William Blake

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
William Blake
William Blake porträtterad 1807 av Thomas Phillips.
Född 28 november 1757
London, Storbritannien
Död 12 augusti 1827 (69 år)
London, Storbritannien
Nationalitet Storbritannien Storbritannien
Yrke/uppdrag Konstnär, poet, författare, publicist.
Utmärkelser "number 38 in the BBC's poll of the 100 Greatest Britons"

William Blake, född 28 november 1757 i London, död 12 augusti 1827 i London, var en brittisk poet, mystiker, konstnär och publicist, eller "upphovsman och tryckare," som han signerade många av sina böcker.

De tidiga åren[redigera | redigera wikitext]

William Blake föddes i en medelklassfamilj i stadsdelen Golden Square i London. Hans konstnärliga gåva konstaterades och uppmuntrades redan tidigt. Vid tio års ålder gjorde han sina första gravyrer som var kopior av antika grekiska mästare, något han föredrog att göra i stället för att teckna av verkliga miljöer. Fyra år senare fick han lärlingsplats hos en gravör, Henry Basire. Efter två år hos Basire fick han i uppdrag att kopiera konst från gotiska kyrkor i London. Vid tjugoett års ålder avslutade Blake sitt lärlingskap och övergick till att arbeta som professionell gravör. 1779 började han som student vid Royal Academy, där han opponerade sig mot vad han ansåg vara den ofärdiga stilen brukad av berömda målare som Rubens. Han föredrog den klassiska perfektionen hos renässanskonstnärer som Michelangelo och Rafael.

1782 träffade William Blake John Flaxman som senare kom att bli hans ekonomiske mecenat. Samma år gifte han sig med en fattig och illitterat flicka vid namn Catherine Boucher som var fem år yngre än han själv. Catherine kunde varken skriva eller läsa och kunde knappt skriva under bröllopskontraktet med ett X. Blake lärde henne att läsa och skriva och även gravörens konster. Vid den tiden upptäcktes Blake av George Cumberland, en av grundarna av London National Gallery, som blev en stor beundrare av Blakes arbeten.

William Blakes första samling poem, Poetical Sketches, publicerades omkr. 1783. Hans första räd mot illuminerat tryck, en teknik som med tiden blev hans signum, gjordes 1788 i boken There is no Natural Religion. Metoden innebar en färgtrycksprocess som utvecklats av Blake själv. Vid samma tid kom hans berömda arbeten Songs of Innocence och Songs of Experience, och det var även då han blev vän med målaren John Henry Fuseli.

Religiösa och politiska visioner[redigera | redigera wikitext]

William Blake hade en överkänslig syn på sin kristna religion. 1789 blev William och Catherine Swedenborgianer. Han trodde att "sanningen" fanns att finna i självförverkligande och inte genom inlärning. Det han kallade sina "visioner", möjligen hallucinationer, var upplevelser som han betraktade som guider för hur han skulle leva sitt liv. Det var dessa upplevelser som gav honom en sådan stark och kompromisslös tro på sin egen artistiska inriktning, men det fick även vissa att kalla honom excentrisk, till och med galen. I verket The Marriage of Heaven and Hell började Blake utveckla sin egen mytologi som beskrev en gudavärld med karaktärer som Orc, en messias och Urizen, en grym gud av det Gamla testamentets slag. Blake beundrade John Miltons arbeten och försökte, precis som Milton, att etablera sin egen definition av himmel och helvete. Hans strävan att återskapa kosmos är själva kärnan i hans arbeten och hans psykologi. Hans myter beskriver ofta kampen mellan upplysning och fri kärlek å ena sidan och begränsad utbildning och moral å den andra. Blake såg sig som en profet för en ny tid och hans tro på fri kärlek och demokrati har gjort honom till en hjälte bland moderna konstnärer och artister. Poeten W. B. Yeats beundrade Blakes spiritualism och har varit en drivkraft för att popularisera honom i det tjugonde århundradet.

The Last Judgement är ett arbete där Blake summerar och illustrerar all mytologi han skapat.

