Karl Marx
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2009-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Karl Marx | |
 Karl Marx fotograferad 1875 av John Mayall. | |
| Född | 5 maj 1818 Trier, Rhenprovinsen, Kungariket Preussen, Tyska förbundet |
|---|---|
| Död | 14 mars 1883 (64 år) London, England, Storbritannien |
| Nationalitet | Tysk |
| Yrke/uppdrag | Sociolog Nationalekonom Filosof |
| Känd för | Av många ansedd som marxismens skapare. |
| Noterbara verk | Kapitalet, Kommunistiska manifestet (med Engels) |
| Maka | Jenny von Westphalen (g. 1843–1881) |
| Namnteckning |  |
Karl Heinrich Marx, född 5 maj 1818 i Trier i Kungariket Preussen, död 14 mars 1883 i London i Storbritannien, var en tysk sociolog, nationalekonom, historiker och filosof. Han räknas som en av grundarna till sociologin och är upphovsman till den ekonomiska och revolutionära teori som kom att kallas marxism.
Bakgrund
Karl Marx är arbetarrörelsens mest inflytelserike tänkare. Han skaffade sig en utbildning i filosofi men tog avstånd från filosofin runt tjugofemårsåldern och började istället betrakta sig som en vetenskapsman vars viktigaste uppgift var att utifrån forskning försöka urskilja och påverka samhällsutvecklingen. Han kom dock alltid att beröra frågor som behandlades i dåtidens moderna filosofi, särskilt vad gäller historiefilosofi, Politisk filosofi och moralfilosofi.
Marx ansåg att historien följer vissa lagar som för den som upptäcker dem möjliggör förutsägelser om framtiden. Hans historieteori, "historisk materialism", involverar tanken att olika samhällsstadier avlöser varandra, var och en med en distinkt materiell bas, och att det nuvarande stadiet – det borgerliga eller kapitalistiska samhället – bär fröet till en högre samhällsform baserad på egendomsgemenskap: socialismen och i förlängningen kommunismen. Marx analyserade det kapitalistiska samhället med hjälp av sin arbetsvärdeteori. Han menade att den enda källan till profit eller företagarvinst är kapitalistklassens exploatering av arbetarklassen – att lönearbetarna (en del av sin tid) arbetar gratis och då producerar ett mervärde för dem som hävdar sig rättmätigt äga produktionsmedlen (produktionsinstrument, råmaterial m.m.).
Biografi
Uppväxt och familj
Karl Marx föddes den 5 maj 1818 i staden Trier i Kungariket Preussen som det tredje barnet i en familj av judiskt ursprung, där dock fadern, som hörde till en känd rabbinsläkt utan att vara praktiserande jude, 1817 valde att konvertera till protestantism för att få behålla sitt arbete som advokat. Marx fick ingen judisk uppfostran, utan växte upp med upplysningens idéer och fick en klassisk utbildning, både hemma och i skolan.
Sin fru, Jenny von Westphalen (1814–1881), hade Marx lärt känna under sin tid vid gymnasiet i Trier. De förlovade sig i hemlighet 1836 och gifte sig senare, trots båda familjernas motstånd. Tillsammans fick de sex barn varav endast tre skulle uppnå vuxen ålder: döttrarna Jenny Caroline (gift Longuet; 1844–1883), Jenny Laura (gift med Paul Lafargue; 1846–1911) och Jenny Julia Eleanor (gift Aveling; 1855–1898).
Unghegelianerna
År 1835 tog Marx studenten och flyttade till Bonn för att läsa juridik, men han skötte studierna dåligt och tillbringande mycket tid på krogen. Fadern skickade honom därför till Berlin och Humboldt-Universität zu Berlin i hopp om att sonen skulle sköta sig bättre där. I Berlin kom Marx i kontakt med Friedrich Hegels filosofiska läror och anslöt sig till en grupp så kallade unghegelianer som följde Hegels dialektiska, teoretiska metod. Senare gjorde han upp med denna teori som han menade "stod på huvudet" och som man var tvungen att ställa på fötter. Marx behöll dialektiken tekniskt i sitt tänkande men bytte ut Hegels idealistiska synpunkter på människans idéer som drivkraft för utvecklingen mot den materialistiska dialektiken, som beskrev människans drivkraft till utveckling som ekonomisk. "Marx och jag var väl nära nog de enda […] som räddat den medvetna dialektiken över till den materialistiska uppfattningen av naturen och historien", skrev Engels i Anti-Dühring. Marx doktorerade i Jena med en uppsats om skillnaden mellan Demokritos och Epikuros naturfilosofier. Myndigheterna i Preussen såg dock inte på Marx verksamhet med blida ögon, och anhängarna till unghegelianismen fick inte möjlighet att arbeta vid universiteten. Marx kunde alltså glömma karriären som akademiker och blev istället journalist på en radikal-liberal tidning i Köln, Rheinische Zeitung. Där blev han inom kort utsedd till redaktör. Under sitt liv hann han även arbeta på tidningarna Vorwärts (1844), Deutsche Brüsseler Zeitung (1847) och Neue Rheinische Zeitung (1848–1849). Han bidrog även med artiklar till tidningarna New-York Tribune (1852–1861) och Die Presse (1861–1862).
