Brunei

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 4°25′N 114°35′Ö / 4.417°N 114.583°Ö / 4.417; 114.583

Brunei Darussalam
برني دارالسلام
Negara Brunei Darussalam
Flagga Statsvapen
ValspråkBrunei Darussalam
("Brunei, fredens boning")
Nationalsång: Allah Peliharakan Sultan
Huvudstad
(och största stad)
Bandar Seri Begawan
4°53.417′N 114°56.533′Ö / 4.890283°N 114.942217°Ö / 4.890283; 114.942217
Officiellt språk Malajiska
Demonym bruneier[1]
Statsskick Absolut monarki
 -  Sultan Hassanal Bolkiah
 -  Premiärminister Hassanal Bolkiah
Självständighet från Storbritannien 
 -  Erkänd 1 januari 1984 
Area
 -  Totalt 5 770 km² (163:e)
 -  Vatten (%) 8,6%
Befolkning
 -  2013 års uppskattning 415 717 [2] (175:e)
 -  Befolkningstäthet 70,7/km² (134:e)
BNP (PPP) 2012 års beräkning
 -  Totalt $21,9 miljarder [3] 
 -  Per capita $50 440 [3] 
Valuta Bruneisk dollar (BND)
Tidszon UTC+8
Topografi
 -  Högsta punkt Bukit Pagon, 1 850 m ö.h.
Nationaldag 23 februari
Nationalitetsmärke BRU
Landskod BN, BRN
Landsnummer 673

Brunei, formellt Brunei Darussalam[1] (malajiska: Negara Brunei Darussalam, نڬارا بروني دارالسلام), är en liten stat i Sydostasien, bestående av två åtskilda områden på ön Borneos nordvästkust helt omslutna av den malaysiska delstaten Sarawak.[4] Befolkningen uppgick 2013 till runt 415 000 invånare och det vanligaste språket är malajiska.[2][5]

Brunei är ett ärftligt sultanat där sultanen (sedan 1967 Hassanal Bolkiah) i praktiken är envåldshärskare.[6] Landet var ett brittiskt protektorat från 1888, fick inre självstyre 1959, och full självständighet 1984. Sedan 1990 har en statlig ideologi baserad på malajiska islamiska värderingar blivit alltmer omfattande. Olje- och gasresurser ger landet en relativt hög bruttonationalprodukt per invånare.[4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Tidig historia[redigera | redigera wikitext]

Brunei var tidigt en viktig handelsplats i Sydostasien och knutpunkt för tidig handel mellan Kina och Borneo. Riket som kineserna kallade för Po-ni blev under 1300-talet en vasallstat till det expanderande hinduiska Majapahitriket. Från 1300-talet till 1500-talet hade Brunei sin storhetstid med ledande muslimsk sjömakt under samma dynasti som har makten i dag, och omfattade hela Borneo samt delar av nuvarande Filippinerna.[7][8]

Tidigmodern och modern tid[redigera | redigera wikitext]

Från 1500- och 1600-talen och framåt drabbades Brunei av ökande förfall, sjöröveri blev en allt större plåga och europeiska utforskare åtföljdes snart av koloniala erövringar.[8] 1578 förklarade Spanien krig och intog dåvarande huvudstaden Kota Batu, men kriget avslutades utan landavträdelser eller att Brunei förlorade sin självständighet. Däremot hindrades Brunei från att expandera sitt inflytande till angränsande Spanska Filippinerna. På 1800-talet blev det istället Storbritannien som blev det största utländska hotet. 1841 fick den dåvarande sultanen hjälp av den brittiske utforskaren James Brooke att slå ner ett uppror och röja undan hotet från sjörövare och i gengäld erhöll Brooke titeln raja av Sarawak. James Brooke utropade sig därefter till härskare av det självständiga Kungariket Sarawak och under han och hans ättlingar, de så kallade vita rajorna, övertog Sarawak mer och mer land från Brunei. Panikslagen över det ständigt inkräktande grannlandet bad sultan Hashim Jalilul Alam Aqamaddin år 1888 om brittiskt stöd och Brunei omvandlades till ett brittiskt protektorat. 1890 annekterade Sarawak utan brittiska invändningar Limbang vilket reducerade Brunei till dagens storlek, splittrat i två geografiskt avskilda delar.[9] 1906 började den brittiska regeringen sända residenter till Bruneis hov vilket befäste den brittiska kontrollen över landets politik.