William Blake: Ancient of Days

På äldre dagar[redigera | redigera wikitext]

Blakes äktenskap med Catherine varade ända till hans död. Det fanns tidigt vissa problem, som Catherines analfabetism och parets oförmåga att få barn. En gång föreslog Blake att han skulle skaffa en bihustru, vilket var förenligt med hans tro på Swedenborgianismen. Detta gjorde Catherine bedrövad och han övergav idén. Senare i livet verkar paret ha funnit sig till rätta och den uppenbara harmoni i privatlivet som de hade i medelåldern är bättre dokumenterad än deras tidiga mera problematiska samliv.

Senare i sitt liv sålde Blake ett stort antal arbeten, främst sina bibelillustrationer, till Thomas Butts, en mecenat som såg Blake mera som en vän i nöd än en konstnär. Geoffrey Keynes, en biograf, beskriver Butts som en "korkad beundrare av ett geni som han såg men inte riktigt kunde förstå." Korkad eller inte men vi har honom att tacka för uppdagandet och bevarandet av många av Blakes arbeten.

Runt år 1800 flyttade Blake till ett hus i Felpham, Sussex (nutida West Sussex) för att illustrera arbeten av William Hayley, en medioker poet. Det var i det huset som Blake skrev boken Milton (som publicerades 1804-1808) Förordet till denna bok inkluderar poemet And did those feet in ancient time.

Blake återvände till London år 1802 och startade då sitt arbete med att skriva och illustrera boken Jerusalem (1804-1820). Genom George Cumberland mötte han en ung konstnär vid namn John Linnell. Genom Linnell mötte han Samuel Palmer som tillhörde en konstnärsgrupp som kallade sig "the Shoreham Ancients". Denna grupp avfärdade precis som Blake de moderna trenderna och delade hans tro på en andlig och konstnärlig ny tid. Blake drog fördel av gruppen rent konstnärligt genom att adaptera deras landvinningar inom akvarellmålning, och personligt genom att i gruppen möta en respektabel publik för sina idéer.

Vid sextiofem års ålder inledde Blake sitt arbete med att illustrera Jobs bok. Dessa arbeten beundrades senare av John Ruskin som jämförde Blake (till hans fördel) med Rembrandt.

William Blake dog år 1827 och begravdes i en omärkt grav vid Bunhill Fields i London. Senare reste man ett minnesmärke över honom och hans fru.

Han arbetade hårt ända till sin död. Hans sista arbete sägs vara en skiss av hans hustru. Kanske man bäst summerar hans liv med hans eget uttalande: "Fantasin är inte ett tillstånd: den är människans själva existens."

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Hans tidiga arbeten är bland andra Songs of Innocence (1789), Songs of Experience (1793-1794), och The Marriage of Heaven and Hell (1790-1793). Hans mera omfattande illustrerade manuskript, the prophecies (profetior), inkluderar America, Europe och Asia (de kontinentala profetiorna); Jerusalem; Milton a Poem in Two Books (med det välkända förordet And did those feet in ancient time); och Urizen.

Illuminerade böcker[redigera | redigera wikitext]

Ej illuminerade böcker[redigera | redigera wikitext]

Urvalsvolymer på svenska[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Ackroyd, Peter: Blake (Sinclair-Stevenson, 1995) ISBN 1-85619-278-4
  • Bronowski, Jacob: William Blake, 1757-1827: a man without a mask (Secker & Warburg, 1943, dvs. 1944)
  • Bronowski, Jacob: William Blake and the age of revolution (1972) ISBN 0-7100-7277-5 (inbunden), ISBN 0-7100-7278-3 (häftad)
  • Chevalier, Tracy: Oskuld och erfarenhet (Burning bright) (översättning: Anna Strandberg) (B. Wahlström, 2007)
  • Damon, Samuel Foster: A Blake dictionary: the ideas and symbols of William Blake (Brown University Press, 1965)
  • Frye, Northrop: Fearful symmetry: a study of William Blake (1947)
  • Malmberg, Carl-Johan: Stjärnan i foten: dikt och bild, bok och tanke hos William Blake (Wahlström & Widstrand, 2013)
  • Percival: Artaud, Beckett, Blake: essäer och tolkningar (Carlsson, 1992)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]