Paris
I november 1843 flyttade Marx till Paris för att inleda ett samarbete med den tyske publicisten Arnold Ruge. Deras samarbete blev dock inte särskilt långvarigt. Deras gemensamma tidskriftsprojekt Deutsch–Französische Jahrbücher kom ut med ett nummer.
I Paris kom Marx att inleda sitt grundläggande studium av tidens socialistiska och kommunistiska idéer. Han träffade bland annat den franske anarkisten Proudhon och de utvecklade en vänskap, som dock snart skulle övergå i skarpa ideologiska och teoretiska motsättningar. I Paris träffade Marx även den ryske revolutionären Michail Bakunin, den tysk-judiske diktaren Heinrich Heine, och inte minst Friedrich Engels som under resten av livet skulle förbli Marx bäste vän och närmaste medarbetare. De skrev tillsammans många artiklar och skrifter, bland annat: Den heliga familjen (1845), Den tyska ideologin (1846) och, den mest kända, Det kommunistiska manifestet (1848).
Det var i Paris som Marx skrev sina berömda Ekonomisk-filosofiska manuskript som dock inte publicerades förrän 1932, dvs. nästan ett helt sekel senare.
Marx tvingades lämna Paris i februari 1845 då de franska myndigheterna efter påtryckningar från Preussen utvisat honom. Han flyttade då till Bryssel där han fortsatte sin publicistiska verksamhet.
Bryssel och Köln
Även i Belgien hotades Marx av utvisning. För att undkomma de preussiska myndigheterna avsade han sig därför 1845 sitt preussiska medborgarskap. Därefter förblev Marx statslös under resten av sitt liv.[1]
I Bryssel skrev Marx och Engels tillsammans Den tyska ideologin, ett verk som dock inte kom att publiceras under deras livstid. Publicerades gjordes emellertid Marx Filosofins elände där han kraftigt polemiserar mot Proudhons ekonomiska och filosofiska teorier. Filosofins elände kan ses som den första publicerade skrift där Marx materialistiska historieuppfattning kommer i dagen. Det är också under denna period som Marx håller de föreläsningar som senare skall publiceras under namnet Lönearbete och kapital. Hans ekonomiska teorier är i dessa föreläsningar långt ifrån färdiga, men redan i detta tidiga skede kan man se de teman som senare kommer att utvecklas senare. Marx beskriver exempelvis hur arbetarna utsugs av kapitalisterna och hur kapitalet inte ska ses som ett föremål utan som ett samhälleligt förhållande. Arbetarklassen och kapitalistklassen förutsätter i den kapitalistiska produktionen varandra.[2]
Det var i Bryssel som Marx kom i kontakt med De rättfärdigas förbund som 1847 bytte namn till Kommunisternas förbund, och på detta förbunds uppdrag skrev han med hjälp av Engels Det kommunistiska partiets manifest. Det kommunistiska manifestet innehöll inte mycket som Marx inte redan hade skrivit om tidigare, men den lättfattliga och slagkraftiga utformningen gjorde Manifestet till en stor succé och den mest spridda av Marx skrifter.
När revolutionära vindar svepte över Europa våren 1848 ville de belgiska myndigheterna inte veta av Marx. Han häktades en kort tid, och åkte efter frisläppandet först till Paris och sedan till Köln.[3] I Köln kunde Marx vara med att grunda tidningen Neue Rheinische Zeitung där han själv intog platsen som redaktör.
