John O'Keefe

Från Wikipedia
John O'Keefe Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 2014
John O'Keefe, 2014.
John O'Keefe, 2014.
John O'Keefe, 2014.
Född18 november 1939
New York, New York, USA
MedborgarskapUSA, Storbritannien
NationalitetUSA
ForskningsområdeNeurovetenskap, psykologi
InstitutionerUniversity College London
Alma materCity College of New York
McGill University
DoktorandhandledareRonald Melzack
ORCID0000-0001-5697-4881
Känd förIdentifiera platsceller
Har influeratNeil Burgess (postdoc)[1]
Nämnvärda priserNobelpriset i fysiologi eller medicin 2014
Physiological Society Annual Review Prize Lecture (2016)

John O'Keefe, född 18 november 1939 i New York, är en amerikansk-brittisk neuroforskare, psykolog och professor vid Sainsbury Wellcome Centre for Neural Circuits and Behaviour vid samma universitet.[2]. Han har arbetat vid University College London under hela sin karriär, men har även varit deltidsprofessor vid Norges tekniska högskola på önskemål av sina norska kollegor, Mosers.

År 2014 tilldelades han Nobelpriset i fysiologi eller medicin tillsammans med May-Britt Moser och Edvard Moser "för deras upptäckter av celler som utgör ett positioneringssystem i hjärnan".[3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

O'Keefe föddes av irländska invandrade föräldrar och gick på Regis High School (Manhattan) och tog en kandidatexamen vid City College of New York.[4][5] Han fortsatte att studera vid McGill University i Montreal, Quebec, Kanada, där han tog en masterexamen 1964 och en doktorsexamen i psykologi 1967, handledd av Ronald Melzack.[6][7]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

O'Keefe började arbeta vid University College London 1967 som amerikansk postdoktor med den framlidne Patrick Wall. Han har varit verksam där sedan dess och befordrades till professor 1987. På uppdrag av sina medarbetare Edvard Moser och May-Britt Moser utsågs han till deltidsprofessor vid Norges tekniska högskola 2014.[8]

Identifiering av platsceller[redigera | redigera wikitext]

O'Keefe och hans student Jonathan Dostrovsky upptäckte platsceller genom att systematiskt analysera miljöfaktorerna som påverkar avfyrningsegenskaperna hos enskilda hippocampala nervceller.[9][10] Hans många publikationer om placeringsceller har fått en omfattande citering. Han har också tillsammans med Lynn Nadel publicerat en tongivande bok, som beskriver hippocampus funktionella roll som en kognitiv karta för rumslig minnesfunktion.[11] I förlängningen av hans arbete har placeringsceller analyserats experimentellt eller simulerats i modeller i hundratals forskningsrapporter.[12][13][14]

Upptäckten av thetafasprecession[redigera | redigera wikitext]

I ytterligare forskning om platsceller fann O'Keefe bevis för en distinkt variation av temporal kodning av information genom tidpunkten för åtgärdspotentialer i platsceller, i förhållande till en oscillatorisk EEG-cykel som kallas thetarytmen, i motsats till spiktiming inom en enda cell. I en artikel från 1993 visade han och Michael Recce att platsceller spikar i olika faser i förhållande till thetarytmsvängningar i hippocampus lokala fältpotential.[15] Denna effekt har replikerats i många efterföljande rapporter, som ger bevis för kodning av sensorisk input genom tidpunkten för spikar. Många modeller har använts för att studera de potentiella fysiologiska mekanismerna i fasföredragningen.

Förutsägelse och identifiering av gränsvektorceller[redigera | redigera wikitext]

I en artikel 1996 presenterade O'Keefe och Neil Burgess data som visade förändringar i positionen och storleken på avfyrningsfält för platsceller när de hinder som definierar miljön flyttades.[1] I detta och följande dokument presenterade de en modell av detta fenomen som förutsäger förekomsten av gränsvektorceller som skulle svara på ett specifikt avstånd från hinder i miljön.[16] Flera år senare fick denna explicit teoretiska förutsägelse stöd av omfattande experimentella data som visar gränsceller med förutsagda rekvisita i subiculumen[17] och den mellersta entorhinal.

Utmärkelser och hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]

O'Keefe valdes till fellow i Royal Society (FRS) 1992 och ledamot av Academy of Medical Sciences (FMedSci) 1998. Dessutom fick han Feldbergs stiftelsepris 2001 och Grawemeyerpriset i psykologi 2006 (tillsammans med Lynn Nadel). År 2007 fick han British Neuroscience Association Award för enastående bidrag till brittisk neurovetenskap och 2008 fick han Federation of European Neuroscience Societies European Journal of Neuroscience Award. Senare under 2008 tilldelades O'Keefe Gruberpriset i neurovetenskap.[18][19] År 2013 fick han Louisa Gross Horwitz-priset (tillsammans med Edvard Moser och May-Britt Moser). År 2014 var han medmottagare av Kavlipriset som delades ut av Norwegian Academy of Science and Letters med Brenda Milner och Marcus Raichle. År 2016 valdes han in i National Academy of Sciences.[20]

