Människa
| Människan Status i världen: Livskraftig (lc) | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Primater Primates |
| Underordning | Haplorrhini |
| Infraordning | Anthropoidea |
| Parvordning | Smalnäsor Catarrhini |
| Överfamilj | Människoartade apor Hominoidea |
| Familj | Hominider Hominidae |
| Underfamilj | Homininae |
| Tribus | Hominini |
| Släkte | Människor Homo |
| Art | Människa H. sapiens |
| Vetenskapligt namn | |
| § Homo sapiens | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Underarter | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Människa (Homo sapiens = den visa/tänkande människan) är ett däggdjur av släktet Homo. Människan tillhör familjen hominider och som i sin tur tillhör ordningen primater. Alla nu levande människor tillhör underarten Homo sapiens sapiens.[1] Ytterligare en förmodad underart av människan är känd, den utdöda Homo sapiens idaltu. Till släktet homo ingår även de utdöda arterna neandertalmänniskan, Homo floresiensis och Homo erectus.
Utmärkande för människan är artens kombination av bipedalism (tvåbenthet), anpassningsbarhet (t.ex. kläder, verktyg), finmotorik (händer och fingrar), förmåga till abstrakt tänkande (att visa emotioner [känslor] och empati [medkänsla]), urskilja kausalitet (orsakssamband), tolka språk, symboler etcetera) och, hävdar somliga, självmedvetande. Ingen av dessa egenskaper är egentligen unika för människan var för sig, utan återfinns hos olika djurarter – från insekter till andra primater och valar. Tillsammans har de gjort att människan kunnat utveckla samhälle, religion, vetenskap, teknik och konst.
Den här artikeln berör människan som art i förhållande till andra arter, hur denna relation utvecklats med tiden och historien om hur människor utvecklat sin kunskap därom. Människans kropp beskrivs i till exempel människokroppen, anatomi och fysiologi. Människan som social varelse i kultur, samhälle, historia etcetera. Individers beteende i till exempel psykologi, sociologi. Se även politik, religion, medicin, genetik, fortplantning.
Studiet av människan brukar delas upp i olika ämnesområden. Studiet av människan kallas antropologi och läran om den mänskliga evolutionen kallas paleoantropologi. Studiet av det mänskliga beteendet utifrån neutrala etologiska perspektiv kallas humanetologi. Studiet av det mänskliga språket kallas lingvistik. Studiet av människans hälsa med mera kallas humanmedicin.
Systematik
Det vetenskapliga namnet Homo sapiens översätts som "förnuftig människa", men betyder egentligen "vis man",[2] där latinets homo betyder "man" och sapiens "vis".[3] Namnet uttalas ['hoːmɔ 'saːpɪɛns]. I pluralis blir namnet Homines sapientes, och uttalas ['hoːmɪnɛs sapɪ'ɛntɛs].
Biologiskt definieras människan som hominider av arten Homo sapiens, av vilken den enda nu levande underarten är Homo sapiens sapiens.[1] I allmänhet betraktas denna underart även som den enda levande av släktet Homo, men somliga forskare anser att släktet schimpanser med de två arterna vanlig schimpans (Pan troglodytes) och dvärgschimpans (Pan paniscus) borde omklassificeras som Homo troglotydes respektive Homo paniscus eftersom de är så nära besläktade med människan.[4]
Efter att fullständigt ha kartlagt genomsekvenserna hos människan och schimpansen kunde man konstatera att skillnaden mellan dem efter sex miljoner års separat utveckling är ungefär tio gånger större än mellan två människor som inte är släkt med varandra och ungefär tio gånger mindre än mellan råttor och möss.[5] Man har uppskattat att människans utvecklingslinje skildes åt från schimpansen för omkring fem miljoner år sedan och från gorillans för omkring åtta miljoner år sedan. 2001 hittade man dock ett omkring sju miljoner år gammalt hominint kranium, klassificerad som Sahelanthropus tchadensis i Tchad, vilket gav en antydan om att utveckling gått skilda vägar ännu tidigare.
Det finns två huvudsakliga vetenskapliga teorier om människans ursprung: Antingen uppstod människan i Afrika och spred sig därifrån ut över världen och konkurrerade ut andra hominider eller så utvecklades människan ur flera åtminstone delvis isolerade populationer av hominider. Den sista teorin har fått uppsving på senare år efter det att nya studier visat att olika människogrupper bär på olika släktskap med arkaiska människoarter. Till exempel har man funnit bevis för att vissa populationer delvis härstammar ifrån neandertalare, andra delvis ifrån denisovanmänniskan och andra ingendera [6][7][8]
- 65 miljoner år sen (MÅS)
- 35–25 MÅS
- 10 MÅS
- 7 MÅS
- Homininer: Ett tjugotal tvåbenta primater
- Sahelanthropus tchadensis (7 MÅS), möjligen den första tvåbenta primaten med hjärna som en schimpans och tänder med flera drag liknande en människas
- schimpanser, bonoboer, gorillor, orangutanger, ...
