikaner, ibisar).[3] Bara någon procent av ytan är odlingsbar.[2]

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Djibouti har ett ökenklimat med extrem värme. Klimatet är mer tryckande ute vid kusten än i inlandet på grund av hög luftfuktighet. Huvudstaden Djibouti har en årlig medeltemperatur på 30 °C; den kallaste månaden är januari, med 25 °C i medel (dygnsmaximum 29 °C), medan den varmaste är juli med 37 °C (dygnsmaximum 43 °C). Stora delar av landet ligger i regnskugga och får lite nederbörd. Den årliga nederbördsmängden är cirka 125 mm vid kusten och upp till 500 mm i bergen. Det mesta av nederbörden faller i perioden oktober–april.[4] Landet är periodvis drabbat av torka, och ibland orsakar störningar från Indiska oceanen svåra regn med översvämningar som följd.[5]

Växt- och djurliv[redigera | redigera wikitext]

Vegetationen består mestadels av taggiga buskar och ökenbuskar, bortsett från små skogsområden på vissa höjder. Längs de flodfåror som periodvis för vatten växer doumpalmer, och vid kusten finns sträckningar med mangroveträsk. Djurlivet omfattar bland annat sjakal, antilop och gasell.[6] Kusten utanför Djibouti är en känd samlingsplats för valhajar (världens största fisk) under vintermånaderna.[7]

Miljö[redigera | redigera wikitext]

Landets främsta miljöproblem är brist på dricksvatten, mycket begränsad tillgång på odlingsbar mark, ökenspridning och att vissa djurarter är utrotningshotade.[5]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Djibouti är administrativt indelat i fem regioner (cercles) och en stad: Ali Sabieh, Arta, Dikhil, Djibouti, Obock och Tadjourah.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Djibouti är fattigt och därför starkt beroende av bistånd från Frankrike.[1] Ekonomin är grundad på tjänster förknippade med landets strategiska läge och status som frihandelszon. Landets viktigaste inkomstkälla är handeln och transittrafiken över huvudstaden, främst från Etiopien; järnvägen Addis Abeba–Djibouti blev klar 1917. Som internationell frihamn har staden dock lidit svårt avbräck under krigen på Afrikas horn.[2] Två tredjedelar av befolkningen bor i huvudstaden och resterande del utgörs i huvudsak av nomadiska boskapsskötare. På grund av den ringa nederbörden är odlingsmöjligheterna begränsade och nästan all livsmedel måste importeras. Det finns nästan inga naturtillgångar och industrin har mycket liten omfattning. Arbetslösheten är omkring 50 procent, vilket är ett problem; en stor utlandsskuld är ett annat.

All elektricitet produceras av fossila bränslen.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Djiboutis folkmängd uppskattades 2011 till 757 074 personer.[5] Alla uppgifter om folkmängd är behäftade med stor osäkerhet, bland annat på grund av de många flyktingar och illegala immigranter, särskilt från Etiopien och Somalia, som befinner sig i landet. Enligt FN var födelse- och dödstalen under perioden 1995–2000 42,3 respektive 17,2 promille. Medellivslängden beräknas till cirka 44 år för kvinnor och 42 för män.[8] Spädbarnsdödligheten uppskattades 2011 till knappt 55 döda per tusen födda.[5]

De största folkgrupperna i Djibouti är issa, som är av somalisk härkomst och utgör cirka 50 % av befolkningen, och afarerna (som även bor i delar av Etiopien och Eritrea) med cirka 35 %. Afarerna är koncentrerade till de norra och västra delarna av landet, medan issa återfinns i söder. Afar står språkligt ganska nära issa och båda folken är muslimer.[2] Dessutom finns mindre grupper av européer (huvudsakligen fransmän) och araber. Befolkningen är starkt koncentrerad till huvudstadsområdet. Andra städer är Ali Sabieh, Tadjourah och Dikhil. Många djiboutier lever som nomader, men dessa är svårt drabbade av upprepade torkperioder, och många har flyttat in till städerna.[8]

Ett stort hälsoproblem är aids. År 2009 uppskattades 2,5 % av den vuxna befolkningen smittad.[5]

Religion[redigera | redigera wikitext]

98 % av befolkningen är sunnimuslimer. Några få grupper är anhängare av inhemska religioner och ytterst få är kristna.[8]

Språk[redigera | redigera wikitext]

Franska och arabiska är officiella språk. Det dominerande talspråket är afar.[8] Även somaliska talas i landet.[5]

Samhälle och kultur[redigera | redigera wikitext]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Formellt sett är det sex års obligatorisk skolgång i landet, men år 2000 gick bara 40 % av barnen i skolpliktig ålder i skolan, medan 18 % gick i högre skola.[9] Omkring 32 procent av befolkningen var år 2003 analfabeter.[5]

Massmedia[redigera | redigera wikitext]

Djibouti har inga dagstidningar, men några få veckotidningar. En av dem, La Nation de Djibouti, är en officiell veckotidning på franska. Den trycks i huvudstaden och har en upplaga på 4 300. Ett statsägt radio- och tv-bolag sänder radio- och tv-program på franska, arabiska, afar och somaliska.[10]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Djibouti”. Store norske leksikon. http://snl.no/Djibouti. Läst 26 december 2011. 
  2. ^ [a b c d] Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
  3. ^ ”Djibouti – landformer”. Store norske leksikon. http://snl.no/Djibouti/landformer. Läst 26 december 2011. 
  4. ^ ”Djibouti – klima”. Store norske leksikon. http://snl.no/Djibouti/klima. Läst 26 december 2011. 
  5. ^ [a b c d e f g] ”Djibouti”. The World Factbook. CIA. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/dj.html. Läst 26 december 2011. 
  6. ^ ”Djibouti – planteliv”. Store norske leksikon. http://snl.no/Djibouti/planteliv. Läst 26 december 2011. 
  7. ^ Jesper Kjøller. ”Valhajarna i Djibouti – närkontakt med havets största fisk”. DYK: The Scandinavian Dive Magazine. http://dyk.net/art/valhajarna-djibouti-%E2%80%93-n%C3%A4rkontakt-havets-st%C3%B6rsta-fisk. Läst 26 december 2011. 
  8. ^ [a b c d] ”Djibouti – befolkning”. Store norske leksikon. http://snl.no/Djibouti/befolkning. Läst 26 december 2011. 
  9. ^ ”Djibouti – samfunn og kultur”. Store norske leksikon. http://snl.no/Djibouti/samfunn_og_kultur. Läst 26 december 2011. 
  10. ^ ”Djibouti – massemedier”. Store norske leksikon. http://snl.no/Djibouti_-_massemedier. Läst 26 december 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]