Ätstörningar
| Ätstörningar | |
| Latin: perturbationes edendi[1] | |
| Klassifikation och externa resurser | |
|---|---|
| ICD-10 | F50 |
| ICD-9 | 307.5 |
| MeSH | svensk engelsk |
Ätstörningar är ett samlingsnamn på psykiska störningar som visar sig genom skadliga beteendemönster vad gäller ätande.
Den amerikanska diagnosmanualen DSM-IV omfattar ätstörningsdiagnoserna anorexia nervosa och bulimia nervosa. Övriga patienter med uppenbara ätstörningar kan få diagnosen Ätstörning utan närmare specifikation (ibland förkortat "ÄS UNS"). Världshälsoorganisationens (WHO) diagnosmanual ICD-10 tar dessutom upp atypisk anorexia och bulimia nervosa, överdrivet ätande (hetsätningsstörning) och kräkningar som beror på andra psykiska störningar.[2] Överdrivet intresse i hälsosam livsstil, ortorexi kan förs hit.
Beroende på variant och allvarlighetsgrad, är ätstörningarna mer eller mindre akut livshotande. De påverkar den drabbades psykiska och fysiska hälsa.[3] Samtliga ätstörningar får systemiska konsekvenser, vare sig de utgörs av överätning eller svält.
Prevalens
Tonårsflickor och unga kvinnor är de som oftast drabbas av ätstörningar, men ungefär 1 av 10 är av manligt kön, och ätstörningar förekommer i alla åldersgrupper.[4]
Den amerikanska psykiatriska föreningen APA uppskattar att omkring 1 - 4 procent av alla tonårsflickor och unga kvinnor lider av någon form av ätstörning. Det verkar som problemen har ökat under de senaste 20-30 åren.[källa behövs]
Riskfaktorer, orsaker och varianter
Vid studiet av riskfaktorer och orsaker till ätstörningar brukar forskare antingen anlägga en individuell synvinkel, som ser problemet som bottnande i personen själv, eller en psykosocial synvinkel, som ser sjukdomsutbrott som en reaktion på den yttre miljön.
Oavsett vilken ätstörning det är fråga om, tycks insjuknande följa efter livsstress, såsom att föräldrar skiljer sig, eller död av närstående.[5] Ätstörningar tycks också föregås av att ha varit utsatt för sexuella trauman under barndomen eller våldtäkt.[6] Bland personer som börjar banta drabbas en marginellt liten andel av ätstörningar inom två år, men dessa kan vanligen redan innan bantningen sägas avvika i förhållande till de övriga vad beträffar inställningen till ätande.[7] Det finns en genetisk komponent bakom ätstörningar, vilket bland annat vetenskapliga tvillingstudier belagt. Ätstörningar återfinns vanligen också hos syskon och föräldrar. En populär hypotes är att media förmedlar ett kroppsideal, och att detta skulle bidra till sjukdomsutbrott hos någon som annars skulle varit fri från det. Det finns inga belägg för den hypotesen, som också emotsägs av det faktum att bara en liten andel personer drabbas av ätstörning fastän alla konfronteras med medias kroppsideal.[8]
Ätstörningar föregås av vissa kroppsrelaterade beteenden, såväl det första insjuknandet som återfall. Dessa triggas igång av en störd kroppsuppfattning, vilket är vad som vidmakthåller sjukdomen. Beteendena innefattar att studera sin kropp (mäta måtten, väga sig, spegla sig, fotografera sig), undvika att exponera eller se sin kropp (täcka över speglar, bära stora kläder, bada med kläderna på), att jämföra sig med andra, och att framhäva sin kropp (med tajta kläder, utmanande eller avslöjande kläder). Beteendena företas i syfte att de skulle vara ångestdämpande, eller kanske mera troligt som ett utslag av frisk eller störd narcissism eller depression.[9]