- 6 MÅS
- Orrorin tugenensis (6 MÅS), tvåbent, diet som en människas. Levde i en skogsmiljö, inte på savannen.
- Ardipithecus kadabba (4,4 MÅS), tidigaste arten i människans släktlinje sedan en delning givit upphov till de två arterna schimpanser.
- 5 MÅS
- 4 MÅS
- hominidae (4–1,2 MÅS), 4–5 kända arter
- Australopithecus (4,2–3 MÅS-), anfäder till Paranthropus men inte Homo
- Australopithecus anamensis
- Kenyanthropus platyops
- Australopithecus bahrelghazali
- 3 MÅS
- Australopithecus afarensis (”Lucy”)
- Australopithecus africanus (3,3–2,5 MÅS) Pliocen, en utveckling av afarensis med större hjärna och människolikt kranium. Skog-savann.
- Australopithecus garhi
- Homo
- Homo habilis (2,5–1,5 MÅS), det första fossil av Homo som hittades i Afrika, fortfarande den äldsta människan, kunde tillverka stenverktyg. Tidigare trodde man att alla senare Homo härstammade från habilis, men idag vet man att så inte är fallet.
- Homo rudolfensis – Det arkeologiska fyndet KNM ER 1470 liknar mycket habilis, men anses för distinkt för att utgöra en enda art. Idag vet man inte säkert om modernare Homo härstammar från habilis eller rudolfensis.
- 2 MÅS
- Paranthropus, en art som utvecklades ur antingen australopithecus eller kenyanthropus och hade en hjärna motsvarande omkring 40 % av den moderna människans. Paranthropus var tvåbent och omkring 1,4 meter hög. Arten tros ha levt i skogsområden snarare än på Australopithecus savanner och dess fysiologi – till exempel dess grova käke vars tuggmuskler var fästa i den benkam som löpte över kraniet – tyder på att den var specialanpassad för att äta grov, fiberrik kost som rötter och växter. Man tror att det var denna brist på anpassningsbarhet som gjorde att arten inte klarade av de miljöfluktuationer som blev vanliga för omkring 1,2 miljoner år sedan. Paranthropus behärskade eld och någon form av språk. Några underarter, varav några uppvisar så stora likheter med Australopithecus att somliga forskare anser att de bör omklassificeras, är Australopithecus boisei / Paranthropus boisei (2,3–1,2 MÅS), Paranthropus robustus (2–1,2 MÅS) (i södra Afrika) och Paranthropus aethiopicus (2,7–2,8 MÅS) (Östafrika).
- Homo ergaster (cirka 1,8 MÅS) – När ergaster upptäcktes 1975 övergav man för gott teorin om en enda utvecklingslinje. Man accepterade att flera olika arter samexisterat parallellt i Afrika. Ergaster har många gemensamma drag med erectus och man tror sig idag veta att erectus uppkom i Afrika och spred sig utöver Asien och Europa. I Afrika uppstod sedan ergaster och, eftersom den moderna människan skiljer sig från erectus på ungefär samma sätt som ergaster, tror man att det är ergaster som är människans anfader.
- Homo erectus (cirka 1,8 MÅS) – Fram till mitten på 1900-talet betraktades en lång rad fynd från runt om i hela världen som olika arter (till exempel Pithecanthropus erectus och Sinanthropus pekinensis), men idag betraktas de alla som erectus, utom ergaster. Erectus hade betydligt större hjärna än sina föregångare och ungefär likartade tänder som den moderna människan, även om käken var kraftigare. Tidigare trodde man att erectus konkurrerades ut av andra arter för omkring 400 000 år sedan, men nyligen har man fynd på Java visat att erectus fortfarande existerade för 50 000 år sedan – parallellt med den moderna människan.
- 1 MÅS
- Homo heidelbergensis (800–300 TÅS) – Heidelbergensis hör till en svårplacerad grupp fossil som uppvisar alla attribut som utmärker erectus, men som i många avseenden ändå avviker från den moderna människan.
- Homo neanderthalensis (250–30 TÅS) – Många fynd – från Spanien till Uzbekistan – tyder på att neandertalmänniskan emigrerade från Afrika först efter den moderna människan och att de två arterna existerat sida vid sida under en lång period. Mycket tyder också på att neanderthalmänniskan begravde sina anhöriga långt innan den moderna människan, vilket antyder att självmedvetande och ”livet efter detta” först uppstod hos neanderthalmänniskan.