O'Keefe promoverades till hedersdoktor vid University College Cork den 15 december 2014. I maj 2015 tilldelades han en liknande vid City College of New York,[21] och i juni samma år tilldelades han en vid McGill University, båda hans alma maters.[22]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, John O’Keefe (neuroscientist), 19 juni 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] O'Keefe, J.; Burgess, N. (1996). ”Geometric determinants of the place fields of hippocampal neurons”. Nature 381 (6581): sid. 425–428. doi:10.1038/381425a0. PMID 8632799. Bibcode: 1996Natur.381..425O. 
  2. ^ Nobelförsamlingen (2014-10-06). ”PRESSMEDDELANDE 2014 ‐ 10 ‐ 06”. Pressmeddelande.
  3. ^ ”The Nobel Prize in Physiology or Medicine 2014”. www.nobelprize.org. https://www.nobelprize.org/nobel_prizes/medicine/laureates/2014/. 
  4. ^ ”2008 Neuroscience Prize. John O'Keefe”. 2008 Neuroscience Prize. John O'Keefe. Gruber Foundation. http://gruber.yale.edu/neuroscience/john-okeefe. 
  5. ^ ”John O'Keefe, Class of '63, Wins Nobel Prize”. The City College of New York. 6 oktober 2014. http://www.ccny.cuny.edu/news/nobel-laureate.cfm. Läst 8 oktober 2014. 
  6. ^ ”John O'Keefe”. Kavli Prize. Kavli Foundation. https://www.kavliprize.org/bio/john-O%27Keefe. 
  7. ^ ”Arkiverade kopian”. Media Relations Office of McGill University. 6 oktober 2014. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141012231830/http://www.mcgill.ca/research/channels/news/mcgill-grad-john-o%E2%80%99keefe-wins-nobel-prize-medicine-239350. Läst 8 oktober 2014. 
  8. ^ ”NTNU ansetter nobelprisvinner O'Keefe”. NTNU ansetter nobelprisvinner O'Keefe. 2014-12-08. https://www.adressa.no/nyheter/trondheim/article10430269.ece. 
  9. ^ O'Keefe, J.; Dostrovsky, J. (1971). ”The hippocampus as a spatial map. Preliminary evidence from unit activity in the freely-moving rat”. Brain Research 34 (1): sid. 171–175. doi:10.1016/0006-8993(71)90358-1. PMID 5124915. 
  10. ^ O'Keefe, J (1976). ”Place units in the hippocampus of the freely moving rat”. Experimental Neurology 51 (1): sid. 78–109. doi:10.1016/0014-4886(76)90055-8. PMID 1261644. 
  11. ^ O'Keefe, J.; Nadel, L. (1978). The Hippocampus as a Cognitive Map. Oxford, United Kingdom: Oxford University Press. http://www.cognitivemap.net/. Läst 19 juni 2021 
  12. ^ O'Keefe, J (1979). ”A review of the hippocampal place cells”. Progress in Neurobiology 13 (4): sid. 419–39. doi:10.1016/0301-0082(79)90005-4. PMID 396576. 
  13. ^ Best, P. J.; White, A. M.; Minai, A (2001). ”Spatial processing in the brain: The activity of hippocampal place cells”. Annual Review of Neuroscience 24: sid. 459–86. doi:10.1146/annurev.neuro.24.1.459. PMID 11283318. https://semanticscholar.org/paper/afe70b34da68c73ae2d3b9a5d77069d6aa284ac2. 
  14. ^ Moser, E.; Kropff, E.; Moser, M. (2008). ”Place cells, grid cells, and the brain's spatial representation system”. Annual Review of Neuroscience 31: sid. 69–89. doi:10.1146/annurev.neuro.31.061307.090723. ISSN 0147-006X. PMID 18284371. 
  15. ^ O'Keefe, J; Recce, M. L. (1993). ”Phase relationship between hippocampal place units and the EEG theta rhythm”. Hippocampus 3 (3): sid. 317–30. doi:10.1002/hipo.450030307. PMID 8353611. 
  16. ^ Hartley, Tom; Burgess, N.; Lever, C.; Cacucci, F.; O'Keefe, J. (2000). ”Modeling place fields in terms of the cortical inputs to the hippocampus”. Hippocampus 10 (4): sid. 369–379. doi:10.1002/1098-1063(2000)10:4<369::AID-HIPO3>3.0.CO;2-0. ISSN 1050-9631. PMID 10985276. 
  17. ^ Lever, C.; Burton, S.; Jeewajee, A.; O'Keefe, J.; Burgess, N. (2009). ”Boundary Vector Cells in the Subiculum of the Hippocampal Formation”. Journal of Neuroscience 29 (31): sid. 9771–9777. doi:10.1523/JNEUROSCI.1319-09.2009. PMID 19657030. 
  18. ^ ”UCL neuroscientist receives international prize for 'pioneering work'”. UCL neuroscientist receives international prize for 'pioneering work'. Ucl.ac.uk. 2008-06-23. http://www.ucl.ac.uk/news/news-articles/news-releases-archive/gruberprize. 
  19. ^ ”2008 Neuroscience Prize. John O'Keefe. Laureate Profile”. 2008 Neuroscience Prize. John O'Keefe. Laureate Profile. Gruber Foundation. http://gruber.yale.edu/neuroscience/2008/john-okeefe. 
  20. ^ National Academy of Sciences Members and Foreign Associates Elected, National Academy of Sciences, May 3, 2016, http://www.nasonline.org/news-and-multimedia/news/may-3-2016-NAS-Election.html, läst 14 maj 2016 .
  21. ^ Admin, Website (25 July 2015). ”CCNY Names Top Three for 2015 Commencement Honors - The City College of New York”. www.ccny.cuny.edu. https://www.ccny.cuny.edu/news/2015-commencement-honorees. 
  22. ^ ”McGill to award 16 honorary degrees : McGill Reporter”. publications.mcgill.ca. https://reporter.mcgill.ca/mcgill-to-award-16-honorary-degrees%E2%80%A8/. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=John_O%27Keefe&oldid=51919961”