Ron Paul

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Ron Paul


Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
3 januari 1997
Företrädare Greg Laughlin

Ämbetsperiod
3 januari 1979–3 januari 1985
Företrädare Robert Gammage
Efterträdare Tom DeLay
Ämbetsperiod
3 april 1976–3 januari 1977
Företrädare Robert R. Casey
Efterträdare Robert Gammage

Född 20 augusti 1935 (78 år)
US flag 48 stars.svg Pittsburgh, Pennsylvania, USA
Politiskt parti Republikanerna
Yrke Läkare
Namnteckning Ron Pauls namnteckning
Webbplats U.S. House of Representatives Office of Ron Paul

Ronald Ernest "Ron" Paul, född 20 augusti 1935 i Pittsburgh, Pennsylvania, är en amerikansk libertariansk politiker och republikansk ledamot av USA:s representanthus för en valkrets i sydöstra Texas. Han var aktuell som kandidat för den republikanska nomineringen till det amerikanska presidentvalet 2012. Delar av hans sakpolitik, i vad gäller ekonomisk politik, penningpolitik och medborgarrätt fick före och under valkampanjen inflytande på övriga kandidater, och det antas att han dragit nya väljargrupper till det republikanska partiet – grupper som kan tänkas komma att försöka styra partiet i en mer klassiskt liberal inriktning.

Val före 2012[redigera | redigera wikitext]

Ron Paul kandiderade för samma nominering inför presidentvalet i USA 2008. När han 1988 ställde upp som det Libertarianska partiets kandidat fick han 0,47 procent av rösterna, varefter han bytte till det republikanska partiet. 2008 ställde han, 73 år gammal, upp i republikanernas primärval men förlorade nomineringen till John McCain. Han omvaldes till representanthuset 2010 för sin elfte hela mandatperiod.

Libertariansk presidentkandidatur 1988[redigera | redigera wikitext]

Republikansk presidentkandidatur 2008[redigera | redigera wikitext]

Inför det amerikanska presidentvalet 2008 var Ron Paul en av kandidaterna till att bli nominerad av det republikanska partiet. Detta var Pauls andra satsning på presidentskap. I valet 1988 var han presidentkandidat för Libertarianska Partiet och blev trea efter republikanen George H.W. Bush och demokraten Michael Dukakis med 431 750 röster (0,47%).[1] Hans kampanjslogan var Hope for America. Vid det första primärvalet i Iowa fick Ron Paul över 10 procent av de republikanska rösterna. Han placerade sig därmed före den kände Rudy Giuliani och precis bakom Fred Thompson och John McCain. Trots framgångarna i denna delstat hade Ron Paul inte bedrivit någon kampanj med större omfattning där och han gjorde färre personliga framträdanden i Iowa än Giuliani.

I de delstater som höll nomineringsmöten, så kallade caucuses, fick Ron Paul 12,3 procent av rösterna. I den viktiga delstaten Iowa fick Paul 48 procent av rösterna i caucusen. Paul fick sammanlagt fler än 1,1 miljoner röster i primärvalen, vilket motsvarade 5,58 procent av de republikanska rösterna.[2] Hans starkaste delstater vid primärvalen var Idaho (24 procent), South Dakota (17 procent) och Pennsylvania (16 procent).[3]

"Straw polls" 2012[redigera | redigera wikitext]

I Ames Iowa Straw poll, en försöksvotering kombinerad med insamling av pengar till det republikanska partiets kommande valkampanjer, den 13 augusti 2011 kom Ron Paul på andra plats med 27,7 procent av rösterna. Före honom kom Michele Bachmann med 28,6 procent.[4]

Nomineringsprocessen 2012[redigera | redigera wikitext]

I primärvalet i New Hampshire den 10 januari 2012 kom Ron Paul på andra plats med 22,9 procents stöd, efter Mitt Romney som fick 39,3 procent.[5]

I de inledande partinomineringsmötena Iowa caucuses den 3 januari hade Ron Paul dessförinnan på tredje plats med 21,43 procent väljarstöd, knappt slagen av Rick Santorum och Romney med 24,5 procent vardera.[6]

Vid det därpå följande primärvalet i South Carolina 21 januari kom Ron Paul sist av de kvarvarande fyra kandidaterna, med ett resultat på 13 procent.

Paul har kallats konservativ, konstitutionalist och libertarian. Han stödjer frihandel, samkönade äktenskap, kraftigt sänkta skatter, mindre statsmakt och en icke-interventionistisk utrikespolitik med utträde ur Nato och FN. Han röstade mot Patriot Act och Irakkriget. Paul opponerar sig också mot "the war on drugs" dvs den federala regeringens "krig mot narkotika", federal vapenkontroll och illegal invandring men anser att problemen med invandring beror på den federala välfärdsstaten, och vill låta delstaterna själva besluta om abort och eventuell droglegalisering. Även om han vill låta stater själva besluta om abort så stödjer han Sanctity of Life Act och We the People Act; lagförslag som om de gick igenom skulle innebära att ett barn blir amerikansk medborgare redan vid befruktningen och att abort ses som mord på en medborgare. Det eventuella straffet för "mord" på ett barn skulle därmed sedan kunna bestämmas oberoende i de olika delstaterna.

