Hoppa till innehållet

Lista över svenska ordaccentsskilda minimala par

Från Wikipedia

Ordaccentsskilda minimala par i sverigesvensk standardsvenska är ordformer vars betydelser skiljer sig åt beroende på med vilken tonaccent/ordaccent de uttalas. De respektive uttalsformerna på varje rad i nedanstående lista bildar så kallade minimala par, eftersom de utöver skillnaden i tonförlopp har samma uttalsegenskaper. Listan är ordnad alfabetiskt efter andra kolumnen. Svenska språkliga varieteter som är utpräglade folkmål har ej beaktats. Listan är inte relevant för finlandssvensk standardsvenska (högsvenska), som saknar ordaccent.

Tveksamma fall

[redigera | redigera wikitext]

Minimala ordpar som skulle kunna ifrågasättas av fonologiska skäl eller på grund av osäker ställning i standardsvenska har bedömts enligt nedanstående kriterier.

Fonologiskt tveksamma fall

[redigera | redigera wikitext]

Sammanfall av kort /e/ och kort /ɛ/

[redigera | redigera wikitext]

Några av ordparen i listan (som etterätter) utgör minimala par i de varieteter av standardsvenska som har sammanfall av den korta allofonen av fonemet /e/ och den korta allofonen av fonemet /ɛ/ (kort ä). Detta sammanfall finns hos de svensktalande som uttalar sett och sätt med samma vokalljud. Eftersom sammanfallet finns i de flesta svensktalandes idiolekt tas minimala par som uppkommit genom sammanfallet med i listan.

Sammansatta ord av typen ”norrmän”

[redigera | redigera wikitext]

Några ordpar som normennorrmän kan ifrågasättas eftersom ordet som har akut accent kan uttalas med ett schwa i andra stavelsen: normen kan uttalas [ˈnɔrmən]. Det är tveksamt huruvida ord med grav accent som norrmän kan uttalas med schwa i andra stavelsen. Den fonologiska orsaken till att minimala par som normennorrmän är tveksamma är att senare ledet i ett ord med grav accent uppbär bitryck, en ganska stark betoning, medan det senare ledet i ett ord med akut accent är obetonat. Icke sammansatta standardsvenska ord har i princip tre kontrasterande vokaler i obetonad stavelse (fasarfasorfaser), medan sammansatta ord med grav accent har samma fonematiska vokalkontraster i stavelse med bitryck som i stavelse som uppbär huvudtryck, alltså åtta eller nio korta vokalallofoner. Den fullständiga uppsättningen vokaler i andra ledet av sammansatta ord med grav accent visas av ordpar som halvtomhalvtum, helrätthelrött och jätteriskjätterysk. Sålunda är det osäkert huruvida ett ord som norrmän endast skiljs från normen genom ordaccenten; visserligen kan man uttala båda orden med samma vokalkvalitet i andra stavelsen, men normen torde dessutom kunna uttalas med andra stavelsens vokal reducerad till schwa, vilket norrmän troligen inte kan. Jämför helrätt, där ett uttal med schwa skulle leda till att kontrasten helrätthelrött förloras. Eftersom uttal av normen och norrmän med samma vokalkvalitet i andra stavelsen är möjligt och vanligt är det dock försvarligt att ta med sådana ordpar i listan.

Vardagliga men språkhistoriskt korrekta uttal

[redigera | redigera wikitext]

I nutida talad standardsvenska har vissa ord två uttalsvarianter: dels ett läsuttal som helt motsvarar skriftbilden (och ofta är ett avsteg från den naturliga språkutvecklingen), dels ett språkhistoriskt sett mer naturligt uttal. Det senare slaget av uttal medtas i listan endast om det passerar helt obemärkt i standardsvenskt tal utan att ge ett dialektalt eller vardagligt intryck. Därför medtas paret fredagfreda, men inte ruter (spelkortsfärg) – ruter (glasrutor), eftersom glasruter, ehuru språkhistoriskt korrekt, idag anses vardagligt. Uteslöte man de mer lediga standardsvenska uttalsvarianterna bortfölle även minimala par som fredagfreda.

Begränsad förekomst i standardsvenska

[redigera | redigera wikitext]

Ovanliga ord som inte har använts i hela svenska språkområdet tas med om de:

  1. har en viss regional spridning snarare än att de är begränsade till lokala folkmål (sockenmål)
  2. har förekommit i tryckt skrift (på rikssvenska) och inte blott finns i forskares uppteckningar från 1800‐ och 1900‑talens räddningsaktioner för genuina folkmål
  3. inte försvunnit med genuina folkmåls utdöende utan överlevt i utjämnad dialekt/regional standardsvenska (som är folkmålens efterföljare)
  4. behandlas som uppslagsord i Svenska Akademiens ordbok och jämförbara källor utan att där bedömas som helt folkmålsartade.

