Purdah

Purdah (gardin på persiska, urdu och hindi)^[1] är ett religiöst och socialt koncept som syftar på utövandet av könssegregation bland muslimer, hinduer och zoroastrer.^[2] Termen går ut på åtskillnad av kvinnor från att ha kontakt med män utanför familjen, för att förhindra alla potentiella sexuella kontakter utanför äktenskapet. Purdah omfattar både ren fysisk könssegregering, och att kvinnor ska täcka sina kroppar och dölja sina former då de befinner sig i närvaro av potentiella manliga sexualpartner.

Purdah i Indien

Förislamska Indien

Utvecklingen av purdah i Indien har varit föremål för debatt. Seder som begränsade kvinnors rörelsefrihet och avgränsade dem från kontakt med män utanför familjen, existerade innan islam kom till Indien på 700-talet, men skilde sig åt mellan samhällsklasser, och var inte lika strikt som den skulle komma att bli under islam. Ankomsten av islam anses ha förstärkt och intensifierat redan existerande könssegregerande tendenser inom hinduismen, och under 1800-talet konstateras purdah vara den allmänna sedvänjan för överklassfamiljer bland både muslimer och hinduer i Indien.

Redan första seklet f.Kr. konstateras att indiska (hinduiska) kvinnor bar ghoonghat, slöja, men till skillnad från den muslimska slöjan var den inte allmänt buren utan bars främst vid särskilda tillfällen och som ytterkläder snarare än alltid i mäns närvaro; och ogifta kvinnor behövde inte bära den.^[3] Kungliga harem (Antahpura) i Indien nämns redan under Buddhas liv på 500-talet f.Kr., men det är oklart hur stränga de var: om kvinnor levde segregerade där som i senare muslimska harem, eller om de kunde röra sig utanför det och i hur hög grad de fick umgås med män.

Efter att den islamiska erövringen av Indien hade ersatt hinduiska härskare i Indien, började muslimsk könssegregering integreras i indiskt levnadssvanor, där det blev känt som purdah.^[4] Hela samhället blev gradvis mer könssegregerat under muslimskt styre. I Bengal, där män och kvinnor tidigare hade arbetat sida vid sida i jordbruket ute på fälten, började män alltmer ensamma arbeta på fälten, medan kvinnor alltmer förvisades till uppgifter som utfördes inomhus, något som möjliggjorde större åtskillnad av könen även bland bondebefolkningen.^[4]

I de högre samhällsskikten, där ekonomiska resurser gjorde det möjligt för kvinnor att inte arbeta, isolerades kvinnor alltmer i hemmen. Manliga hinduiska härskare hade liksom muslimska monarker harem från medeltiden fram till 1900-talet. En faktor för varför hinduiska överklassmän började imitera muslimska harem genom att isolera kvinnorna i sina familjer har uppgetts vara att de muslimska erövrarna hade börjat inlemma besegrade hinduers hustrur i sina harem, något hinduiska män ville förhindra då det ansågs underminera det hinduiska samhället när hinduer och muslimer blandades,^[4] och hinduerna började stänga in hinduiska kvinnor för att skydda sitt kastsystem från att förstöras.^[4] Bland mer förmögna familjer, där det inte var nödvändigt för kvinnor att delta i arbetet, började hinduiska kvinnor efter den muslimska erövringen alltmer stängas in i hemmen, och till slut även till en speciell avdelningen av hemmet.

Efter islams ankomst till Indien

Den islamiska erövringen av Indien inleddes på 700-talet och utmynnade i Mogulrikets styre av Nordindien. Under det muslimska styret spred sig det islamiska bruket av könssegregation av kvinnor i harem från den regerande muslimska härskarklassen även till hinduiska överklassfamiljer. Fattiga hindukvinnor, liksom för övrigt fattiga muslimska kvinnor, kunde inte upprätthålla fullständig purdah eftersom de måste delta i arbetet, men under den brittiska kolonialperioden konstaterades purdah strikt åtlydas av indiska överklassfamiljer oavsett religion.

Liksom purdah hade blivit strängare och influerats av muslimerna under det muslimska styret i Indien, började det på samma sätt bli mindre strängt under britternas styre i Brittiska Indien. Denna utveckling gick dock långsamt. Många indiska överklassfamiljer oavsett religion började under första hälften av 1900-talet anpassa sig efter brittiska sedvänjor och lätta på purdahn. En del gjorde detta för att de ville integrera sig med britterna och vinna fördelar genom att imitera brittiska seder. Indiska överklassmän som umgicks med britterna kunde ta med sig sina hustrur till mottagningar med britterna utan slöja, men inte göra detta vid umgänge med andra indier. Andra gjorde det tvärtom för att de uppfattade modernisering, där kvinnors befrielse ingick, som nödvändigt för att skapa ett mer konkurrenskraftigt och utvecklat samhälle, som hade bättre förutsättningar att frigöra sig från kolonialväldet.

