Belägringen av Leningrad

Belägringen av Leningrad
Del av östfronten under andra världskriget
Diorama av belägringen av Leningrad, i stora fosterländska krigsmuseet, i Moskva.
Ägde rum 8 september 1941 - 27 januari 1944 Plats Leningrad, Ryska SFSR, Sovjetunionen Resultat Sovjetisk seger
Stridande
Tyskland Finland Italien	Sovjetunionen
Befälhavare
W.R. von Leeb Georg von Küchler C.G.E. Mannerheim	Georgij Zjukov Kliment Vorosjilov Leonid Govorov
Förluster
Okänt	Röda armén: 1 017 881 döda, tillfångatagna eller saknade 2 418 185 skadade eller sjuka
Civila: 642 000 under belägringen, 400 000 vid evakueringar

Belägringen av Leningrad var en del i den nazityska offensiven mot Sovjetunionen i samband med Operation Barbarossa under andra världskriget och varade i cirka 900 dagar.

Belägringen

Efter stora framgångar i inledningen av kriget (inlett 22 juni 1941) hade tyska trupper nått fram till Leningrad (numera Sankt Petersburg) i mitten av augusti 1941. Norr om staden hade även Finland gått till gamla gränsen (före vinterkriget).

Tyskarna inledde en slutoffensiv mot staden, men Finland ville inte delta i den aktionen. Hitler hade planerat att efter erövringen hålla en stor segerparad i staden varpå Leningrad skulle jämnas med marken och invånarna likvideras eller deporteras. Till tyskarnas förvåning lyckades Röda armén hålla staden. När man inte lyckades erövra den inleddes istället en belägring i början av september. Leningradborna skulle svältas till underkastelse.

Leningrad med tre miljoner invånare var nästan helt omringad och ytterst lite förnödenheter nådde fram till den belägrade staden. Följden blev en katastrofal brist på mat och andra livsmedel. Under slutet av hösten och vintern 1941–1942 dog tusentals Leningradbor varje dag av svält och sjukdomar. Samtidigt som stadsborna och försvaret utsattes för omänskligt lidande blev staden en symbol för övriga sovjetmedborgare att aldrig ge upp motståndet. Även i västländerna förundrades man över det motstånd som staden bjöd. På våren 1942 blev försörjningsläget lite bättre men fortfarande var det skriande brist på livsmedel. En rysk offensiv mot belägrarna i januari 1943 lyckades delvis häva belägringen och därmed var den värsta tiden över. Röda armén lyckades dock inte driva bort tyskarna definitivt förrän i januari 1944. Officiellt slutade belägringen 27 januari 1944.

Belägringen varade i cirka 900 dagar och är den längsta belägring som en storstad blivit utsatt för. Hur många av stadens invånare som omkom vet man inte exakt. Ryska myndigheter uppgav först att 670 000 civila omkommit, men den siffran anses vara för låg. De mest tillförlitliga bedömningarna idag beräknar att cirka en miljon civila dog. Staden blev av Stalin utsedd till en ”hjältestad”, den första ryska staden i kriget som fick den utmärkelsen.

Se även

• Andra världskriget
• Operation Blå
• Operation Bagration
• Slaget vid Kursk
• Slaget om Narva 1944
• Wisła-Oder-offensiven
• Operation Frühlingserwachen
• För försvaret av Leningrad, medalj som utdelades för försvaret av Leningrad.
• Livets väg

Litteratur

• Bork, Erik (2008). ”900 dagars fasor i Leningrad”. Världens historia (nr. 13): sid. 64-71. 
• Ericson Wolke, Lars (2007). ”Leningrads 900 dagar”. Allt om historia (nr. 5): sid. 38-43. 
• Salisbury, Harrisson E. (1974) De 900 dagarna, Leningrads belägring Bonniers
• Eino Hanski: Den långa vintern 1965)
• Eino Hanski: Den långa resan (1967)
• David Benioff: Tjuvarnas stad

Övrigt

Den ryska författarinnan Lidija Ginzburg har skildrat livet under belägringen i sin bok Anteckningar från belägringen, utgiven 1987

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Belägringen av Leningrad.
  Bilder & media