- Människa (Homo sapiens) (200– TÅS) – De tidigaste fossilen man funnit av H. sapiens kallas ibland Cromagnon.
- Homo sapiens idaltu är en utdöd trolig underart av människa. Bevisen för dess existens är ett litet antal fossila kranium som hittats i Etiopien och som anatomiskt och kronologiskt tycks befinna sig på ett stadium mellan moderna människor Homo sapiens sapiens och äldre typer, till exempel Homo rhodesiensis. Genom datering av de vulkaniska lager i vilka fossilen hittades har deras ålder bestämts till cirka 160 000 år.
- Homo sapiens sapiens, ("sapiens sapiens" = "som vet, att hon vet") den moderna människan, utmärker sig med sin panna och avsaknaden av de markerade ”ögonbrynen” i kraniet. Hjärnan är också i ungefär samma storlek som dagens människa och ”kammen” över kraniet har helt försvunnit. Det är inte helt klarlagt exakt hur den moderna människan spred sig över världen. För närvarande finns det två oförenliga förklaringsmodeller som beskriver sapiens utveckling. Den ena brukar kallas för den multiregionala hypotesen och beskriver hur sapiens utvecklades parallellt från regionala populationer av erectus i Afrika, Asien och Europa. Modellen tar fasta på vissa anatomiska likheter mellan lokala populationer av erectus och sapiens. Den andra modellen, som för övrigt stöds av de flesta forskarna, är känd som ut ur Afrika-hypotesen och beskriver hur en liten isolerad population i Afrika utvecklades till sapiens och därifrån spred sig över världen och konkurrerade ut erectus. Genom studier av mutationstakten hos DNA i nukleoler och mitokondrier har man kunnat fastställa att sapiens särskiljde sig från erectus för omkring 200 000 år sedan – vilket av de flesta forskare anses för ungt för den tidigare modellen. Dessutom har man daterat de äldsta fossil man funnit i Afrika till omkring 195 000 år[9] sedan medan motsvarande fynd i resten av världen är drygt 50 000 år yngre.
Migration
• L, L1, L2, L3 - afrikanska
• A, B, C, D, E, F, G - asiatiska (M är en blandning av C, D, E och G)
• A, B, C, D eller X - amerikanska
• J, K - sydeuropeiska
• H, T, U, V, X - nordeuropeiska
• J, N - Mellanöstern
Den förmodligen mest accepterade synen bland antropologer är att människan utvecklades i Afrika för mellan 100 000 och 200 000 år sedan. Homo sapiens konkurrerade ut andra människoarter som neandertalmänniskan och Homo floresiensis genom sitt fortplantningssystem och sin förmåga att finna föda. Arten kan dock ha varit nära att dö ut för omkring 70 000 år sedan, och dalat på 2 000 individer, till följd av ett svårt klimat (torka, med mera) i Afrika under en längre tid dessförinnan tills de små separerade grupperna kom tillbaka till varandra och började föröka sig på nytt och sprida sig till andra områden.[10] Från Afrika spred sig människan över Europa och Asien och hade koloniserat hela detta område för omkring 40 000 år sedan. Amerika var koloniserat för 50 000 år sedan av en folkgrupp med samma ursprung som de australiska aboriginerna. Därefter trängde nya grupper in från Asien och omkring 10 000 år sedan var bägge kontinenterna befolkade av dessa nya grupper och ursprungsbefolkningen utrotad.[11] Det som möjliggjorde denna enastående expansion var människans anpassningsförmåga till vitt skilda klimat och utveckling av de verktyg som behövdes för att finna föda i de nya miljöer man träffade på. Den 31 oktober 2011 passerade antalet människor officiellt sju miljarder; de flesta bor i Asien (61%) och därefter i ungefär lika stora andelar i Amerika (14%), Afrika (13%) och Europa (12%), medan bara 0,3% bor i Australien. Människan är den enda primatarten tillsammans med geladan som anses vara livskraftig, och den enda primatarten som ökar i population.[12]
Ursprungligen levde människan i jägar- och samlarkulturer, ett levnadsmönster som kanske är bäst anpassat för savannen. Som en utveckling av dessa kulturer uppstod först nomadism, då människan lärde sig tämja andra djur och hålla sig med husdjur. Senare lärde sig människan odla jorden och i och med jordbruket blev hon bofast. Idag kan människan förändra miljön omkring sig på gott och på ont. (Se vidare till exempel konstbevattning, stadsplanering, konstruktion och transport.) Genom ökad handel har människan idag gjort sig relativt sett oberoende av den omedelbara tillgången på bördig jord, dricksvatten och andra naturresurser.
