Albanska
| albanska | |
| Gjuha shqipe | |
| Region | Balkanhalvön |
|---|---|
| Antal talare | Omkring 5,4 miljoner |
| Språkfamilj | Indoeuropeiska
|
| Officiell status | |
| Officiellt språk i |  Albanien  Kosovo och minoritetsspråk i:  Nordmakedonien  Grekland Italien Montenegro Serbien Rumänien |
| Språkkoder | |
| ISO 639‐1 | sq |
| ISO 639‐2 | alb (B) sqi (T) |
| ISO 639‐3 | sqi |
| SIL | ALS, ALN, AAE, AAT |
Albanska är ett indoeuropeiskt språk som är majoritetsspråk i Albanien och Kosovo, samt minoritetsspråk i delar av Serbien, i Makedonien, samt även i Montenegro, Grekland, Turkiet och Italien. Det finns även mindre minoriteter i många andra länder, särskilt i Västeuropa och Nordamerika. Antalet talare har uppskattats till omkring 6 miljoner, men uppgifterna varierar från 5 miljoner[1] och uppåt.
Klassificering
Albanskan utgör en egen språkfamilj av de indoeuropeiska språken och är inte nära besläktat med något nu levande språk. Albanskans ursprung är dock omstritt inom språkvetenskapen och dess koppling till de övriga indoeuropeiska språken är långt ifrån klarlagd. Olika lingvister har klassat det som utvecklat av olika forna språk: de vanligaste teorierna rör antingen illyriska eller thrakiska, men även dakiska har föreslagits (de dakiska orden i albanskan förklaras dock ofta som lånord från den rumänska valakiskan).
Trots att albanskan länge varit påverkad av andra språk (romanska språk, grekiska, turkiska och slaviska språk) har det gentemot andra indoeuropeiska språk ett särpräglat ordförråd, och, på många punkter, egen morfologi och fonetik.
Utbredning
Antalet talare av albanska var år 2000 omkring 6 000 000. Enligt Language Materials Project vid UCLA (Kaliforniens delstatsuniversitet i Los Angeles) talas det av 5 miljoner människor,[1] medan Andreas Opitz vid universitet i Leipzig anger 6 miljoner,[2] liksom Ethnologue.[3]
Albanska är officiellt språk och talas av en majoritet i Albanien samt Kosovo. Det är också officiellt språk i Makedonien (tillsammans med makedonska). Det talas även i Montenegro, Grekland, Turkiet, Serbien och Italien, samt av mindre betydande minoriteter i Ukraina, Egypten och USA. Det är mycket osäkert hur många albansktalande det finns i Grekland men i Italien uppskattas antalet vara cirka 300 000. Albanskan som talas i Grekland kallas arberoriska och den som talas i Italien kallas arberesjiska. Dessa är båda varianter av den toskiska dialekten.
Historia
Det albanska folket anser sig vara de nu levande ättlingarna till illyrerna. Om albanskan härstammar direkt från illyriskan är svårt att veta eftersom så lite är känt om det illyriska språket.[4] Albanerna omnämns för första gången i bysantinska källor år 1081. Den första kända källan som påvisar det albanska språkets existens är från det då venetianska Ragusa (dagens Dubrovnik) år 1285. Det första kända skrivna dokumentet på albanska är från 1462. Den äldsta tryckta albanska boken (Meshari, av den katolske prästen Gjon Buzuku) är från 1555. Den första albanska skolan tros ha öppnats av franciskanermunkar år 1683 i Pdhanë. Albanskan skrevs omväxlande med det grekiska, det kyrilliska och det osmanska arabiska alfabetet fram till 1908 då en modifierad version av det latinska alfabetet infördes.
Inom de europeiska akademierna är albanskan ett av de mest eftersatta språken, vilket skapar möjligheter att göra pionjärverk.
Alfabet
Albanskan använder en modifierad version av det latinska alfabetet med 29 konsonanter och 7 vokaler. Speciella bokstäver för albanskan är ë och ç samt en rad konsonantkombinationer.
