Tre kronor

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Tre kronor (symbol))
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Tre kronor (olika betydelser).
Se även: Sveriges riksvapen
Symbolen Tre kronor
Peter Forsberg i landslagsdräkt. Sveriges herrlandslag i ishockey kallas "Tre Kronor" efter riksvapnet, som används på matchdräkten – även förekommande i inverterade färger.

Tre kronor är Sveriges heraldiska nationalsymbol som återfinns bl.a. i riksvapnet och består av tre öppna kronor av guld, ställda två över en, på blå bakgrund. Det är historiskt yngre som statssymbol i Sverige än Folkungaättens lejon. Dessförinnan förekom även andra kungavapen.[1]

Historia och betydelse[redigera | redigera wikitext]

Sveriges lilla riksvapen innehåller tre kronor
Baksidan på kung Magnus Ladulås sigillstamp visar tre kronor kring kungens vapen. Magnus Ladulås var en yngre son till Birger jarl.
Kung Valdemar Birgersson, äldre bror och företrädare till Magnus Ladulås, använde ett äldre vapen som kungavapen. Det liknade i sin tur den äldre kungaätten Erikska ättens vapen.

Vem var först?[redigera | redigera wikitext]

Redan på Gustav Vasas tid aktualiserades frågan om de tre kronornas ursprung. Olaus Magnus angav redan 1539 i en förstudie till sin Historia om de nordiska folken att de tre kronorna i riksvapnet var en symbol för Sveariket, medan folkungalejonen var en symbol för Göta rike. Då verket trycktes 1555 formulerade han de tre kronornas bakgrund som att numera föra de svenska landsfurstarna tre gyllene kronor i himmelsblått fält, en symbol för deras väldes omätliga utsträckning, deras ärofulla bedrifter och outtömliga rikedom på malm. Joen Petri Klint tolkade några decennier senare de tre kronorna som symboler för Sveriges viktigaste naturrikedomar: berg, skogar och vatten. Johannes Schefferus lade i sitt arbete om Sverige gamla och sanna vapen fram tanken att de tre kronorna skulle hästamma från Tor, Oden och Frej. De tre avgudabilderna i Uppsala tempel skulle ha prytts med varsin krona och det var dessa som skulle återfinnas i riksvapnet.[2] Denna åsikt kom sedan att prägla den götisistiska historieskrivningen under 1600- och 1700-talen. Johan Peringskiöld påträffade 1709 ett fragment av en vikingatida bronsnyckel, som han raskt daterade till tiden för kristi födelse och tolkade som en vapenbild med tre kronor och en bild av Tors märke eller Odins åtkantiga sal.[3] Carl Hildebrandsson Uggla modifierade i sin avhandling om trekronorsvapnet 1760 formuleringarna något och bytte hednagudarna mot "Upsala konung". Tanken att trekronorsvapnet var en symbol för Sveariket kom dock att hålla sig kvar, och kom att ifrågasättas först under slutet av 1800-talet av Bror Emil Hildebrand och i än högre grad av hans son Hans Hildebrand. Hans Hildebrand framförde 1884 åsikten att tre kronorsvapnet införts som svensk symbol av Albrekt av Mecklenburg.[2]

Genom fransk forskning från 1980-talet har man funnit säkra belägg för att tre kronor användes som vapen och symbol för Sverige senast från och med 1330-talet, av kung Magnus Eriksson. Trekronorsvapnet ingår i en målad fris med vapen i påvepalatset i Avignon. Frisen innehåller vapen från ett antal kardinaler och riken, som deltog i planeringen av ett korståg i påvens dåvarande residensstad Avignon. Trekronorsvapnet visar att Sverige var representerat där och mötet kan dateras till år 1336.[4]

Vapnet har dock använts tidigare. Redan på 1200-talet upptogs tre kronor i staden Kölns vapen, som symbol för de tre vise männen, även kallade de tre heliga konungar, vars ben man då ansåg ha hemförts som reliker från Milano till Köln av Fredrik Barbarossa 1164. Sankt Edmund använde 1299 tre gyllene kronor på blå botten i sitt baner. East Anglia skall ha använt de tre kronorna i sitt vapen då Colchesters skyddshelgon Sankta Helena påstods ha påträffat de tre vise männens kvarlevor i Bysans och fört dem till Milano.[5]

