Löneskillnader mellan män och kvinnor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Löneskillnader mellan män och kvinnor eller inkomstgap kan observeras i nästan alla länder i världen. Oförklarat lönegap är skillnaden mellan timlön vid liknande arbete, det vill säga efter man kompenserar för några relevanta faktorer såsom att män och kvinnor har olika arbetstid, utbildning, yrke och befattning. Oförklarlig är inte samma sak som oskälig[1].

I hur hög grad löneskillnaderna i moderna samhällen orsakas av diskriminering, livsstilsval (antalet arbetade timmar), patriarkala normsystem, och/eller biologiska skillnader, är föremål för debatt bland sociologer, ekonomer och biologer. Förespråkare för solidarisk lönepolitik betraktar löneskillnaderna som ekonomisk ojämlikhet, och eftersträvar jämställdhet och lika lön för lika arbete, men även rättvisa löneförhållanden mellan grupper med skilda arbeten.

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Sammanfattningsvis var den ojusterade skillnaden mellan mäns och kvinnors medianårslön 22 % bland OECD-länder år 1996, men minskade till 18 % år 2006.[2] Inom EU var den ojusterade skillnaden mellan mäns och kvinnors livsinkomst 17,5 % år 2008.[3]

I Sverige var den ojusterade skillnaden 16 % år 1999 och 14 % år 2012.[2] Det oförklarade eller justerade lönegapet är mellan 1 % och 7 % i Sverige för samma arbete, beroende på hur och vad man mäter. Se nedan.

Skillnaden i livsinkomst (som även förorsakas av olika mängd arbetad tid) är 25 % eller i genomsnitt 3,6 miljoner kronor mellan en man och en kvinna i Sverige. [4] Skillnader i livsinkomst får långtgående konsekvenser för äldre människors levnadsstandard.[3] Inom EU har 20,1 % av kvinnor och 14,9 % av män över 65 år en inkomst lägre än fattigdomsgränsen, det vill säga en skillnad på 5,2 procentenheter. Skillnaden är avsevärt större i Sverige, där 23,6 % av kvinnor över 65 riskerar fattigdom jämfört med 10,4 % av männen, det vill säga en skillnad på 13,2 procentenheter[5].

OECD-länder[redigera | redigera wikitext]

Följande tabell visar den procentuella skillnaden mellan mäns medianlön och hela befolkningsgruppens medianlön vid heltidsarbete, enligt OECD-statistik från 2004 för Sverige och Polen, och 2005 eller 2006 för övriga länder. Statistiken har inte justerats för skillnader i utbildning och yrke. [2]

Land Ojusterat lönegap 2004-2006 (%)
Australien 17
Danmark 11
Finland 19
Frankrike 12
Irland 14
Japan 33
Kanada 21
Korea 38
Nederländerna 17
Nya Zeeland 10
Polen 10
Schweiz 19
Storbritannien 21
Sverige 15
Tjeckien 18
Tyskland 23
Ungern 0
USA 19
Österrike 22

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Undersökning (inkomstår) löneskillnad Justerad löneskillnad Faktorer kompenserade för Faktorer ej kompenserade för (exempel)
Meyerson & Petersen 1990
arbetare (tjänstemän)[6]
12,2 % (27,2 %) 1,4 % (5 %) befattning, arbetsplats utbildning, ålder, erfarenhet, produktivitet
Landstingsförbundet 2002[7] 29 % 1 % utbildning, yrke, chefskap  
Svenskt Näringsliv 2004[8] 14,4 % 4,8 % yrke, ålder, utbildning, företag tidigare erfarenhet, arbetets svårighetsgrad, mångsidighet
Medlingsinstitutet 2006[9] 15,8 % 5,3 % yrke, ålder, arbetsgivare, utbildning, arbetstid chefskap, arbetets svårighetsgrad, sociala färdigheter
Arbetsgivarverket 2007[10] 13,9 % 1,3 % arbetstidens omfattning, chefskap, arbetets svårighetsnivå och innehåll, myndighet, individuella faktorer såsom utbildning, arbetslivserfarenhet och region "avgörande skillnader i faktiska arbetsuppgifter och ansvarsområden"
SCB 2007[11] 16 % 7 % ålder, utbildning, arbetstid, sektor  
Medlingsinstitutet 2010 [12] 14,3 % 5,4 % yrke, ålder, arbetsgivare, utbildning, arbetstid chefskap, arbetets svårighetsgrad, sociala färdigheter

