Löneskillnader mellan män och kvinnor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Löneskillnader mellan män och kvinnor eller ojusterat lönegap är den skillnad som finns mellan mäns och kvinnors genomsnittliga timlön. Det justerade lönegapet är betydligt mindre, och är den skillnad mellan lön för lika arbete som finns kvar efter man kompenserat för ett antal faktorer såsom yrkesval, arbetstid, utbildning och befattning och kallas ibland oförklarad löneskillnad.[1].

Lönegapet förklaras till en stor del av att en stor andel kvinnor arbetar inom den relativt lågbetalda offentliga sektorn samtidigt som en stor andel män arbetar inom den relativt välbetalda privata sektorn[2], och med att färre kvinnor än män gör chefskarriär. Korrigerar man för yrke försvinner mellan 60- och 80 procent av det ojusterade lönegapet[1]. Det finns ingenting som tyder på att ett yrke får lägre lön när andelen kvinnor i det ökar. Andra viktiga faktorer är att kvinnor arbetar mindre (20 procent mindre i Sverige[3]), oftare är sjukskrivna[4], är mindre tävlingsinriktade[5], vabbar mer[6], arbetar mindre övertid[3], hoppar oftare av karriären samt väljer att ta ut större delen av föräldraledigheten[6]. Dessa skillnader i livsstilsval leder även till ändå större skillnader i mäns och kvinnors livslön, vilket i vissa länder, exempelvis Sverige, har stor betydelse för pensionsnivån.

Eftersom det inte går att kontrollera alla lönepåverkande faktorer i statistikmodellerna så går det inte att använda dessa för att svara på om det oförklarade lönegapet beror på diskriminering[7]. Vad löneskillnader mellan kvinnligt och manligt dominerade yrken beror på, och om skillnader i livsstils- och yrkesval beror på biologiska skillnader eller kulturella faktorer, är föremål för debatt bland sociologer, ekonomer och biologer[8]. Förespråkare för solidarisk lönepolitik betraktar löneskillnaderna som ekonomisk ojämlikhet, och eftersträvar jämställdhet och lika lön för lika arbete, men även rättvisa löneförhållanden mellan grupper med skilda arbeten.

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Sammanfattningsvis var den ojusterade skillnaden mellan mäns och kvinnors medianårslön 22 % bland OECD-länder år 1996, men minskade till 18 % år 2006.[9] Inom EU var den ojusterade skillnaden mellan mäns och kvinnors livsinkomst 17,5 % år 2008.[10]

I Sverige var den ojusterade skillnaden 16 % år 1999 och 14 % år 2012.[9] Det oförklarade eller justerade lönegapet är mellan 4,2 % och 7 % i Sverige för samma arbete totalt för samtliga brancher, beroende på hur och vad man mäter. Se nedan.

Skillnaden i livsinkomst (som även förorsakas av olika mängd arbetad tid) är 25 % eller i genomsnitt 3,6 miljoner kronor mellan en man och en kvinna i Sverige. [11] Skillnader i livsinkomst får långtgående konsekvenser för äldre människors levnadsstandard.[10] Inom EU har 20,1 % av kvinnor och 14,9 % av män över 65 år en inkomst lägre än fattigdomsgränsen, det vill säga en skillnad på 5,2 procentenheter. Skillnaden är avsevärt större i Sverige, där 23,6 % av kvinnor över 65 riskerar fattigdom jämfört med 10,4 % av männen, det vill säga en skillnad på 13,2 procentenheter[12].

OECD-länder[redigera | redigera wikitext]

Följande tabell visar den procentuella skillnaden mellan mäns medianlön och hela befolkningsgruppens medianlön vid heltidsarbete, enligt OECD-statistik från 2004 för Sverige och Polen, och 2005 eller 2006 för övriga länder. Statistiken har inte justerats för skillnader i utbildning och yrke. [9]

Land Ojusterat lönegap 2004-2006 (%)
Australien 17
Danmark 11
Finland 19
Frankrike 12
Irland 14
Japan 33
Kanada 21
Korea 38
Nederländerna 17
Nya Zeeland 10
Polen 10
Schweiz 19
Storbritannien 21
Sverige 15
Tjeckien 18
Tyskland 23
Ungern 0
USA 19
Österrike 22

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Undersökning (inkomstår)
grupp
löneskillnad Justerad löneskillnad Faktorer kompenserade för Faktorer ej kompenserade för (exempel)
Meyerson & Petersen 1990
arbetare
tjänstemän[13]

