MAN Lion's City

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
MAN Lion's City
MAN A21 i Polen.
MAN A21 i Polen.
Grundinformation
Märke MAN
Tillverkning 1996
Konstruktion
Klass Stadsbuss
Landsvägsbuss
Plattform helt lågt golv
Lågentré
Dubbeldäckare
Besläktade Neoplan Centroliner
Liknande Solaris Urbino
Scania Omni-serien/Citywide
Volvo 5000/7500/7700/7900/8500/8700/8900
Mercedes-Benz Citaro
Neoplan Centroliner
VDL Citea
Drivlina
Motor Diesel
Biogas
Diesel/elhybrid
Bränslecell
Drivning Bakhjulsdrift
Växellåda Automat
Dimensioner
Längd 8,6–21 meter
Bredd 2,38–2,55 meter
Kronologi
Föregångare MAN A10
MAN A11

MAN Lion's City (internt kallade bland annat A20, A21, A22, A23, A24, A25, A26, A36, A37, A39, A40, A42, A43, A44, A45, A47, A49, A66, A76 och A78, alternativt NLxx3 för vanliga låggolvsbussar, NGxx3 för ledade låggolvsbussar, NDxx3 för dubbeldäckare eller ELxx3 för lågentrébussar, är en serie bussmodeller utvecklade och tillverkade av tyska MAN AG och först lanserade 1996. Modellserien var Bus of the Year år 2015.[1] Modellserien förekommer oftast som helbygge, med undantag för A22 och A24 som på serbiska marknaden säljs med karosserna IK-112 respektive IK-218 tillverkade av Belgrad-baserade Ikarbus.[2][3]

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Motorn är en baktill, längsmonterad 6-cylindrig radmotor som drivs av antingen diesel, biodiesel eller bio-/naturgas. Bränslecellbussar förekommer i liten skala liksom hybridbussar med mindre förbränningsmotorer. Hybriddrift finns hos typerna A22 och A37 och där den hos A37, som säljs i Europa sedan 2010, är av typen seriehybrid, alltså att endast elmotorerna är kopplade till drivlinan och förbränningsmotorn endast driver generatorer då extra kraft behövs eller då strömmen i superkondensatorerna är svag.

Karossutbudet består av lågentré och helt lågt golv samt i längder från 8,6–21 meter, som kort, normallång buss och boggibuss med olika hjulbaser och ledbuss/boggiledbuss med tre/fyra axlar samt som treaxlad dubbeldäckare. Växellådsutbudet utgörs av Voith och ZF AG med olika utväxlingar.

Modellerna har haft lite olika namn mellan 1996 och 2004 men 2004 kom det gemensamma namnet Lion's City för samtliga modeller i serien.

Den senaste generationen Neoplan Centroliner bygger på Lion's City, de största skillnaderna är egentligen endast front och bakparti och några andra detaljer.

En detalj som Lion's City-serien varit tämligen ensam om under hela dess tillverkningstid, men kanske framförallt på senare tid, är att den kan fås med antingen hel eller delad vindruta.

I trafik i svenska städer[redigera | redigera wikitext]

I Sverige levererades de första MAN Lion's City runt år 2000 men försäljningen började inte på allvar förrän runt 2004 då flera biogasdrivna och dieseldrivna ledbussar köptes in till Stockholm och Göteborg. Därefter har det sålts flera Lion's City av olika typer i Sverige på flera ställen i landet, främst och inledningsvis i de södra delarna och Lion's City var år 2014 Sveriges vanligaste stadsbussmodell. I Stockholms innerstad, där Scania länge dominerade, har det sen en tid tillbaka börjat köpas in MAN som operatören Keolis/Busslink har haft kontrakt med. Det var under andra halvan av år 2014 det absolut vanligaste bussmärket i innerstaden. Även Uppsala (som även tidigare var en stor kund åt Neoplan), Gävle, Linköping och Örebro hade nästan helt uteslutande MAN i sin stadsbussflotta under samma period.

MAN Lion's City har även i varierad skala förekommit i bland annat Västerås, Malmö, Helsingborg, Jönköping, Göteborg och Borås.

Källa: Svensk Busshistoria

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ man.eu - bus of the year 2015
  2. ^ ”IKARBUS - IK-218M”. www.ikarbus.rs. http://www.ikarbus.rs/index.php/proizvodi/ik-218m#pogonska-grupa. Läst 13 maj 2016. 
  3. ^ ”IKARBUS - IK-112M”. www.ikarbus.rs. http://www.ikarbus.rs/index.php/proizvodi/ik-112m#pogonska-grupa. Läst 13 maj 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]