Andrakammarvalet i Sverige 1887 (september)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Andrakammarvalet i Sverige 1887
Sverige
← 1887 (vår) 9 Augusti -
29 September 1887
1890 →

Sveriges riksdags andra kammares 222 platser

Statsminister före valet

Robert Themptander
Oberoende liberal

Statsminister efter valet

Gillis Bildt
Oberoende konservativ

Det ordinarie andrakammarvalet 1887 i Sverige hölls i september detta år.

Valsystem[redigera | redigera wikitext]

Valsättet var en blandning av indirekta- och direkta val. I 104 av landsbygdens 146 valkretsar tillämpades direkta val och detsamma gällde 40 av de 41 stadsvalkretsarna. Resterande 42 landsbygdsvalkretsar och Växjö och Oskarshamns valkrets tillämpade alltså indirekta val, vilka utfördes av elektorer. Stadsvalkretsarna valde totalt 76 ledamöter. Dessa var i regel enmansvalkretsar med undantag för de största städerna som fick fler mandat, dessa var; Stockholm (22 mandat), Göteborg (9 mandat), Malmö (4 mandat), Norrköping (2 mandat), Gävle (2 mandat) och Uppsala (2 mandat). Alla landsbygdsvalkretsar hade ett mandat var.

Rösträtt till andra kammaren hade män som var över 21 år och hade inkomst på minst 800 kronor per år eller ägde en fastighet taxerad till minst 1 000 kronor, eller arrenderade en fastighet taxerad till minst 6 000 kronor. För att vara valbar skulle man ha fyllt 25 år och bo i valkretsen.[1] Av folkmängden den 31 december 1886, 4 717 189, hade 278 039 (5,9 %) rösträtt.

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

När de första resultaten i andrakammarvalet kom in såg det ut som frihandlarna hade fått majoritet i kammaren. Det visade sig dock efter ett tag att en av de valda riksdagskandidaterna på den frihandelsvänliga Stockholmslistan - "Ångköks-Olle" - hade en obetald skatteskuld om 11 kronor och 58 öre. Enligt den då gällande vallagen måste man ha betalt sin skatt för att vara valbar till riksdagen. Detta upptäcktes och valet av den valda stockholmslistan överklagades till Högsta Domstolen.

Högsta Domstolen underkände den valda frihandelsvänliga Stockholmslistan till förmån till den tullskyddsvänliga listan som därmed förklarades vara vald. Tullskyddsvännerna fick därmed majoritet, vilket i längden blev ohållbart för ministären Themptander som avgick i februari 1888 och ersattes av regeringen Gillis Bildt.

Partivis[redigera | redigera wikitext]

Sifforna avser de sammanlagda röstetalen för riksdagsledamöter som tillhörde respektive parti under riksdagen 1888 och baseras, liksom antalet mandat, på uppgifter om riksdagsledamöters partitillhörighet från bokserien Tvåkammarriksdagen 1867–1970. Röstetalen på valkretsnivå är hämtade från SCB. I stadsvalkretsar med flera mandat har röstetalen skattats [2]. Det ska också påpekas att partigrupperingarna var relativt diffusa och att partibyten inte var ovanliga.

Andra kammaren efter valet 1887 B.png
Parti Röstfördelning Mandat
Röster Elektorer Antal +/-
  Nya lantmannapartiet 27 214 632 115 nytt
  Gamla lantmannapartiet 14 823 251 54 nytt
  Frihandelspartiet 1 736 0 8 -3
  Obundna 9 258 120 45 -63
  Övriga 26 358 345 - -
Antal giltiga röster 79 389 1 348 222 +1
Ogiltiga röster 8 027 16
Totalt 87 416 1 364

Ideologisk tillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Röster (%) [3] Mandat [4]
Före HD:s beslut Efter HD:s beslut
Frihandlare 53,2 125 103
Protektionister 46,8 97 119
Totalt 100,0 222 222

Valdeltagande[redigera | redigera wikitext]

Antal[redigera | redigera wikitext]

Direkta val Indirekta val Samtliga val
Städerna 28 537 360 28 897
Landsbygden 58 879 12 094 70 973
Hela Sverige 87 416 12 454 99 870

Andel[redigera | redigera wikitext]

Direkta val Indirekta val Samtliga val
Städerna 56,5 58,3 56,5
Landsbygden 35,1 20,4 31,3
Hela Sverige 40,1 20,8 35,9

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Riksdagsordningen 1866
  2. ^ I dessa valkretsar har ett partis röstetal dividerats på antalet röster varje väljare hade att ge. Annars skulle dessa valkretsar överrepresenteras kraftigt i röstfördelningen.
  3. ^ The Swedish electorate 1887-1968, Almqvist & Wiksell
  4. ^ Riksdagen genom tiderna, Almqvist & Wiksell international