12,2 %
27,2 %

1,4 %
5 %
befattning, arbetsplats utbildning, ålder, erfarenhet, produktivitet
Landstingsförbundet 2002
Landstinget[14]
29 % 1 % utbildning, yrke, chefskap  
Svenskt Näringsliv 2004[15] 14,4 % 4,8 % yrke, ålder, utbildning, företag tidigare erfarenhet, arbetets svårighetsgrad, mångsidighet
Medlingsinstitutet 2006[16] 15,8 % 5,3 % yrke, ålder, arbetsgivare, utbildning, arbetstid arbetsledare/gruppchef, arbetets svårighetsgrad, sociala färdigheter
Arbetsgivarverket 2007
statsanställda[17]
13,9 % 1,3 % arbetstidens omfattning, chefskap, arbetets svårighetsnivå och innehåll, myndighet, individuella faktorer såsom utbildning, arbetslivserfarenhet och region "avgörande skillnader i faktiska arbetsuppgifter och ansvarsområden"
SCB 2007[18] 16 % 7 % ålder, utbildning, arbetstid, sektor  
Medlingsinstitutet 2010 [7] 14,3 % 5,4 % yrke, ålder, arbetsgivare, utbildning, arbetstid arbetsledare/gruppchef, obalans mellan manligt och kvinnligt dominerade yrken, arbetets svårighetsgrad[förtydliga], sociala färdigheter[förtydliga]
Medlingsinstitutet 2014 [19] 13,4 % 4,2 % yrke (inkl fler chefsbefattningar), sektor, ålder, utbildning, arbetstid arbetets svårighetsgrad[förtydliga], sociala färdigheter[förtydliga]

Medlingsinstitutet, som ansvarar för Sveriges officiella lönestatistik, skriver i sin rapport från 2014 att både den ojusterade och justerade löneskillnaden har minskat under åren, främst till följd av minskad yrkessegregering och ändrad struktur på arbetsmarknaden, men även till följd av större löneökning till kvinnligt dominerade yrken i den centrala avtalsrörelsen.

Beror justerat lönegap på lönediskriminering?[redigera | redigera wikitext]

I princip alla svenska undersökningarna visar att män generellt tjänar mer än kvinnor vid samma yrke, men att det finns yrken där, i vissa åldersgrupper, kvinnor tjänar mer än män.[20]

I den största akademiska studien som gjorts på området, där över en miljon löntagares löner mellan 1970-1990 granskades, konstaterade forskarna att "Resultaten visar att kvinnor och män som arbetar på likartad befattning och samma arbetsplats har mycket liten skillnad i lön" vidare konstaterar de att "Våra forskningsresultat är helt i överensstämmelse med det många forskare redan anat: direkt lönediskriminering är inte längre ett problem. Det vi har gjort är att dokumentera att så är fallet."[21] Detta resultat ligger också helt i linje med vad ex. JämO, Arbetsgivarverket, Svenskt Näringslivs och Medlingsinstitutet funnit (se nedan). Huvudresultaten är inte ifrågasatt men för möjliga teoretiska, ej empiriska, invändningar se [22][23]. I en annan studie där en grupp forskare tittar på ca 1 miljon industriarbetare från Sverige, Norge och USA jämför man skillnader i betalning mellan ackord och fast timlön. Där skiljer det mellan 1,5-4 % där männens högre produktivitet förklarar två tredjedelar (1-3%) och endast den sista tredjedelen (0,5-1 %) är "oförklarad" (Enligt författarna kan den bero på ålder, erfarenhet och/eller diskriminering s.14)[24].

Jämställdhetsombudsmannen gjorde 2006–2008 en granskning och uppföljning av lönekartläggningar för totalt 750 000 anställda i både privat och offentlig sektor. 1,6 procent av de anställda hade omotiverat låga löner på grund av kön och fick den uppjusterad med i genomsnitt 96 kronor per månad[25].

Konjunkturinstitutet skriver i sin Lönebildningsrapport för 2012, med hänvisning till Jämställdhetsombudsmannens Miljongranskningen, att "direkt lönediskriminerings betydelse för lönegapets storlek är [således] liten" samt att detta också är en "spridd åsikt bland forskare som studerar lönegap mellan kvinnor och män"[26].

Arbetsgivarverket, som kartlägger löneskillnader bland statligt anställda, skriver i sin rapport från 2015 att "Den genomsnittliga löneskillnaden nästan helt kan förklaras av mätbara faktorer"[27] och Svensk Näringsliv, som kartlägger lönerna i den privata sektorn, skriver i sin rapport från 2005 att "…vi har inte hittat något som ger belägg för att det förekommer en omfattande, strukturell lönediskriminering i denna undersökning".[15]

Det går inte att visa att den oförklarade löneskillnaden enbart beror på kön utan kan även bero på andra faktorer som inte kan observeras i statistik, exempelvis "meriter, kompetens, motivation och andra egenskaper som anställda eller arbetssökande har".[19] Vidare konstaterar de att "Kvalitativa metoder som exempelvis intervjuer av arbetstagare eller arbetsgivare kan inte heller med säkerhet säkerställa om diskriminering har förekommit. En individ kan uppleva att han eller hon har diskriminerats utan att så är fallet. På motsvarande vis kan en individ diskrimineras utan att ha kännedom om detta. Arbetsgivare i sin tur uppger sällan frivilligt att diskriminering förekommer på arbetsplatsen."[28] I linje med detta får Diskrimineringsombudsmannen (DO), tidigare Jämo, in få anmälningar kring lönediskriminering och sedan 1995 har ingen lett till fällande dom och endast smärre mängd har gått till förlikning.[29].[sidnummer behövs]