2006–2008 gjorde Jämställdhetsombudsmannen en granskning och uppföljning av lönekartläggningar gjorda av arbetsgivare för totalt 750 000 anställda. 1,6 procent av de anställda hade omotiverat låga löner på grund av kön och fick lönen uppjusterad. Den genomsnittliga uppjusteringen var 96 kronor per anställd och år.[13]

Arbetsgivarverket, som kartlägger löneskillnader bland statligt anställda, skriver i sin rapport från 2013 att "Den genomsnittliga löneskillnaden nästan helt kan förklaras av mätbara faktorer"[14] och Svensk Näringsliv, som kartlägger lönerna i den privata sektorn, skriver i sin rapport från 2005 att "…vi har inte hittat något som ger belägg för att det förekommer en omfattande, strukturell lönediskriminering i denna undersökning"[8].

Medlingsinstitutet, som ansvarar för Sveriges officiella lönestatistik, skriver i sin rapport från 2014 att det inte går att visa att den oförklarade löneskillnaden på 5,8 % enbart beror på kön utan kan även bero på andra faktorer som inte kan observeras i statistik, exempelvis "meriter, kompetens, motivation och andra egenskaper som anställda eller arbetssökande har". Vidare konstaterar de att "Kvalitativa metoder som exempelvis intervjuer av arbetstagare eller arbetsgivare kan inte heller med säkerhet säkerställa om diskriminering har förekommit. En individ kan uppleva att han eller hon har diskriminerats utan att så är fallet. På motsvarande vis kan en individ diskrimineras utan att ha kännedom om detta. Arbetsgivare i sin tur uppger sällan frivilligt att diskriminering förekommer på arbetsplatsen."[1] I linje med detta får Diskrimineringsombudsmannen (DO), tidigare Jämo, in få anmälningar kring lönediskriminering och sedan 1995 har ingen lett till fällande dom även om några har lett till förlikning. Kvinnor står för 78% av de 432 anmälningar som gjordes mellan 2006-2008, men inget av dessa ärenden ledde till fällande dom och endast 12 % gick till förlikning.[15].

I princip alla undersökningarna visar att män generellt tjänar mer än kvinnor, men att det finns yrken där, i vissa åldersgrupper, kvinnor tjänar mer än män.[16]

Möjliga orsaker[redigera | redigera wikitext]

Sysselsättningsgrad[redigera | redigera wikitext]

Familje- och vårdnadsansvar delas inte lika mellan män och kvinnor. Kvinnor utför mindre förvärvsarbete än män, har högre sjukfrånvaro, gör fler avbrott i karriären och arbetar mindre övertid, men utför mer obetalt arbete i hemmet än män, och lägger mer tid på omvårdnad av närstående.[17] Detta kan inverka negativt på kvinnors karriärmöjligheter och löneutveckling.[källa behövs] Inom EU år 2009 var sysselsättningsgraden för kvinnor 13,3 procentenheter lägre än för män, medan skillnaden i Sverige var 5,2 procentenheter. Detta trots mycket små skillnader mellan arbetslöshetsstatistik för grupperna.

Deltidsarbete är vanligare bland kvinnor. Inom EU arbetar 31,5 % av kvinnorna deltid, jämfört med 8,3 % av männen, vilket motsvarar en skillnad på 23,2 procentenheter. Deltidsarbetande tenderar att få lägre timlön än heltidsarbetande.

Orsaker till skillnaderna i sysselsättningsgrad och deltidsarbete kan vara många, exempelvis personliga livsstilsval, men en viktig förklaring är att avsevärt fler kvinnor än män tar ut föräldraledighet. För kvinnor med underhållsberättigade barn var sysselsättningsgraden 29 procentenheter lägre än för män inom EU år 2009. En av flera förklaringar till att män tar mindre ledigt för vård av sjukt barn och föräldraledighet är att familjen tjänar på att den som har lägst lön tar ledigt, vilket ofta är kvinnan. Orsaken till mindre skillnader mellan Sverige och övriga EU kan vara så kallad jämställdhetsbonus, och att det är avsevärt vanligare i Sverige att små barn (upp till 3 år) är inom barnomsorgen. I Sverige är 63 % av barn upp till 3 år inom formellt organiserad barnomsorg, men endast 27 % inom EU. [17][5]

