SSAB

Från Wikipedia
Version från den 20 december 2017 kl. 02.56 av Tegel (Diskussion | Bidrag) (Gjorde redigering 42242824 av 185.113.99.115 (diskussion) ogjord. Diskusssionsinlägg)
För det förutvarande trafikföretaget, se Sundsvalls Spårvägs AB.
För den petrokemiska industrin, se Svenska skifferoljeaktiebolaget.
SSAB AB
SSAB Domnarvet i Borlänge
Org.nr556016-3429
TypPublikt aktiebolag
Nasdaq NordicSSAB A
HuvudkontorSverige Stockholm, Sverige
NyckelpersonerBengt Kjell
Styrelseordförande
Martin Lindqvist
Koncernchef Vd
BranschStål
ProdukterFärgbelagt stål
Höghållfast tunnplåt
Konstruktionsplåt
Skyddsplåt
Slitplåt
Verktygs- och maskinstål
M.fl.
Antal anställda14 515 – December 2015
Historik
Grundat1978
GrundareSveriges riksdag
Avknoppat frånGränges AB
Norrbottens Järnverk AB
Stora Kopparbergs Bergslags AB
Ekonomi
Omsättning 57,558 miljarder SEK
Rörelseresultat -243 miljoner SEK
Vinst efter skatt -505 miljoner SEK
Tillgångar 85,158 miljarder SEK
Eget kapital 44,393 miljarder SEK
Struktur
DotterbolagDivision Grovplåt
Division Tunnplåt
Plannja AB
Tibnor
Division IPSCO
Övrigt
WebbplatsSSAB.se
FotnoterStatistik från 2015 års bokslut.[1]

SSAB AB, tidigare Svenskt Stål AB, är en stålkoncern som idag är Nordens största tillverkare av handelsstål.

Verksamhet

SSAB:s tillverkningsorter är i Luleå, Borlänge, Oxelösund, Finspång, Brahestad, Tavastehus, Montpelier (Iowa, USA) och Mobile (Alabama, USA), huvudkontoret finns i Stockholm. År 2015 hade SSAB cirka 14 500 anställda. Företaget tillverkar cirka 5,7 miljoner ton malmbaserat råstål per år (2010). Masugnar finns i Luleå och Oxelösund. SSAB:s huvudprodukter är tunnplåt, som tillverkas i Luleå och Borlänge, och grovplåt, som görs i Oxelösund, med inriktning på höghållfast konstruktions- och slitstål. Bland dotterbolagen kan nämnas Dickson Plåt Service Center (klippning av bland annat tunnplåt), Plannja (byggplåtsprodukter) samt Tibnor, som är SSAB:s handelsföretag. VD och koncernchef är sedan 2011 Martin Lindqvist.

Historik

Svenskt Stål bildades 1978 efter ett riksdagsbeslut, som en del i omstruktureringen av svensk stålindustri. Stålverksamheten i Stora Kopparbergs Bergslags AB (gruvor och Domnarvets Jernverk), Gränges AB (gruvor, järnverket i Oxelösund och järnvägsrörelsen TGOJ) samt statliga Norrbottens Järnverk AB (NJA) i Luleå övertogs av SSAB. Vid tidpunkten arbetade cirka 18 000 anställda i järnverk, gruvor, grossistföretag och järnvägar. Gruvorna, som till största delen låg i Bergslagen, lades ned ganska omgående. Grängesbergs och Dannemora gruvor kom dock att brytas i ytterligare ett antal år, och lades ned 1989 respektive 1992. Även järnvägsföretaget TGOJ avyttrades i två steg, 1982 och 1989, till Statens Järnvägar.

1970-talets stålkris blir starten för SSAB

Den under 1970-talet rådande internationella stålkrisen blev utgångspunkt för SSAB:s bildande. Domnarvets järnverk hade en komplicerad och splittrad produktion och saknade medel till nödvändiga investeringar. Statliga Norrbottens Järnverk AB (NJA) var förhållandevis omodernt och ständigt förlustdrabbat, samtidigt som Gränges AB med Oxelösunds Järnverks AB var konkursmässigt. Ingen av ägarna ville investera mer pengar i sina företag. Den av staten tillsatta Handelsstålsutredningen under ledning av Lars Nabseth föreslog en ny sammanslagen statlig stålkoncern och NJA:s verkställande direktör Björn Wahlström fick i uppdraget att leda förhandlingar om detta.

Domnarvet, NJA och Oxelösund blir ett företag

SSAB Domnarvet
SSAB Oxelösunds Järnverk

Ägandet i det nya företaget fördelades 1978 på de tidigare ägargrupperingarna med 50 procent på Statsföretag och 25 procent vardera på Gränges och Stora Kopparberg. Till verkställande direktör valdes Björn Wahlström med uppdrag att omstrukturera företaget. Tillverkningsenheter lades ned och investeringar koncentrerades till ett fåtal produkter och till ett fåtal orter. År 1982 blev det första vinståret. Stora Kopparbergs och Gränges andelar i SSAB löstes ut 1981 respektive 1986.

En av landets största industriinvesteringar genomfördes med en tunnplåtsanläggning i Borlänge för att göra bilplåt med högre kvalitet.

SSAB Tunnplåt och SSAB Oxelösund bildas

På basis av en ny strukturplan 1987 beslöts att koncentrera verksamheten till tunnplåtsområdet och att avveckla olönsamma produktionsenheter och produktprogram. Således avvecklades gruvverksamheten i Grängesberg och Dannemora 1989 respektive 1992.

Under 1988 omorganiserades återigen SSAB. Stålverken i Luleå och Borlänge slogs ihop till dotterbolaget SSAB Tunnplåt AB. Oxelösunds stålverk blev ett dotterbolag under namnet SSAB Oxelösund AB. Ett tredje dotterbolag, SSAB Profiler, bildades också, men såldes senare till Ovako Steel. Eftersom en överkapacitet fanns inom metallurgin, nedlades Domnarvets elektrostålverk 1989 och fokus lades på valsning av ämnen tillverkade i Luleå.

Efter det att verksamheten vänts till vinst, börsnoterades företaget 1989 och 1992 sålde staten resterande aktier i SSAB.

År 1989 förvärvades Korrugals bandlackeringslinje i Finspång och en ny stegbalksugn byggdes i Borlänge. Samma år invigdes den femte och nya strängjutningslinjen, så kallade Sträng 5 (Sträng 4 fanns sedan 1980) i Luleå, varpå stränggjutningsanläggningen lokalt kommit att kallas Sträng 45. 1993 togs även en s.k. CAS-OB-anläggning i bruk i Luleå. SSAB Laminated Steel AB i Ronneby som tillverkar laminerad tunnplåt under produktnamnet Dobel införlivades 1992 med SSAB Tunnplåt och 1994 invigdes Betsträcka 3 i Borlänge. Två av de hittills största investeringarna i SSAB är det nya förvalsparet i tandemverket i Borlänge 1999 och den nya masugnen (Masugn 3) i Luleå 2000.

Samgående med Rautaruukki

Aktieägarna i det finländska stålföretaget Rautaruukki erbjöds i januari 2014 att byta sina aktier till aktier i SSAB.[2]

Verkställande direktörer

Källor

Noter

Se även

Vidare läsning

  • Jonsson, Sverker (2009). Skuta på stormigt hav: SSAB under tre decennier. Jernkontorets bergshistoriska skriftserie, 0347-4283 ; 45 (1. uppl.). Stockholm: Jernkontoret. Libris 11323587. ISBN 978-91-977783-0-5 (inb.) 

Externa länkar