Möjliga orsaker[redigera | redigera wikitext]

Lönegapet förklaras till en stor del av att en stor andel kvinnor arbetar inom den relativt lågbetalda offentliga sektorn samtidigt som en stor andel män arbetar inom den relativt välbetalda privata sektorn[2]. Korrigerar man för yrke försvinner mellan 60- och 80 procent av det ojusterade lönegapet[1]. Det finns heller ingenting som tyder på att ett yrken får lägre lön när andelen kvinnor i det ökar. Andra viktig faktor är att kvinnor arbetar tjugo procent mindre[3], oftare är sjukskrivna[4], mindre tävlingsinriktade[5], vabbar mer[6], arbetar mindre övertid[3], hoppar oftare av karriären samt väljer att ta ut större delen av föräldraledigheten[6]. Dessa skillnader i livsstilsval leder även till stora skillnader i män och kvinnors livslön.

Arbetstid[redigera | redigera wikitext]

En viktiga förklaring till löneskillnaden mellan män och kvinnor är att män i genomsnitt arbetar betydligt fler timmar än kvinnor. Detta beror inte enbart på att fler kvinnor deltidsarbetar utan även när man jämför män och kvinnor som heltidsarbetar (>35h) så arbetar män i genomsnitt nästan 500 fler timmar (20%) än kvinnor. Samma mönster hittar man när man jämför manliga och kvinnliga chefer[3]. Kvinnor spenderar dock närmare 450 timmar på hushållsarbete. Slår man ihop betalt och obetalt arbeta så har kvinnor lika mycket, eller något mer, fritid än vad män har. Något som varit sant sedan åtminstone 1990-talet[30].

Deltid[redigera | redigera wikitext]

Runt 30 procent av alla kvinnor arbetar deltid. Denna siffra har minskat från närmare 45 procent under 80- och början av 90-talet men har legat tämligen konstant sedan dess. Deltidsarbete innebär en lägre närvaro i form av kortare arbetstid och forskning visar att långa perioder av deltidsarbete medför en lägre löneutveckling för den deltidsarbetande, jämfört med om samma individ hade arbetat heltid. Deltidsarbetande har därför i genomsnitt en lägre lön per tidsenhet än heltidsarbetande. Detta kallas för deltidslönegap i forskningslitteraturen. Forskningen visar dessutom att mäns löns påverkas mer när de arbetar deltid jämfört med kvinnor. Bland välbildade kvinnor i tjänstesektorn uppger en klar majoritet av alla kvinnor (65%) att de arbetar deltid frivilligt men bland kvinnor i LO är siffrorna det motsatta. Viljan att arbeta deltid är till viss del relaterad till hushållets totala ekonomi. När hushållets  ekonomi tillåter ökar också benägenheten att gå ner i arbetstid för att till exempel ta hand om sina barn, eller någon äldre vuxen. Detta är den så kallade inkomsteffekten.

Sjukfrånvaro[redigera | redigera wikitext]

Kvinnor är i genomsnitt dubbelt så ofta sjukskrivna som män. Innan 1990-talet var fler män än kvinnor sjukskrivna i Sverige. I slutet av 1990-talet inträffade en kraftig ökning för kvinnor.[31] I en rapport från IFAU 2011[32] om skillnaderna i sjukfrånvaro mellan kvinnor och män presenteras följande slutsats: "Kvinnors relativt sett ökande sjukfrånvaro kan inte förklaras med ökade könsskillnader i självskattad hälsa eller i förändrad arbetsmiljö på den könssegregerade arbetsmarknaden. Vi finner däremot att förekomsten av barn är starkt förknippad med högre sjukfrånvaro bland kvinnor men inte bland män. Kvinnor arbetar mer idag än för 30 år sedan och detta gäller särskilt kvinnor med barn i förskoleåldern. Vår slutsats är därför att det ökade arbetsutbudet bland kvinnor i kombination med föräldraskap är den huvudsakliga orsaken till den ökande skillnaden över tid mellan könen." Man fortsätter i rapporten: "För de flesta föräldrar konkurrerar barn och familj med engagemanget i arbetslivet. Tidigare studier indikerar dock att detta i synnerhet gäller kvinnor. Kvinnor tar exempelvis ut en större del av föräldraledigheten och detta kan ses som en indikation på att barn prioriteras högre av kvinnor... på lång sikt kan detta leda till att kvinnor trivs sämre än män med sitt arbete, vilket kan påverka tröskeln för uttag ur sjukförsäkringen" Ett teoretisk resonemang man tar upp i rapporten är att "...det är viktigare för familjen att kvinnor håller sig friska än att män gör det. Följden är att kvinnor investerar i hälsa genom att vara sjukfrånvarande i större utsträckning. Eftersom barnansvar är något man har under många år torde denna skillnad vara relativt långvarig. En direkt, men kanske mer kortsiktig källa till ökad sjukskrivning, kan vara att mammor som tar större barnansvar blir lättare smittade av sina barn än vad pappor blir".[33] Dock konstaterar de i studien att det inte på något sätt är självklart att dubbla ansvarsområden försämra hälsan utan det finns gott stöd för att hälsan påverkas positivt av att ha flera ansvarsområden så länge den totala arbetsbördan inte blir för stor. Ex. så har man med svenska data visat att det framförallt är kvinnor med barn som arbetar 40 timmar per vecka eller mer som vill gå ner i förvärvsarbetstid. Samtidigt är det inte denna grupp som får sämst utfall i tester av psykiskt välbefinnande. I linje med detta har Försäkringskassan visat i att par som lever "jämställda" relationer har högre sjukfrånvaro än de som lever i mer traditionella förhållanden[34]. När det gäller dubbelarbete så har SCB visat att när man slår ihop betalt och obetalt arbete så arbetar män och kvinnor nästan exakt lika mycket, har lika mycket egentid och att det varit så sedan åtminstone 1990-talet[30].