London
År 1849 blev Marx tvungen att fly landet och han flyttade med sin familj till England där han sedan levde resten av sitt liv under mestadels mycket knappa omständigheter, för det mesta försörjd av Engels. I London fortsatte Marx sitt studium av den politiska ekonomin. Mycket av arbetet genomfördes på brittiska bibliotek; bland annat tillbringade han många timmar i lässalen på British Museum i London.[4] Det var i London som Marx arbetade på sin "kritik av den politiska ekonomin", däribland Grundrisse (Grundragen till kritiken av den politiska ekonomin från 1857–1858, utg. först 1939), Teorier om mervärdet, Kapitalet och flera andra verk.
Död och arv
Marx avled 1883, 64 år gammal, och begravdes på Highgate Cemetery i London. Han var då relativt okänd, men de kommande decennierna blev Marx ett namn som få politiskt och vetenskapligt belästa människor inte kände till.
Arvet efter Marx har blivit mycket kontroversiellt både bland hans anhängare och hans motståndare. Den marxistiska rörelsen hade inte den största tillgången till det marxistiska verket och många texter av betydelse publicerades långt efter både Marx död och den marxistiska rörelsens formation. Till följd av detta blev bilden av Karl Marx teoribildning missvisande. Som exempel kan nämnas Marx "Ekonomisk-filosofiska manuskript" där hans berömda alienationsteori presenterades. Just dessa manuskript avslöjar en mer humanistisk Marx och från och med 1950-talet användes de som marxistisk kritik mot Sovjetsystemet.
Tidiga skrifter
Om judefrågan
Marx Om judefrågan skrevs under hösten 1843 och är en av hans tidigaste skrifter. Texten handlar om judarnas politiska frigörelse och Marx är noga med att distansera sig själv från andra, liberala, radikaler i frågan. Hans främsta meningsmotståndare i frågan var Bruno Bauer, en annan unghegelian som nyligen kritiserat den judiska frigörelsen ur ett ateistiskt perspektiv. Bauer hävdade att både judendom och kristendom var hinder för frigörelse. Marx gör i sitt svar en distinktion mellan politisk frigörelse, vilket ungefär innebär garanterade liberala rättigheter och friheter, och mänsklig frigörelse. Han menar att politisk frigörelse är förenligt med religionens fortsatta existens, men att denna typ av frigörelse är otillräcklig för mänsklig frigörelse och dessutom ett hinder för den senare; ett argument som efter Marx flitigt har använts av kritiker till liberalismen. De liberala rättigheterna och idéerna om rättvisa fungerar som individuella skyddsbarriärer, eller rättigheter till avskildhet, och de utgår från tanken att varje individ behöver skyddas från andra människor. Denna form av frihet, som Isaiah Berlin under 1960-talet skulle komma att kalla "negativ frihet", bortser från möjligheten att sann frihet är en "positiv frihet" som finns i vårt förhållande till våra medmänniskor. Snarare än att finnas i avskildhet finns denna frihet i det mänskliga samhället, varför den liberala rättighetssynen är kontraproduktiv i kampen mot sann frihet eftersom den uppmanar människor att se varandra på sätt som inte är förenliga med det fria samhället. Det är viktigt att vara medveten om att Marx inte motsatte sig politisk frihet; tvärtom ansåg han att den var en avsevärd förbättring jämfört med tidigare förhållanden. Han menade att den måste överskridas och inte betraktas som ett statiskt slutmål för det fria och rättvisa samhället.
Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin. Inledning
I skriften Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin. Inledning diskuterar Marx hur en samhällelig revolution i Tyskland skulle kunna genomföras med proletariatet i spetsen. I skriften talar Marx också om religionen som "folkets opium" och instämmer i Feuerbachs påstående att Gud har uppfunnits till människans avbild. Han polemiserar dock mot en del av Feuerbachs andra teser. Framför allt menar Marx att Feuerbach inte lyckats inse varför människor hemfaller åt religion. Marx eget svar på den frågan går ut på att religionen uppstår som ett svar på social alienation på det materiella planet. Därför kan religionen inte försvinna förrän de materiella villkoren förändras. Det som ligger till grund för religionens blomstring är det alienerade arbetet och det faktum att vägras leva ut sitt samhälleliga väsen. Denna egenskap i den mänskliga naturen behöver på något sätt tillfredsställas. Under en period i människans historia görs detta genom att religionen skapar en falsk föreställning om ett samhälle där alla är jämlika inför Gud. Sedan religionen slutat spela denna roll, i kölvattnet av tiden som följer efter reformationen, fyller istället staten denna funktion genom att skapa en falsk bild av ett samhälle av individer som alla är jämlika inför lagen. Både staten och religionen måste emellertid överskridas för att nå det verkligt jämlika och sociala samhället.
