Stig Wikander

	Stig Wikander
	Wikander omkring 20 år gammal
Född	Oscar Stig Wikander; 27 augusti 1908; Norrtälje;
Död	20 december 1983 (75 år); Uppsala
Medborgarskap	Sverige
Forskningsområde	iranistik
Institutioner	Uppsala universitet
Alma mater	Uppsala universitet
Nämnvärda studenter	Bo Utas; Gunilla Gren-Eklund
Känd för	forskning om iranska mannaförbund och elddyrkan
Influerad av	Otto Höfler
Maka	Gunnel Heikel

Oscar Stig Wikander, född 27 augusti 1908 i Norrtälje, död 20 december 1983 i Uppsala,^[1] var en svensk religionshistoriker, indolog, iranist och professor i sanskrit. Han är far till Ulla Wikander.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Stig Wikander föddes i Norrtälje och var son till en apotekare. Han studerade i Uppsala som gymnasist och universitetsstudent, och erhöll en magisterexamen med högsta betyg i latin och grekiska vid 18 års ålder. Därefter reste han utomlands för att studera iranska och indiska språk och religioner, exempelvis i Köpenhamn där Arthur Christensen var professor.^[2] Där presenterade han en uppsats med titeln "Karnamak-i-Ardasher och den iranska historietraditionen".^{[fotnot behövs]} Åren 1935 och 1936 deltog han i Avestaseminarierna ledda av H.S. Nyberg tillsammans med bland andra Geo Widengren.^[2]

Wikander disputerade vid Uppsala universitet 1938 på en avhandling om unga krigarförbund och deras religiösa betydelse i det förislamiska Iran, Der arische Männerbund : Studien zur indo-iranischen Sprach- und Religionsgeschichte. Med denna blev han den första filosofie doktorn i iranska språk och religioner i Sverige. Studien visar på inflytande från den österrikiske folkloristen Otto Höfler (som arbetat vid Lunds universitet några år tidigare)^[2], och även den tyske orientalisten Walther Wüst vid Münchens universitet^{[fotnot behövs]}. Mellan 1938 och 1939 lärde han ut svenska vid Münchens universitet, där Höfler var professor i tysk filologi och folkloristik. Han publicerade en studie om vindguden Vayu år 1941, varefter Lunds universitet gav honom en venia legendi och utnämnde honom till docent i iranska språk. Mot krigsslutet arbetade han för Röda Korset i Grekland och Turkiet.^[2]

Som preceptor lärde Wikander ut religionshistoria på Uppsala universitet åren 1947-1948, där han erhöll en professur i sanskrit och komparativ indoeuropeisk filologi fem år senare. Han gick i pension år 1974. Under sin karriär höll han kontakt med andra framstående religionsvetare; han var god vän med Georges Dumézil och Mircea Eliade. Han föreläste även en del utomlands, bland annat vid Columbia University, Colegio de México och University of Chicago under 1960-talet.^[2]

Wikander intresserade sig för diverse ämnen. Tillsammans med Bertil Malmberg grundade han den allmänlingvistiska tidskriften Studia linguistica år 1947, och ett intresse för kurdiska utmynnade 1959 i Recueil de texts kourmandji. Senare i livet publicerade han bland annat om förhållandet mellan mayaspråket och den hypotetiska altaiska språkfamiljen, om kontakter mellan araber och vikingar och om Stagnelius mystiska poesi.^[2] Han författade sin monografi Feuerpriester in Kleinasien and Iran under sin kollega Geo Widengrens vägledning.^{[fotnot behövs]}

Wikander är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.^[3]

Wikander och nazismen[redigera | redigera wikitext]

Stig Wikander har av sin eftervärld anklagats för att ha haft nazistiska sympatier men han hade ett ambivalent förhållande till nazismen, vilket hans efterlämnade korrespondens vittnar om.^[4]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Der arische Männerbund : Studien zur indo-iranischen Sprach- und Religionsgeschichte, Doktorsavhandling, Uppsala 1938.
Vayu: Texte und Untersuchungen zur indo-iranischen Religionsgeschichte : T. 1. Texte, Uppsala, 1941.
Gudinnan Anahita och den zoroastiska eldskulten, Uppsala, 1942.
Feuerpriester in Kleinasien und Iran, Lund, 1946.
"Pāṇḍavasagan och Mahābhāratas mystiska förutsättningar", Religion och Bibel 6, 1947, s. 27-39.
Araber, vikingar, väringar, Lund, 1978.

Om Wikander på svenska[redigera | redigera wikitext]

Stig Y. Rydberg, "Stig Wikander", Årsbok. Vetenskapssocieteten i Lund, 1986, s. 167-170.
Stefan Arvidsson, "Stig Wikander och forskningen om ariska mannaförbund", Chaos. Dansk-norsk tidsskrift for religionhistoriske studier, nr 38, 2002.

Källor[redigera | redigera wikitext]

^ Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
^ [a b c d e f] Utas, Bo; Duchesne-Guillemin, Jacques (20 mars 2009). ”WIKANDER, Oscar Stig” (på amerikansk engelska). Encyclopædia Iranica. https://iranicaonline.org/. Läst 30 september 2022.
^ SvenskaGravar
^ Horst Junginger, The Study of Religion Under the Impact of Fascism, Leiden, 2007.

[1] Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005

[:0-2] [a b c d e f] Utas, Bo; Duchesne-Guillemin, Jacques (20 mars 2009). ”WIKANDER, Oscar Stig” (på amerikansk engelska). Encyclopædia Iranica. https://iranicaonline.org/. Läst 30 september 2022.

[3] SvenskaGravar

[4] Horst Junginger, The Study of Religion Under the Impact of Fascism, Leiden, 2007.

[1]

[2]

[3]

[4]