Föräldraledighet & VAB[redigera | redigera wikitext]

En av flera förklaringar till att män tar mindre ledigt för Föräldraledighet och Vård av sjukt barn är att familjen tjänar på att den som har lägst lön tar ledigt, vilket ofta är kvinnan. Dock konstaterar regeringen utredare, Karl-Petter Thorwaldsson, att "Forskning visar att det är politiskt korrekt att säga att det inte handlar om könsroller. De familjer som hade mest att förlora ekonomiskt, tog samtidigt ut flest pappadagar". Hans slutsats var i stället att trots att det finns en önskan hos männen att vara hemma mer så hindras de av kvinnorna[6]. Det finns inte heller något stöd för att den s.k. Jämställdhetsbonusen har någon påverkan på föräldrarnas uttag[35]. Inte heller föräldrarna själva, varken män eller kvinnor, vill att staten skall lägga sig i hur de delar upp föräldraledigheten ex. visar en SIFO-undersökning från 2013 att endast en av fem stöder ett sådant förslag[36]. Försäkringskassan visade i en undersökning från Juni 2015 att par som lever "jämställda" relationer har högre sjukfrånvaro än de som lever i mer traditionella förhållanden[34].

Horisontell segregering och yrkesvärdering[redigera | redigera wikitext]

Horisontell segregering åsyftar den grad som kvinnor och män arbetar inom olika yrken, branscher och sektorer. Kvinnor är generellt överrepresenterade i vård- och serviceorienterade yrken såsom förskollärare, sekreterare och undersköterskor i den offentliga sektorn medan män är överrepresenterade bland tekniska och manuella yrken som ingenjörer, tekniker, byggarbetare, mekaniker m.m. i den privata sektorn[2]. Denna könssegregering mellan olika yrken har varit relativt oförändrad både i Sverige och Europa under de senaste decenniet. 

Ett vanligt mått på segregering är ”Segregeringsindex” (Duncan & Duncan Index). Indexet visar andelen kvinnor som måste byta yrke för att en jämn yrkesfördelning mellan könen ska uppnås. Värdet noll innebär att arbetsmarknaden har en fullständigt jämn könsfördelning och värdet 100 anger en fullständigt könssegregerad arbetsmarknad[37]. Den genomsnittliga siffran i västvärlden ligger på strax över 50 där länder som Estland, Lettland, Slovakien och Finland har högst yrkessegregering och länder som Grekland, Rumänien, Malta och Italien har lägst. Sverige, och övriga Skandinaviska länder, ligger trots vår rykte, en bit över genomsnittet för västvärlden[8]. I genomsnitt skulle över hälften av alla kvinnor behöva byta till ett mansdominerade yrke för att könsfördelningen skulle bli helt jämn. Det är emellertid inte helt oproblematiskt att jämföra segregationsindex mellan länder och över tid då yrkesstrukturen kan förändras, dvs. nya yrkesgrupper uppstår, medan andra yrken har krympt eller ökat i omfång. Länder skiljer sig även i fråga om storleken på den offentliga sektorn vilket också påverkar resultaten. Förändringar i segregeringsindex skall därför, precis som alla andra jämställdhetsindex, endast ses som indikationer på utvecklingen[37].

Kvinnodominerade yrken inom kommuner och landsting tenderar att ha sämre löneutveckling för både kvinnor och män än konkurrensutsatta mansdominerade yrken inom privat sektor.[38] Detta beror på att den Svenska modellen bygger på att den konkurrensutsatta industrin är löneledande[39]. Vidare finns det ingen forskning som visar att yrken som varit mansdominerade men blivit kvinnodominerade automatiskt skulle få lägre status och därmed sämre löneutveckling. Exempelvis har läraryrket fått sämre löneutveckling i samband med en ökning i andelen kvinnor samtidigt som revisorsyrket inte fått det. Även när det gäller läkaryrket, som har fått se sin status, lön och makt deteriorera under de senaste decennierna, har man kunnat visa att det inte har med med ökad andel kvinnor att göra utan orsakats av exogena strukturella förändringar[40]. I de fall ökad andel kvinnor i ett yrke sammanfaller med sämre lön går det inte att säga vad som är orsak och verkan. Ex. är en rimlig förklaring att när ett yrke får sämre löneutveckling söker sig fler män än kvinnor bort ifrån det vilket indirekt ökar kvinnornas andel[41]. Inte heller är det så att yrken som är mansdominerade automatiskt har högre lön. Av de tjugofem yrken som har lägst lön i Sverige (<18 000kr/mån) är 4 mansdominerade, 8 st har jämn könsfördelning och 13 är kvinnodominerade[15].

