Palau

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 7°30′N 134°13′Ö / 7.500°N 134.217°Ö / 7.500; 134.217

Beluu ęr a Belau
Flagga
ValspråkRainbow's End
Nationalsång: ”Belau loba klisiich er a kelulul”
Huvudstad Melekeok[1]
Största stad Koror
Officiella språk engelska, palauanska
Statsskick republik[1]
 -  President Johnson Toribiong[1]
 -  Regeringschef Johnson Toribiong[1]
Självständighet från USA 
 -  Erkänd 1 oktober 1994 
Area
 -  Totalt 459[1] km² (179:e)
 -  Vatten (%) försumbart
Befolkning
 -   års uppskattning 21 032[1] (190:e)
 -  Befolkningstäthet 44,3/km² (128:e)
BNP (PPP) 2003 års beräkning
 -  Totalt $132 milj (180:e)
 -  Per capita $6500 
Valuta USA-dollar (USD)
Tidszon UTC+9
Topografi
 -  Högsta punkt Ngerchelchuus, 242 m ö.h.
 -  Största sjö Ngardok, 4,93 km²
Nationaldag 9 juli (Konstitutionsdagen)
Nationalitetsmärke PAL
Landskod PW, PLW
Landsnummer 680

Palau, officiellt Republiken Palau,[2] (palauiska: Beluu ęr a Belau), är en östat i Stilla havet, 800 km öster om Filippinerna och 3 200 km söder om Tokyo. År 1978, efter tre decennier som en del av FN:s förvaltarskap, valde Palau självständighet i stället för att bli en del av Mikronesiens federerade stater. Compact of Free Association godkändes 1986 men ratificerades inte förrän 1993. Den togs i kraft året därpå, vilket gjorde Palau till en av världens yngsta och minsta suveräna stater. På engelska stavas ibland namnet Belau i enlighet med det lokala uttalet. Tidigare stavades det Pelew.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ögruppen befolkades ursprungligen för omkring 3 000 år sedan av folk från Filippinerna, men den nuvarande befolkningen är senare invandrare, av språket att döma sannolikt från Sundaöarna. Ögruppen var relativt isolerad fram till 1800-talet, och de enda kända handelskontakterna var med Java och de mikronesiska Yapöarna.

Den första europé som siktade öarna kan ha varit spanjoren Ruy Lopez de Villalobos 1543, även om det är omstritt. Under 1800-talets senare hälft hamnade Palau under spansk överhöghet. Kejsardömet Tyskland köpte ögruppen 1899 som då blev del i Tyska Nya Guinea och under första världskriget ockuperades området i oktober 1914 av Japan. 1920 erhöll Japan förvaltningsmandat över området efter Versaillesfreden 1919. I april 1922 omstrukturerades det japanska förvaltningsmandatet till Nan'yo Cho (Japanska Stillahavsmandatet).

Under andra världskriget användes ögruppen som militärbas av Japan tills USA erövrade området 1944. 1947 utsågs Palau tillsammans med hela Karolineröarna till Förenta nationernas förvaltarskapsområde i Stilla havet under USA:s förvaltning.

I maj 1979 bildades den autonoma federationen Mikronesien med lokalt självstyre men den 1 januari 1981 lämnade hela Palau federationen för att bli en självständig stat i fri association med USA. Den 1 oktober 1994 blev landet helt självständigt.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Palau består av fem öområden med över 300 öar. Huvudstad är Melekeok sedan den 7 oktober 2006, då huvudstaden flyttades från Koror, belägen 20 kilometer sydväst om denna. Huvudöns geografiska koordinaterna är 07°21′56″N 134°32′34″Ö / 7.36556°N 134.54278°Ö / 7.36556; 134.54278 (Babeldaob)

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Klimatet på Palau är varmt och fuktigt. Regntiden varar från maj till november. Under regntiden förekommer tyfoner.

Landets miljöproblem är otillräcklig sophantering samt att illegala fiskemetoder och överfiskning förstör de marina ekosystemen och korallreven. I mars 2011 slöt President Johnson Toribiong ett avtal med Sea Shepherd Conservation Society om att bevaka och att kunna agera inom landets gränser när lagöverträdelser kring marina djur begås.[4]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Palaus delstater

Palau är indelat i sexton delstater: Aimeliik, Airai, Angaur, Hatohobei, Kayangel, Koror, Melekeok, Ngaraard, Ngarchelong, Ngardmau, Ngatpang, Ngchesar, Ngeremlengui, Ngiwal, Peleliu, Sonsoral.

Parlamentet "Olbiil era Kelulau" har sitt säte sedan 2006 i Ngerulmud.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Naturtillgångar är skog, mineral (speciellt guld), marina produkter. 21% av landets yta är odlingsbar mark.

De huvudsakliga inkomstkällorna är turism, jordbruk och fiske. Staten är den största arbetsgivaren, och dess ekonomi är beroende av ekonomiskt stöd från USA. I gengäld låter man USA ha militärbaser i landet.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Presidenter[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] CIA World Factbook
  2. ^ (PDF) Utrikes namnbok: svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU- och EG-organ, EU-titlar och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (7., rev. uppl.). Stockholm: Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2007. Sid. 99. Libris 10473857. ISBN 978-91-38-32379-3. http://www.sweden.gov.se/content/1/c6/04/11/46/7aff8780.pdf 
  3. ^ Gunn, J., red (1935) (på engelska). Nelson's World Gazetteer and Geographical Dictionary. London: Thomas Nelson and Sons Ltd 
  4. ^ http://www.seashepherd.org/news-and-media/news-110331-1.html

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]