Vokaler
| fonem | grafem | ung. uttal |
|---|---|---|
| /i/ | i | som i is |
| /ɛ/ | e | som i älg |
| /a/ | a | som i ask |
| /ə/ | ë | som i hellre (schwa) |
| /ɔ/ | o | som i åska |
| /y/ | y | som i yla |
| /u/ | u | som i ko |
Konsonanter
| fonem | grafem | ung. uttal |
|---|---|---|
| /p/ | p | som i penna |
| /b/ | b | som i bil |
| /t/ | t | som i tal |
| /d/ | d | som i dal |
| /c/ | q | nästan som i attjo |
| /ɟ/ | gj | nästan som i riddjuret |
| /k/ | k | som i sak |
| /ɡ/ | g | som i gå |
| /ʦ/ | c | som i tsar |
| /ʣ/ | x | som i engelskans goods |
| /ʧ/ | ç | nästan som i klatschig |
| /ʤ/ | xh | som i engelskans John |
| /θ/ | th | som i engelskans thanks |
| /ð/ | dh | som i engelskans this |
| /f/ | f | som i far |
| /v/ | v | som i van |
| /s/ | s | som i son |
| /z/ | z | som i engelskans zip |
| /ʃ/ | sh | nästan som i affischera |
| /ʒ/ | zh | som i franskans je |
| /h/ | h | som i hatt |
| /m/ | m | som i man |
| /n/ | n | som i nej |
| /ɲ/ | nj | som spanskans ñ |
| /l/ | l | som i lag |
| /j/ | j | som i ja |
| /ɫ/ | ll | som i engelskans mill (mörkt l) |
| /r/ | rr | som i ros (tremulant) |
| /ɾ/ | r | som i spanskans aro (flapp) |
A B C Ç D DH E Ë F G GJ H I J K L LL M N NJ O P Q R RR S SH T TH U V X XH Y Z ZH a b c ç d dh e ë f g gj h i j k l ll m n nj o p q r rr s sh t th u v x xh y z zh
a b ʦ ʧ d ð ɛ ə f g ɟ h i j k l ɫ m n ɲ ɔ p c ɾ r s ʃ t θ u v ʣ ʤ y z
Grammatik
Albanskan har tre genus (maskulinum, femininum och neutrum) och två numerus. Substantiven, som indelas i fem deklinationer, har sex kasus (nominativ, genitiv, ackusativ, dativ, ablativ och vokativ) och böjs för bestämdhet med suffix. Albanskans pluralböjning är mycket oregelbunden. Bestämd artikel placeras efter substantivet. Verben, med två konjugationer, böjs i sex modus (indikativ, konjunktiv, konditionalis, optativ, admirativ och imperativ) och åtta tempus. Liksom i andra språk på Balkan saknas infinitiv. Verben kam, att ha, och jam, att vara, är oregelbundna. Verbet kam fungerar som temporalt hjälpverb.
Ordföljd
Albanskan har relativt fri ordföljd. Den vanligaste ordföljden är subjekt-verb-objekt, SVO. Negerade satser innehåller en negerande partikel, antingen nuk eller s'. Partikeln placeras framför verbet. Imperativa satser innehåller partikeln mos. UNË JAM=JAG ÄR
Räkneord
|
Ordförråd
Forskare tror att de flesta av albanskans vanligaste ord härstammar från urindoeuropeiskan, däremot finns det nästan inga lämningar eller skrifter som helt kan styrka det. Grekiskan och framför allt latin hade tidigt ett stort inflytande på språket vilket förde med sig många tidiga lånord. Från och med 500-talet kom slaverna att föra med sig åtskilliga lånord från de slaviska språken, främst bulgariskan och serbiskan, men även från det slaviska språk som talades i Grekland under denna tid. Under det osmanska rikets styre över området importerades även många turkiska ord.
Dialekter
Albanskan är uppdelad i två huvuddialekter: toskiska i söder och gegiska i norr. Skillnaderna mellan dessa två är ganska stora, men de som talar respektive dialekt har ingen större svårighet att förstå varandra. Gegiska visar på ett inflytande från de romanska språken medan toskiskan visar spår av det gamla grekiska språket. Gegiskan har ett ordförråd med många romanska lånord medan toskiskan har betydligt fler grekiska. Varianterna arberoriska och arberesjiska talas i Grekland respektive Italien och är av toskisk art. Den albanska dialekten som en gång existerade i Istrien i norra Kroatien är numera utdöd.
Albanologi
- Huvudartikel: Albanologi
Johann Georg von Hahn gav år 1854 ut Albanesische Studien ("Albanska studier") i Jena, som visade att albanska med all sannolikhet var ett indoeuropeiskt språk.
Referenser
- ^ [a b] Language Materials Project, UCLA.
- ^ Opitz A (2006), A Reanalysis of Definiteness-Markers in Albanian Noun Inflection Arkiverad 11 september 2007 hämtat från the Wayback Machine., In: Müller G och Trommer J., eds., Subanalysis of Argument Encoding in Distributed Morphology, vol. 84 of Linguistische Arbeitsberichte, Universität Leipzig, pp. 103-114.
- ^ www.ethnologue.com gegiska och toskiska, läst 2008-10-17
- ^ Elsie, Robert. ”The Albanian Language” (på engelska). http://www.albanianlanguage.net/. Läst 19 augusti 2010. ”Whether or not Albanian is a direct successor of the language of the ancient Illyrians, as is broadly assumed nowadays, is difficult to determine since very few records of the Illyrian language have been preserved.”
Externa länkar
 |
Wikipedia har en upplaga på Albanska. |