Vertikal segregering och fortsatta karriärmöjligheter[redigera | redigera wikitext]

Orsaken till varför betydligt fler män än kvinnor avancerar till samhällets övre skikt har undre senare år varit föremål för intensiv debatt. Från medialt och politiskt håll talas det ofta om att det skulle finnas ett slags ”Glastak”, ett osynligt hinder som gör att kvinnor inte kan avancerar i samma utsträckning som män[2]. Detta brukar i regel motsägas av nationalekonomiska studier som, precis som i fallet med löneskillnader, tar hänsyn till individuell faktorer som ålder, utbildning, antal arbetade timmar, erfarenhet, hel- eller halvtidstjänst m.m. När dessa variabler tas i beaktande avancerar kvinnor lika snabbt eller snabbare än män med motsvarande kvalifikationer[2][42][43][44]

Med hjälp av detaljerad data över närmare 400 000 Svenska arbetare mellan 1970-1990 kunde nordiska forskare i detalj skatta effekten av dessa individuella faktorer på möjligheten till avancemang inom Svenska företag. När det jämförde kvinnor och män med samma bakgrundsvariabler konstaterade de: ”the gender gap in ranks… practically vanished”. Deras slutsats var att det primärt är kvinnors val av utbildning och arbetade timmar (livsstilsval) som var orsaken till att kvinnor inte avancerade lika snabbt och inte på grund av diskriminering[2]. I en stor Amerikansk studie jämförde man karriärutvecklingen hos 16,300 kvinnor och män som hade jämförbar bakgrund (ålder, utbildning, erfarenhet etc.). De finner att kvinnor inte bara tjänar mer än män utan även avancerade snabbare. De konstaterar också att orsaken att det finns mindre kvinnor på höga positioner är för att fler kvinnor väljer att hoppa av karriären innan de nått toppen[42].

Högskoleverket gjorde 2011 en omfattande statistiska analys av samtliga kvinnor (15 710) och män (29 005) som doktorerat mellan 1980-2007 för att utröna om det är några könsskillnader i avancemang. Deras slutsats: "...totalt sett små eller inga könsskillnader". De konstaterar förövrigt också att män generellt är mer produktiva än kvinnor[43]. Science publicerade 2012 en stor studie på nära 3 000 personer från 14 universitet som följts under 19 år. Deras slutsats var att ”Totalt sett bibehålls och befordras män och kvinnor i samma utsträckning[44]. I en metastudie bestående av 353 725 ansökningar från 8 länder konstaterades det att kvinnor får sina vetenskapliga artiklar publicerade exakt lika hög utsträckning som männen och att detta gällde studier från alla branscher, oavsett vilken tidpunkt eller land de var ifrån[45].

Biologiska faktorer[redigera | redigera wikitext]

Män har en större varians i IQ än kvinnor, vilket innebär att det finns fler extremt hög- och lågpresterande bland män. Antalet förståndshandikappade män (med IQ under 70) är 3,6 gånger fler än bland kvinnor. Mäns större varians i IQ kan också bidra till att förklara att det är avsevärt fler högpresterande män än kvinnor på matematikprov, och matematikstudier värderas högt i västvärldens lönesättning.[46] Vissa studier påvisar dessutom små genomsnittliga skillnader mellan mäns och kvinnors genomsnittliga begåvningsprofiler vad gäller verbal förmåga, visuell-spatial förmåga, matematisk förmåga och aggressivitet.[47].

Flera biologer – exempelvis biologiprofessorerna Annica Dahlström[48][49] och Erik Svensson[50] – liksom psykologer som Steven Pinker[51] och ekonomer som Thomas Sowell[52], argumenterar därför för att det är en kombination av biologiska faktorer och inlärning som gör att kvinnor och män generellt gör olika yrkesval och olika prioriteringar av familj och förvärsarbete. De menar att kvinnor och män inte bara skiljer sig åt somatiskt, utan även mentalt vad gäller exempelvis omvårdnadsförmåga, intelligensprofil, riskvillighet (92 procent av dödsoffren för arbetsplatsolyckor i USA är män[53]) och i brottstatistiken. Skillnaderna är bland annat en konsekvens av de könshormon hjärnan har utsatts för under fostertiden.[49] Även om de genomsnittliga skillnaderna är små jämfört med de individuella skillnaderna,[54] så argumenterar dessa forskare för att detta i kombination med de stora skillnaderna i antal extremt högpresterande får betydelse för skillnader i intressen, yrkesval och olika prioriteringar i livet (exempelvis barn före karriär) om man ser på stora grupper.