Övriga riskfaktorer innefattar att vara ung, att vara kvinna, samt att lida av annan psykisk ohälsa. Det finns ett samband mellan ätstörningar och depression, ångeststörningar, tvångssyndrom,[10] borderline personlighetsstörning[11] histrionisk[12] och andra personlighetsstörningar, substansmissbruk,[13] och ungefär hälften lider av dysmorfofobi (inbillad fulhet).[14] Många med ätstörningar har tidigare lidit av barnfetma, samt ätstörningar eller mag- och tarmsjukdomar under barndomen. Det är vanligt att ätstörningar hänger samman med dålig igenkänning av kroppens signaler (interoception). Det är vanligt med låg självkänsla, samt att delta i konstnärliga eller idrottsliga aktiviteter där kroppsvikten har betydelse, såsom dans eller gymnastik.[13] En betydande andel av dem med träningsnarkomani lider av ätstörningar, fall då det kan vara svårt att avgöra vad som är primärt och vad som är en följd av det andra.[15] Det finns ett mycket starkt samband mellan att ha ätstörningar och att lida av självskadebeteende.[16] Det finns en förhöjd risk för självmord.[17] Personer med en variant av ätstörning kan byta variant, och t.ex. efter kritik från föräldrar övergå från anorexia till bulimia nervosa.[18]
Det finns en trend att börja se biologiska orsaker bakom ätstörningar. Dit hör de genetiska orsakerna, men också neurobiologiska, såsom förändrad serotoninaktivitet i hjärnan,[13] eller förändrad ghrelinaktivitet.[19] Under vissa perioder under puberteten är ungdomar mer känsliga än annars för ätstörningar, eftersom BMI och kroppsformen förändras i och med detta. Möjligen är flickor med tidig menarche (för tidig pubertet) mer drabbade än andra.[13] Ätstörningar har också studerats i ljuset av att de skulle vara kulturspecifika psykiska störningar.[20][21]
Personer som drabbas av ätstörningar är vanligen flickor i tonåren, bortsett från hetsätningsstörning som oftare drabbar vuxna.[22] Det finns emellertid ett ökande antal yngre män med störd kroppsuppfattning och ätstörningar. Dessa män lider ofta dessutom av depressioner, de brukar prestationshöjande substanser, och tror sig ha mindre muskelmassa än de egentligen har (muskeldysmorfi).[23] Liksom för kvinnor har män med ätstörningar avsevärt mycket större psykiatrisk problematik än dem utan ätstörning.[24] Muskeldysmorfi föreslås bli en ny diagnos inom ätstörningarna, men räknas ofta som anorexia nervosa. Män med muskeldysmorfi kan trots sin självbild ofta utveckla en mycket avsevärd muskelmassa genom bodybuilding, men undviker liksom kvinnor eller män med anorexia ofta att exponera kroppen offentligt.[25] Män drabbas oftare än kvinnor av hetsätningsstörning.[22]
Följder
Ätstörningar kan vara mycket farliga eftersom de påtagligt påverkar patientens fysiska hälsa, särskilt vid anorexia nervosa och bulimia nervosa där kroppen knappt får i sig någon essentiell näring alls. I värsta fall kan dödsfall inträffa som följd av ätstörningar, även om patientens kroppsvikt inte är uttalat låg.[förtydliga]
Lidandet hos de drabbade är stort, och sjukdomen är ofta starkt förknippad med skam. Även en normalviktig person kan lida av en ätstörning, även om media oftast fokuserar på de lägsta siffrorna och måtten. Ju snabbare man skaffar hjälp, desto mindre grepp har sjukdomen hunnit få.
Ätstörningar leder till flera andra störningar, dels eftersom födan är central för hälsan, dels för att kroppen försöker anpassa sig till näringsstatusen. Ätstörningar kan därför märkas i funktionen på hormonkörtlar som sköldkörteln, på mag- och tarmkanalen, på nivåerna tillväxthormon, på reproduktiva systemet,[26] bentätheten, kortisolnivåer och aptitreglering.[27] Testosteronnivåerna sjunker av anorexia men inte bulemia nervosa, men östrogennivåerna sjunker och DHEA ökar.[28]
Några specifika ätstörningar
Litteratur
- Ät allt! : hellre nästan rätt än exakt fel av Gisela van der Ster (ISBN 91-501-0878-6)
- Mattillåtet av Gisela van der Ster (ISBN 91-37-12676-8)
- Spegelproblemet av Anna-Karin Lindh Hedin (ISBN 978-91-7018-524-3)
Noter
- ^ s.203
- ^ F50 i ICD-10-se
- ^ https://www.nationaleatingdisorders.org/get-facts-eating-disorders
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100811025431/http://www.atstorning.se/KATS/atstorningar_i_siffror.aspx. Läst 18 maj 2009.