Icke medtagna minimala par

[redigera | redigera wikitext]

Böjningsformer som vid en påvisbar tidpunkt slutat användas i standardsvenska medtages ej. Sålunda medtages ej ordparet bären plockades – bären varandras bördor. Former av presens konjunktiv (optativ) och preteritum konjunktiv medtages dock, eftersom konjunktiv inte helt slutat användas i standardsvensk normalprosa.[a]

Egennamn som inte är etablerade på svenska medtas ej. Det finns en obebodd ö i Tonga som heter Late vilket troligen skulle uttalas Láte om det tillfälligt nämndes i svenskt tal, men det betyder inte att namnet bildar ett minimalt par med svenska late (den late mannen). I listan medtas däremot utländska egennamn som är etablerade på svenska. Elsass och Elsas är alltså ett par.

I de fall båda orden i ett minimalt par är substantiv (till exempel anden – anden) finns också motsvarande s‑genitivpar (andens – andens), men dessa har utelämnats ur listan.

Ordformer som enbart är kända från folkmålsuppteckningar och ‑litteratur har utelämnats ur listan.

Ordaccentsskilda minimala par

[redigera | redigera wikitext]
Akut accent (accent I) Grav accent (accent II) Noter akut Noter grav
agar agar
Agnes Agnes namnet Agnes s-genitiv av namnet Agne
akter akter
almen[b] allmän
A:na ana
anden anden
Ares Ares
asen asen
asken asken askdungar
axel Axel
Babben babben Babben Larsson nedsättande ord för invandrare
backen backen backväxeln; flaskbacken
balen balen
ballen ballen rundade mjukdelen på hovens baksida
banen banen ståthållare
B:na; bena bena
Bingen bingen helgonet Hildegards hem spanmåls/potatis-låren
biten biten
björken björken plural av björke; björklund
bleken bleken bestämd form pluralis av blek, stiltje bestämd form pluralis av bleke, kalkslam
bleket bleket tillståndet av stiltje över kustvatten kalkslam
blänket blänket glimten fiskedraget
boken boken halvskämd, mer än övermogen; bestämd form pluralis av boke, bokskog
bona bona
bonas bonas genitiv passiv presens av bona
borsten borsten
brassen brassen brasilianaren
breven brevvän
brister brister
brunnen brunnen
brynen brynen smala gränsområden: skogs-/vattenbrynet; ögonbrynet
brynet brynet
bunden bunden 100 trådar i vävning (bestämd form pluralis)
buren buren
busen busen busstrecken
bågen bågen bluffarna
busken busken kortform av buskteatern
byken byken tvätten pöbelhopar
bälten bälten
bessen bässen bestämd form pluralis av bess gumsen
böken böken bestämd form pluralis av böke, bokskog
böket böket bokskogen
dillen dillen överdrivna intressen (av Delirium tremens)
dragen dragen vinddragen; fiskedragen perfekt particip av dra; lätt berusad
draget draget vinddraget; fiskedraget perfekt particip av dra
driven driven bestämd form pluralis av driv erfaren
drivet drivet farten, flytet perfekt particip av driva
droppen droppen
eder eder gammal form av er
eken eken plural av eke; eklund
Elsass Elsas
E:na ena
Enar enar
enen enen plural av ene; enbuskdunge
S:en; Essen; ässen essen vara i sina essen
fallen fallen
fallet fallet bestämd form av fall neutrum av fallen
faren faren
fäster fester
fiken fiken lysten
Fiskars fiskars ort i Nyland
fisken fisken plural av fiske
flotten flotten
F:en FN
fonen fånen språkljudet; enheten för att mäta språkljud
fredag freda
fången fången bestämd plural av fång
fånget fånget bestämd singular av fång av fången (adj.): lätt fånget lätt förgånget
fällen fällen bestämd singular av fäll hygge vindfällen
festen fästen
fören fören av före: glid på skidor
förut förut föröver
gifter gifter
giftet giftet
J:na gina grov talja; att gena
given given perfekt particip av ge
ljusen gjusen
Juthas gjutas
gripen gripen
gången gången passerad (i tiden)
Hagar hagar Abrahams tjänsteflicka Betesmark
Hagen hagen svensk släkt
haken haken skårorna, urtagningarna; danslokalerna
Hakkas hackas
Hajas hajas
Hannes Hannes
heden heden hednisk: i heden tid
Hjälmar hjälmar Namn skapat under nordiska namnrenässansen[1]
huggen huggen
hugget hugget
hyllen hyllen flädern
hållen hållen
hållet hållet perfekt particip av hålla
H:na håna
Hellas hällas
hänget hänget
högre högre mannen till höger om den vänstre
hörda Hörda by i Östra Torsås socken
iden iden fisken vinterbon för björnar
I:na Ina; ina kvinnonamn; surra (som en mygga)
inför inför presens/imperativ av införa
ljuden juden
jeten jätten
Kalla kalla
Kallas kallas
kallen kallen livsuppgifterna hjälpredan (bollkallen, hoppilandkallen)
karaten karaten guldhalten kampsporten
kasen kasen den vunna marken i pärk
katten katten kraftuttryck
klabben klabben bestämd form pluralis av klabb, helhet träklumpen