Innan 1990-talet var fler män än kvinnor sjukskrivna i Sverige. I slutet av 1990-talet inträffade en kraftig ökning för kvinnor.[18] I en rapport från IFAU 2011 om skillnaderna i sjukfrånvaro mellan kvinnor och män presenteras följande slutsats: "Kvinnors relativt sett ökande sjukfrånvaro kan inte förklaras med ökade könsskillnader i självskattad hälsa eller i förändrad arbetsmiljö på den könssegregerade arbetsmarknaden. Vi finner däremot att förekomsten av barn är starkt förknippad med högre sjukfrånvaro bland kvinnor men inte bland män. Kvinnor arbetar mer idag än för 30 år sedan och detta gäller särskilt kvinnor med barn i förskoleåldern. Vår slutsats är därför att det ökade arbetsutbudet bland kvinnor i kombination med föräldraskap är den huvudsakliga orsaken till den ökande skillnaden över tid mellan könen." Man fortsätter i rapporten: "För de flesta föräldrar konkurrerar barn och familj med engagemanget i arbetslivet. Tidigare studier indikerar dock att detta i synnerhet gäller kvinnor. Kvinnor tar exempelvis ut en större del av föräldraledigheten...och detta kan ses som en indikation på att barn prioriteras högre av kvinnor." I rapporten tar man också uttryckligen upp att en anledning till skillnaden i sjukfrånvaro är den sneda fördelningen av ansvar för barnen under uppväxtåren: "...kvinnors dubbla ansvar, för förvärvsarbete och familj, gör att det är viktigare för familjer att kvinnor håller sig friska än att män gör det….Eftersom barnansvar är något man har över många år torde denna skillnad vara tämligen långvarig. En direkt, men kanske mer kortsiktig anledning till sjukskrivning kan vara att mammor som tar större barnansvar blir lättare smittade av sina barn än vad pappor blir…".[19]

Yrkessegregering och lägre värdering av kvinnodominerade yrken[redigera | redigera wikitext]

Yrkessegregering innebär att kvinnor och män söker sig till olika yrken och utbildningar. Kvinnor utbildar sig oftare mot lågt betalda yrken än män. Även om fler kvinnor än män läser på universitet inom EU, så har endast 8,4 av 1 000 kvinnor i åldern 20–29 år examen i matematik, naturvetenskap eller teknik jämfört med 17,6 män, och är därmed i minoritet inom bristyrken och högavlönade yrken inom ingenjörsvetenskap, matematik och IT.[17]

Kvinnodominerade yrken tenderar att ha sämre löneutveckling än mansdominerade yrken, exempelvis yrken som kräver mer fysisk styrka.[17] Emellertid finns ingen forskning som visar att yrken som varit mansdominerade men blivit kvinnodominerade automatiskt skulle få lägre status och därmed sämre löneutveckling. Exempelvis har läraryrket fått sämre löneutveckling i samband med att kvinnliga lärare blivit fler, medan revisorsyrket inte har fått sämre löneutveckling. I de fall ökad andel kvinnor i ett yrke sammanfaller med sämre lön går det inte att säga vad som är orsak och verkan. Det kan även vara så att när ett yrke får sämre löneutveckling söker sig fler män än kvinnor bort ifrån det. [20] Löneskillnader kopplade till yrkessegregering förekommer även i Sverige.[21]

Yrkessegregering kan emellertid inte förklara det s.k. oförklarade lönegapet, det vill säga de justerade siffrorna i tabellen ovan, eftersom den statistiken bara tar hänsyn till skillnader inom yrken och befattningar. Vissa svenska forskare har under lång tid hävdat att oförklarade lönegapet inte längre är ett problem i Sverige. Eva M Meyerson skrev redan 1997 att "Kvinnor och män har olika lön framförallt därför att de arbetar på olika befattningar." Artikeln har dock blivit kritiserad (av Åsa Löfström, docent i nationalekonomi) bland annat på grund av att den inte skiljer mellan yrke och befattning och att "författarnas tes stöds inte av tillgängliga data".[22] Senare kritik som framkommit från andra forskare inom nationalekonomi (Anne Boschini m fl) är att de oförklarade löneskillnaderna inte nödvändigtvis behöver vara överskattade, utan också kan vara underskattade, samt att begränsade karriärs- och befordringsmöjligheter också kan vara en form av lönediskriminering, exempelvis genom att nya titlar skapas och fördelas för att motivera löneförhöjningar för samma arbete.[23] I en senare artikel från 2005 så menar dock Meyerson själv att en tredjedel av könsskillnaderna vad gäller lön för samma arbete beror på "ren diskriminering", de övriga två tredjedelarna beror på produktivitetsskillnader, framför allt beroende på sjukskrivningar och barnomhändertagande.[24] Kvinnor arbetar på låglönebefattningar och låglönearbetsplatser och män på höglönebefattningar och höglönearbetsplatser vilket är en uppfattning som delas av i princip alla organisationer ovan. Det debatteras idag bland forskare om kvinnor och män får lika lön för lika arbete, [25][26][27] och även huruvida löneskillnaderna mellan olika branscher är ett uttryck för strukturell diskriminering d.v.s. om kvinnliga yrken systematiskt värderas lägre än manliga, eller om det är ett naturligt utfall som beror på tillgång och efterfrågan, helt oberoende av kön.