- ^ Berge, Jerica M., et al. "Family life cycle transitions and the onset of eating disorders: a retrospective grounded theory approach." Journal of clinical nursing 21.9‐10 (2012): 1355-1363.
- ^ Wonderlich, Stephen A., et al. "Eating disturbance and sexual trauma in childhood and adulthood." International Journal of Eating Disorders 30.4 (2001): 401-412.
- ^ Fairburn, Christopher G., et al. "Identifying dieters who will develop an eating disorder: a prospective, population-based study." (2014).
- ^ Mazzeo, Suzanne E., and Cynthia M. Bulik. "Environmental and genetic risk factors for eating disorders: what the clinician needs to know." Child and adolescent psychiatric clinics of North America 18.1 (2009): 67-82.
- ^ Amin, Reena, Clara Strauss, and Glenn Waller. "Body-Related Behaviours and Cognitions in the Eating Disorders." Behavioural and cognitive psychotherapy 42.01 (2014): 65-73.
- ^ http://www.mayoclinic.org/diseases-conditions/eating-disorders/basics/risk-factors/con-20033575
- ^ Zanarini, Mary C., et al. "Axis I comorbidity of borderline personality disorder." (2014).
- ^ Steinhausen, Hans-Christoph. "The outcome of anorexia nervosa in the 20th century." American journal of Psychiatry 159.8 (2002): 1284-1293.
- ^ [a b c d] Jacobi, Corinna, et al. "Coming to terms with risk factors for eating disorders: application of risk terminology and suggestions for a general taxonomy." Psychological bulletin 130.1 (2004): 19.
- ^ Dingemans, Alexandra E., et al. "Body dysmorphic disorder in patients with an eating disorder: Prevalence and characteristics." International Journal of Eating Disorders 45.4 (2012): 562-569.
- ^ Lichtenstein, Mia Beck, et al. "Exercise addiction: a study of eating disorder symptoms, quality of life, personality traits and attachment styles." Psychiatry research 215.2 (2014): 410-416.
- ^ Paul, Thomas, et al. "Self-injurious behavior in women with eating disorders." Self 159.3 (2002).
- ^ Suokas, Jaana T., et al. "Suicide attempts and mortality in eating disorders: a follow-up study of eating disorder patients." General hospital psychiatry 36.3 (2014): 355-357.
- ^ Tozzi, Federica, et al. "Symptom fluctuation in eating disorders: correlates of diagnostic crossover." (2014).
- ^ Yi, Chun-Xia, Kristy Heppner, and Matthias H. Tschöp. "Ghrelin in eating disorders." Molecular and cellular endocrinology 340.1 (2011): 29-34.
- ^ Miller, Merry N., and Andrés J. Pumariega. "Culture and eating disorders: A historical and cross-cultural review." Psychiatry 64.2 (2001): 93-110.
- ^ Keel, Pamela K., and Kelly L. Klump. "Are eating disorders culture-bound syndromes? Implications for conceptualizing their etiology." Psychological bulletin 129.5 (2003): 747.
- ^ [a b] Smink, Frédérique RE, Daphne van Hoeken, and Hans W. Hoek. "Epidemiology of eating disorders: incidence, prevalence and mortality rates." Current psychiatry reports 14.4 (2012): 406-414.
- ^ Olivardia, Roberto, et al. "Biceps and Body Image: The Relationship Between Muscularity and Self-Esteem, Depression, and Eating Disorder Symptoms." Psychology of Men & Masculinity 5.2 (2004): 112.
- ^ Woodside, D. Blake, et al. "Comparisons of men with full or partial eating disorders, men without eating disorders, and women with eating disorders in the community." American Journal of Psychiatry 158.4 (2001): 570-574.
- ^ Murray, Stuart B., et al. "A comparison of eating, exercise, shape, and weight related symptomatology in males with muscle dysmorphia and anorexia nervosa." Body Image 9.2 (2012): 193-200.
- ^ Warren, Michelle P. "Endocrine manifestations of eating disorders." The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism 96.2 (2010): 333-343.
- ^ Miller, K. K. "Endocrine dysregulation in anorexia nervosa update." The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism 96.10 (2011): 2939-2949.
- ^ Monteleone, Palmiero, et al. "Plasma levels of neuroactive steroids are increased in untreated women with anorexia nervosa or bulimia nervosa." Psychosomatic Medicine 63.1 (2001): 62-68.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||