Ekonomisk-filosofiska manuskript
Ekonomisk-filosofiska manuskript behandlar en rad frågor, från privategendom och pengar till Hegels filosofi. Det är också här Marx mest utförligt skriver om alienationen som arbetarna utsätts för under kapitalismen. Denna alienation tar sig flera former. För det första alieneras arbetaren från sin produkt som tas ifrån denne efter att den framställts; för det andra genom att arbetarens produktiva förmåga förvandlas till ett tvång; för det tredje genom att människan inte producerar i enlighet med sina verkliga krafter; och slutligen, för det fjärde, alieneras individen från andra människor eftersom bytesrelationen ersätter tillfredsställandet av ömsesidiga behov.
Teser om Feuerbach
Marx berömda sentens "Filosoferna har bara tolkat världen på olika sätt, men det gäller att förändra den" återfinns i hans Teser om Feuerbach. Boken består av elva "teser" som fokuserar på olika frågor. Den första tesen kan ses som den filosofiskt mest intressanta. I den kritiserar han "all hittillsvarande" materialism och idealism. Materialismen har visserligen formulerat världens fysiska natur på rätt sätt, men har felaktigt bortsett från människans aktiva roll i skapandet av världen. Idealismen, å andra sidan, förstår denna aktiva roll, men är alldeles för begränsad i sin tanke om att världen skapas genom de kategorier vi anlägger på den. Marx försöker kombinera de positiva delarna från båda dessa traditioner, vilket utmynnar i en teori där människor aktivt påverkar sin omvärld men, inte i tanken, utan genom materiell aktivitet. Detta ligger till grund för hans senare mer utstuderade historiska materialism.
Ekonomi
Marx ekonomiska tänkande återfinns framför allt i Kapitalet, där han i första kapitlet inleder sin analys med en undersökning av varan. Bland det mest karaktäristiska hos Marx ekonomiska tänkande är hans egen version av arbetsvärdeteorin, det vill säga den teori som hävdar att en produkts värde bestäms av det däri nedlagda arbetet.
Ekonomins objekt
I Inledningen till Grunddragen av den politiska ekonomin (Grundrisse) redogör Marx för sin forskningsmetod och den politiska ekonomins objekt.
Den politiska ekonomins främsta objekt är den materiella produktionen.[5] Produktion sker alltid på ett bestämt stadium av samhällets utveckling.[6] Marx menar att det är väsentligt att skilja det som är allmängiltigt (exempelvis att arbetet utgör människans sätt att omforma naturen) med det som är giltigt bara under vissa historiska epoker.[7] Marx delar in ekonomin i fyra områden: produktion, distribution, konsumtion och utbyte (cirkulation).[8] Dessa fyra bildar alla delar av en totalitet, där produktionen spelar den viktigaste rollen.[9]
Den politiska ekonomins metod
Marx poängterar att han i forskningsprocessen utgår från den konkreta, sammansatta och kaotiska verkligheten. Ur den abstraherar han fram alltmer enkla och grundläggande begrepp. I framställningen av sin ekonomiska teori går han motsatt väg och börjar med de mest abstrakta begreppen, för att successivt bygga på dem med fler bestämningar. I slutändan kommer han fram till en beskrivning av den konkreta verkligheten, men den är nu inte längre kaotisk utan en totalitet av bestämningar och relationer.[10]
Historieteori
Marx historiska materialism förklarades aldrig särskilt detaljrikt av Marx själv. Därför tvingas läsaren själv konstruera teorin med hjälp av en rad olika texter där helheten så småningom visar sig. Bland de viktigaste av dessa texter återfinns förordet till Till kritiken av den politiska ekonomin och Den tyska ideologin. Den mest betydelsefulla av Marx moderna uttolkare är filosofen G.A. Cohen, som i detalj har rekonstruerat Marx teori, ibland genom att modifiera delar av den.
Moral
Marx syn på moral är en omdiskuterad fråga. Man finner en stark avsky inför det borgerliga/kapitalistiska samhället i alla hans texter och en motsatt inställning till det framtida kommunistiska samhället. Om detta kan tolkas i moraliska termer är emellertid kontroversiellt. Marx skriver aldrig att kapitalismen är orättvis, eller att kommunismen skulle vara rättvis. Tvärtom undviker han medvetet att använda sig av moraliska termer. Vissa kommentatorer menar att Marx överhuvudtaget inte ansåg att moral hade med hans teorier att göra, till och med att moral är en borgerlig företeelse; medan andra menar att man kan utläsa en tydlig moralisk underton i hans texter.