Tre kronor blev även i den medeltida sägentraditionen kung Arthurs vapen, från början av 1300-talet som fana och redan vid mitten av 1300-talet finns exempel på att kung Arthur avbildats bärande en sköld med tre gyllene kronor på blå botten. 1296 var tre kronor sköldemärke för Krakówbiskopen Jan Muskatas sigill och strax därefter blev det även stiftet Krakóws vapen. Under 1400-taelt var det även domkapitlet i Vilnas vapen.[5]

Vapnet har tidigare ansetts för första gången ha använts som stadigvarande rikssymbol på egen vapensköldAlbrekt av Mecklenburgs sigill från år 1364.[6] Men detta att de först då användes i ett vapen, har nu motbevisats och gör bakgrundshistorien mer tveksam. Redan innan, på 1350-talet, användes tre kronor ställda i ring på svenska mynt, vilket inte var ett vapen.[1][7] Tre kronor hade förekommit på vissa av borgarkrigsmynten i Danmark redan på 1290-talet.[8]

Magnus Ladulås[redigera | redigera wikitext]

Symbolen tre kronor i Sverige kan dock härröra från det sigill, som användes av Magnus Erikssons farfar Magnus Ladulås under andra hälften av 1200-talet. I detta sigills så kallade kontrasigill (sigillstampens baksida[9]) omges nämligen kungens vapen, Folkungalejonet, av tre kronor i en ring liksom på mynten under 1350-talet.[1][10] Men detta är strängt taget inte ett vapen utan kan anses som en prydnad kring ett av de äldsta förekomsterna av Folkungavapnet.[10] Vad dessa tre kronor betydde är okänt, kanske var det enbart en symbol för kungamakten att tre kronor omgav folkungalejonet.[ifrågasatt uppgift]

Kung Magnus äldre bror Valdemar förde som kung ett vapen med tre stolpvis ställda krönta leoparder. När han 1275 förlorade kronan till sin yngre bror avlägsnade han också kronorna från sina leoparder. Agerandet tyder på att kronorna ansågs vara en del av kungavärdigheten. Valdemar förde sin mors vapen från Erikska ätten, medan Magnus förde sin fars vapen för Bjälboätten. Som kung låter han kröna sitt enda lejon och de tre kronorna runt skölden skulle kunna tolkas som att han plockar upp de kronor som Valdemar lagt åt sidan. De skulle också kunna symbolisera olika delar av Sverige eller Svealand.

Magnus Erikssons tre riken[redigera | redigera wikitext]

Kung Magnus Eriksson hade på 1330-talet tillträtt regeringen efter en lång omyndighetstid, eftersom hans far Erik Magnusson hade dött vid Nyköpings gästabud och hans farbror kung Birger Magnusson hade fördrivits från landet efter dessa mord. Redan som barn blev Magnus Eriksson kung av Norge då han genom sin mor Ingeborg var den enda arvingen till Norges krona. På 1330-talet lyckades han också förvärva Skåne från Danmark genom förpantning, när Danmark befann sig i ett finansiellt svaghetstillstånd. Han börjar kalla sig "kung av Sverige, Norge och Skåne" i sina brev och handlingar.

Detta kan ha gett upphov till symbolen tre kronor, eftersom de tre kronorna kan vara symboler för de tre rikena. Det gjorde det inte sämre att tretalet ansågs både kyrkligt och allmänt som ett heligt och tilltalande tal och gärna användes och fortfarande används inom heraldiken. Det kan å andra sidan tala för att tretalet i detta fall inte behöver ha någon särskild betydelse och att de tre kronorna inte behöver symbolisera tre riken.

Vapnets utseende kan bidragit till att det accepterades som ett tecken för kungariket Sverige, det vill säga ansågs som ett riksvapen. De tre kronorna var ett entydigt och lättfattligt vapen, lätt att minnas och avbilda. Dels gav det också under medeltiden positiva associationer till "heliga tre konungar", vilkas reliker i Köln hade blivit en viktig vallfartsort för fromma nordbor. Tre kronor ingår än idag i Kölns stadsvapen.[11]

Vapenskölden (blå med tre gula kronor) användes 1336 vid det internationella mötet angående nytt korståg i Bayonne.[4]

Albrekt av Mecklenburg[redigera | redigera wikitext]

Albrekt av Mecklenburg (vänster), med sin far (höger). Albert är den förste svenske regent som avbildats med de tre kronorna.

