Karin Rehnqvist

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karin Rehnqvist
Tonsättare
Född 21 augusti 1957 (57 år)
Bakgrund Stockholm, Sverige
Webbplats Karin Rehnqvists webbplats


Karin Birgitta Rehnqvist, född den 21 augusti 1957 i Stockholm, är en svensk tonsättare och professor.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Rehnqvist växte upp i Nybro i Småland, där hon tog del i kyrkans musik, framför allt i körsången. Hon utbildade sig först till musiklärare men studerade från 1980 komposition för bland andra Gunnar Bucht vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

Konstmusik och folkmusik[redigera | redigera wikitext]

Hennes genombrott som tonsättare blev Davids nimm (1983) för tre soloröster. Redan här avtecknar sig det som skulle bli Rehnqvists kännemärke: den nära anknytningen till svensk folkmusik. Denna anknytning sker enligt tonsättaren själv inte med någon effektsökande eller nostalgisk avsikt, utan rör sig på ett mer strukturellt plan. Davids nimm är, även om den bygger på en polska, ett i hög grad experimentellt verk, där den grundläggande melodin bearbetas vidare till oigenkännlighet (bland annat genom att spelas baklänges) och genom transformationen blir till någonting helt annat och nytt.

Flera av Rehnqvists verk har specialskrivits för sångerskorna Lena Willemark och Susanne Rosenberg, båda med bakgrund inom folkmusiken. Hit hör, förutom Davids nimm, också Puksånger-lockrop för två kvinnoröster och slagverk (1989). Detta är ett provokativt stycke, som bland mycket annat kan ses som en satir över den misogyni som finns i det nordiska folkdjupet (här åskådliggjord av finska ordspråk). I Puksånger-lockrop spelar också kulningen en mycket viktig roll.

Kulning är ett viktigt inslag även i Rehnqvists mest kända stycke, Solsången (1994) för en kvinnoröst, två kvinnliga recitatörer och kammarorkester, med en text delvis hämtad från det isländska 1200-talskvädet Sólarljóð, men även med inslag av Gunnar Ekelöf och andra moderna poeter.

Rehnqvist har varit verksam som kördirigent och har också komponerat en hel del körmusik, bland annat en tonsättning av Bo Bergmans Bara du går över markerna (1995).

Under tiden som "composer in residence" hos Scottish Chamber Orchestra och Svenska Kammarorkestern i Örebro 1999-2003 komponerade Rehnqvist bland annat orkesterverket Arktis Arktis! (1999-2001). Bland Rehnqvists nyare kompositioner märks också barnoperan Sötskolan (1999) samt Ljus av ljus (2004) för barnkör och symfoniorkester. Till det kungliga bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling 19 juni 2010 hade Kungliga Musikaliska Akademien som en bröllopsgåva beställt verket Hymn, som uruppfördes i samband med vigseln i Storkyrkan.

I februari 2014 tilldelades hennes skiva Live en Grammis för Klassisk musik.

Betydelse och engagemang[redigera | redigera wikitext]

Karin Rehnqvists musikhistoriska betydelse består i att hon, utan att tekniskt eller konstnärligt göra avkall på den moderna konstmusiken, lyckats återställa och samtidigt radikalt förnya förbindelsen mellan den svenska konstmusiken och folkmusiken, en förbindelse som var mycket levande i den svenska senromantiken med namn som Hugo Alfvén och Kurt Atterberg, men som mellangenerationerna från 1940-talet och framåt medvetet helt hade brutit med.

Som kvinnlig tonsättare kan Rehnqvist också sägas ha brutit igenom flera barriärer inom konstmusiken, vilka många av hennes äldre kvinnliga kolleger fått kämpa emot. Hon blev 2009 den första kvinnliga kompositionsprofessorn i Sverige vid Kungliga Musikhögskolan.

År 2008 tog hon initiativet till att starta organisationen Kvinnlig Anhopning av Svenska Tonsättare (KVAST) för att stärka kvinnliga tonsättares position i musikvärlden och de första åren var hon dess förste ordförande.

Filmmusik[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]