Han hade under presidentvalskampanjen 2008 starkt stöd över internet med många prenumeranter på Youtube. Hans bok, The Revolution: A Manifesto, blev omedelbart en bästsäljare.[7]

Flera av hans segrar där han långt utklassar sina motståndare i vissa internetomröstningar brukar ibland tillskrivas hans mer hängivna supportrar.[källa behövs]

Ron Paul var en inspiratör till den tidiga Tea Party-rörelsen och har bland annat kallats "hjärnan bakom rörelsen", samt rörelsens "gudfader".[8] Numera saknar han dock en tydlig koppling till rörelsen och bland andra hans son Rand Paul anses istället ha större inflytande.

Utbildning och karriär[redigera | redigera wikitext]

Ron Paul avlade sin grundexamen 1957 vid Gettysburg College och 1961 avlade han sin läkarexamen vid Duke University School of Medicine. Han har varit ledamot av USA:s representanthus för republikanska partiet 19761977, 19791985 och sedan 1997.

Politiska åsikter[redigera | redigera wikitext]

Ron Paul betecknar sig själv som konstitutionalist och libertarian, och förespråkar kraftigt minskade statliga utgifter, minskade skatter och en balanserad federal budget. Paul var den ende av de republikanska presidentkandidaterna 2008 som röstade emot Irakkriget. Han företräder en strikt icke-interventionistisk linje i utrikespolitiken, och röstar rutinmässigt emot resolutioner som gäller hur andra länders regeringar ska agera. Ron Paul vill, baserat på den ekonomiska och juridiska situationen, att USA ska begära utträde ur internationellt lagstadgande organisationer som Nato och WTO samt handelsavtal som NAFTA och GATT, eftersom han anser att de inskränker USA:s nationella oberoende och skapar problem världen över. Han vill även stoppa den illegala invandringen till USA. Således stödjer han inte heller att illegala immigranters barn ska få automatiskt medborgarskap.

Paul har gjort sig känd för att han vill avskaffa den hårda så kallade "terrorlagstiftningen" Patriot Act som även enligt många andra leder till övergrepp och förlorade individuella rättigheter. Han är också starkt kritisk till all former av korporatism och den amerikanska centralbanken Federal Reserve, liksom centralbanker i allmänhet och fractional-reserve banking. Han är strikt emot kirurgisk abort på grund av sin filosofiska syn på alla människors lika värde och brukar kalla sig själv dess största motståndare (främst då han på federal nivå vill genomföra Sanctity of Life Act som säger att mänskligt liv börjar vid befruktning), men skulle ge staterna större makt att själva besluta i frågan. Han menar även att dagen-efter-piller inte är att jämställa med kirurgisk abort.

Han anser att människor ska bestämma mer över sig själva, sina kroppar och hur de lever sitt liv utan att staten ingriper. Han jobbar främst för att se till att den federala regeringen inte ska bestämma över människor i samma utsträckning. Detta innebär dock, i och med hans vilja att frigöra individuella stater från Washington, att denna makt, åtminstone tillfälligt i större utsträckning hamnar i delstaternas händer.

Ron Paul anses ofta bli ignorerad av massmedia i USA och dessutom inte få lika många möjligheter att prata under debatter. Främst anses detta bero på att Pauls åsikter knappt varken har någon större politiskt eller ekonomisk uppbackning än av honom själv och allt för få privatpersoner. Många mediastationer har också flertalet gånger valt att helt utesluta honom ur mätningar och omröstningar; Något som snarare anses handla om de olika företagens politiska intressen.

Länge kunde en ignorant eller sarkastisk inställning till Ron Paul motiveras just med att Paul inte hade lika stort stöd som tex Michelle Bachmann eller Newt Gingrich; Numera är det dock bara Ron Paul och Mitt Romney kvar som kan bli nominerade att bli det Republikanska Partiets kandidat mot Obama. I detta fall anses Ron Paul ha en poäng mot Romney, eftersom Obama och Romney i många fall förut röstat och numera även stödjer samma politik, detta trots att de för tillfället går under olika banér och i sina respektive tal uttrycker sig något olika.

Till skillnad från andra kandidater får inte Paul donationer från de stora företagen på det sätt som till exempel Mitt Romney får. I nomineringsprocessen 2012 stöds Romney av samma banker och företag som gav sitt helhjärtade stöd till Obama 2008. Pauls största finansiella stöd kommer från privatpersoner och ofta från aktiva militärer som tröttnat på USA:s aggressiva utrikespolitik.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The New York Times: 1988 VOTE: THE FINAL WORD
  2. ^ uselectionatlas.org: 2008 Presidential Republican Primary Election Results
  3. ^ CNN: Election Center 2008 - RESULTS: Ron Paul
  4. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Ames_Straw_Poll#August_13.2C_2011
  5. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/New_Hampshire_Republican_primary,_2012
  6. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Iowa_Republican_caucuses,_2012
  7. ^ Los Angeles Times: "now best-selling author"
  8. ^ ”The Tea Party’s Brain – Magazine”. The Atlantic. October 5, 2010. http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2010/11/the-tea-party-8217-s-brain/8280/a.