Officiellt språk
(Omdirigerad från Nationalspråk)
Ett officiellt språk är ett språk som specifikt anges vara ett sådant i länders, delstaters eller i andra områdens konstitutioner eller lagar. De officiella språken används i landets offentliga administration och är de språk som lagar, domar och myndighetsbeslut avfattas på.
I Finlands grundlag och språklag används begreppet ”nationalspråk” av samma betydelse.
I Sverige används begreppet ”officiellt språk” om svenska språket endast ”i internationella sammanhang”.[1] Svenska språket betecknas i andra sammanhang som ”huvudspråk”.
Officiella minoritetsspråk
[redigera | redigera wikitext]I många länder har man fastställt officiella minoritetsspråk. Dessa är inte officiella språk i landet; begreppen skall inte sammanblandas.
I Sverige finns det fem minoritetsspråk som betecknas som ”nationella minoritetsspråk” med vissa särskilda rättigheter för talare av dessa: finska, meänkieli (tornedalsfinska), samiska (sáme-giella), jiddisch och romani chib. Se vidare Språk i Sverige.
Officiella språk i olika länder
[redigera | redigera wikitext]
Afghanistan: dari, pashto[2]
Belgien: nederländska, franska, tyska.
Bosnien och Hercegovina: bosniska, serbiska och kroatiska.
Cypern: grekiska och turkiska
Danmark: danska är de facto officiellt språk. Tyska är skyddat minoritetsspråk (talas framförallt på Söderjylland).
Eritrea: tigrinja, engelska och arabiska
Estland: estniska
Finland: finska och svenska är nationalspråk. Se vidare Språk i Finland.
Frankrike: franska
Georgien: georgiska
Grekland: grekiska
Athos: koine, kyrkoslaviska, grekiska, serbiska, ryska, georgiska, bulgariska och rumänska
Indien: hindi, bengali, telugu, marathi, tamil, urdu, gujarati, malayalam, kannada, oriya, punjabi, assamese, kashmiri, sindhi och sanskrit. På federal nivå har dock hindi och engelska särställning. Se vidare Språk i Indien.
Irak: arabiska och kurdiska
Irland: iriska och engelska
Island: isländska. Se vidare Språk i Island.
Israel: hebreiska och arabiska
Kanada: franska och engelska. Se vidare Språk i Kanada.
Kazakstan: kazakiska och ryska
Kina: standardkinesiska
Kirgizistan: kirgiziska och ryska
Kroatien: kroatiska
- Istrien: kroatiska och italienska
Moldavien: moldaviska (rumänska), ryska och ukrainska
Montenegro: montenegrinska, serbiska, bosniska, albanska och kroatiska
Nederländerna: nederländska är det officiella språket. Det kallas även för holländska men det är dock bara en dialekt som pratas mellan Amsterdam och Haag. Franska
Aruba: nederländska och papiamento
Norge: bokmål och nynorska (två olika skriftsystem för norskan). Nationella minoritetsspråk är kvänska (dessutom officiellt språk i Porsanger kommun), romani och norsk romani.
Samiska är officiellt språk, vid sidan av norskan, i kommunerna Kautokeino, Karasjok, Kåfjords kommun, Lavangen, Nesseby, Porsanger, Tana, Tysfjord och Snåsa kommuner.
Portugal har portugisiska som officiellt språk för hela landet och mirandesiska som regionalt officiellt språk
Ryssland har ryska som officiellt språk för hela federationen och därtill ett flertal regionala officiella språk
Schweiz: tyska, franska, italienska och rätoromanska.
Serbien: serbiska
Singapore: engelska, standardkinesiska, malajiska och tamil
Somalia: somaliska (officiellt språk), arabiska (andraspråk)
Somaliland: Somaliska, Arabiska (andraspråk)
Spanien: spanska
Baskien: baskiska och spanska
Galicien: galiciska och spanska
Katalonien: katalanska, spanska och aranesiska
Navarra: spanska, samt baskiska i norra delen
Valencia: spanska och valencianska
Sri Lanka: singalesiska, tamil och engelska
Storbritannien (se Språk i Storbritannien) har inget officiellt språk, även om engelska i praktiken fungerar som ett sådant. Engelska är emellertid officiellt språk i flera områden utanför Europa som tillhör Storbritannien. Däremot finns fem officiella landsdelsspråk eller minoritetsspråk enligt Europarådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk: kymriska (som jämte engelska är officiellt språk i Wales), skotsk gaeliska (i Skottland), lågskotska (i Skottland och Nordirland), iriska (i Nordirland) och korniska (i Cornwall).
- Kanalöarna: franska och engelska.
- På
Guernsey är dessutom guernésiais erkänt landsdelsspråk. - På
Jersey är dessutom jèrriais erkänt landsdelsspråk.
- På
Isle of Man: engelska. Manx är erkänt landsdelsspråk.
Pitcairnöarna: engelska. Pitcairnesiska är erkänt landsdelsspråk.
- Kanalöarna: franska och engelska.
Sverige: svenska är huvudspråk. Därutöver finns fem officiella minoritetsspråk: finska, meänkieli, samiska (sáme-giella), jiddisch och romani chib. Se vidare Språk i Sverige.
Sydafrika: afrikaans, engelska, sydndebele, pedi, sotho, swazi, tsonga, tswana, venda, xhosa, zulu. Se vidare Språk i Sydafrika.
Tyskland: tyska är officiellt språk och danska, lågtyska, sorbiska, romani och frisiska är officiella minoritetsspråk.
Ukraina: har endast ukrainska som officiellt språk, men det är bara modersmål för 61% av befolkningen. Ryska är inte officiellt språk trots det att det är modersmål för 31% av befolkningen, och är andraspråk för betydligt fler. Det är framför allt de östra och södra delarna av landet som har ryskspråkig befolkning.
USA har inget officiellt språk för hela unionen, även om engelska fungerar som det i praktiken. Många delstater har dock infört engelskan som officiellt språk, i vissa fall tillsammans med ytterligare något språk. Närhelst ett delstatligt regelverk om officiella språk prövats i USA:s högsta domstol har det förklarats för författningsvidrigt och upphävts.
Vatikanstaten: latin och italienska
Vitryssland: vitryska och ryska
Österrike: tyska är officiellt språk och slovenska, kroatiska och ungerska är officiella minoritetsspråk.
Officiella språk i internationella organisationer
[redigera | redigera wikitext]
Afrikanska unionen: arabiska, engelska, franska, portugisiska, spanska och swahili
Europeiska unionen: bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska.[3]
Förenta Nationerna: arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska.- Latinska unionen: franska, italienska, katalanska, portugisiska, rumänska och spanska.
.jpg){kind=small}
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Språklagen (2009:600)
- ^ The Constitution of Afghanistan Arkiverad 28 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. Läst 20 januari 2013.
- ^ ”Språk inom EU”. europa.eu. Europeiska unionen. Arkiverad från originalet den 3 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110703093149/http://europa.eu/abc/european_countries/languages/index_sv.htm.
- Språkrådets frågesida, med svar på om svenskan är officiellt språk i Sverige
- Riksdagsmotion om att införa svenska som officiellt språk i Sverige
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikisource har originalverk som rör Officiellt språk. - Officiell webbplats - European Charter for Regional or Minority Languages