Fortsatta karriärmöjligheter[redigera | redigera wikitext]

Om man kompenserar för chefskap är det justerade lönegapet mycket litet enligt ovan, men istället är kvinnor underrepresenterade i ledande positioner. Kvinnor representerar till exempel endast 32 procent av företagsledarna i EU och 10 procent av styrelsemedlemmarna.[17]

Totalt sett tar fler kvinnor än män högskoleexamen inom EU (59 procent). Trots det är det färre kvinnor som går vidare i studierna. På doktorsnivå är kvinnorna i minoritet (46 procent), och på professorsnivå endast 20 procent. Emellertid har befordringsmöjligheterna i den akademiska världen ökat bland kvinnor. Fler kvinnor än män tog doktorsexamen inom EU år 2010 inom alla vetenskapsområden utom naturvetenskap och teknikvetenskap (som är de största områdena).[28] År 2011 var 23 procent av professorerna i Sverige kvinnor jämfört med 8 procent år 1995.[29]

Biologiska faktorer[redigera | redigera wikitext]

Män har en större varians i IQ än kvinnor, vilket innebär att det finns fler extremt hög- och lågpresterande bland män. Antalet förståndshandikappade män (med IQ under 70) är 3,6 gånger fler än bland kvinnor. Mäns större varians i IQ kan också bidra till att förklara att det är avsevärt fler högpresterande män än kvinnor på matematikprov, och matematikstudier värderas högt i västvärldens lönesättning.[30] Vissa studier påvisar dessutom små genomsnittliga skillnader mellan mäns och kvinnors genomsnittliga begåvningsprofiler vad gäller verbal förmåga, visuell-spatial förmåga, matematisk förmåga och aggressivitet.[31].

Flera biologer – exempelvis biologiprofessorerna Annica Dahlström[32][33] och Erik Svensson[34] – liksom psykologer som Steven Pinker[35] och ekonomer som Thomas Sowell[36], argumenterar därför för att det är en kombination av biologiska faktorer och inlärning som gör att kvinnor och män generellt gör olika yrkesval och olika prioriteringar av familj och förvärsarbete. De menar att kvinnor och män inte bara skiljer sig åt somatiskt, utan även mentalt vad gäller exempelvis omvårdnadsförmåga, intelligensprofil, riskvillighet (92 procent av dödsoffren för arbetsplatsolyckor i USA är män[37]) och i brottstatistiken. Skillnaderna är bland annat en konsekvens av de könshormon hjärnan har utsatts för under fostertiden.[33] Även om de genomsnittliga skillnaderna är små jämfört med de individuella skillnaderna,[38] så argumenterar dessa forskare för att detta i kombination med de stora skillnaderna i antal extremt högpresterande får betydelse för skillnader i intressen, yrkesval och olika prioriteringar i livet (exempelvis barn före karriär) om man ser på stora grupper.

Särartsfeministisk analys[redigera | redigera wikitext]

Bland annat biologen Erik Svensson hävdar den särartsfeministiska uppfattningen att lönediskriminering existerar och ligger i att kvinnliga yrken ofta värderas lägre (enligt ovan), men att biologin inte sätter några gränser för möjligheten att uppvärdera kvinnliga yrken, exempelvis genom politiska beslut, fackligt arbete och attitydförändring.[34] Exempelvis utvecklar fler pojkar än flickor kunskaper och färdigheter om teknik och söker sig därför till tekniker- och ingenjörsyrken, medan fler kvinnor attraheras av omvårdande yrken, som ofta ger lägre lön även i de fall utbildningen är lika lång och har liknande förkunskapskrav.