Egenskaper
Genetik
Människan är en flercellig, eukaryot organism (jämför prokaryot) vars diploida celler har två uppsättningar med 23 kromosomer som var och en ärvts av individens respektive förälder. Kromosomerna är uppdelade i 22 par autosomer och ett par könskromosomer. Varje kromosom består av en DNA-molekyl och protein. En DNA-molekyl är uppbyggd av tusentals nukleotider. Ordningsföljden hos en grupp nukleotider bildar bestämmer ett stycke genetiska information, ett arvsanlag eller en gen, och tillsammans bildar dessa gener människans arvsmassa. Människan har omkring 30 000 gener och 98% av dessa gener har människan gemensamma med sin närmaste släkting schimpansen. Av detta kan man förstå att mycket små förändringar i arvsmassan kan ge upphov till stora skillnader hos individen. Genetiskt är det alltså mycket lite som skiljer allt levande åt.
Individens kön avgörs av sammansättningen hos könskromosomerna. Hos alla däggdjur har honan en dubbel uppsättning X-kromosomer medan hanen en uppsättning X-kromosomer och en med Y-kromosomer. (Hos till exempel fåglar är det tvärtom.) En Y-kromosom är, i princip, en halv X-kromosom vilket betyder att honor har dubbla uppsättningar gener vilket gör hanar mer utsatta för vissa ärftliga sjukdomar som blödarsjuka.
Av cellerna i människokroppen är det bara könscellerna som är haploida, det vill säga bara har en enkel kromosomuppsättning. Kvinnans könsceller, äggen, består alltid av X-kromosomer medan mannens, spermierna, kan bestå av antingen X- eller Y-kromosomer. När könscellerna förenas kombineras därför könskromosomerna till antingen en kvinna (XX) eller en man (XY).
Människans skelett
Människans skelett håller uppe och stöder kroppen.
En vuxen människas skelett består av 206 till 220 ben, beroende på hur man räknar. Det längsta och tyngsta benet är lårbenet; det minsta är stigbygeln i örat. Skelettet utgör runt 18 procent av kroppsvikten. Ett nyfött barn har ca 300 ben i kroppen, vilka sedan växer samman under uppväxten.
Människans anatomi
Kollektivet
Människan lever idag i ett av världens största kollektiv i avseende till yta, som sträcker sig över hela jorden och även en bit ut i rymden. Och tack vare den nya tekniken så går det att hålla ihop ett så stort kollektiv som sträcker sig över hela jorden. Man kan även dela in det globala kollektivet i mindre bitar såsom länder > städer > orter
Se även
- Åldrande
- Genetik
- Befolkning
- Intelligens
- Intellekt
- Identitet (beteendevetenskap)
- Biologi
- Rasbiologi
- Sexualitet
- Språk
- Hjärnan
- Humanism
- Kön
- Människans utveckling
- Världens historia
- Lista över människoarter
- Språkets ursprung
Källor
Noter
- ^ [a b] Homo sapiens – Modern humans, Australian museum 2015-10-30.
- ^ L. Coolidge, Frederick (2009). The Rise of Homo sapiens: The Evolution of Modern Thinking 1st Edition
- ^ Wahlgren, Bengt (1976): Latinskt morfemlexikon, Almqvist & Wiksell. ISBN 91-21-02746-3. Sid 79 och 135. Not: Latinets homo ("människa"), besläktat med svenska arvordet (brud)gum, är inte samma ord som det svenska ordledet homo- (från grekiska homós – "gemensam, lika, sam-"), besläktat med det svenska arvordet samma.
- ^ NG, maj 2003
- ^ Chimp and human DNA is 96% identical
- ^ Brown, Terence A. (2010). ”Human evolution: Stranger from Siberia”. Nature 464: sid. 838-839. doi:.
- ^ ”Denisova Admixture and the First Modern Human Dispersals into Southeast Asia and Oceania”, The American Journal of Human Genetics, doi:, PMID 21944045, PMC: 3188841, http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0002929711003958
- ^ Hebsgaard MB, Wiuf C, Gilbert MT, Glenner H, Willerslev E (2007). ”Evaluating Neanderthal genetics and phylogeny”. J. Mol. Evol. 64 (1): sid. 50–60. doi:. PMID 17146600.
- ^ Forskning & Framsteg 5/05: "Den allra äldsta människan". http://www.fof.se/tidning/2005/5/aldsta-sapiens
- ^ "Humans almost became extinct in 70,000 BC", The Telegraph 2008-04-25.
- ^ ”Sci/Tech First Americans were Australian”. BBC. http://news.bbc.co.uk/2/hi/sci/tech/430944.stm. Läst 25 maj 2010.
- ^ Uppgift baserad på List of primates by population, Engelskspråkiga Wikipedia 2017-03-28.
Litteratur
- Janson, Tore (2002). Latin: kulturen, historien, språket. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 8560512. ISBN 91-46-18335-3 (inb.)
| |||||||||||||||||
|