Albrekt av Mecklenburg är den förste kung som använde tre kronor som motiv i ett kungligt sigill, och på det sättet gjorde vapnet till rikets främsta symbol. Samtidigt återanvändes det äldre krönta lejonvapnet Folkungalejonet, som förts av Magnus Ladulås, Birger Magnusson, Magnus Eriksson och Erik Magnusson, efter några år också av Karl Knutsson. På så vis skapades Sveriges unika uppsättning av två parallella riksvapen. De färger Albrekt valde till sitt nya vapen framgår inte av sigillet.

I en rimkrönika, som Ernst von Kirschberg påbörjade 1378 (på bild här bredvid), kan man se att kronorna var i guld ställda i ett blått fält. Med god vilja kan man också intolka att kronan pryds med röda smaragder, vilket skulle innebära att trekronorsvapnets färger stämmer överens med de mecklenburgska färgerna i deras flagga (rött, blått och gult), men som inte så väl stämmer överens med deras gamla vapen ett svart tjurhuvud på guldbotten.[12] I den nämnda vapensviten i påvepalatset i Avignon syns dock vapnets färger för första gången.

Enligt Ny svensk vapenbok av Clara Nevéus var det inte konstigt att usurpatorn Albrekt av Mecklenburg upptog nyskapelsen med tre kronor i sitt eget sigill som kung, eftersom han hade tagit makten från en annan av kyrkan erkänd kung från en släkt som använde det äldre Folkungalejonet som vapen. Även om Albrekt av Mecklenburg var släkt med det svenska kungahuset genom Magnus Erikssons syster Eufemia Eriksdotter, var han en nykomling i Sverige och hade inget större blodsband med svenska kungaätter annat än genom giftermål. Han kunde alltså inte av dynastiska skäl använda Folkungavapnet, som dessutom var motståndarens symbol, en motståndare som han med adelns stöd hade tagit makten ifrån. Adeln hade gjort uppror mot Magnus Eriksson, det andra upproret mot samme kung (se Upproret mot Magnus Eriksson), eftersom de var missnöjda med att Magnus Eriksson när han blev myndig begränsade och tog makt ifrån adelsmän och dessutom hade dömt adelsmän till landsförvisning.[13]

Albrekt ansåg sig inte heller kunna använda sig av sitt eget vapen, det krönta tjurhuvudet, i Sverige bland annat eftersom det redan fungerade som symbol för Mecklenburg, där hans far Albrekt den store var hertig. Av dessa skäl kan Albrekt av Mecklenburg anses som den förste kung som använde tre kronor som riksvapen (bevisligen inget dynastiskt vapen) på en vapensköld i sitt sigill[7][13] och inte som personligt vapen, såvida den tidigare användningen i Avignon inte kan jämställas med användningen som riksvapen.[13]

Kalmarunionen[redigera | redigera wikitext]

Även i det stora riksvapnet finns tre kronor

Efter Albrekt av Mecklenburg använde drottning Margareta och alla unionsmonarker trekronorsvapnet i sina kungliga riksvapen.

Det stora riksvapnet som kombinerar tre kronor-skölden med Bjälboättens vapen skapades 1449 av kung Karl Knutsson efter det att han förlorat den norska tronen. I sitt första kunga(pretentions-)vapen som svensk-norsk kung satte han samman det svenska tre kronor-vapnet med det norska lejonet, men utan Bjälboättens kungavapen.

De danska kungarna behöll tre kronor-vapnet även efter att Sverige slutgiltigt lämnat unionen under Gustav Vasa. Det blev en av många tvistefrågor som ledde till det nordiska sjuårskriget under 1560-talet. Tre kronor ingår fortfarande i Danmarks riksvapen, men anses idag som en historisk symbol för unionen under medeltiden.[13]

1982 års lag om rikets vapen[redigera | redigera wikitext]

Tre kronor på Stockholms stadshus.
Lilla riksvapnet utan sköld.

En nyhet i 1982 års lag om Sveriges statsvapen var att tre kronor utan sköld etc. också anses som ett uttryck för rikets vapen, vilket gör att denna symbol är lagskyddad i Sverige och inte utan tillstånd får användas som symbol av andra, till exempel av företag[13] (åtminstone inom Sveriges gränser, möjligtvis även enligt internationell rättstolkning).

Symbolen kan även ses på Stockholms stadshus, invigt 1923.

Symbolen kan på detta vis sedan 1938, med några undantag kring 1980, ses på spelartröjorna på de svenska i ishockeylandslagen på såväl herr- som på damsidan. Även de svenska landslagsfriidrottarna bär symbolen på sina tävlingsdräkter. Däremot använder sig Sveriges herrlandslag i kälkhockey av "spinoff"-varianten Tre humlor då man inte fick använda Tre kronor.[14] Detta fick de sedan göra.