Avveckling

Reformatorn Satyendranath Tagore introducerade ett upphävande av purdah när han år 1866 tog med sig sin hustru Jnanadanandini Devi till den brittiska guvernörens julbal, en händelse som väckte oerhört uppseende;^[5] han fortsatte denna utveckling då han förde med sig även sina systrar ut i det offentliga livet, och därefter började principen om könssegregation upplösas inom den indiska eliten.^[6] I slutet av 1800-talet började de första indiska adelsmännen ta med sig sina hustrur att närvara vid offentliga högtider med britterna. Länge förblev dock dessa en minoritet. Verkliga förändringar inträdde sedan bristen på jämlikhet mellan könen började uppfattas som ett hinder för landets utveckling av manliga indiska intellektuella med brittisk utbildning.

Under 1930- och 40-talen noterades purdah på allvar börja upplösas i den indiska över- och medelklassen, och indiska överklasskvinnor noterades mer allmänt ha börjat visa sig offentligt utan slöja och delta i sällskapslivet sida vid sida med män. Den muslimska antikoloniala rörelsen i dominerades under 1920- och 40-talen av sekulära modernister, som uppfattade kvinnors frigörelse som en del av den antikoloniala kampen, då denna uppfattades bryta upp hindrade stamlojaliteter och underlätta ekonomisk samhällsmobilisering, modernisering och revitalisering av den muslimska världen, och under 1930-talet började muslimska kvinnor ur medel- och överklassen röra sig offentligt obeslöjade.^[7] Eftersom fattiga kvinnor redan tidigare aldrig fullt ut hade möjlighet hade leva i purdah, innebar över- och medelklasskvinnors övergivande av purdah att fenomenet upplöstes i Indien under mellankrigstiden.

Utövande

Fysisk segregering i en byggnad kan åstadkommas med hjälp av väggar, skärmar eller draperier. Ett harem står för den del av ett bostadshus som kvinnorna hänvisades till. Storleken på ett sådant harem varierade beroende på mannens och familjens rikedom. Ett kungligt harem kunde vara mycket stort och omfattade flera byggnader och trädgårdar. På andra änden av skalan, kunde fattiga familjer nöja sig med att avskärma en del av det enda rummet i en hydda med en skärm, när familjen fick manliga besökare.

En kvinna som iakttar purdah begänsar även sina aktiviteter utanför sitt hem. När en kvinna rör sig utanför hemmet, används kläder för att upprätthålla distans till män. Hijab och burka är exempel på plagg som används av den som iakttar purdah. Den rent fysiska åtskillnaden från män ersätts då med klädesplagg, som i största möjliga mån fortfarande döljer hennes utseende.

Kritik

Purdah har kritiserats både från väst och av muslimer och hinduer. 1905 kritiserade den bengaliska muslimska feministen Rokeya Sakhawat Hussain purdah i sin novell Sultanas dröm. Den brittiske konvertiten till islam Marmaduke Pickthall fördömde purdah i en föreläsning 1925.^[8]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Noter

↑ ”Purdah”. Etymoline. https://www.etymonline.com/word/purdah. Läst 13 december 2025.
↑ Raheja, Gloria Goodwin; Gold, Ann Grodzins (29 April 1994). Listen to the Heron's Words: Reimagining Gender and Kinship in North India. University of California Press. s. 168. ISBN 978-0-520-08371-4.
↑ Sulochana Ayyar (1987) "Costumes and Ornaments as Depicted in the Sculptures of Gwalior Museum.", p.152
1 2 3 4 Helen Tierney, Women's Studies Encyclopedia, s. 709
↑ Chitra Deb, Thakurbarir Andarmahal, Ananda Publishers (2010) ISBN 81-7566-322-7
↑ Bandopadhyay, Hiranmay, Thakurbarir Katha, s. 98–104, Sishu Sahitya Sansad
↑ Moghissi, Haideh (2005) (på engelska). Women and Islam: Women's movements in Muslim societies. Taylor & Francis. sid. 198–216. ISBN 978-0-415-32421-2. https://books.google.se/books?id=6ln19FcDV7wC&pg=PA198. Läst 7 december 2022
↑ Pickthall, M. 1925, The Relation of the Sexes Arkiverad 3 januari 2010 hämtat från the Wayback Machine.

[1] ”Purdah”. Etymoline. https://www.etymonline.com/word/purdah. Läst 13 december 2025.

[2] Raheja, Gloria Goodwin; Gold, Ann Grodzins (29 April 1994). Listen to the Heron's Words: Reimagining Gender and Kinship in North India. University of California Press. s. 168. ISBN 978-0-520-08371-4.

[3] Sulochana Ayyar (1987) "Costumes and Ornaments as Depicted in the Sculptures of Gwalior Museum.", p.152

[Stu709-4] 1 2 3 4 Helen Tierney, Women's Studies Encyclopedia, s. 709

[5] Chitra Deb, Thakurbarir Andarmahal, Ananda Publishers (2010) ISBN 81-7566-322-7

[6] Bandopadhyay, Hiranmay, Thakurbarir Katha, s. 98–104, Sishu Sahitya Sansad

[:0-7] Moghissi, Haideh (2005) (på engelska). Women and Islam: Women's movements in Muslim societies. Taylor & Francis. sid. 198–216. ISBN 978-0-415-32421-2. https://books.google.se/books?id=6ln19FcDV7wC&pg=PA198. Läst 7 december 2022

[8] Pickthall, M. 1925, The Relation of the Sexes Arkiverad 3 januari 2010 hämtat från the Wayback Machine.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]