16 december 1941 landsattes 10 000 japanska soldater i Kuala Belait som efter 10 dagar hade ockuperat hela landet.[10] Sultan Ahmad Tajuddin fick sitta kvar på tronen av den japanska ockupationsmakten men saknade politisk makt. Brunei fick inre självstyrelse 1959 i och med att den brittiska regeringen godkände landets första författning och slutade sända rådgivande residenter till hovet. Sultan Omar Ali Saifuddin III var inledningsvis för en anslutning till Malaysia men efter Bruneirevolten 1962, som slogs ner med hjälp av brittiska trupper från Singapore, ändrade han åsikt och Brunei förblev under brittiskt beskydd till självständigheten 1984. Sultanen har alltsedan dess absolut makt och författningen från 1959 har delvis satts ur spel.

Engelskspråkig karta över Brunei.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Brunei består av två icke sammanhängande delar omgivna av Malaysia med en 161 km lång kust mot Sydkinesiska sjön. 97% av befolkningen bor i den större västra delen medan endast drygt 10 000 invånare bor i det östra Temburongdistriktet. Förutom huvudstaden Bandar Seri Begawan finns två större städer i landet, hamnstaden Muara och den oljeproducerande staden Seria.

Brunei har ett ekvatorialtropiskt klimat med höga temperaturer med hög luftfuktighet.[8] Det faller mycket regn året om och landet täcks till stor del av regnskog. Högsta berget är det 1850 m höga Bukit Pagon i södra Temburong.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Brunei är en absolut monarki där sultanen i praktiken utövar obegränsad makt enligt bestämmelserna för undantagstillstånd i 1959 års författning. Landet har befunnit sig under ett kontinuerligt undantagstillstånd ända sedan Bruneirevolten 1962.[11] Sittande statschef är sultan Hassanal Bolkiah, vars dynasti har styrt Brunei sedan 1400-talet. Sultanen bistås av flera råd i frågor om t ex tronföljd och religionspolitik och det finns även ett kabinett, som han själv leder i egenskap av premiärminister.[7] Media i landet är extremt positiv till regeringsmakten (självcensur tillämpas) och kungafamiljen har en upphöjd status i landet.

Ett parlament föreskrivs i författningen, Lagstiftande rådet, men detta upplöstes omedelbart efter självständigheten 1984. Det sammankallades igen i september 2004 och möts därefter regelbundet en gång om året för att diskutera statsbudgeten.[7] Samtliga ledamöter utses av sultanen och inga allmänna val har hållits sedan 1962. Politiska partier är tillåtna men de som inte är lojala till sultanen riskerar att upplösas.[7]

Utrikespolitik[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1979 sköttes landets utrikespolitik av Storbritannien och direkt vid självständigheten 1984 inträdde Brunei som medlem i Samväldet.[12] Landet är också medlem i Islamiska konferensorganisationen, APEC och ASEAN. Landet värnar de bilaterala relationerna med de nära grannländerna samt Storbritannien, USA, Japan, Kina och Australien.[7]

Brunei har en territorialdispyt med Malaysia rörande främst landets anspråk på Limbang som man hävdat ända sedan 1890.[13][14][15] Brunei och Malaysia hävdar också båda överhöghet över några små öar mellan Brunei och Labuan, inklusive ön Kuraman, men dessa är internationellt erkända som tillhörande Malaysia. Därutöver är Brunei ett av många länder som yrkar anspråk på de omdiskuterade Spratlyöarna i Sydkinesiska sjön.

Försvar[redigera | redigera wikitext]

Bruneis försvarsmakt, "Angkatan Tentera Diraja Brunei" (ATDB), består av armén, marinen och flygvapnet. All personal är yrkessoldater.[7] ATDB har två infanteribrigader och en robotbåtsflottilj. Flygvapnet är utrustat med helikoptrar för armé- och marinsamverkan, samt med patrullflygplan för havsövervakning.

Brunei har ett försvarsavtal med Storbritannien och en brittisk gurkhabataljon är stationerad i oljedistriktet.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Produktion av naturgummi var tidigare en viktig näring. Men idag bygger ekonomin helt på de stora fyndigheterna av olja och naturgas. Brunei är ett litet men rikt land, och är en blandning av entreprenörskap, regeringsbestämmande, social välfärd samt bytraditioner. Det är råolje- och naturgasproduktion som främst gjort landet rikt, och utgör ungefär hälften av landets BNP. Intäkter från investeringar från utlandet blandas med inkomster från inrikesproduktion. Regeringen står för sjukvård och skola och ger bidrag för mat och boende. Brunei har ingen skatt och ingen moms, men har en mycket hög levnadsstandard. Räntan är mycket låg. Planer för framtiden inkluderar höjd kompetens för arbetskraften, minskning av arbetslösheten, satsningar på bank- och turismsektorerna samt generellt en breddning av ekonomin, som i dagsläget är alltför beroende av oljan.