Kapitalet på svenska
Det finns två olika översättningar av Kapitalet till svenska.
Bibliografi
Samlade verk
Marx och Engels samlade verk finns i tre centrala utgåvor - två på tyska och en på engelska.[11]
Marx Engels Werke (MEW)
De utgavs i 43 band 1956-1990 på initiativ av Tysklands socialistiska enhetsparti i DDR.
Marx-Engels Gesamtausgabe (MEGA2)
Kallas MEGA2 eftersom detta är den andra fullständiga utgåvan. Den ska omfatta alla verk, manuskript, brev, anteckningar med mera och kommer att omfatta 114 band. Utgåvan inleddes av Tysklands socialistiska enhetspartis och Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommittéer, men utgivningen övertogs 1990 av Internationella Marx-Engels-stiftelsen i Amsterdam.
Marx/Engels Collected Works (MECW)
Denna engelska översättning i 50 band publicerades 1975-2005 gemensamt av Progress Publishing i Moskva, Lawrence & Wishart i London och International Publishers i New York.
Förteckning över enskilda verk
- 1843 – Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin
- 1843 – I judefrågan, Deutsch-Französische Jahrbücher nr 1
- 1844 – Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin. Inledning
- 1844 – ”Ekonomisk-filosofiska manuskript” (utgiven postumt)
- 1845 – Den heliga familjen eller Kritik av den kritiska kritiken
- 1845 – Teser om Feuerbach (utgiven postumt)
- 1845–1846 – Den tyska ideologin (utgiven postumt)
- 1847 – Filosofins elände
- 1848 – Det kommunistiska partiets manifestet
- 1849 – Lönearbete och kapital, Neue Rheinische Zeitung nr 264, 265, 266, 267 och 269
- 1850 – Klasstriderna i Frankrike 1848-1850
- 1852 – Louis Bonapartes adertonde brumaire
- 1852 – Stora män i exil (utgiven postumt)
- 1857–1858 – Grunddragen i kritiken av den politiska ekonomin (utgiven postumt)
- 1859 – Till kritiken av den politiska ekonomin
- 1861–1863 – Teorier om mervärdet (utgiven postumt)
- 1860 – Herr Vogt
- 1864 – Inauguraladress för Internationella arbetarassociationen
- 1865 – Lön, pris och profit
- 1867 – Kapitalet. Kritik av den politiska ekonomin. Bok 1
- 1870–1871 – Pariskommunen
- 1873 – En komplott mot Internationella arbetarassociationen
- 1875 – Kritik av Gothaprogrammet
- 1880 – Randanmärkningar till Adolph Wagners lärobok i politisk ekonomi
- 1885 – Kapitalet. Kritik av den politiska ekonomin. Bok 2 (utgiven postumt)
- 1894 – Kapitalet. Kritik av den politiska ekonomin. Bok 3 (utgiven postumt)
- 1899 – 1700-talets hemliga diplomati (utgiven postumt)
Se även
- Friedrich Engels
- Marxism
- Kommunism
- Socialism
- Arbetarrörelsen
- Alienation
- Mervärde
- Produktivkrafter
- Produktionsmedel
- Klasskamp
Referenser
Noter
- ^ Mehring, Franz (1960). Karl Marx: Geschichte seines Lebens. sid. 116
- ^ Mehring, Franz (1960). Karl Marx: Geschichte seines Lebens. sid. 152
- ^ Mehring, Franz (1960). Karl Marx: Geschichte seines Lebens. sid. 160
- ^ Mehring, Franz (1960). Karl Marx: Geschichte seines Lebens. sid. 217
- ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 19
- ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 20
- ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 20–21
- ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 24
- ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. s. 34
- ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 35
- ^ Enander, Jonas (2013: 4). ”Kapitalet på svenska på nytt”. Clarté (2013): sid. 28-37. Libris 8261303
Källor
- Karl Marx från Stanford Encyclopedia of Philosophy. Hämtat 2008-02-24.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Karl Marx.
Wikiquote har citat av eller om Karl Marx.
Wikisource har verk av eller om Karl Marx.- Texter av Marx och Engels, från Marxists.org
- Verk av Karl Marx på Zeno.org (tyska)
- Svensk översättning av Kommunistiska manifestet 1903
- Karl Marx i Libris
- Karl Marx: His Life and Work av Otto Rühle på books.google.com läst 2013-01-26
| ||||||||||||||||||||||||||
|