Särartsfeministisk analys[redigera | redigera wikitext]

Bland annat biologen Erik Svensson hävdar den särartsfeministiska uppfattningen att lönediskriminering existerar och ligger i att kvinnliga yrken ofta värderas lägre (enligt ovan), men att biologin inte sätter några gränser för möjligheten att uppvärdera kvinnliga yrken, exempelvis genom politiska beslut, fackligt arbete och attitydförändring.[50] Exempelvis utvecklar fler pojkar än flickor kunskaper och färdigheter om teknik och söker sig därför till tekniker- och ingenjörsyrken, medan fler kvinnor attraheras av omvårdande yrken, som ofta ger lägre lön även i de fall utbildningen är lika lång och har liknande förkunskapskrav.

Likhetsfeministisk analys[redigera | redigera wikitext]

Likhetsfeminismens utgångspunkt är att kvinnor och män föds med väsentligen lika intressen och förmågor, men att samhället har maktstrukturer som tidigt tilldelar kvinnor och män olika roller och socialt kön. Dessa strukturer kan förklaras med en modell som kallas för könsmaktsordningen. Även om patriarkala strukturer inte längre finns i lagstiftning utan tvärtom motverkas genom kvotering, pappamånader, med mera, så finns de ändå genom att barn tar efter vuxna förebilder, samt genom samhällets attityder och förväntningar. Då kvinnor traditionellt tilldelas ett större ansvar för hem och barn så förutsätts det även på arbetsmarknaden att kvinnor tar ut mer av föräldraledigheten än deras män, är hemma med sjukt barn i högre grad än vad män är, och arbetar deltid i större utsträckning än deras män för att få ihop livspusslet, såsom statistik ovan visar. De normativa beteenden som skiljer mellan könen menar könsmaktsteoriernas förespråkare är en följd av samhälleliga sociala konstruktioner, vilka påverkar fostran av, bemötande av och förväntningar på individer utifrån deras könstillhörighet. Vissa argumenterar för att det inte finns några biologiska skillnader mellan könen utöver de rent anatomiska, eller att de är så små att de saknar betydelse, en uppfattning som enligt ovan kritiseras av flera biologer och psykologer, bland annat Dahlström och Harvardprofessorn Steven Pinker.[49] Pinker hävdar exempelvis att forskningen visar att misstaget människor i allmänhet gör är att underskattar könsskillnaderna.[55] De så kallade biologistiska motargumenten har i sin tur också kritiserats av andra forskare som menar att eventuella skillnader överdrivs, felaktigt tolkas och är beroende av normativa föreställningar kring kön.[56] Vid en sammanfattande studie av forskning kring psykologiska könsskillnader (exempelvis matematisk eller verbal förmåga, ledarskap och yrkespreferenser) gjordes 2004 fanns dock att skillnaderna mellan män och kvinnor i de flesta fall (78%) vara små eller inga (d<0,35). [57] Studien fanns dock att 28 (22 %) av 124 undersökta variabler (exempelvis fysisk aggressivitet, viss spatial förmåga, och kastfärdighet) uppvisade medelstora eller stora könsskillnader (d>0,36). Studien har också kritiserats för utesluta flera relevanta könsskillnader, exempelvis de skillnader i intresse och yrkespreferenser, samt skillnader i psykisk ohälsa och beteendeproblem.[58]


Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Lönegapet mellan kvinnor och män (2012)”. http://www.konj.se/download/18.768d17ac139d0d0248f1c9f/Lonegap-mellan-kvinnor-och-man-Lonebildningsrapporten-2012.pdf. 
  2. ^ [a b c d e f] ”The Glass Ceiling in the U.S. and Sweden: Lessons from the Family- Friendly Corner of the World, 1970-1990”. http://meyersson.com/glassceiling%28for%20art%29.pdf. Läst 2015-08-08. 
  3. ^ [a b c d e] ”Fördelning av tid och inkomst (2010)”. http://www.svensktnaringsliv.se/migration_catalog/Rapporter_och_opinionsmaterial/Rapporters/fordelning-av-tid-och-inkomst_530775.html/binary/F%C3%B6rdelning%20av%20tid%20och%20inkomst. 
  4. ^ [a b] ”Kvinnors och mäns sjukfrånvaro (2011)”. http://www.ifau.se/sv/Forskning/Publikationer/Rapporter/2011/Kvinnors-och-mans-sjukfranvaro/. 
  5. ^ [a b] ”Exploring the Impact of Financial Incentives on Stereotype Threat: Evidence from a Pilot Study (2008)”. http://scholar.harvard.edu/files/fryer/files/exploring_the_impact_of_financial_incentives_on_stereotype_threat_evidence_from_a_pilot_study.pdf. 
  6. ^ [a b c d e] Peter Letmark. ”Kvinnor hindrar pappaledighet”. DN. http://www.dn.se/nyheter/politik/kvinnor-hindrar-pappaledighet/. Läst 2005-02-24. 
  7. ^ [a b] ”Vad säger den officiella lönestatistiken om löneskillnaden mellan kvinnor och män 2010?” (pdf). Medlingsinstitutet. 6 september. http://web.archive.org/web/20120211181956/http://www.mi.se/pdfs/pdfs_2011/Rapp_loneskilln_2010.pdf. 
  8. ^ [a b] ”Gender segregation in the labour market (2009)”. http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langId=sv&pubId=364&furtherPubs=yes. 
  9. ^ [a b c] OECD Employment Outlook 2008 - Statistical Annex. OECD, Paris, 2008, table H, sidan 358.
  10. ^ [a b] Europeiska kommissionen. Closing the gender pay gap. 2011-03-04.
  11. ^ Medlingsinstitutet,Löneskillnader mellan kvinnor och män, tabeller, accessdatum 2014-03-04.
  12. ^ Gender Partnership Group Faktablad 2011: Statistik som rör löneskillnaderna mellan könen för Sverige och EU, EU-kommissionen. (Hämtdatum 2011-05-11.)
  13. ^ http://web.archive.org/web/20050310031039/http://www.ne.su.se/ed/pdf/25-1-emm.pdf
  14. ^ http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc31524_1.pdf
  15. ^ [a b c] http://sn.svensktnaringsliv.se/SN/Publi.nsf/AutonomyPublikation/63bc41049374f9f3c125702600420314/$FILE/PUB200506-009.pdf
  16. ^ http://www.mi.se/jamstallt/lev3_kvm_lon.html
  17. ^ ”Utvecklingen av löneskillnader mellan statsanställda kvinnor och män åren 2000-2007” (pdf). Arbetsgivarverket. 26 juni. http://www.arbetsgivarverket.se/upload/Avtal-Skrifter/Skrifter/löneskillnaderstatsanställdakvinnorochmän2000-2007.pdf. 
  18. ^ http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____149083.aspx
  19. ^ [a b] ”Löneskillnaden mellan kvinnor och män 2014; Vad säger den officiella lönestatistiken?” (pdf). Medlingsinstitutet. juni. http://www.mi.se/files/PDF-er/att_bestalla/loneskillnader/skillnaden14.pdf. 
  20. ^ Almega (2008), "En naturlig lönedifferens: Här återfinns kvinnorna i topp"
  21. ^ ”http://web.archive.org/web/20050310031039/http://www.ne.su.se/ed/pdf/25-1-emm.pdf”. web.archive.org. http://web.archive.org/web/20050310031039/http://www.ne.su.se/ed/pdf/25-1-emm.pdf. Läst 2015-06-23. 
  22. ^ ”http://nationalekonomi.se/filer/pdf/25-2-al.pdf”. nationalekonomi.se. http://nationalekonomi.se/filer/pdf/25-2-al.pdf. Läst 2015-06-23. 
  23. ^ ”http://nationalekonomi.se/filer/pdf/39-7-abammpmp.pdf”. nationalekonomi.se. http://nationalekonomi.se/filer/pdf/39-7-abammpmp.pdf. Läst 2015-06-23. 
  24. ^ ”http://meyersson.com/Petersen_Snartland_Meyersson_Productivity_and_the_Gender_Wage_Gap_with_Tables_07_22_2005.pdf”. meyersson.com. http://meyersson.com/Petersen_Snartland_Meyersson_Productivity_and_the_Gender_Wage_Gap_with_Tables_07_22_2005.pdf. Läst 2015-06-23. 
  25. ^ JämO (2008), "Miljongranskningen – Resultat av etapp 2 och slutrapport"
  26. ^ ”Lönegapet mellan kvinnor och män (2012)”. http://www.konj.se/download/18.768d17ac139d0d0248f1c9f/Lonegap-mellan-kvinnor-och-man-Lonebildningsrapporten-2012.pdf. 
  27. ^ ”Arbetsgivarverket”. http://www.arbetsgivarverket.se/nyheter-press/fakta-om-staten/loner-kostnader/loneskillnader/. Läst 21/3, 2015. 
  28. ^ ”Vad säger den officiella lönestatistiken om löneskillnaden mellan kvinnor och män 2013?”. http://www.mi.se/files/PDF-er/att_bestalla/loneskillnader/skillnaden13.pdf. Läst 21/3, 2015. 