Det nationella flygbolaget Royal Brunei Airlines försöker göra Brunei till ett nav för internationellt resande mellan Europa och Australien/Nya Zeeland. Det flyger även till större asiatiska resmål.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Bruneis distrikt

Brunei består av fyra distrikt, daerah som i sin tur är indelade i trettioåtta mukims.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Ungefär en tredjedel av befolkningen är malajer, och den viktigaste minoriteten, cirka 15 % av befolkningen, är kineser. Dessa grupper representerar också de viktigaste språken, malajiska, som är det officiella språket, och kinesiska. Engelska talas också av många och det finns en stor befolkning bestående av tillfälliga bosättare från Storbritannien och Australien. Gästarbetare från andra delar av Asien utgör en stor del av landets arbetskraft. I inlandet bor ursprungsfolken dajaker, bisaya, murut och kedayan. Ca 75% av landets befolkning bor vid kusten, i princip lika stor andel av befolkningen bor i städerna.

Religion[redigera | redigera wikitext]

Islam är statsreligion och sultanen är landets andliga ledare.[8] Runt 2/3 av befolkningen bekänner sig till islam, andra större religioner är buddhism (13%) och kristendom (ca 10%). 7% av befolkningen, mestadels kineser, tillhör ingen trosuppfattning och runt 2% av befolkningen, ursprungsfolken, bekänner sig till inhemska religioner.[16]

I april 2014 meddelade sultan Hassanal Bolkiah att man stegvis skulle börja införa mycket strikta sharialagar i straffrätten, varav många även skulle gälla för icke-muslimer, vilket skulle innebära en dramatisk inskränkning av religionsfriheten i landet. Det är oklart hur sådana lagar skulle kunna upprätthållas genom landets existerande rättssystem.[17]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] (PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (9., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2013. Sid. 69. http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/41146 
  2. ^ [a b] ”The World Factbook”. Cia.gov. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/bx.html. Läst 2013-12-30. 
  3. ^ [a b] ”Brunei”. International Monetary Fund. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2012/01/weodata/weorept.aspx?pr.x=62&pr.y=18&sy=2009&ey=2012&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=516&s=NGDPD%2CNGDPDPC%2CPPPGDP%2CPPPPC%2CLP&grp=0&a=. Läst 18 April 2012. 
  4. ^ [a b] ”Brunei”. Store norske leksikon. http://snl.no/Brunei. Läst 18 november 2012. 
  5. ^ ”Brunei: Landsfakta”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/brunei/landsfakta. Läst 18 november 2012. 
  6. ^ ”Brunei”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/brunei. Läst 18 november 2012. 
  7. ^ [a b c d e f] http://www.swedenabroad.com/ImageVaultFiles/id_806/cf_52/LANDFAKTABrunei120404.PDF
  8. ^ [a b c d] Brunei. CIA World Factbook. 2011. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/bx.html. Läst 13 January 2011. 
  9. ^ History for Brunei 2009, s. 58-59
  10. ^ "Brunei under the Japanese occupation", Rozan Yunos, Brunei Times, Bandar Seri Begawan, 29 June 2008
  11. ^ ”Background Note: Brunei”. US Department of State. http://www.state.gov/r/pa/ei/bgn/2700.htm. Läst 23 December 2011. 
  12. ^ ”MOFAT, Commonwealth”. Ministry of Foreign Affairs and Trade of Brunei Darussalam. 30 March 2010. Arkiverad från originalet den 28 January 2010. https://web.archive.org/web/20100128232720/http://www.mfa.gov.bn/foreignpolicy/commonwealth.htm. 
  13. ^ ”Disputes – International”. CIA. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/fields/2070.html. Läst 4 January 2011. 
  14. ^ Azlan Othman. ”Brunei Denies Limbang Story”. http://www.sultanate.com/news_server/2009/18_mar_1.html. Läst 19 December 2011. 
  15. ^ ”Brunei Denies Limbang Story”. MySinchew. 19 March 2009. http://www.mysinchew.com/node/22340?tid=14. Läst 19 December 2011. 
  16. ^ 2010 Brunei Statistical Yearbook. Brunei Government. 2010. Sid. 19. http://www.depd.gov.bn/SI/BDSYB2010/BDSYB%202010.pdf 
  17. ^ http://uk.reuters.com/article/2014/04/29/uk-brunei-sharia-idUKKBN0DF1U320140429

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]