Erikska ätten
Från Wikipedia
Erikska ätten var en av två ätter som slogs om makten över Sverige mellan cirka år 1130 och år 1250. Namnet kommer av den första kungen ur ätten, Erik den helige. Den andra ätten var den Sverkerska ätten.
Erikska ätten gynnade Varnhems kloster, varför många medlemmar är begravda där.
Sista regent var Erik läspe och halte som dog barnlös år 1250 och därmed utslocknade Erikska ätten. Hans systerson Valdemar Birgersson (son till Birger jarl) ärvde då kronan och blev den första kungen av Folkungaätten/Bjälboätten.
Oegentliga regentnummer har ofta tilldelats ättens kungar vid namn Erik - Erik IX och så vidare - medan det inte är säkerställt historiskt hur många Erikar som varit svenska regenter före dessa.
Svenska kungar från Erikska ätten:
- Erik den helige
- Knut Eriksson (Knut I)
- Erik Knutsson
- Erik Eriksson
- Knut Långe (Knut II)
| Företrädare: Stenkilska ätten |
Sveriges konungahus (i konkurrens med Sverkerska ätten) 1156–1250 |
Efterträdare: Bjälboätten |