Likhetsfeministisk analys[redigera | redigera wikitext]

Likhetsfeminismens utgångspunkt är att kvinnor och män föds med väsentligen lika intressen och förmågor, men att samhället har maktstrukturer som tidigt tilldelar kvinnor och män olika roller och socialt kön. Dessa strukturer kan förklaras med en modell som kallas för könsmaktsordningen. Även om patriarkala strukturer inte längre finns i lagstiftning utan tvärtom motverkas genom kvotering, pappamånader, med mera, så finns de ändå genom att barn tar efter vuxna förebilder, samt genom samhällets attityder och förväntningar. Då kvinnor traditionellt tilldelas ett större ansvar för hem och barn så förutsätts det även på arbetsmarknaden att kvinnor tar ut mer av föräldraledigheten än deras män, är hemma med sjukt barn i högre grad än vad män är, och arbetar deltid i större utsträckning än deras män för att få ihop livspusslet, såsom statistik ovan visar. De normativa beteenden som skiljer mellan könen menar könsmaktsteoriernas förespråkare är en följd av samhälleliga sociala konstruktioner, vilka påverkar fostran av, bemötande av och förväntningar på individer utifrån deras könstillhörighet. Vissa argumenterar för att det inte finns några biologiska skillnader mellan könen utöver de rent anatomiska, eller att de är så små att de saknar betydelse, en uppfattning som enligt ovan kritiseras av flera biologer och psykologer, bland annat Dahlström och Harvardprofessorn Steven Pinker.[33] Pinker hävdar exempelvis att forskningen visar att misstaget människor i allmänhet gör är att underskattar könsskillnaderna.[39] De så kallade biologistiska motargumenten har i sin tur också kritiserats av andra forskare som menar att eventuella skillnader överdrivs, felaktigt tolkas och är beroende av normativa föreställningar kring kön.[40] Vid en sammanfattande studie av forskning kring psykologiska könsskillnader (exempelvis matematisk eller verbal förmåga, ledarskap och yrkespreferenser) gjordes 2004 fanns dock att skillnaderna mellan män och kvinnor i de flesta fall (78%) vara små eller inga (d<0,35). [41] Studien fanns dock att 28 (22 %) av 124 undersökta variabler (exempelvis fysisk aggressivitet, viss spatial förmåga, och kastfärdighet) uppvisade medelstora eller stora könsskillnader (d>0,36). Studien har också kritiserats för utesluta flera relevanta könsskillnader, exempelvis de skillnader i intresse och yrkespreferenser, samt skillnader i psykisk ohälsa och beteendeproblem.[42]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Vad säger den officiella lönestatistiken om löneskillnaden mellan kvinnor och män 2013?”. http://www.mi.se/files/PDF-er/att_bestalla/loneskillnader/skillnaden13.pdf. Läst 21/3, 2015. 
  2. ^ [a b c] OECD Employment Outlook 2008 - Statistical Annex. OECD, Paris, 2008, table H, sidan 358.
  3. ^ [a b] Europeiska kommissionen. Closing the gender pay gap. 2011-03-04.
  4. ^ Medlingsinstitutet,Löneskillnader mellan kvinnor och män, tabeller, accessdatum 2014-03-04.
  5. ^ [a b] Gender Partnership Group Faktablad 2011: Statistik som rör löneskillnaderna mellan könen för Sverige och EU, EU-kommissionen. (Hämtdatum 2011-05-11.)
  6. ^ http://web.archive.org/web/20050310031039/http://www.ne.su.se/ed/pdf/25-1-emm.pdf
  7. ^ http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc31524_1.pdf
  8. ^ [a b] http://sn.svensktnaringsliv.se/SN/Publi.nsf/AutonomyPublikation/63bc41049374f9f3c125702600420314/$FILE/PUB200506-009.pdf
  9. ^ http://www.mi.se/jamstallt/lev3_kvm_lon.html
  10. ^ ”Utvecklingen av löneskillnader mellan statsanställda kvinnor och män åren 2000-2007” (pdf). Arbetsgivarverket. 26 juni. http://www.arbetsgivarverket.se/upload/Avtal-Skrifter/Skrifter/löneskillnaderstatsanställdakvinnorochmän2000-2007.pdf. 
