Novell
En novell är en kort skönlitterär text. Ordet kommer från italienskans novella, som betyder "nyhet". Det engelska ordet novel motsvaras på svenska av roman, medan novell på engelska heter short story ("kort berättelse"). En novellsamling är oftast en tryckt bok som innehåller flera noveller skrivna av samma författare. En samling av olika författares noveller kallas antologi. En del novellsamlingar har en ramberättelse.
Novellens första mästare brukar kallas Giovanni Boccaccio med sin Decamerone. Edgar Allan Poe och Arthur Conan Doyle bidrog till ett stort intresse för kriminalnovellen, och 2013 mottog kanadensiskan Alice Munro nobelpriset i litteratur för sin novellkonst. I jämförelse med romanen har dock novellen konstant förblivit svårsåld.
Definition
Texterna följer prosaisk struktur, och överstiger i regel inte 100 sidor och understiger sällan tre - då kallas de ofta istället novellett. Novellen bör vara av berättande karaktär samt vara kompositionellt enhetlig med en avslutande avrundning. Dessutom bör en rörelseriktning av episk grundstruktur äga rum - det vill säga, något bör hända. Många noveller har också en något överraskande avrundning med en slutpoäng.[1] I jämförelse med romanen är novellen dock mindre episkt bred, och medan romanen ofta strävar att ge en sammanträngd tidsbild av samhällslivet eller av en persons hela utvecklingsgång så ger novellen ett intressant specialfall och arbetar helst med färdiga karaktärer. Novellen kan sägas vara en form, snarare än en genre. Även om novellen teoretiskt kan följa samma genremässiga indelning som romanen görs detta sällan, och det saknas en allmängiltigt gängse klassificering. Det har sannolikt att göra med att den mer kompakta modellen i mindre grad än romanen kan innehålla komplicerade intriger och utvecklingsförlopp som krävs för att särskilja de olika genrerna.[2]
Formens motsvarighet på den facklitterära sidan är essän och på den dramatiska sidan av enaktaren.
Novellerna är ofta samlade kring ett temas eller en geografisk plats, såsom Rudyard Kiplings Djungelboken. Några novellsamlingar har en ramberättelse, såsom Decamerone eller Tusen och en natt.
Uppmärksamma att den svenska definitionen av "Novell" ej bör misstas för det engelska ordet "Novel".
Historia
Ursprungligen var en novell en berättelse om en nyhet av underhållande art, en anekdot i lätt framställning. Den moderna novellitteraturen har sitt ursprung i sagan och den fantastiska berättelsen. I outvecklad form förekom novellen (på vers) under medeltiden och odlades särskilt av de nordfranska trouvèrerna i form av fabliaux och contes, som blev givande källor för italienarna, när dessa på 1300-talet utvecklade novellens konstform. Övriga skattkammare, ur vilka den italienska novellistiken öste, var senantikens "Milesiska berättelser" samt en hel del österländska samlingar, såsom den indiska fabelsamlingen Hitopadeça (Bidpais fabler), De sju vise mästare, Gesta romanorum och Disciplina clericalis.
Novellens förste store mästare var italienaren Giovanni Boccaccio, som i sina 100 noveller i Decamerone bearbetade det tillgängliga berättelsestoffet. I Boccaccios efterfölje såg novellen en period av blomstring, men kom att glömmas bort under 1600- och 1700-talen. I Tyskland med de tyska romantikerna under 1800-talet blev novellen åter populär, med namn som Ludwig Tieck, E.T.A. Hoffmann och Heinrich von Kleist. Omkring samma tid skrev även franska romantiker som Alfred de Musset och Guy de Maupassant noveller, men inte med samma popularitet som romanen. 1800-talet såg över huvud taget ett uppsving för novellkonsten, med framväxten av den periodiska pressen där både noveller och följetongsromaner trycktes. I Storbritannien blev novellen stor under 1900-talets början, när James Joyce, Mansfield och Rudyard Kipling skrev omtyckta noveller, och Arthur Conan Doyle skapade med Sherlock Holmes ett stort intresse. I Edgar Allan Poes följe blev novellen stor under samma tid även i USA, med namn som Eudora Welty. I Sverige har August Strindberg med Svenska öden och äventyr samt Giftas skrivit noveller, så även Selma Lagerlöf, Hjalmar Söderberg, Ivar Lo-Johansson och Stig Dagerman. Bland de mest produktiva novellförfattarna finns Anton Tjechov och Edward D. Hoch.[2]
Under 1900-talets senare hälft har novellförfattare som Karen Blixen, Jorge Luis Borges, Raymond Carver och Jayne Anne Phillips bidragit till novellens fortlevnad, och förläggare har givit ut en del novellsamlingar, men jämfört med romanen har den förblivit svårsåld.[2] 2013 mottog kanadensaren Alice Munro nobelpriset i litteratur för sin novellkonst.
Publicering av noveller
Det finns många sätt att publicera noveller på: i bokform, i tidningar, på webben eller som e-böcker.
Tack vare längden går det lätt att samla ihop flera noveller i en bok, novellsamlingar. Om novellerna är skrivna av olika författare kallas det antologi. Ibland kompletteras också kortare översatta romaner med en novell av samma författare, som i bokserien Spektras Deckaress.
Noveller publiceras i dagspress, veckotidningar och månatliga tidskrifter. Noveller i veckotidningar är ofta bara en eller några sidor lång, och avslutas i ett och samma nummer (i annat fall kallas den följetong). Dessa noveller är nästan alltid kärlekshistorier alternativt kriminalhistorier av ofta diskutabelt litterärt värde. Ibland anklagas deras författare för massproduktion, schabloner, av föga originella alster.[2]
De flesta förlag har tidigare varit mer inriktade på att publicera romaner än noveller, men i och med e-bokens allt större spridning har detta förhållande börjat förändras.
Med internets framväxt har också egenpubliceringen av noveller på egna webbplatser och bloggar ökat. Det finns också specifika webbplatser för publicering av noveller.
Se även
Källor
Noter
Trycka källor
- Bergsten, Staffan; Elleström Lars (2004). Litteraturhistoriens grundbegrepp (2., [rev.] uppl.). Lund: Studentlitteratur. Libris 9431343. ISBN 91-44-04255-8
- Novell i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1914)
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