Andra vapen med tre kronor[redigera | redigera wikitext]

  • Som motiv för kungar i Europa förekom de tre kronorna redan år 1200, då Otto IV lät pryda de heliga tre konungars grav i gamla romanska Kölnerdomen innan grundstenen till dagens Kölnerdom lades 1248. Symbolen infördes även som nämnts i staden Kölns stadsvapen, även om det är i form av tre balkvis ordnade kronor i sköldens övre fält.
  • Omkring 1290 präglades de tre kronorna på en del av de danska så kallade borgarkrigsmynten.
  • I Galizien (eller Galisien), som i stort sett utgörs av södra Polen och större delen av västra Ukraina, utgör tre gyllene kronor ställda som på det lilla riksvapnet på en blå sköld den undre delen av provinsens vapenbild redan under medeltiden. Symbolen dök också upp i Polen 1296, då biskopen av Kraków förde den i sitt vapen. Traditionellt innan Polens delningar var Galizien ett viktigt centrum i Polen, där Kraków var Galiziens och hela Polens huvudstad. Galizien blev sedan en administrativ enhet i den österrikisk-ungerska dubbelmonarkin och var nominellt ett kungarike.
  • Den irländska provinsen Munster använder också tre kronor av guld mot blå bakgrund.
  • Än idag är ett trekronorsvapnen vapen för Oxfords universitet, dock i kombination med en bok.
  • I England är symbolen belagd i det så kallade Sankt Edmundsbaneret 1299, vilket direkt knyter an till Arturslegenden. Tre kronor av guld mot blå bakgrund är också det inofficiella vapnet för den engelska regionen East Anglia, där Sankt Edmund är begravd.
  • Den engelska staden Kingston-upon-Hull har som sin stadsvapen tre gyllene kronor mot blå bakgrund, men i en vertikal linje.
  • Den franska ön Saint-Barthélemy i Västindien har tre kronor i sitt vapen efter att ön varit svensk koloni.
  • Den ryska staden Viborg har tre kronor både i sin flagga och stadsvapen. Vapnet härrör från tiden före 1721 då staden var svensk.
  • Den spanska staden Burriana i Valencia har som sin stadsvapen tre gyllene kronor mot blå bakgrund, men med en över två i stället av två över en.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] En artikel om Sveriges riksvapen i Nordisk Familjebok (1916 års upplaga; Projekt Runeberg).
  2. ^ [a b] Sveriges historia, band 2. Riksvapnet tre kronor Heribert Seitz
  3. ^ "Thors märke" och himmelrikets nycklar, Bertil Almgren i Upplandsmuseets årsskrift 1942
  4. ^ [a b] Loÿe, Georges de (1986). ”Om ursprunget till det svenska riksvapnet Tre Kronor”. Heraldisk tidsskrift 1986(6):54,: sid. 155-174 : ill.. 0440-6966. ISSN 0440-6966.  Libris 9611238
  5. ^ [a b] Den svenska historien band 1, s 172-74 Heribert Seitz
  6. ^ Lilla Uppslagsboken 1974, band 9, spalt 526; samt Ny svensk vapenbok 1992, s. 15.
  7. ^ [a b] Lilla Uppslagsboken 1974, band 9, spalt 526.
  8. ^ Den svenska historien band 1, s 173 Heribert Seitz
  9. ^ På framsidan fanns istället en porträttbild av kungen, sigillstampen ser nämligen ut som ett mynt med krona och klave.
  10. ^ [a b] Nevéus, Clara; Bror Jacques de Wærn, Eriksson Kurt (1992). Ny svensk vapenbok. Stockholm: Streiffert i samarbete med Riksarkivet. sid. 12-13. Libris 7672458. ISBN 91-7886-092-X 
  11. ^ Ny svensk vapenbok 1992, s. 15 (noten gäller för hela avsnittet).
  12. ^ Den svenska historien (del 2 av totalt 15 band), Bonniers ISBN 91-0-042663-6.
  13. ^ [a b c d e] Nevéus, Clara; Bror Jacques de Wærn, Eriksson Kurt (1992). Ny svensk vapenbok. Stockholm: Streiffert i samarbete med Riksarkivet. sid. 15. Libris 7672458. ISBN 91-7886-092-X 
  14. ^ Kälkhockey - Kälkhockeyhistoria

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]