  29. ^ ”JämOs årsredovisning 2008”. Diskrimineringsombudsmannen. Arkiverad från originalet den 7 mars 2013. http://web.archive.org/web/20130307073915/http://www.do.se/sv/Material/Material-fd-Ombudsmannen/De-fore-detta-ombudsmannens-arsredovisningar-2008/. Läst 10 april 2015. 
  30. ^ [a b] ”På tal om kvinnor och män (2012)”. http://www.scb.se/statistik/_publikationer/le0201_2012a01_br_x10br1201.pdf. 
  31. ^ ””Innan var fler män sjukskrivna””. http://www.sydsvenskan.se/sverige/article634040/rdquoInnan-var-fler-man-sjukskrivnardquo.html. , Intervju med Jan Rydh, f.d. försäkringsutredare, Sydsvenskan 2010-02-27.
  32. ^ ”Kvinnors och mäns sjukfrånvaro (2011)”. http://www.ifau.se/Upload/pdf/se/2011/r11-02-Kvinnors-och-mans-sjukfranvaro.pdf. 
  33. ^ http://nationalekonomi.se/filer/pdf/25-2-al.pdf
  34. ^ [a b] ”Jämställdhet och sjukfrånvaro, socialförsäkringsrapport 2015:3 - Försäkringskassan”. www.forsakringskassan.se. https://www.forsakringskassan.se/wps/portal/press/pressmeddelanden/jos. Läst 2015-06-12. 
  35. ^ ”https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/249a8f02-6e59-4337-aa1b-0c109671ea22/socialforsakringsrapport_2010_5.pdf?MOD=AJPERES”. www.forsakringskassan.se. https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/249a8f02-6e59-4337-aa1b-0c109671ea22/socialforsakringsrapport_2010_5.pdf?MOD=AJPERES. Läst 2015-06-12. 
  36. ^ ”Svenskarna: Nej till delad föräldraledighet”. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/svenskarna-nej-till-delad-foraldraledighet. Läst 2015-06-12. 
  37. ^ [a b] ”Den svenska lönestrukturen ur ett könsperspektiv (2014)”. http://jamstalldhetiarbetslivet.se/wp-content/uploads/2014/12/SOU-2014_81_total.pdf. 
  38. ^ Löneskillnaden mellan kvinnor och män / Vilka är orsakerna?, EU-kommissionens webbplats - arkiverad på web.archive.org 2009-04-05.
  39. ^ ”Industrins löneledande roll ligger fast”. http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/avtalsrorelsen/industrins-loneledande-roll-ligger-fast_616354.html. Läst 2015-06-13. 
  40. ^ ”http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/2001/22516.pdf”. www.lakartidningen.se. http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/2001/22516.pdf. Läst 2015-06-13. 
  41. ^ ”Här är de nya kvinnoyrkena”. http://www.unt.se/inc/print/haumlr-aumlr-de-nya-kvinnoyrkena-193214-Default.aspx. 
  42. ^ [a b] ”Gender Differences in Executive Compensation and Job Mobility (2011)”. http://humcap.uchicago.edu/RePEc/hka/wpaper/Gayle_Golan_Miller_2011_gender-differences-executive.pdf. 
  43. ^ [a b] ”Forskarkarriär för både kvinnor och män? (2011)”. http://hsv.se/download/18.1ff6bf9c146adf4b496743/1404208759184/1106R+Forskarkarri%C3%A4r+f%C3%B6r+b%C3%A5de+kvinnor+och+m%C3%A4n+-+statistisk+uppf%C3%B6ljning+och+kunskaps%C3%B6versikt.pdf. 
  44. ^ [a b] ”Equal prospects for both sexes in science (2012)”. http://www.nature.com/news/equal-prospects-for-both-sexes-in-science-1.10053#/b1. 
  45. ^ ”No gender bias identified in peer-review of grant applications : Peer-to-Peer”. blogs.nature.com. http://blogs.nature.com/peer-to-peer/2009/06/no_gender_bias_identified_in_p_1.html. Läst 2015-08-08. 
  46. ^ Nisbett, Richard E., et al. "Intelligence: New Findings and Theoretical Developments", American Psychologist, februari–mars 2012
  47. ^ "Maccoby och Jacklin fann också ett litet antal egenskaper där könsskillnader verkligen existerade, enligt merparten av materialet: verbal förmåga, visuell-spatial förmåga, matematisk förmåga och aggressivitet." R.W. Connell (2003), Om genus (övers. Charlotte Hjukström, Daidalos), ISBN 91-7173-186-5, s. 62. Se även [1] och [2].
  48. ^ Annica Dahlström (2007), Könet sitter i hjärnan (Corpus Gullers), ISBN 91-976033-0-9
  49. ^ [a b c] Dahlström, A. (2006). Könet sitter i hjärnan, Neo, nr 3.
  50. ^ [a b] Erik Svensson (2005), "Konservativ familjesyn i biologisk förklädnad", Yelah 12 mars
  51. ^ Steven Pinker (2002), The Blank Slate: The Modern Denial of Human Nature (Penguin Putnam), ISBN 0-670-03151-8
  52. ^ Thomas Sowell (1984), Civil Rights: Rhetoric or Reality
  53. ^ Bureau of Labor Statistics (2008),"Number of fatal work injuries, 1992–2006"
  54. ^ John Maltby, Ann Macaskill, Liz Day,Individual Differences and Intelligence
  55. ^ ”THE SCIENCE OF GENDER AND SCIENCE, PINKER VS. SPELKE”. http://edge.org/3rd_culture/debate05/debate05_index.html. Läst 2015-04-10. 
  56. ^ http://www.dn.se/debatt/pahittade-fakta-om-konsbiologi-utgor-missbruk-av-forskarroll
  57. ^ http://psycnet.apa.org/journals/amp/60/6/581/
  58. ^ ”The gender reality hypothesis (2006)”. http://psycnet.apa.org/psycinfo/2006-11202-013. Läst 2015-04-10. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]