  11. ^ http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____149083.aspx
  12. ^ ”Vad säger den officiella lönestatistiken om löneskillnaden mellan kvinnor och män 2010?” (pdf). Medlingsinstitutet. 6 september. http://web.archive.org/web/20120211181956/http://www.mi.se/pdfs/pdfs_2011/Rapp_loneskilln_2010.pdf. 
  13. ^ JämO (2008), "Miljongranskningen – Resultat av etapp 2 och slutrapport"
  14. ^ ”Arbetsgivarverket”. http://www.arbetsgivarverket.se/nyheter-press/fakta-om-staten/loner-kostnader/loneskillnader/. Läst 21/3, 2015. 
  15. ^ JämOs årsredovisning 2008> http://www.do.se/sv/Material/Material-fd-Ombudsmannen/De-fore-detta-ombudsmannens-arsredovisningar-2008/%7Chämtdatum = 10/4, 2015}}
  16. ^ Almega (2008), "En naturlig lönedifferens: Här återfinns kvinnorna i topp"
  17. ^ [a b c d e] Löneskillnaden mellan kvinnor och män / Vilka är orsakerna?, EU-kommissionens webbplats - arkiverad på web.archive.org 2009-04-05.
  18. ^ ””Innan var fler män sjukskrivna””. http://www.sydsvenskan.se/sverige/article634040/rdquoInnan-var-fler-man-sjukskrivnardquo.html. , Intervju med Jan Rydh, f.d. försäkringsutredare, Sydsvenskan 2010-02-27.
  19. ^ IFAU, Rapport 2011:2, Johansson, Lindahl, Lindström Kvinnors och mäns sjukfrånvaro
  20. ^ ”Här är de nya kvinnoyrkena”. http://www.unt.se/inc/print/haumlr-aumlr-de-nya-kvinnoyrkena-193214-Default.aspx. 
  21. ^ Sydsvenskan 2012-02-11 [1]
  22. ^ http://nationalekonomi.se/filer/pdf/25-2-al.pdf
  23. ^ "Vetenskapliga sanningar och feministiska myter, Anne Boschini m fl"
  24. ^ http://meyersson.com/Petersen_Snartland_Meyersson_Productivity_and_the_Gender_Wage_Gap_with_Tables_07_22_2005.pdf
  25. ^ http://nationalekonomi.se/filer/pdf/25-2-al.pdf
  26. ^ "Vetenskapliga sanningar och feministiska myter, Anne Boschini m fl"
  27. ^ http://meyersson.com/Petersen_Snartland_Meyersson_Productivity_and_the_Gender_Wage_Gap_with_Tables_07_22_2005.pdf
  28. ^ Vart tar kvinnorna vägen, tidningen Curie 5 september 2013.
  29. ^ Högskoleverket och SCB, Antal högskoleanställda 2011, 2012
  30. ^ Nisbett, Richard E., et al. "Intelligence: New Findings and Theoretical Developments", American Psychologist, februari–mars 2012
  31. ^ "Maccoby och Jacklin fann också ett litet antal egenskaper där könsskillnader verkligen existerade, enligt merparten av materialet: verbal förmåga, visuell-spatial förmåga, matematisk förmåga och aggressivitet." R.W. Connell (2003), Om genus (övers. Charlotte Hjukström, Daidalos), ISBN 91-7173-186-5, s. 62. Se även [2] och [3].
  32. ^ Annica Dahlström (2007), Könet sitter i hjärnan (Corpus Gullers), ISBN 91-976033-0-9
  33. ^ [a b c] Dahlström, A. (2006). Könet sitter i hjärnan, Neo, nr 3.
  34. ^ [a b] Erik Svensson (2005), "Konservativ familjesyn i biologisk förklädnad", Yelah 12 mars
  35. ^ Steven Pinker (2002), The Blank Slate: The Modern Denial of Human Nature (Penguin Putnam), ISBN 0-670-03151-8
  36. ^ Thomas Sowell (1984), Civil Rights: Rhetoric or Reality
  37. ^ Bureau of Labor Statistics (2008),"Number of fatal work injuries, 1992–2006"
  38. ^ John Maltby, Ann Macaskill, Liz Day,Individual Differences and Intelligence
  39. ^ ”THE SCIENCE OF GENDER AND SCIENCE, PINKER VS. SPELKE”. http://edge.org/3rd_culture/debate05/debate05_index.html. Läst 2015-04-10. 
  40. ^ http://www.dn.se/debatt/pahittade-fakta-om-konsbiologi-utgor-missbruk-av-forskarroll
  41. ^ http://psycnet.apa.org/journals/amp/60/6/581/
  42. ^ ”The gender reality hypothesis (2006)”. http://psycnet.apa.org/psycinfo/2006-11202-013. Läst 2015-04-10. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]