klaven klaven
knallen knallen
knuten knuten
kubben kubben huggkubben, vedkubben
kullen; Kullen kullen det lilla berget
kåren kåren
LASen lasen tyglappen
laven laven
leder leder
leven leven brödkakan; valutan
liden liden
liken liken bestämd form pluralis av lik den jämbördige eller jämnstarke
loden loden
lommen lommen
Lukas lukas rensas från ogräs
lumpen lumpen
löpet löpet loppet, löpsedeln ystningsenzymet
malen malen
marker marker även plural av mark (viktenhet)
massa massa ”negrernas tilltalsord till vit man” (SAOB:s definition)
matten matten schackvinsten matematiken; matmodern
missen missen
mjölken mjölken
modet modet
moppen moppen
mullen mullen fisken av släktet Mullus; skogsmullen
Murad murad
månen månen omfattningen; jordmånen
Märet märet gränslinjen
namnen namnen
nappen nappen samisk träskopa
Norge Norje
normen[b] norrmän
nubben nubben
Oden oden
O:na ona isränna
Onan onan isrännan
oret orätt
packen packen grupperna av slödder balen, bunten
Pallas pallas
pajas pajas förstöras
Palmers palmers
panter panter
patten patten
peket peket pekoralet bogsprötet
Polen pålen
pollen pållen
posen påsen
perser pärser
PUKen puken ond ande
radar radar
Ramses Ramsays farao tillhörig medlem av adliga ätten Ramsay
raster raster
regel regel
resen resen vedstaplar för kolning (bestämd form)
rivet rivet
roller roller rulle att måla med
rosten rosten rostningsmalmhögen
roten roten
rutten rutten
rågen rågen överflödet
Roger råger rågsorter
roma; Roma råma
råna råna skogsråna; rådjurshonorna
räcken räcken gymnastikredskapen vägräcken, trappräcken
räcket räcket
rädder redder stark adjektivböjning (relikt av maskulinum nominativ)
röna röna
sabbat sabbat förstört
saker saker skyldig
ceder; seder seder
selen selen lugnvattnen
C:na sena
sena sena att vara sen förbinder muskler med skelettet
sikten sikten
skallen skallen hundens läten
skaten skaten spelkortstalongen trädtoppen
skeden skeden
skiftet skiftet bytet, förändringen
skiften skiften bytena, förändringarna
skiten skiten oftare sketen
skjuten skjuten
skjutet skjutet
skotten skotten
skuren skuren
skytten skytten bestämd form av skytt plural av skytte
skänker skänker ger gåvor
slagen slagen misshandlad, besegrad
slaget slaget misshandlat, besegrat (particip)
slitet slitet
sluten sluten
slutet slutet
släkten släkten
Snoddas snoddas det stulnas (”Det snoddas [stulnas] värde var…)
snuten snuten polisen (slang)
zoona sona
socen sossen
spaden spaden
spana spana
stegen stegen
stigen stigen
stommen stommen prästlönestället
strider strider
stråken; Stråken stråken
stubben stubben
stucken stucken
ställen ställen
stället stället
sugen sugen salivsugen lysten
suget suget dragningen
supen supen av supa: nedsupen
svalen svalen
svennen svennen väpnare etnisk svensk
Sverige svärje presens konjunktiv av svärja
såten såten jaktområde liten stack
säden säden flera utsäden
cellen sällen
tagen tagen
taget taget
tanken tanken
tassen tassen vargen
T:na tena fiskeredskap
toner toner skrivarfärg musik
traven traven hästgångarten: hjälp på traven; (typen av) korsblommig växt bestämd form av trave (en stapel, av t.ex. ved)
träden träden
trädet trädet
träna träna talspråklig bestämd plural av träd (eller av trä) idka träning
tomten tomten
tummen tummen längdmåttet
tecken täcken
udden udden
af Ugglas ugglas
uppför uppför uppåt i backe presens/imperativ av uppföra
utför utför nedåt i backe presens/imperativ av utföra
vaken vaken
Valar valar
valen valen steldomnad
vanten vanten bestämd form plural av vant, vajer på båt
vasen vasen
vetten vetten; vätten bestämd form pluralis av vett
viken viken
viner viner
vina vina bestämd form pluralis av vi, helgedom
vreden vreden
värden; världen värden
Åbo åbo besittningrättsinnehavare
åsen åsen
Oskar åskar
N:en ännen bestämd form pluralis av änne (panna)
etter ätter etter värre; giftig vätska
ödet ödet jordagods
ören ören grovt grus
öret öret alternativ bestämd form

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ När konjunktiv förekommer i en nutida (2018) text framstår det sålunda som ett stilgrepp inom modernt språk, inte som en arkaism: ”Då bleve han inte gammal som partiledare.” (Erik Helmerson: Orka läsa på om vänsterns antisemitism, Guillou. Dagens Nyheter 16 april 2018.)
  2. ^ [a b] Detta ordpar är diskutabelt eftersom ordet som har akut accent kan uttalas med ett schwa i andra stavelsen, medan ordet med grav accent inte kan uttalas med schwa.
  • Svenska Akademiens ordbok
  1. ^ Roland Otterbjörk, Svenska förnamn: Kortfattat namnlexikon. Stockholm 1964. Sidan 99.