Erik Segersäll
Från Wikipedia
| Erik Segersäll | |
 Bland de något mindre kungshögarna i Gamla Uppsala har kung Erik antagligen gravsatts. |
|
| Regeringstid | 970-995 |
|---|---|
| Ätt | Munsöätten |
| Gemål(er) | Sigrid Storråda |
| Barn | Olof Skötkonung |
| Efterträdare | Olof Skötkonung |
| Född | 945 |
| Död | 995 |
Erik Segersäll (fornnordiska: Eiríkrinn sigrsæli[källa behövs], av Adam av Bremen på latin kallad Hericus Victor[1]), född omkring 945[1][2][3], död 995[4][5][1][2][6][7][3], var Sveriges förste kung[2] och regerade 970-995[1][2][3][4][5], samt styrde även över Danmark från 988[5] eller 991[3] till sin död[5][2]. Han är den förste svenske kung som man vet något bestämt om[8] och han är den förste kung som man tror sig veta behärskade hela det område som idag utgör Svealand, Västergötland och Östergötland, det vill säga det medeltida Sverige[2].
Innehåll |
[redigera] Regeringstid
Enligt de sägner som finns om Erik Segersäll regering (isländska sagor och Adam av Bremens krönika) ska han vid tillträdet ha samregerat med sin yngre bror Olof[5][3]. Omkring 975 ska Olof ha dött "av etter" och Erik blivit ensam kung[5][3]. Olof hade dock en son vid namn Styrbjörn Starke[3] eller Styrbjörn Sveakämpe[källa behövs], som hävdade sin fars rätt till tronen[3]. Då Erik vägrade erkänna denna rätt allierade sig Styrbjörn antingen med Jomsvikingarna från Wolin[4][7] eller den danske kungen Harald Blåtand[3], då hans här ska ha bestått mest av danskar[1]. Med sina allierade begav han sig mot Uppland, för att avsätta Erik. Omkring år 985[5][2] eller 988[3] möttes de båda i det tre dagar[3] långa slaget vid Fyrisvallarna utanför Gamla Uppsala i Uppland. Styrbjörn stupade[källa behövs] och Erik stod som segrare[4][5][1][2][6][7][3], varvid han fick tillnamnet "Segersäll"[6].
Strax efter detta ska Erik också, som hämnd för att danskarna stödde Styrbjörn[källa behövs], ha fördrivit den danske kungen Sven Tveskägg ur Danmark och regerat över detta rike till sin död[4][5][1][2][6][7][3]. I Danmark ska han någon gång under tiden 990-992 ha övergått till kristendomen och låtit döpa sig, men strax därefter ha återgått till asatron[5][1][2][6][3]. Han dog antingen på hösten 994 eller vintern 995[1] i sjukdom (sotdöden) på kungsgården i Gamla Uppsala och tros ligga begravd i en av de mindre gravhögarna där[5][2][3]. Han efterträddes av sin son Olof Skötkonung[7].
[redigera] Äktenskap
| Ur Adams av Bremen krönika |
| Erik, sveonernas kung, slöt ett fördrag med polanernas mycket mäktige kung Boleslav. Denne gav Erik sin dotter eller syster till äkta. På grund av detta förbund angreps danerna av slaverna och sveonerna gemensamt. |
Erik Segersäll var gift med antingen den västgötska stormanndottern Sigrid Storråda eller Świętosława (också känd som Gunhild) av Polen, dotter till furst Mieszko I av Polen [ES II:114].
Källorna är oense om vem som var Eriks drottning och vem av de ovannämnda kvinnorna som anses vara mest trovärdig beror helt på hur man värderar källornas tillförlitlighet. De isländska källorna och Saxo Grammaticus säger att det var Sigrid Storråda och hon får mycket utrymme i deras berättelser. Adam av Bremen anger däremot att hon var en icke namngiven slavisk prinsessa, syster eller dotter till Boleslav, som i ett senare tillägg till hans bok får namnet Gunhild. Äktenskapet var ett tecken på ett förbund mellan Erik och Boleslav riktat mot den danske kungen Harald Blåtand. Om han med Boleslav menar den polske kungen Boleslav I blir det problem eftersom denne regerade efter Harald Blåtands död.[9]
Länge ansåg historikerna att berättelserna om den västgötska stormannadottern Sigrid Storråda var påhittade och att namnen Sigrid och Gunhild båda var förvrängningar av det polska namnet Swiatoslawa. Numera har dock pendeln börjat svänga igen till förmån för Sigrid Storråda och man anser nu allt mer att det är Adam av Bremen som har missuppfattat saken.[källa behövs]
Enligt den föga tillförlitliga Ingvar den vittfarnes saga skall Erik dessutom ha varit gift med Aud Håkansdotter.
[redigera] Barn
- Olof Skötkonung
- Holmfrid[2]
- Emund (d. ung)[10]
[redigera] Källor
[redigera] Noter
- ^ [a b c d e f g h i] Lagerqvist (1996), s. 27-30
- ^ [a b c d e f g h i j k l] Lagerqvist & Åberg, s. 9
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Ohlmarks (1979), s. 10
- ^ [a b c d e] Bra Böckers Lexikon band 7, s. 83
- ^ [a b c d e f g h i j k] Lagerqvist (1976), s. 23
- ^ [a b c d e] Larsson, s. 19
- ^ [a b c d e] Nationalencyklopedin band 5, s. 574
- ^ Lindkvist, s. 223
- ^ Hagerman, s. 281-282
- ^ Ohlmarks (1956), s. 80
[redigera] Litteratur
- Bra Böckers Lexikon band 7, Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs 1991-1996. ISBN 91-7133-082-8 (hela fjärde upplagan)
- Hagerman, Maja, Spåren av kungens män, Rabén Prisma, Stockholm 1996. ISBN 91-518-2927-4 (första upplagan)
- Lagerqvist, Lars O., Sverige och dess regenter under 1000 år, Albert Bonniers förlag AB, Stockholm 1976. ISBN 91-0-041538-3 (första upplagan)
- Lagerqvist, Lars O., Sveriges regenter från forntid till nutid, Norstedts förlag, Stockholm 1996. ISBN 91-1-963882-5 (andra upplagan)
- Lagerqvist, Lars O. & Åberg, Nils, Litet lexikon över Sveriges regenter, Vincent bokförlag, Boda kyrkby 2004. ISBN 91-87064-43-X (femte reviderade upplagan)
- Larsson, Lars-Ove, Vem är vem i svensk historia, Rabén Prisma, (okänd utgivningsort) 1994. ISBN 91-518-2647-X (andra upplagan)
- Lindkvist, Thomas, The Cambridge History of Scandinavia, Cambridge University Press 2003. ISBN 0521472997
- Nationalencyklopedin band 5, Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs 1989-1996. ISBN 91-7024-620-3 (hela upplagan)
- Ohlmarks, Åke, Sveriges hundra kungar, Biblioteksböcker, Stockholm 1956.
- Ohlmarks, Åke, Alla Sveriges kungar, AWE/GEBERS / Almqvist & Wiksell Förlag AB, Stockholm 1979. ISBN 91-20-04203-5 (andra upplagan)
| Företrädare: Björn Eriksson och/eller Emund Eriksson (sagokungar) |
Sveriges regent cirka 970–995 (samregent med Olof Björnsson 970–975) |
Efterträdare: Olof Skötkonung |
|
||||||||||||||||||||||
_(selon_Gelre).svg){kind=small}
