Erik Segersäll

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För skärgårdsfregatterna, se HMS Erik Segersäll.
Erik Segersäll
Kung av Sverige
Regeringstid 970–995
Efterträdare Olof Skötkonung
Gemål Möjligen Sigrid Storråda
Möjligen Swiatoslawa av Polen
Barn Olof Skötkonung
Holmfrid
Ätt Erik Segersälls ätt
Född Omkring 945
Död 995
Religion Romersk-katolska kyrkan (990-?)
Asatro

Erik Segersäll (fornnordiska: Eiríkr sigrsæli,[källa behövs] av Adam av Bremen på latin kallad Hericus Victor[1]) död 995,[1] var en svensk kung mellan 970 och 995 som möjligen tidvis även styrde över Danmark.[2][3] Han är en av de första svenska kungar som man vet något bestämt om[4] och kan ha rått över Svealand, Västergötland och Östergötland, det vill säga större delen av det område som skulle bli det tidigmedeltida Sverige.[5] Erik brukar anses vara den som grundade staden Sigtuna.[6]

Regeringstid[redigera | redigera wikitext]

De källor som berättar om Erik Segersäll regering är främst isländska sagor, Saxo Grammaticus (Gesta Danorum) och Adam av Bremens krönika. I dessa påstås att han bland annat skall ha erövrat och härskat över Danmark, och där låtit döpa sig, men vid återkomsten till Sverige återgått till hedendomen. Källorna lider dock av problem: de utförligaste sagorna är mycket sentida,[7] och Adam av Bremens tendens att svärta ner den danske kungen Sven Tveskägg gör att hans uppgifter kan vara överdrivna.[8] Det faktum att Danmark vid den här tiden var det mäktigaste riket i Norden och att inga andra källor eller arkeologiska spår tyder på att Sverige skulle ha invaderat Danmark vid den här tiden gör uppgiften tveksam, och påståendet började ifrågasättas i svensk historieskrivning i början av 1900-talet.[9]

Slaget vid Fyrisvallarna[redigera | redigera wikitext]

Enligt isländsk sagalitteratur (Flatöboken) skall han vid tillträdet ha samregerat med sin yngre bror Olof. Olof skall dock ha dött ung och Erik blivit ensam kung. Enligt sentida sagor skall Olof lämnat efter sig en son vid namn Styrbjörn som hävdade sin fars rätt till tronen. Erik vägrade erkänna denna rätt, men gav Styrbjörn 60 utrustade skepp. Styrbjörn skall ha lyckats inta jomsvikingarnas fäste Jomsborg varvid den danske kungen Harald Blåtand blev så tacksam att han allierade sig med honom. Med sina allierade skall Styrbjörn någon gång kring 985 begett sig mot Sverige för att avsätta Erik. Väl framme skall Styrbjörn ha bränt sina egna skepp för att hindra sina män från att fly, varvid danerna återvände hem. Erik och Styrbjörn skall ha mötts i det tre dagar långa slaget vid Fyrisvallarna. Styrbjörn skall ha stupat och Erik stått som segrare, varvid han fick tillnamnet ”Segersäll”.[7] Huruvida något sådant slag verkligen inträffat, eller om Styrbjörn över huvud taget är historisk, går inte att avgöra.[10] Även platsen för slaget är omstritt och det som nu kallas för Fyrisån i Uppsala är en efterkonstruktion av Olof Rudbeck.

Ett flertal runstenar från sent 900-tal nämner dock personer som skall ha stupat vid Uppsala, något som tyder ett slag i Uppsalas närhet vid den här tiden, även om det inte med säkerhet kan kopplas till slaget vid Fyrisvallarna.

Strax efter detta skall Erik också ha fördrivit den danske kungen Sven Tveskägg ur Danmark och regerat över detta rike till sin död.[1] I Danmark skall han någon gång under tiden 990-992 ha övergått till kristendomen och låtit döpa sig, men strax därefter ha återgått till asatron.[1] Han dog antingen på hösten 994 eller vintern 995[1] i sjukdom (sotdöden) på kungsgården i Gamla Uppsala[5] och efterträddes av sin son Olof Skötkonung.[7]

Äktenskap[redigera | redigera wikitext]

Ur Adams av Bremen krönika
Erik, sveonernas kung, slöt ett fördrag med polanernas mycket mäktige kung Boleslav. Denne gav Erik sin dotter eller syster till äkta. På grund av detta förbund angreps danerna av slaverna och sveonerna gemensamt.

Erik Segersäll var gift med antingen den västgötska stormansdottern Sigrid Storråda eller Świętosława (också känd som Gunhild) av Polen, dotter till furst Mieszko I av Polen [ES II:114].

Källorna är oense om vem som var Eriks drottning och vem av de ovannämnda kvinnorna som anses vara mest trovärdig beror helt på hur man värderar källornas tillförlitlighet. De isländska källorna och Saxo Grammaticus (Gesta Danorum) säger att det var Sigrid Storråda och hon får mycket utrymme i deras berättelser. Adam av Bremen anger däremot att hon var en icke namngiven slavisk prinsessa, syster eller dotter till Boleslav, som i ett senare tillägg till hans bok får namnet Gunhild. Äktenskapet var ett tecken på ett förbund mellan Erik och Boleslav riktat mot den danske kungen Harald Blåtand. Om han med Boleslav menar den polske kungen Boleslav I blir det problem eftersom denne regerade efter Harald Blåtands död.[11]

Enligt Ingvar den vittfarnes saga skall Erik dessutom ha varit gift med Aud Håkansdotter.

Man kan i detta sammanhang även betänka att Adam av Bremen (i Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum) också framför följande: "Svenskarna saknar inget med undantag av det högmod som vi älskar eller rättare tillber. Allt som bara har med tom fåfänglighet att göra, såsom guld, silver, präktiga hästar, bäver- och mårdskinn, saker som vi beundrar till vanvett, räknar de som ingenting: Det är bara i fråga om kvinnor som de inte känner någon måtta: var och en har allt efter möjligheter två eller tre hustrur samtidigt, men de som är rika eller hövdingar har otaliga".

Barn[redigera | redigera wikitext]

  1. Olof Skötkonung
  2. Holmfrid[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Lagerqvist (1996), s. 27-30
  2. ^ Lagerqvist (1976), s. 23
  3. ^ Ohlmarks (1979), s. 10
  4. ^ Lindkvist, s. 223
  5. ^ [a b c] Lagerqvist & Åberg, s. 9
  6. ^ Harrison, s. 135
  7. ^ [a b c] Henrikson, s. 72-73
  8. ^ Harrison & Svensson, s. 304
  9. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
  10. ^ Harrison, s. 121
  11. ^ Hagerman, s. 281-282

Litteratur[redigera | redigera wikitext]