Birger Magnusson

Birger
Birger
	Porträtt av kung Birger i Sankt Bendts Kirke i Ringsted där han är begravd
	Kung av Sverige
Regeringstid	18 december 1290–mars eller april 1318
Kröning	2 december 1302 i Söderköping
Företrädare	Magnus Ladulås
Efterträdare	Mats Kettilmundsson (rikshövitsman)
Gemål	Märta av Danmark
Barn	Magnus; Erik; Agnes; Katarina
Ätt	Bjälboätten
Far	Magnus Ladulås
Mor	Helvig av Holstein
Född	1280;
Död	31 maj 1321; Danmark
Begravd	Sankt Bendts Kirke i Ringsted

Den här artikeln handlar om den svenske kungen. För jarlen med samma namn, se Birger jarl.

Birger Magnusson, född 1280, död 31 maj 1321, var Sveriges kung 1290–1318. Han var son till Magnus Ladulås (egentligen Magnus Birgersson), som var Sveriges kung 1275–1290, och Helvig av Holstein. Han var sonson till Birger Magnusson till Bjälbo, senare känd som Birger jarl (†1266) och tillhörande den stormannaätt som i fyra generationer kom att regera – och inbördes strida – om makten i Sverige.

Biografi [redigera]

Redan 1284 utsågs den 4-årige Birger till faderns tronföljare. När denne avled 1290, tillträdde en förmyndarstyrelse under ledning av marsken Torgils Knutsson som blev förmyndare för sönerna Birger, Erik och Valdemar.

År 1302 kröntes Birger i Söderköping efter att 1298 ha gift sig med prinsessan Märta, dotter till den danske kungen Erik Klipping. Makarna fick sönerna Magnus och Erik samt döttrarna Agnes och Katarina. Sonen Magnus blev avrättad år 1320.

Andra brödrastriden och Håtunaleken [redigera]

Samtida bildstod i St. Nikolai kyrka i Örebro som anses föreställa kung Birger

Huvudartiklar: Håtunaleken och Brödrastriden

Birgers yngre bröder var Erik som var hertig av Södermanland och Valdemar som var hertig av Finland. Efter Birgers kröning uppstod stridigheter mellan bröderna. År 1305 böjde sig hertigarna för den kungliga övermakten (fördraget i Kolsäter), men bröderna stärkte sedan sin ställning och fick stöd i Norge. Hertig Erik fick förläningar i Bohuslän och norra Halland och fick även tillbaka större delen av sina gamla besittningar i Sverige.

Det stöd Birger haft i marsken Torgils Knutsson försvann när denne avrättades år 1306. Samma år togs Birger till fånga av sina bröder på Håtuna kungsgård i Uppland. Därefter fördes han som fånge till Nyköpingshus i Nyköping. Denna händelse kom att kallas Håtunaleken. År 1308 släpptes han ur fångenskapen efter att ha tvingats avstå större delen av riket.

År 1309 angreps Sverige från både Danmark och Norge. Året därpå slöts ett fredsfördrag i Helsingborg. Birger erkändes som kung men fick behålla endast vissa delar av norra och östra Sverige.

Nyköpings gästabud och kung Birgers hämnd [redigera]

Huvudartikel: Nyköpings gästabud

Stridigheterna mellan bröderna avslutades sedan Birger på hösten 1317 bjudit Erik och Valdemar som gäster till Nyköpingshus. Där välkomnades bröderna till en början med ett ståtligt mottagande och det bjöds upp till fest. Men därefter överrumplades bröderna och kastades i slottets fängelsehåla. Enligt Erikskrönikan sade Birger då följande:

”	Minnes I Håtunaleken? Jag minns den väl. Denna lek skall inte bliva eder bättre!	„
— Kung Birger, Erikskrönikan

Hertigarna avled sommaren 1318 – "sannolikt avdagatagna på konungens befallning". Hela händelsen är känd som Nyköpings gästabud. I rimkrönikan beskrivs Nyköpings gästabud på detta sätt:

"Tha slo konungin synom handom saman
ok loo fastelika ok giorde sik gaman,
rät som han ware en amblodhe,
then sik enkte got forstodhe.
Min drotzete, signe then Helge And,
nw hauer iak Swerighe I mynne hand"