Consolidated Model 28 Catalina

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
USAFCatalina.jpg
En OA-10 Catalina med manskap ur US Army Air Forces
Beskrivning
Typ Transport, övervakning, amfibie
Tillverkare Consolidated
Data
Längd 19,46 m
Spännvidd 31,70 m
Höjd 5,76 m
Tomvikt 9 500 kg
Max. startvikt 16 067 kg
Motor(er) 2 st 14-cylindriga Twin Wasp R-1830-92 stjärnmotorer på vardera 1 200 hk
Prestanda
Räckvidd med max. bränsle 5 700 km
Max. flyghöjd 4 500 m

Consolidated Model 28 Catalina (PBY) är ett amerikanskt flygplan med lång räckvidd för bl.a. transport och övervakning. PBY utläses enl. dåvarande nomenklatur i Förenta staternas flotta som "Patrullbombare, av tillverkare Y", där Y:et vid tillfället innehades av Consolidated Aircraft Corporation.

Catalina flög första gången i mars 1935, då som ett rent sjöflygplan med möjlighet att montera ett enkelt hjulställ för underhåll på land. Amerikanska flottan insåg tidigt att det var en bra konstruktion och beställde 166 stycken i en första omgång. Det var först i samband med att RAF beställde sina Model 28 som flygplanet fick namnet Catalina, och samtidigt levererades de första Model 28 till USAAF som benämnde typen OA-10A. Modell 28 gjorde flera insatser under andra världskriget på flera olika krigsskådeplatser. Det kunde vara i luften cirka 18 timmar på de inbyggda tankarna och med extratankar utökades aktionstiden till ca 24 timmar. Model 28 var även framgångsrik med fällande av sjunkbomber mot ubåtar. Ett flertal fabriker producerade Catalinor; en version licenstillverkades i Sovjetunionen under namnet GST.

De första varianterna av flygplanet (PBY-1 till PBY-5) var sjöflygplan. I och med varianten PBY-5A, som utrustades med infällbara landställ, blev Model 28 ett amfibieflygplan.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

Modell: Produktionsår och utmärkande drag: Antal:
PBY-1 September 1936 – juni 1937
Ursprunglig seriemodell.
60
PBY-2 Maj 1937 – februari 1938
Mindre ändringar av stjärtpartiet, skrovet förstärkt.
50
PBY-3 November 1936 – augusti 1938
Starkare motorer.
66
PBY-4 Maj 1938 – juni 1939
Starkare motorer med propellerkåpor, olika varianter av plexiglasbubblor över midjekulsprutorna.
32
PBY-5 September 1940 – juli 1943
Starkare motorer (anpassade för högre oktantal) utan propellerkåpor, midjebubblorna standardiseras. Självtätande bränsletankar införs under serietillverkningen.
684
PBY-5A Oktober 1941 – januari 1945
Infällbart, hydraulmanövrerat noshjulställ för amfibiebruk, baserat på Leroy Grummans konstruktion från 1920-talet. Självtätande bränsletankar är nu standard. Under produktion införs akterskytt och noskulsprutan ersätts med dubbelmontage i nytt torn, samtliga i kaliber .30; pansarskyddet förbättras.[1]
802
PBN-1 Nomad Ingen uppgift
Variant av PBY tillverkad vid Naval Aircraft Factory i Philadelphia, Pennsylvania. NAF gjorde ett antal förbättringar: en förlängd (c:a 60 cm) och spetsigare bog tillsammans med den nya stjärten är de mest synliga, vingarna förstärktes vilket ökade högsta tillåtna startvikt med 908 kg (2000 pund), vilket i sin tur tillät större bränsletankar så att räckvidden ökade med 50%. Andra förbättringar var ett nytt elsystem med hjälpkraftaggregat och ny ammunitionsmatning till kulsprutorna.
156
PBY-6A January 1945 – maj 1945
Förutom förbättringarna från PBN,[1] infördes nostornet som standard och en radardom ovanför cockpit.
175

Totalt uppskattas 4,051 Catalinor ha byggts mellan juni 1937 och maj 1945, alla versioner inklusive licenstillverkade Cansos och GST medräknade.

  • PBV (äv PB 4-54), PBY-5A licenstillverkad av Canadian Vickers, populärt benämnd Canso. C:a 380 byggda.
  • PB2B-1, PBY-5A licenstillverkad av Canadian Boeing. PB2B-2 med PBNs stjärtparti.
  • GST ("Gydro Samoliot Transportnyi"), PBY-5A licenstillverkad i Sovjetunionen; benämnd MP-7 eller KM-2 beroende av motoralternativ.

Användning i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Tp 47 inne på Flygvapenmuseum.
Jämför TP 47 ovan med detta amerikanska plan, där noskulspruta och midjekupoler är klart synliga.

Mellan åren 1948 och 1966 ingick Model 28 Canso som ett sjöräddningsflygplan i Svenska flygvapnet under benämningen Transportflygplan 47.

De tre flygplanen, som var licensbyggda i Kanada, köptes in från kanadensiska flygvapnet och levererades i januari 1948. Flygplanen hade redan tjänstgjort cirka 3 000 timmar i det kanadensiska flygvapnet, därför behövde flygplanen en omfattande översyn. Eftersom de även var avsedda för ambulanstransporter måste de enligt Genèvekonventionen vara obeväpnade, så samtliga vapenstationer (inklusive midjebubblorna) togs bort och samtidigt monterades en PS-19/A spaningsradar i nosen där kulsprutetornet varit placerat. De godkändes för användning i april respektive juni 1948.

Tp 47 användes först vid Roslagens flygflottilj, och senare vid Svea flygflottilj för flygräddningstjänst och ambulanstransporter tills den sista togs ur tjänst 1966.

Ett Tp 47 (Flygvapennummer 47002) sköts ner 16 juni 1952 över Östersjön av en sovjetisk MiG-15 då den spanade efter den Tp 79 som försvunnit tre dagar tidigare; detta var en händelse som senare kom att kallas Catalinaaffären.


Se även[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bridgeman 1946, p. 218.